FÖRDEL NATURLIG KOST

När första ljuset brinner står julens dörr på glänt och alla är så glada att fira få advent….

Så börjar första raderna i en klassisk adventsramsa man fått lära sig sedan förskoleåldern. Jag skulle vilja påstå att jag är aningens cynisk här. Alla är så glada. Så ska det kanske vara, men är det så? Ett av de största nöjet efter att få se sina barns glädje under julens helger är julmaten. Generellt skulle jag våga mig på att påstå att just  maten är fokus under julen till väldigt stor del hos de allra flesta. Maten är allt det underbara som man längtar efter men samtidigt mycket av det negativa som skapar konflikt i många kvinnors hjärnor.

Dödssynd nummer 5. Frosseri. Men herregud kvinna, under julen måste man väl i alla fall få slappna av och äta, spänna upp livremmen och ligga på sofflocket och päsa utan ångest. Kompensationen kommer ju ändå sen, i januari, hälsomånaden nummer 1. Då är det inte längre julen som lackar utan svetten som lackar, ångesten på gymmen lyser upp rummen och närvaron är hög.

Maten och ätandet är så laddat. En del säger sig inte bry sig, jag tror få av dessa. Än den ena och än den andra ägnar sig åt någon form av kompensation. Ät mindre och rör dig mer är fortfarande en fras som styr gemene man. Frossa och kompensera med motion eller svält, eller varför inte båda? Kanske kommer en ny trend efter jul, 1:6? Ät viktväktarsoppa en dag och svält resterande? Nej, det var såklart överdrivet men jag tror de flesta här förstår min tanke och min underton.

Jag har precis som ett otal kvinnor firat advent och jul med känslor blandade av glädje och ångest. Det är många måsten, pepparkakor hit och dit, lussebullar, godispaketen på jobbet och alla dessa gigantiska julbord. Tallrikarna och kundvagnarna fylls så till det yttersta och ändå är det inte nog. Man äter som om man såg svältdöden torna där framme. Som om det var livets sista andetag och stund och maten vore räddningen och trösten. Trösten, det kanske ...läs vidare

3 Kommentarer

woman-costume-collecting-onions-cart-full-veg-vegetables-fresh-fruit-season-30838085Ingen slipper undan, varken du eller jag, hur mycket vi än sköter om oss. Jag passerade 50 för några år sedan och på alla sätt märks det att kroppen inte orkar med samma tempo längre. Desto mer behöver jag sköta om den. Tänker en del på åldrandet och vilket ansvar vi själva kan ta. Vad är det för vits att bli gammal om man inte mår bra under tiden, tänker jag. Sjukvården kommer inte ta hand om mina småkrämpor, det måste jag göra själv.

Kosten är oerhört kraftfull för att förhindra att åldrandet accelererar. Prio 1, ett blodsocker i balans. Alla unika processer i kroppen behöver dessutom vitaminer, mineraler, enzymer, vatten för att kunna fungera. Här ligger lågkolhydratkosten väldigt bra till i den variant du mår bra av. Du kan t.ex. inte bygga dina könshormoner utan kolesterol, du kan inte bygga sköldkörtelhormoner eller signalsubstanser utan protein. Dessa påverkar ditt välbefinnande oerhört mycket, hela livet och särskilt når du åldras.

Det är ju just detta ”byggmaterial” du prioriterar på din tallrik: fett och protein. Men det räcker inte, du behöver dina ovan-jord-grönsaker också för att hjälpa alla processer fungera optimalt.  Du behöver även ha en attityd till din kost att kvalitet får vara en prioritet. Det handlar inte om att äta oxfilé varje dag, det handlar om att välja det bästa efter plånboken, att laga från grunden och att undvika snabbmat och skräp. I vår familj har vi alltid prioriterat maten, även under tider av tuff ekonomi. Vi ville lära våra barn att mat är inte bara att bli mätt, det är att stötta kroppen med rätt bränsle. Vi har samlats till middag varje kväll och ätit tillsammans. Det har gått en del tid i köket i vår familj och ibland får vi inte heller ihop vardagen, men vi är väldigt sällan sjuka. Det är inte tur, det är kosten.  Jag är övertygad om att den attityden också hjälper dig att inte åldras i förtid. Vissa av oss har besvärligare med navigeringen kring sötsaker. Något litet övertramp ibland stjälper inte allt, men det du gör dagligen behöver du ha kontroll över.

