Fysisk hälsa

1 Kommentar

Behöver du ett mål för att träna? Eller ger träningen i sig inspiration?

Själv drivs jag av att ha ett mål. Ett mål ger drivkraft framåt. Det ger motivation. Det ger också den extra energi som krävs för att genomföra det tänkta.

Vi drivs så klart av olika mål. För mig som gillar skidåkning, långlopp och resor är det ultimata en tävling utomlands.

Visst, Vasaloppet är också en resa. Med hårt underlag och skolmatsal som restaurang. Med nio tuffa mil varav stor del utan publik. De långlopp utomlands som jag åkt har massor av publik,  fina hotell, fantastisk mat, underbara vyer - och sol 🙂

I år blir det inget lopp fjärran iväg för mig. Det blir ett mellanår. Tiden räcker inte alltid till. Familj och barn har andra önskemål. Jag gillar att träna så jag kommer iväg ändå. Men utan den där riktiga drivkraften. Känslan av att ha något roligt att se fram emot.

Just därför är det redan klart att jag ska i väg nästa år. Loppet går på dagen exakt om ett år, första söndagen i februari. Det är König Ludwig Lauf som har sitt säte i Oberammergau i södra Tyskland. För att göra det extra trevligt kommer vi att vara en hel busslast skidåkare ner. Bo på fint hotell, äta utsökt mat och uppleva en härlig gemenskap.

Kanske är målet inte tävlingen i sig? Kanske triggas motivationen i gång av vetskapen att en trevlig resa väntar? Hur som ger det den där extra drivkraften som i sin tur ger ny energi.

Vill du följa med?

IMG_1873

 

 

Jag heter Jonas Bergqvist, är 37 år och jobbar som sjukgymnast, PT och kostrådgivare på mf Hälsocenter i Stockholm. Jag är nördigt intresserad av lågkolhydratkost och träning, så denna vecka här på kostradgivarna.se kommer ni att få ta del av mina tankar i detta ämne, nedkomprimerade till tre inlägg.

Jag vågar påstå att personer har den djupa tvärkunskapen om just lågkolhydratkost och träning.  Många (fler och fler) förstår lågkolhydratkost, fler kan träning, men kan kombinationen. Det har sin naturliga förklaring: Lågkolhydratkost lär man sig inte inom de akademiska kretsarna (än så länge), så alla träningskunniga akademiker är indoktrinerade i den klassiska tallriksmodellen, de klassiska förklaringsmodellerna och de klassiska praktiska kolhydratråden. Jag lever ett lågkolhydratliv. Har experimenterat sedan 2004 med olika nivåer av lågkolhydratkost (i början mer Paleo), dels för att utvärdera min hälsa och mitt välmående, men också för att utvärdera responsen från min egen träning. Därtill läst nördigt mycket litteratur och gått nördigt många kurser.

Jag drivs, lite halvt galet inser jag själv, av tanken att finns det optimala upplägget. Upplägget som ger mig maximal hälsa, upplevelse och prestation på samma gång. Jag inser naturligtvis inte att det går, men hur nära kan jag komma? Förmodligen kommer jag aldrig att finna svaret, men förhoppningsvis bli lite klokare och erfaren längs vägen.

På mf Hälsocenter jobbar jag med samma tanke för mina kunder - att finna det optimala upplägget för att nå deras mål. Det kan handla om hälsomål eller träningsmål, det är olika. Med ett sådant arbete går alla standardlösningar, standardupplägg och standardprogram bort. Ett standardiserat arbetssätt försöker jag väl hitta, men vilken kost, vilka näringstillskott, typ av träning, mängd och vilken periodisering är skräddarsytt efter var och en. Jag håller inga gruppträningspass, ogillar koncept och storsakliga lösningar eftersom de befläckas av kommersiella krafter mer än vad de leder till resultat. Jag trivs bäst en-mot-en där fingertoppskänslan kan komma till sin ...läs vidare

2 Kommentarer

Att äta sig frisk

Ja, hur är det egentligen? Går det att genom en omläggning av kosten äta sig fri från mångåriga besvär med värk och magproblem?

