Kanske gjorde du som jag och läste Agneta Sjödins bok ”En kvinnas resa” när den kom ut 2007 och fascinerades av historien om en kvinna som vandrar de ca 80 milen mellan Saint-Jean-Pied-de-Port och Santiago de Compostela? Och kanske tänkte du som jag, att det här vill jag uppleva själv någon gång?
Innan jag läste boken hade jag aldrig hört talas om Camino Frances eller El Camino och Santiagoleden som den också kallas. Den uråldriga vandringsled tvärs över norra Spanien, som mängder av pilgrimer har vandrat sedan medeltiden.
Den gången för sju år sedan när jag läste boken, gjorde den så stor inverkan på mig att jag sedan dess, har närt drömmen om att kunna göra den här vandringen.
Men livet har rullat på, så som det gör för oss alla, åren har gått och har innehållit annat, såsom småbarnsliv, en skilsmässa och förändringar i val av yrke mm. Att då, mitt i allt, när det snurrar på, få tid, ekonomi och ork över att planera för en sådan här resa, känns som ett ”mission impossible”.
Nu är jag dessutom inte av den sorten som har varit särskilt äventyrlig av mig i livet.
Jungfru till stjärntecken med båda fötterna på jorden, kontrollfreak och en del rädslor att hantera och övervinna. Så att bara skylla på livets alla skeenden är inte hela sanningen 🙂
Jo, visst har jag vågat många saker i livet och min familj och vänner kanske inte skulle hålla med mig, utan tycka att jag är modig som många gånger valt att gå min egen väg. Men just att ge mig ut själv på långa resor har väl egentligen aldrig känts riktigt naturligt för mig. Eller snarare något jag skulle våga.
Så äntligen i våras såg jag en möjlighet att faktiskt kunna komma iväg på den här drömresan. Skulle jag våga ge mig iväg?
Och en dag i april 2014 efter en del vånda, hade jag plötsligt och ganska spontant beställt en flygbiljett till Biarritz med siktet inställt på att göra den långa vandringen till Santiago de ...läs vidare