Jag lever efter en för mig viktig regel. När du känner av obalanser, försök göra något åt dem. Gå inte och dra med värk, med extrem trötthet, med magproblem, med oro och tro att det går över. Kroppen är ju det skal du ska bo i tills livet är slut. Vårda det ömt, det går inte att byta ut. Fundera över hur du har levt den senaste tiden och kanske hitta en förklaring. Sen justerar du det så långt det är möjligt eller söker läkare eller terapeut. Så har jag tänkt och agerat länge för att inte störa kroppens processer i onödan. Man åldras snabbare av sjukdom och obalanser. Ofta hittar man en lösning och det blir bra igen. För andra är det svårare eller man har otur att drabbas av en genetisk belastning och hamnar i sjukdom, men det finnas alltid något du kan göra även om det inte räcker fullt ut. Lyssna med dina vänner om de kan rekommendera någon som är duktig. Är andra nöjda är det stor sannolikhet att du också ska bli det. För min del är det stressen som belastar mig mest. Jag har en känslighet för det och hamnar lättare i stress än andra. Då måste jag också ha flera alternativ för att hitta lösningar. ...läs vidare

2 Kommentarer

Det var gott. Riktigt fint. Sådär perfekt blev den. Jag ska inte ta en till. En enkel får räcka idag. Jag ska vara stark.

En stund senare står jag vid espressomaskinen, andas in den goda lukten av nymalda bönor som nu förvandlas till den där drycken jag så många gånger bestämt mig för att dra ner på. Det inte är farligt att jag väljer att njuta en gång till. Problemet är att jag inte gillar att vara beroende. Att jag inte lyckas låta bli trots att jag bestämt mig. Det är så det är för många. Av allt man kan vara beroende av så är lite dagligt kaffe inte speciellt farligt eller jobbigt i jämförelse. Det finns både för- och nackdelar med kaffe men jag tänkte inte gå in på det nu. Många kämpar mot sug att röka, snusa, dricka alkohol med mera. Väldigt många kämpar mot sockerberoende. Olika sorters beroenden som kanske inte ens kan jämföras, men ändå beroenden.

espresso

Många som är sockerberoende blir hjälpta av att lägga om sina vanor till en bra lågkolhydratkost. Att minska blodsockertopparna, både i storlek och antal, kan också minska suget på sött som uppstår när blodsockret sjunker igen. Genom matsmältningen blir kolhydrater tillgängliga i kroppen i form av glukos (blodsocker). Äter du mycket kolhydrater höjs därför blodsockret mycket men olika kolhydrater påverkar blodsockret olika. Att istället äta mindre mängd kolhydrater och välja bättre kolhydratkällor kan göra stor skillnad. En del använder sig av GI, glykemiskt index, som vägledning till att hitta bättre alternativ på kolhydrater. Det är en klassificering av hur mycket eller lite blodsockret höjs av en viss mängd olika kolhydrater. Ett livsmedel med lågt GI höjer blodsockret mindre än ett med högt GI. Mer specifikt jämför man hur mycket 50 gram kolhydrater av olika livsmedel påverkar blodsockret, vilket innebär att mängden livsmedel man måste äta för att få i sig 50 gram kolhydrater också varierar väldigt mycket. Dessutom påverkas GI-värdet mycket av vilken form livsmedlet är i, hur behandlat det är. GI-värdet säger heller inte hur näringsrik, mättande eller bra en kolhydratkälla är i övrigt men det kan ändå vara en liten vägledning till vad som kan vara bättre alternativ.

För mycket blodsocker är väldigt skadligt i kroppen. Hos en frisk människa bildas insulin när nivåerna av glukos i blodet höjs. Insulinet hjälper till att flytta blodsocker från blodet in till cellerna genom att låsa upp portar, så kallade insulinreceptorer, in till cellerna. För mycket insulin kan dock förstöra receptorerna. Om portarna inte öppnas som de ska plockar kroppen bort insulinreceptorerna. Hormonet insulin har då ingen effekt utan receptor. Eftersom effekten av insulinet inte når fram, försöker kroppen kompensera detta genom att bilda mer insulin. Man får alltså en minskad insulinkänslighet eftersom det blivit fel på cellens yta. Det är det som händer vid typ 2-diabetes. Det som är bra är att kroppen kan sätta tillbaka receptorerna när insulinnivåerna är lagom igen. Det är därför kostomläggning är så viktig för personer som drabbats av diabetes typ 2. På samma sätt kan du minska risken att drabbas av typ 2-diabetes genom att äta en bra lågkolhydratkost. Med bra menar jag en näringsrik och varierad kost som ger dig allt du behöver och håller dig mätt mellan måltiderna, detta utan att höja blodsockret så mycket.

Jag har ett annat beroende också, träning. Kanske är beroende fel ord. Träning är ju något jag alltid vill ha i mitt liv, som en del av vardagen. Jag måste träna för att må bra. Av träning blir jag pigg, positiv, stark, fokuserad och det får mig att komma på nya idéer med mera. När jag bara hade mig själv att tänka på, det vill säga innan jag skaffade barn, tränade jag gärna ihop med mina vänner. Boxpass med Johanna, joggingturer med Carolina, morgonsim med Karin, badminton med Anders, squash med Fredrik, forza med Nina, bodypump och spinning med Ingela, bodycombat med My, aerobics med Maryam, styrketräning med Gunnar… Tja, ni förstår. Jag tränar själv också men det är extra givande att träna tillsammans med vänner. Vänskapsrelationen blir ofta djupare när man gör något sådant ihop. Det är dessutom extra motiverande att ha en träningskompis. Har man haft en dålig dag kanske man skulle hoppat över träningen om man hade planerat att träna själv, men med en vän som man redan bestämt med blir den inplanerade träningen lättare av i sådana lägen. Nästan alltid ger sedan träningen massor energi att ta med sig hem istället.