Frågar du mig så är svaret tveklöst ja. Frågar du sjukvården så brukar deras svar ofta vara:  "Nej, du måste ta den och den medicinen livet ut."

Eller: "Du kan inte äta dig slank med LCHF, det är för farligt, du måste göra en Gastric Bypass om du lider av fetma."

Vi är nog väldigt många som lyssnat på de här råden alltför länge. Jag själv åt flera starka mediciner mot smärta som jag aldrig skulle kunna sluta med, men de senaste åren har jag bevisat motsatsen.

Jag är numer fri från värkmedicin, har sällan ont i muskler och leder och min mage fungerar perfekt, helt utan gluten,  socker och annat stärkelserikt. Idag delar jag därför med mig av min historia hur jag lyckats bli bättre i min värk, förhoppningsvis kan den hjälpa fler att hitta vägen till en bättre hälsa. ...läs vidare

21 Kommentarer

För ett tag sedan bestämde min sambo och jag oss för att prova paleo/stenålderskost. Syftet var att se hur vi mådde av en kost ännu mer lik vår ursprungsföda. Vi mår väldigt bra på vår LCHF-kost, men detta var ett kul experiment. Till ganska stor del äter vi ju stenåldersmat i vår vanliga LCHF-kost, men nu bestämde vi oss för att även utesluta alla mejeriprodukter såsom ost, smör, grädde, creme fraiche och yoghurt som ju inte var något vi åt ursprungligen. Många som äter stenålderskost väljer att ändå behålla lite ost och smör, men vi valde bort även detta. Istället åt vi en aning mer bär och rotfrukter. Det innebar en något högre andel kolhydrater, men naturliga sådana, något mer protein (lite mer kött/fisk) och en något lägre andel fett än normalt. Tanken var från början att vi skulle prova i en månad men vi lät det vara öppet och bero på hur vi mådde.

Så hur gick det? Till en början var det lite trixigt att hitta bra, goda rätter utan mejeriprodukter men vi löste det ganska bra tack vare all inspiration som finns på internet. ...läs vidare

4 Kommentarer

Häromdagen var en stor dag, en av de största faktiskt. En dag som omfattade hela världen för att vara exakt. Bredvid Kanelbullens och Semlans dag har vi nämligen numera också fått Världsdiabetesdagen. Tänk va´, att döpa en dag efter en sjukdom, bara det säger ju en hel del. Idag finns det drygt 350 miljoner diabetiker i världen och mörkertalet är stort. År 2030 kommer siffran vara 550 miljoner såsom den skenande utvecklingen ser ut. Och jag säger bara en sak: vilken marknad…

Forskarna kliar sig i huvudet och tittar djupt i mikroskopen för att hitta lösningen på problemet, allt under närmast hjältemässiga förtecken. Vi måste ju befria mänskligheten från detta gräsliga handikapp. Jag vet inte vilken av alla förskönande sagor du tror på eller vilken kritvit förnekelse som driver somliga forskare, men en sak vet jag: Det finns en ORSAK till den här diabetesutvecklingen, och den orsaken har med vår konsumtion av socker och andra snabba kolhydrater att göra. Vore det inte en idé, bara en liten, liten idé, att fokusera på detta? Nej, självklart inte.

Istället skrivs den ena tidningsartikeln efter den andra om forskaren ditt och projektet datt som gräver djupt inne i bukspottkörteln på möss och människor. I det senaste projektet jag läste om (väldigt lovande vad det verkar) transplanterar forskare celler från de langerhanska öarna (bukspottkörteln alltså) och fäster dem på ögats regnbågshinna – jo du läste rätt, ÖGAT. Om bukspottkörteln inte klarar jobbet längre så kanske ögat kan göra det istället. Är det inte strålande så säg. Och så finns det forskare som är mer inne på transplantation. Man kanske kan tillverka nya langerhanska öar på konstgjord väg och transplantera dem med ett mycket sofistikerat, lika konstgjort, spindelnät som hjälp, till den diabetessjuke. Vips så blir man frisk igen och kan fortsätta som vanligt. (Tills man blir sjuk igen.)

