Min väg till idag

10 Kommentarer

Nu i början av hösten funderar många på att bli lite mer hälsosamma. Då vill vi peppa lite extra. Det här har Birgitta Höglund skrivit på sin blogg, om sin sjukdomsresa.


Hälsokost

Fotograf Mikael Eriksson, Optimal förlag

Idag ska jag berätta lite om min resa de senaste 11 åren via sjukvård till friskvård.

Jag får ofta frågor om hur jag gjort för att må så bra, när jag har sjukdomen Fibromyalgi.

Har många nytillkomna läsare, som kanske inte vet att jag är sjukpensionerad efter en ryggskada i mitt jobb som Kock.

Vill med min historia försöka hjälpa andra i liknande situation.

Efter många år av ständig värk, fick jag för snart 5 år sedan äntligen veta vad som låg bakom många av mina kroppsliga problem.

Efter år av trötthet, muskelvärk, torra slemhinnor, känselbortfall, migrän, ledbesvär, svårigheter med minne och koncentration, magproblem och en hel del andra, minst lika besvärliga symptom, fick jag en diagnos.

Jag fick själv söka mig till en kvinnoläkare, som specialiserat sig på Fibromyalgi. Det var den sjukdom jag hade kämpat med i flera år, utan att ha en aning om det.

Den dagen började min väg tillbaka, genom friskvård.

Efter min steloperation i ländryggen, som följde på en ryggskada i jobbet, kom värken krypande mer och mer.

Periodvis var jag tvungen att gå med käpp och hade väldigt svårt att sitta.

Jag fick träffa neurolog, reumatolog, ortoped, gynekolog och alla avslutade samtalen med att de inte kunde hjälpa mig med mina symptom, för de hittade inget fel.

Jag hade utretts för Sjögrens Syndrom, Psoriasisartrit och MS, så när jag fick veta att Fibromyalgin orsakat de besvär som efterliknar dessa sjukdomar, blev ...läs vidare

2 Kommentarer

I dagarna firar jag ettårsjubileum med LCHF. Det har varit ett händelserikt år och det mest hälsosamma i mitt liv.

När jag stod på vågen den där dagen och den visade 99,8 kg så kände jag bara – nu får det vara nog! Nu måste jag ta hjälp!

Vid 20 år vägde jag 54 kg och tyckte att jag var fet! Har en bild där jag sitter i linne och trosor på en balkong i Tunisien och jag kommer så väl ihåg att jag kände mig tjock. På bilden ser jag närmast mager ut – förstås – eftersom jag är 172 cm lång.

Det hade gått 22 år mellan tillfället i Tunisien och det på vågen – 22 år och drygt 45 kg tyngre! Tro mig, jag skulle inte vilja vara sådär smal igen, men det är inte riktigt klokt att jag lät det gå så långt.

Ja, så för drygt ett år sen anmälde jag mig till sist till utbildningen till lic kostrådgivare, den som jag sneglat på så länge, men inte hade ansett mig ha råd till. Nu kändes det så angeläget så att jag t.o.m lånade pengar för att kunna gå. Och det har jag inte ångrat en dag! Jag hade försökt med LCHF två gånger innan, men inte riktigt fått det att funka fullt ut. Hade för lite kunskap helt enkelt. Det blev lite väl mycket yoghurt och bär och frukten hade jag svårt att skiljas från. Från dag ett på utbildningen har det gått som på räls med undantag av en period någon månad efter starten då jag kände mig deppig. Återfall har jag haft i sockerberoendet, men de kommer inte så ofta längre och de tillhör på något sätt sjukdomen, åtminstone tills man har koll på alla de där verktygen man ska ha. Där är jag inte än. Mina 20 värsta kilon tappade jag på fyra månader. Så enkelt skulle det inte vara för en jojobantare som testat nästan varenda diet på marknaden. Kroppen borde ha hållit hårt i kilona eftersom den varit nära svält så många gånger. Men jag var tack och lov ett av undantagen =)

För mig började det som en bantningsmetod och är nu min livsstil. Jag är så glad över att ha fått sån energi, att slippa alla sockerdippar och allt sug varenda dag. Det gick sällan två timmar utan att jag stoppade nåt i munnen. Nu kan det ibland dröja 7-8 timmar mellan måltiderna utan att jag blir vare sig sugen eller hungrig. Jag äter näringsrik energität mat specialanpassad för mitt liv, mina behov och mitt bästa mående. Frukten fick jag lägga ner och jag saknar den inte längre. Någon gång äter jag bär och grädde och njuter av det. Svampinfektionerna under fötterna med grym klåda som jag haft i flera år är borta och huvudvärk har jag nästan aldrig längre. Värktabletter går det inte åt några här hemma.

LCHF ÄR LIVET!

6 Kommentarer

Jag minns ett släktkalas när jag var sisådär en 9-10 år. Det var någon som fyllde jämnt och det var middag med efterföljande fika. Och här snackar vi FIKA med stora bokstäver. Ett dignande bord med bullar, kakor av alla de slag och tårta förstås.

Som äldst av kusinerna ville jag vara lite vuxen och valde kaffe i stället för saft, fast jag egentligen inte tyckte om det (det gör jag fortfarande inte). Med ett gäng sockerbitar skulle det säkert gå ner. Min assiett var full av allt som fanns på bordet, men bara en av varje sort, precis som jag blivit lärd.