Något som är bra att känna till är att när du tränar så skapas nya portar som släpper in blodsockret till cellerna men utan lås. Glukos släpps alltså in i cellen utan att vara beroende av insulin och den här effekten kommer ca 2 timmar efter träning och kan sitta kvar upp till 2 dygn. Så för en typ 2-diabetiker är motion ytterligare hjälp på traven till att må bättre. Det finns så många anledningar att röra på sig. Att träna för att det är roligt, uppiggande, stärkande och förebygger och i vissa fall lindrar ohälsa är några bra skäl. Har du ändå problem med motivationen så skaffa en eller flera träningskompisar. På kanjagtrana.se hittar du också svar på om du bör träna om du har ont i halsen eller liknande. Glöm heller inte bort att äta ordentligt efter träningen.

Jag luktar på min espresso. Blundar och sväljer det sista. Ska jag ändå dricka den så tänker jag njuta. Jag klarar mig på mindre imorgon. Då piggar jag upp mig genom att ta på mig löparskorna för en runda i skogen istället för att ta en extra espresso.

1 Kommentar

Torgny Steen och Anna Sendel Steen
Torgny Steen och Anna Sendel Steen

För ett par år sedan läste vi en intressant artikel med rubriken "Sovrumsdammet rena mardrömmen". I artikeln stod bland annat att "Låga koncentrationer av många olika ämnen kan tillsammans ge negativa effekter. Det är det som kallas cocktaileffekten. Lägger man exempelvis ihop de olika ftalaterna* kommer man ofta över gränsvärdet, och lägger man till andra hormonstörande ämnen som flamskyddsmedel blir effekten ännu värre.", allt enligt David Gunnarsson, ansvarig för miljögifter på Naturskyddsföreningen.
*Ftalater är en grupp kemiska ämnen som bland annat används som mjukgörare i plast. Läs mer hos Kemikalieinspektionen http://www.kemi.se/sv/Innehall/Fragor-i-fokus/Ftalater/

Idag använder vi cocktaileffekten som metafor i olika sammanhang, exempelis när vi på CreativeChildren:Camp® (www.creativechildren.se) vill skapa förståelse kring uppkomsten till de olika symptom många upplever hos sina barn, både i skolan och hemma.

Cocktaileffekten är helt enkelt klockren för att beskriva den samlade effekten av:
•    Livsmedelstillsatser i det vi äter och dricker
•    Miljögifter i luften vi andas
•    Strålning från trådlösa nätverk och telefoner, mobiltelefoner samt datorer
•    Press i hemmiljön
•    Stress i arbetsmiljön i skolan
•    Exponering sociala medier
•    Fokus på beteende och prylar i reklam via TV och andra kanaler
•    Spelandet som ständigt triggar hjärnans belöningssystem
•    Etc etc

Var för sig kanske inte något större problem, tillsammans och över tid en ”cocktail” som vi – likt 60-talets Neurosedynskandal eller vår tids otillräckligt testade massvaccineringerar – ännu inte sett eller förstått effekterna av.

Eller för att citera Naturskyddsföreningens David Gunnarsson igen; ”Låga koncentrationer av många olika ämnen kan tillsammans ge negativa effekter”.

När allt kommer omkring kanske det inte är så förvånande att antalet lättstörda och stresskänsliga barn med koncentrationsproblem, försämrat närminne, psykisk labilitet, födoämnesintoleranser, minimal ork och uthållighet samt ljud- och ljusöverkänslighet ökat dramatiskt det senaste årtiondet?

Allt fler barn lever helt enkelt i en stressbägare som är mer eller mindre överfylld hela tiden med litet eller inget utrymme för livsnödvändig vila och återhämtning.

Vilket bland annat resulterat i att antalet barn som medicineras för ADHD ökat från 2 000 barn år 2000 till över 26 000 barn år 2012.

Vilket får oss att tänka att de olika symptom, diagnoser och bokstavsetiketter vi upplevt de senaste 10 åren snarare är kopplat till vår valda livsstil än resultatet av någon epidemi.

Vi erkänner gärna att det, trots all tillgänglig information och förståelse kring vad som rimligen är sunda val, inte alltid helt lätt att veta vilka alternativ som är ekologiskt riktiga. Särskilt inte när snabba beslut ska fattas i affären, med trötta skrikande barn runt benen, efter skolan och innan något barns aktivitet.