Missförstå mig inte nu. Jag önskar verkligen att alla diabetessjuka blev friska. Absolut. Det är en hemsk sjukdom med förfärliga konsekvenser. Men lägg då för fanken fokus på att förebygga sjukdomen! Även typ1-diabetesen, som är en autoimmun sjukdom, måste ju ha en orsak. Som professorn i pediatrik vid Universitetsjukhuset i Linköping, Johnny Ludvigsson, uttryckte det, ”Man förstår att det har något med vår livsstil att göra, man misstänker virus och den ökade hygienen. Men det går heller inte att utesluta att vissa faktorer i kosten som barnen får under sina första levnadsmånader kan leda till den process där det egna immunförsvaret dödar de insulinproducerande cellerna.” A-HA! Kosten de första levnadsmånaderna. Jag vet inte hur det varit för dig och dina barn men mina ungars föda de första månaderna var i alla fall högst enahanda och borde inte vara alltför svår att forska på… ...läs vidare

16 Kommentarer

Häromdagen satt jag på tåget hem från en föreläsning och bredvid mig satt tre kvinnor i 60-årsåldern. Deras samtalsämne under ett par timmars tid av tågresan var sjukdomar och krämpor hos dem själva och deras närmaste. Värk i nacke och knän, hjärtinfarkt, ständigt återkommande förkylningar, någon hade en bekant som gått bort cancer i 40-årsåldern. Det som förundrade mig var att de pratade om dessa sjukdomar som om de var en helt naturlig och förväntad del av livet. Inte så konstigt kanske, det är ju många som drabbas. Men jag tycker det är ganska skrämmande och tragiskt, vi ska behöva räkna med att en dag, förhoppningsvis efter att vi åtminstone har hunnit fylla 40, få antingen cancer eller hjärtsjukdom, eller kanske både och.

Idag är det få förunnat att dö av ålderdom, de allra flesta dör istället av någon livsstilsrelaterad sjukdom, inte sällan efter ett antal år med diverse symtom och en lång medicinlista som dessutom för med sig många biverkningar. Hur blev det så här?

Det finns förstås många bidragande orsaker till dagens ohälsa, och kosten är en av dem. Att någon väljer att äta ohälsosamt är en sak, men att vi blir lurade när att vi anstränger oss för att äta hälsosamt genom att följa myndigheternas och sjukvårdens kostexperter dietisternas råd, det är inte okej. ...läs vidare

6 Kommentarer


När jag var barn var chokladkalendern ett måste vid advent. Brorsan hade en likadan. Tyvärr tog min alltid slut ganska långt innan julafton, och det hände nog mer än en gång att jag plundrade även brorsans. Som tur är har jag en väldigt snäll bror så konsekvenserna blev inte så allvarliga. När vi blev lite äldre än så hände det ibland att brorsan och jag hade som nyårslöfte att inte äta godis på hela året. Brorsan lyckades åtminstone någon gång men mitt löfte brukade inte hålla längre än några dagar. Detta trots att bullar, kakor och annat sött var fullt tillåtet och jag ofta använde bakningen som ursäkt för att få äta sött. Chokladbollssmet (dessutom gjord på margarin) var en klassiker som ofta slank ned. En godisråtta, japp det var jag, och det fortsatte jag att vara även i vuxen ålder. De där personerna som tackar nej till godis och bullar ibland, dem hade jag väldigt svårt att förstå mig på.

När jag gick på gymnasiet började jag träna en del och tänka på att äta ”nyttigt”. GI var det som gällde och det skulle ju dessutom vara bra mot sötsuget, men det märkte jag dessvärre aldrig av så det blev även en hel del godis av olika slag. Jag accepterade att jag hade ett konstant sötsug och tänkte att ”det är sån jag är, det är inget som går att göra något åt”.