Det fikades och pratades länge bland de vuxna i finrummet. Vi barn satt i ett eget rum en bit bort. Assietten var snart tom och kaffet gick ner det också. Jahopp det var det… Jag tar med mig koppen och assietten ut till köket och ställer det på diskbänken. Vänder mig om och där står bordet med alla kakorna. Vilken syn, det vattnas i munnen. Jag tar en, stoppar in hela på en gång. Det ilar i kroppen, känns som att blodet rusar runt i mig. Det är ett sug så starkt att det inte går att stå emot. En kaka till, en till, en till en till… Någon kommer in i köket, jag låtsas som ingenting. När jag blir ensam igen proppar jag snabbt som ögat fickorna fulla med kakor.

Sitter på toalettstolen och äter upp kakorna en efter en. Dricker lite ur vattenkranen när det blir torrt i munnen. Fortsätter äta tills det bara är smulor kvar i fickorna. Vänder fickorna ut och in och borstar av dem över toaletten.

Inte anade jag då vad det var jag höll på med och varför. Det skulle dröja tills för ungefär två år sen tills jag förstod att jag har en beroendesjukdom. Jag är sockerberoende.

3 Kommentarer

Att genomföra en kostförändring är stort.  Och början till att komma dit är motivation.

Att man har tid, lust och ork att börja ta tag i sin vikt och sin hälsa, även fast det kanske är 73:dje gången i ordningen man gör det. Och man inte orkar för att man är rädd att misslyckas igen.

Det finns inga misslyckanden, man lär sig alltid något på vägen och jag skulle vilja kalla det för nya erfarenheter.

Att ta sig igenom en livsstilsförändring i juletid, kalastider, påsk, mörka vintern, soliga semestern och ute på resan är inte något som alltid kommer att kännas jättelätt.

Man får göra sitt bästa för att må bra, lära sig av misstagen utan att gräva ner sig i dem... Här är några tips på vägen!

  • Ät mat du tycker om
  • Ät dig mätt och lär dig begreppet "lagom mätt"
  • Känner du dig extra hungrig någon dag, ät mer
  • Blir du sugen på något "otillåtet", se till att det finns något tillåtet hemma som du kan gå loss på istället. Ost, nötter, bär med grädde...
  • Gör inte undantag från kostplanen som du inte bestämt i förväg
  • Gör inte undantag för någon annans skull
  • Var inte rädd för fett och ät fett från olika fettkällor. Kokosfett, smör, olivolja, avokado, lax, valnötter, grädde...
  • Tänk långsiktigt. Kortsiktig snabb viktminskning blir ofta till snabb viktökning. Att etablera nya vanor tar tid, ge det den tiden.
  • Lyssna på kroppen. Vad händer när du äter det ena eller det andra? Vad håller dig mätt länge/gör dig hungrig fortare. Vad framkallar sug?
  • Träna/motionera och ha roligt i livet!

8 Kommentarer

Jag har inte alltid varit överviktig. Jag var smal som barn och tonåring men redan i 20-årsåldern började extra kilona komma krypande. Något kilo här och något där. Uppåt, uppåt gick vågen. Men inte jättefort. Tillräckligt sakta för att jag anpassade mig och vande mig. Köpte lite större storlekar då och då. Blev sambo. Gick ner några kilo först och gick upp desto fler sen. Mys i soffan med godis och pasta var favoritmaten hemma.

Jag hade vänner som gick på Viktväktarna med jämna mellanrum och blev smala. Och tjocka. Och smala. Jag tyckte det mest verkade vara ett hysteriskt räknande och hackande av grönsaker, och eftersom jag är en person som inte gillar att ge mig in i något jag inte tror på så hoppade jag aldrig på någon Viktväktar-diet eller Cambridge-pulver-kur. För jag visste att jag aldrig skulle klara av det, det såg jag när jag läste recepten eller kände lukten av pulver-shakerna, och jag ville inte misslyckas…

Jag slutade röka också... Där kom 5 stycken nya fräscha kilon ganska fort, utan att jag åt mer utan helt enkelt pga. av minskad ämnesomsättning. I kombination med den magiska åldern 30 år. Inget löser sig av sig själv längre viktmässigt… ...läs vidare

18 Kommentarer

Tänkte börja med min egen historia och erfarenhet.

Jag har en egen historia inom extrem uthållighetsidrott som multisport. Där jag som de flesta har blivit i tutade att du MÅSTE äta stora mängder kolhydrater från gryn, sädeslag och socker (sportdrycker). För att kunna prestera.  Trots stor aerob träningsmängd (ca 20 h/v) så låg jag på ca 13 fettprocent och en stökig mage (gaser, halsbränna och trög).

De flesta idrotter handlar om att flytta en massa (kroppen, spjut, kula, puck, boll m.m.) på snabbast möjliga sätt.

Det jag inte vill som idrottsman/kvinna är att bära runt på extra kilon som gör mig långsammare. Genom att minska på fettprocenten och behålla muskelmassa så blir jag snabbare.

Vill påpeka att detta gäller ...läs vidare