Några har varit tidigt ute med att ställa om livsstil, inte alltid med enbart hurrarop från nära och kära, genom att välja ekologiska livsmedel utan tillsatser och hållbart producerade produkter och tjänster. Några gräver upp gräsmattan på tomten eller skaffar ett eget Tower Garden (https://www.towergarden.com/) till lägenheten där de odlar egna grönsaker och på så sätt veta vad de stoppar i sig.

Tillsammans med nära och kära kan vi börja i det lilla genom att välja livsmedel utan tillsatt socker och olika livsmedelstillsatser, slopa läsk och energidrycker, minska familjens mjölkdrickande, laga mer mat från grunden själv, välja bort aktiviteter eller ”måsten”, cykla sträckor under tre kilometer, dricka vanligt kranvatten (0,033xdin vikt i kg=l vatten/dag) eller något annat fiffigt du gått och lurat på länge.

”Aaah! Kom igen nu, det är väl inget nytt …”. Och det är det verkligen inte. Men så länge vi inte gör det vi faktiskt vet spelar det ingen roll. Det är först när vi både vet och gör som det verkligen händer något.

Vår erfarenhet är att det är lättare GJORT än sagt. Särskilt med tanke på att 20% av aktiviteterna ofta står för hela 80% av resultatet. Vilket i klartext betyder att du kan få betydligt kraftfullare resultat om du slutar med Nutella mackor, läsk, energidryck och godis jämfört med att sluta med mjölk för att undvika Kasein (Kasein=mjölkprotein som blir morfin i kroppen).

Dagens konstigheter är morgondagens självklarheter medan dagens självklarheter mycket väl kan vara morgondagens konstigheter.
Tillsammans gör vi skillnad. För oss själva, för våra barn och för kommande generationer.

Mejla gärna och berätta om dina tankar och bästa tips samt hur det går för dig till Tjohoo@torgnysteen.com.

 

Anna Torgny WebbTorgny Steen och Anna Sendel Steen

Efter år med ledande positioner hos varumärken som Aftonbladet, IDG Sweden, Riksmedia och Stjärnklart och Sydsvenskan ville livet annat. Idag jobbar de med att göra skolfamiljers liv lättare genom det egna varumärket CreativeChildren (www.creativechildren.se). Anna arbetar också i förskolan medan Torgny, genom föreläsningar och kurser i ledarskap och kommunikation, hjälper företag och skolor att må bra, nå mål och uppfylla drömmar (www.torgnysteen.com). Torgny är också en av skolvisionärerna i Skolvision.

4 Kommentarer

Petter PetterssonVad roligt att få vara med och gästblogga i detta forum! Sedan 2007 jobbar jag heltid med "Konsten att äta, träna och att prestera bra" oavsett om det är elitidrottare eller veckokrigare. Eller som jag brukar säga: "Du kanske inte vill eller kan bli bäst, men du kan välja att bli den bästa versionen av dig själv".

I nuläget står jag på ett antal olika ben: Jag har en halvtidsanställning som fystränare och kostrådgivare åt Luleå Hockey. Övrig tid fördelar jag mellan PT-kunder, Kost- och Livsstilsrådgivning och Sport Performance (hjälper elitidrottare med att optimera deras träningar genom att screena av deras rörelsemönster och designa individanpassade tränings- och kostprogram utifrån deras nuläge och mål). Sista benet är föreläsningar om Holistisk Hälsa (kost, livsstil och träning) till olika företag runt om i Norrbotten.

Jag tycker att jag har världens roligaste jobb! Jag menar, jag får jobba med mitt största intresse och åker med ett stort leende till jobbet. Dessutom är responsen jag får från kunderna enormt peppande.

Senaste veckorna har vi i Luleå Hockey fått en hel del uppmärksamhet i tidningarna om vårt kostupplägg, vilket känns superkul att fler får ta del om kunskapen om vad som är bra idrottsnutrition. Mitt budskap är att det ska vara möjligt att prestera i ”världsklass" på elitnivå och samtidigt utveckla/bibehålla en robust hälsa och ett bra immunförsvar.

Jag har själv spelat fotboll på superetta nivå (Umeå FC) och även varit 2 säsonger utomlands och spelat professionellt i div 3 Portugal. Under min karriär så hade jag själv problem med att hålla mig frisk och skadefri och när jag blev förkyld blev det ofta långvariga historier. Detta trots att jag till punkt och pricka följde det rådande kostparadigmet, det vill säga: massor av bröd, pasta och minimalt med mättat fett. När två stycken dietister hjälpte oss i Umeå så fick jag veta att jag skötte mig exemplariskt och var ett föredöme för laget.  Jag åt var tredje timme och tränade ofta och länge. Jag blev tröttare och tröttare och vid 27 års ålder så utvecklade jag så kallad ansträngningsastma och hade allt svårare att hålla min matchvikt på cirka 80kg trots ett minimalt fettintag. Grädde, smör, Bregott och fullfetsprodukter var otänkbart i min dåvarande diet.