När jag var runt 22 år började jag också förstå att min mage nog inte fungerade som den skulle. Jag brukade bli uppblåst och gasig när jag ...läs vidare

2 Kommentarer

Att det är hälsosamt att röra på sig är knappast en nyhet, men kanske krävs det inte så stor ansträngning som du tror för att skapa en positiv effekt. Precis som med kosten så är det våra vanor, det vi gör varje dag som spelar roll, inte det vi gör någon gång ibland eller väldigt oregelbundet. Så om du är en klassisk ”periodare” när det gäller träning, prova något nytt. Tänk aktiv vardag istället för träning.

Att ha en aktiv vardag kan handla om att inte alltid välja det bekvämaste alternativet, utan att tänka precis tvärt om. Ställ bilen längst bort på parkeringen istället för närmast ingången nästa gång du ska till affären eller jobbet. Cykla eller gå istället för att åka bil när du har möjlighet. Lek aktiva lekar med barnen. Gräv i trädgården. Plocka bär och svamp. Testa att faktiskt höja ditt höj- och sänkbara skrivbord på kontoret, och hitta ditt sätt att göra det till en vana. Kanske behöver du lägga in en påminnelse i kalendern på datorn eller telefonen om att variera mellan att stå och sitta? När du står upp är både ben- och bålmuskler mycket mer aktiva än när du sitter ner, även om du bara står stilla.

För hälsans skull är det jätteviktigt just att bryta stillasittandet om än bara för en kort stund. Fundera därför över vilka som är dina fysiskt mest inaktiva stunder i vardagen och bestäm dig för hur du ska bryta inaktiviteten regelbundet. Gör det oavsett om du har tänkt träna senare på dagen eller inte. På så sätt gör du dig själv och din hälsa en stor tjänst.

Image courtesy of imagerymajestic at FreeDigitalPhotos.net

4 Kommentarer

Har du någon gång tänkt att du ska ”träna bort” den där pizzan du just åt? Det går förstås att förbränna motsvarande kalorier genom att röra på dig, men om du frågar mig är det ett konstigt synsätt på mat. Mat är inte något som i första hand ska förbrännas bort, utan något som ska tillföra dig det du behöver för att må bra.

Vissa verkar tro att så länge som du rör på dig regelbundet så kan du frossa i skräpmat och stoppa i dig vad som helst. Visst, det går, men inte om du vill leva ett hälsosamt liv. Det går tyvärr inte att kompensera dålig kost med mycket träning, även om det förstås är något mindre ohälsosamt att träna och äta skräpmat än att sitta stilla och äta skräpmat. Jag hoppas dock att du kan hitta ett tredje alternativ, och kanske till och med ett fjärde.

En sockerberoende eller sockerkänslig person kan givetvis inte att äta vad som helst. Det har nog de flesta förståelse för nu efter att det har skrivits mycket om sockrets makt här på Kostrådgivarna.se de senaste veckorna. Men även om du inte är sockerberoende, och även om du tränar mycket och ofta, så kommer din kropp och hälsa fortfarande att påverkas negativt av alla tillsatser och kemikalier som du får i dig om du inte väljer naturlig mat. Dina tarmar kommer fortfarande riskera att ta skada av gluten. Fytinsyran i spannmål kommer fortfarande att öka risken för mineralbrist. Du kommer fortfarande att drabbas av alla negativa hälsoeffekter som ett högt blodsocker för med sig. Om du inte ser till att äta näringsriktig mat kommer du fortfarande riskera att få brist på en mängd näringsämnen, och därmed öka risken för diverse sjukdomar. Du slipper inte undan detta bara för att du tränar.

Att röra på sig är bra, men om du använder träningen som ursäkt för att slippa bry dig om vad du äter så lurar du tyvärr bara dig själv.

Image courtesy of Grant Cochrane at FreeDigitalPhotos.net