Jag tror det var 2006 som allt vände jag gick en vidareutbildning som PT på Eleiko i Halmstad (Lic. Korrektiv Funktionell Tränare) och träffade Joakim Dettner för första gången som var vår utbildare. Han vände upp och ner på allt jag lärt mig tidigare och ingav ett stort förtroende. Jag hade aldrig stött på någon som kunde så mycket och som förklarade allt det här med kost så självklart. Jag kände igen många av de symptom han berättade att hans klienter hade haft så jag beslöt mig för att ge det här ett år för att se om det kunde förändra mitt eget hälsoläge till det bättre.

Och att det blev! På bara några veckor började jag studsa upp ur sängen tidigt på morgnarna, fick en helt annan energi i mitt jobb och min hälsa började sakta men säkert förbättras med färre och färre sjukdagar och min jobbiga morgonstelhet började försvinna. Min kroppskomposition blev som när jag var 20 år igen trots att jag då, som nu, bara tränade cirka tre gånger i veckan. I dagsläget ligger jag året runt på cirka 7-9% underhudsfett trots att jag bara tränar tre stycken helkroppspass på 45 min/vecka och äter massor av god mat med riktigt smör, kött, naturliga fullfeta produkter. Jag räknar aldrig kalorier! Jag unnar mig att en dag i veckan (lördagar) äta fritt (förutom gluten som jag alltid undviker). 1-2 dagar i veckan fastar jag till lunch, oftast tisdag och söndag som är träningsfria dagar. Konstigt nog så försvann även min ansträngningsastma efter cirka ett år. Kan så klart inte svära på att det också hänger ihop med kostomläggningen men jag drar själv den slutsatsen.

Foto Olle Wande Expressen
(Foto: Olle Wande/Expressen)

I samma veva började jag prestera allt bättre på mitt jobb som PT och fick fler och fler kunder. 2009-2010 kunde jag jobba heltid med detta, vilket många sa var en omöjlighet uppe i Luleå. Eftersom många fotbollsspelare i regionen visste vem jag var så fick jag en hel del unga fotbollskunder som började ta hjälp av mig med kost och träningsupplägg. Jag upptäckte snabbt hur bra även mina klienter mådde av glutenfritt och av att öka delen naturligt fett i maten. Eftersom Luleå är en hockeystad så började jag även få förfrågningar från duktiga hockeyspelare som jag började hjälpa med deras programdesign när de var hemma i Luleå under sommaren (Linus Omark, Edmonton Oilers, Anders Nilsson New York Islanders och Jonte Hedström från Timrå för att nämna några).

Efter den första utbildningen på Eleiko så började jag läsa mer och mer om naturlig kost och Weston A Price forskning m.m. Jag hittade flera duktiga coacher i USA som hade jobbat på samma vis i över 15 år redan; Paul Chek (f.d. fystränare för USA:s boxningslandslag och Chicago Bulls), Charles Poliquin (en av världens mest framstående fyscoacher). Jag sökte mig till deras utbildningar (CHEK Holistic Lifestyle Coach och BioSignature) och började lära mig mer och mer om individanpassad kost och framförallt hur viktig kvaliteten på det man äter är. Började förstå att vi i Sverige inom idrottsnutrition för eliten har mycket att lära. Till exempel så kan inte alla i ett lag äta samma slags kost då vi reagerar väldigt olika på det vi stoppar i oss, framförallt upptäckte jag att många är väldigt känsliga för vissa typer av kolhydrater och framför allt: effekten av gluten. Många missar hur viktigt kvalitén på proteinet är, som man stoppar i sig. Plus att rikliga mängder är naturliga fetter en förutsättning för att få mage, leder och muskler att må bra när man elitidrottar.

Våren 2012 så startade jag tillsammans med Fredrik Sjölander (fystränare i AIK hockey) en utbildning här i Luleå som heter Holistic Movement Trainer. Med på denna var bl.a. Jonas Rönnqvist och Daniel Henriksson från Luleå Hockeys ledarteam. Dom tyckte att det vi pratade om lät intressant för Luleå Hockeys organisation och 3 månader senare började jag jobba med deras A-lag.

(Foto: Olle Wande/Expressen)
(Foto: Olle Wande/Expressen)

Så ut åkte vetemackorna innan matcherna. Numera äter vi tonfiskröra, äggröra, naturella nötter, ekologiska frukter och grönsaker samt en ekologisk  köttbuljong lagad från grunden på närproducerade grönsaker och kött. Detta för att optimera näringsintaget för spelarna. Vi har gått ifrån tänket med att räkna kalorier och pratar istället om att näringsinnehållet ska vara maximalt. Spelarna har fått listor att sätta upp på kylen hemma "Så här äter vi i Luleå Hockey". Det är förslag på glutenfria proteinfrukostar och bättre alternativ till pasta och bröd. Tumregeln med alla huvudmåltider är att de efter en måltid ska känna sig mätt, pigg och 100% fokuserad i minst 3 timmar. Dessutom adderar de 2-4 stycken mellanmål/återhämtningsmål under dagarna beroende på match och träningsintensitet.

Man kan säga att grundtallriken till lunch och middag ser ut enligt följande:

  • Protein: 2 stycken händer
  • Fett: 2 stycken tummar
  • Grönsaker/sallad: 1 styck knytnäve
  • Kolhydrater: 0,5 styck knytnäve

Ovan med skillnader utifrån vilken kroppskomposition de har för tillfället. Under sommaren är det några spelare som bara ätit kolhydrater i målet efter träningen (oftast till lunchen). Några har vi t.o.m. tränat på fastande mage förutom grenade aminosyror. Andra, framförallt yngre spelare, behöver upp till 2 stycken knytnävar efter träning för att kunna lägga på sig muskelmassa. Lördagar är alltid fria för spelarna (de ska äta lite för mycket en dag i veckan, men helst glutenfritt). Men nu under säsong så äter de flesta glutenfria kolhydrater till samtliga mål: T.ex. lite råris, sötpotatis eller quinoa.

Vi har 2 stycken gruppföreläsningar per säsong med spelarna och fortlöpande individuella samtal med spelarna så att de verkligen ska förstå varför vi äter så här. Vi vill ge dom information om vad dom ska äta men det är också superviktigt när det gäller individer att man förklarar varför. Då tränarna är helt med på båten och även äter så här själva så har det så klart underlättat för mig att implementera detta för gruppen av spelare.

Framförallt så har vi fått feedback från spelarna att de har lättare att minska i underhudsfett. Att det är mindre problem med oroliga magar och att vi inte ser lika mycket inflammationer hos spelarna. Spelarna är också väldigt intresserade av kost och jag brukar alltid ha någon kokbok som passar in, liggandes i vårt samlingsrum så att det hela tiden kan få förslag på exempelvis lämpliga middagar. Vi har även satt upp i vårt samlingsrum ett dokument om hur vi ska äta så att de hela tiden blir påminda om hur vi som elitspelare i Luleå Hockey äter optimalt både för prestation och egen hälsa =).

 

 

4 Kommentarer

Tre av världens största industrier är livsmedelsindustrin, läkemedelsindustrin och vårdsindustrin – Big Food, Big Pharma och Big Care. När jag studerar deras utveckling får jag en kuslig förnimmelse av att det rör sig om tre stora invasiva tumörer i samhällskroppen. De lever i symbios med varandra och har tillsammans en ofattbart stor och växande makt över våra liv.

Utvecklingen började 1977 med de amerikanska kostråden om att undvika kolesterol och andra fetter i kosten. En rad naturliga födoämnen som människan är genetiskt anpassad till stämplades på pseudovetenskapliga grunder som hälsovådliga. För att undvika fetterna i den naturliga maten måste den genomgå industriprocesser som tog bort det feta. Detta blev startsignalen för framväxten av den multinationella Big Food industrin. Vi blev beroende av industrimat för att kunna undvika det feta. Eftersom lågfettmat tappar sin smak, började industrin tillsätta kemikalier och billigt socker i olika former. Vi vet sedan vad som hände. Efter 1977 börjar den lavinartade ökningen av den metabola sjukligheten som vi ser resultatet av idag. Big Food fick total makt över vår kosthållning och introducerade därtill en massa skräpmat som de producerade med billiga fettfria råvaror, mestadels socker och andra kolhydrater. Skräpet som idag upptar 60-80% av golvytan i våra matmarknader genererar spektakulära vinster i alla led av Big Food. I dagarna har Coca-Cola, det värsta av alla skräpföretagen, dragit igång en plakatkampanj där de skryter med att deras sockerstinna hälsovådliga dryck bara innehåller naturliga smakämnen och inga konserveringsmedel. Alla som syltat vet att socker är just ett konserveringsmedel.

Trots välfärd och förbättrade levnadsomständigheter ökar behovet av sjuk- och äldrevård och Big Care sväljer därför allt mer av våra gemensamma resurser. Orsaken är den snabbt stigande metabola sjukligheten som främst orsakats av den växande konsumtionen av industrimat från Big Food. Stora delar av etablissemanget inom Big Care hävdar utan vetenskaplig evidens, att den ökande sjukligheten beror på för höga halter av förment farligt kolesterol i blodet p.g.a. för fet mat. Till deras hjälp har Big Pharma tagit fram svindyra preparat för att undertrycka och dölja symptomen på den metabola sjukligheten såsom högt blodsocker, högt blodtryck, högt kolesterol, åderförkalkning och demens. Eftersom de inte botar det onda utan bara döljer det, måste patienterna stå livslångt på preparaten med övermedicinering som följd. Man tillhandahåller även cellgifter för att bekämpa den cancer som trivs i de metabolt sjuka. Detta leder till en spektakulär tillväxt av försäljning och vinster inom Big Pharma. De har hittat en guldkalv som de vårdar ömt, samtidigt som de prioriterat ner forskning som har som mål att bota sjuka. Varför tror ni att det snart inte finns något verksamt ...läs vidare

http://www.dreamstime.com/-image8996965Sitter och bläddrar i min ”pärm” med samlad information och råd som jag fick när jag lämnade lasarettet (efter diagnos typ 1diabetes och en veckas inläggning). Tro mig, det är inte ofta jag tittar i den idag. Därför är det med fasa jag ser mina matlistor och insulindoser. Hur kunde jag äta på det sättet? Hur är det möjligt att man rekommenderar dessa kostråd?

Jag minns tillbaka till tiden (7 år sedan) då jag skulle skrivas ut från lasarettet. Nu skulle jag klara detta själv. HUU så skakigt det kändes. Rädsla, oro och maktlöshet är några utav de känslor jag fick. Informationspapperna och broschyrerna är som en livboj. Det enda jag hade på hemmaplan för att klara detta i framtiden. Lösningen på hur jag skulle klara vardagen för resten av livet. Gissa om jag följde detta slaviskt? Detta var LIVSVIKTIGT. Det finns inga papper som är så sönderlästa.

Detta är en del av förklaringen jag ger mig när jag inte förstår att jag inte förstod. Min kropp TÅL INTE kolhydrater,PUNKT. Därför avstår jag. Jag har valt att inte kompensera med insulin genom att äta enligt kostrekommendationerna från landstinget. Som typ 1 måste jag tillföra insulin. Men inte lika mycket med lågkolhydratkost.

Min första lunch på lasarettet som diabetiker kommer jag i håg väldigt väl. Jag gick ut till ”vagnen” tog en tallrik, men blev stoppad.
”Är det du som är Maria och har diabetes?” Därefter tog hon min tallrik. Lade upp två potatisar en panerad ”sak” och lite vattnig sås. Jag skrattade och informerade henne att det där blir inte jag mätt på.... varav hon lade upp en potatis till och en halv panerad ”sak” till och bad mig gå in på rummet och be sköterskan ge mig lite insulin till!

Frukost bestod av lingongrova och havregrynsgröt med kräm eller sylt. De var mycket noga med mängden mat jag åt och inte vad jag åt. Och så klart lyder jag snällt, rädslan att göra fel och inte sköta sig är stor, känsligheten efter sjukdomsbesked är stor.

Idag är jag tacksam över att jag efter mycket om och men lyckades se ett samband och vågade testa andra alternativ än det landstinget ...läs vidare

12 Kommentarer

Vår kostrådgivare Hanna Brunnegård ställde en intressant fråga igår på Cancerfondens Facebooksida:

Hanna frågar:

"Eftersom mitt tidigare meddelande här från idag är raderat eller dolt, ställer jag frågan igen... Jag skulle vilja höra Er motivering till ert sk Bullogram? Cancercellers energi för överlevnad och tillväxt kommer just från fruktos/glukos (socker) och detta är knappas något nytt då denna upptäckt tilldelades ett nobelpris 1931.

Inom vården använder man t o m socker för att detektera just cancer, vilket ni bör veta om? (FDG, PET-us) HUR i hela friden tänker ni här med era vetebullar (snabba KH - socker) och det rosa pärlsockret?????"

Cancerfonden svarar:

"Hej Hanna. Cancerfonden förespråkar en kost som innehåller lagom mängd av både fett och socker. Vi följer Livsmedelsverkets råd när det gäller kostrekommendationer. Vi ser inte en fara i att någon gång ibland äta en bulle eller kaka. Det finns ingen ökad risk för cancer med ett måttligt intag av socker eller fett."

Hanna igen:

Nu var det ju inte detta svaret som hörde till frågan i sig men jag antar att nivån inte blir bättre än så här tyvärr... Men håll med mig om att det skulle se intressant ut att om man på t ex systembolaget började lägga viss del av vinsten till AA genom att öka försäljningen av alkohol...

 

Och sedan har flera stycken börjat kritisera Cancerfondens svar. Vad tycker du? Klicka in på Facebook-inlägget här.

 

cn-fb

 

 

 

3 Kommentarer

När det kommer till media är vikten något av det mest centrala, vår svaghet skulle jag vilja säga. Vikten är viktig men frågan är om den är det absolut livsviktigaste? Är man smal är man därmed frisk – eller inte?

 

SBU:s expertgrupp har ju kommit med en revolutionerande rapport i dagarna, i denna rapport visades att om man såg till det långsiktiga så spelade det ingen roll vilken kosthållning man valde, viktnedgången kom om man följde sin valda diet. Kortsiktigt vann lågkolhydratskosten. Vinsten för LCHF är för mig att man inte kan påtala sambandet mellan hjärt-/kärlsjukdom och LCHF/ett ökat intag av naturligt fett och ett naturligt ätande. Att viktminskningens snabbhet fick stå i fokus är PR och fjäsk med människors svaghet. Vikten och det yttre. Smal är vacker. Smal är framgångsrik. Smal är Lycklig. Eller?

 

Självklart ska man inte förneka eller nedtona att en viktnedgång för överviktiga, eller sk ”feta” med bmi över 30, att deras liv får en avsevärd förbättring på flertal plan, längre liv och ökad livsglädje som liv i sig. Men det basala, grunden... den skuggas av viktfokuset och det är det jag vill betona lite.

 

Frågan kan därmed stanna där. Är LCHF bara för överviktiga, för ”feta” och för personer med diabetes?

 

LCHF/Paleo... är naturlig mat, mat som kroppen är anpassad att äta. Mat som är för alla. Är du underviktig går du upp i vikt med din modell av LCHF. Är du överviktig går du ner. Är du normalviktig står du still. Men gemensamt är att det är kroppsvänligt och du håller dig frisk och vid liv. Det är ren mat som kroppen är designat att äta Oavsett vikt. Det är hälsa Oavsett vikt.

 

Personligen vill jag belysa att många om än inte alla kan gå ner i just vikt med nästan vilken metod som helst, precis som SBU:s rapport visade... MEN för att man är smal är man därmed inte hälsosam eller frisk, har hälsa! Svält dig, fasta överdrivet, ta bort livsmedel som är livsnödvändiga... Bli ditt yttre smala jag men är du frisk? Mår du ditt bästa jag? Går du igång på vågen eller går du igång på dig själv? Är det andras eller egen bekräftelse som är målet? Är det DU eller en bild av dig som är målet? Ofta en kombo - men vilket är fokus?

 

Eller så äter du naturligt mat, mat som kroppen är ämnad att äta, äta kroppsvänligt och hitta din biologiska vikt istället för din ”vågvikt”. Har man hälsan i fokus, äter mat som är bra för mage, tarm, hjärna, hjärta, kärl och hela systemet då mår man bra – vad det sedan står för siffra på en plastmojjäng oftast placerad i badrummet kan väl ändå kvitta? Hur fort man går ner, eller upp, i vikt kan kvitta – jämförelsehysteriken måste sluta. Sen finns det självklart en grupp människor som har ett stort mervärde av vikt, våg och siffror men de är FÅ, få jämfört med det mediala. De ska inte nedtonas, men vikten ska heller inte vara det centrala i vårt totala mående.

 

 

Vi är alla olika och det glöms lätt i jämförelsvärlden

IMG_1040

19 Kommentarer

vecakns gäst

16-days-lila-bandet

”Smärta är en obehaglig sensorisk och/eller emotionell upplevelse som är förknippad med en faktisk eller potentiell vävnadsskada eller som kan beskrivas i sådana termer. Smärta är alltid subjektiv och kan uppträda i frånvaro av vävnadsskada”
International Association for the Study of Pain

I november 2011 hade jag aldrig tidigare hört ordet fibromyalgi så när läkaren på smärt-rehab i Lund gav mig diagnosen stod jag där som ett frågetecken. En lättnad kom sedan över mig, äntligen hade jag fått en diagnos efter flera års kamp mot läkare som vägrade ta mina smärtor på allvar, men jag kände även en rädsla för vad som skulle hända nu.

Jag fick med mig en broschyr med information om fibromyalgi som jag skulle läsa igenom innan jag kom tillbaka dagen efter för att få mer  information om mitt kommande smärtprogram. Programmet hade jag blivit antagen till redan innan jag fick min diagnos eftersom jag haft kronisk värk i över två år. Alla andra läkare hade givit upp och slutligen hamnade jag där. Och vilken tur att jag gjorde det för hade jag inte kommit dit hade jag nog aldrig blivit trodd. Jag läste igenom broschyren och en ro föll över mig, det handlade ju om MIG! För första gången någonsin läste jag svart på vitt att det finns andra där ute som också får helsikes ont av att tex skala potatis och dammsuga, det är inte bara mig det är fel på.

Smärtprogrammet jag antagits till var ett fem veckors intensivprogram där jag tillhörde en grupp av patienter som alla hade någon form av smärtsjukdom. Några var där p.g.a en olycka som skadat deras rygg eller nacke, andra var där p.g.a sin fibromyalgi. Vi skulle alla tillsammans med ett arbetsteam som bestående av läkare, psykologer, sjukgymnaster och arbetsterapeuter lära oss hur man hanterar sin vardag med kronisk värk. Tillsammans fick vi kunskap och verktyg som vi kunde använda för att underlätta i vardagen, eftersom alla hade olika besvär hjälptes vi i teamet åt så att alla fick individuellt anpassade redskap att hantera olika situationer. Dessa fem veckor var bland de bästa jag varit med om då jag för första gången kände mig trygg. De var alla kunniga på sina respektive ...läs vidare