Författararkiv: Jennifer

Profilbild

Om Jennifer

Jennifer gästbloggar 2012 då hon går en brevkurs för Pia Nyberg. Vi får följa hennes viktresa från början. Jennifer bor i södra Frankrike med sin man Ján och tvillingarna Noël och Pascal men är ursprungligen från Linköping.

9 Kommentarer

Det är inte alltid så lätt att göra rätt. Även om man vet hur man borde göra så finns det något inom en som ibland tvingar en att bryta mot det rätta. Jag måste ha ganska mycket av en inre rebell, för jag upplever ofta att det är svårt att hålla fast vid min LCHF-diet. Trots att jag tycker om den, mår bra av den, gillar att lära mig nya recept, osv ... så är den inte självklar för mig.

Ibland handlar det bara om sockersug och att det är alldeles för lätt att göra fel val. Vi omges av socker. Ibland handlar det om det sociala trycket, att inte tacka nej till värdinnans vällagade middag med färsk pasta, hembakade kuvertbröd, en god efterrätt.

Ibland är det oförklarligt.

Jag har fått in den goda vanan att äta mig mätt på fett. Men jag har inte helt fått in vanan att alltid undvika kolhydrater. Då och då blir det total kollisionskurs. Ett avsteg från LCHF på lunchen väcker sockersuget till liv, och jag äter något riktigt dåligt på eftermiddagen. Som godis, eller snabbmat. Sedan kommer jag hem på kvällen och då finns det inte en chans att jag skulle avstå från min vanliga mat: goda gräddiga såser, smörklicken på köttet, kokosfettet i kaffet. Nästa dag har jag gått upp i vikt ett kilo. Kombinationen av mycket fett och snabba kolhydrater får min kropp att blåsas upp som en ballong. Synd bara att det inte är endast luft som gör att jag sväller upp!

Det absolut värsta är alltså när jag fastnar i dubbelheten och det går en dag eller mer med både fett och kolhydrater. Då mår jag verkligen dåligt. Det här är något som händer mig då och då. Det är ett misstag jag gör. Det är jobbigt både fysiskt och psykiskt. Jag känner mig misslyckad, fet, ansvarslös, och frustrerad.

MEN...

så tänker jag: det var såhär jag blev överviktig. Det var såhär jag drabbades av obesitas. Det var såhär mitt liv såg ut varje dag i en massa år. Nu lever jag inte så längre. Det som var normalt för mig förut är numera ett undantag. Och det klarar kroppen av att läka! Så jag behöver bara slå om till strikt LCHF och på något dygn eller två försvinner misstags-kilot. Kläderna sitter bra igen. Gasiga magen lugnar ner sig. Sockersuget klingar av. Själen tar djupa, lugna andetag igen.

Jag har en ganska snäll kropp. Den går att få tillbaka på banan igen väldigt snabbt. Om du har en kropp som är svårare att få tillbaka på rätt spår så blir hela frågan om avsteg från LCHF mer laddad än för mig. Det blir någonting som du till varje pris måste reda ut. Kanske ...läs vidare

Har du någonsin varit i ett land där det känns som om tiden stannat? Lite så kan jag känna det ibland när jag besöker Slovakien, landet som min make kommer ifrån. Landet där mina barn är födda. Landet där vacker natur störs av betongkolosser från kommunisternas dagar. Landet där mat är detsamma som kolhydrater.

Den som vill äta LCHF i östeuropa kommer att stöta på många, många hinder.  Det hör samman med historien att central- och östeuropa är ett stort område i världen där potatisen och brödet är kungar.  Det hör samman med jordarna, Ukraina t.ex. har världens bördigaste jordar, med religionen, med tillgången på fisk och kött, med hur saker var under kommunisttiden, det går djupt i folksjälen och det är oerhört svårt att påverka.

Hur jag upplever matkulturen i Slovakien

I Slovakien äter man gärna kokta wienerkorvar med senap till frukost. En bra start på dagen, om det inte vore för att det alltid ska vara en massa mjukt bröd till detta. Brödet är inte lika sött och svampigt som i Sverige, men ändå. Många har egna grönsaksodlingar, så små söta tomater och nyskördade gurkor är ett trevligt och vanligt inslag på frukostbordet.  Det gamla bondesamhället fortlevde under kommunismen, eftersom planekonomin gjorde att brister uppstod i matproduktionen och det fanns då verkligen anledning att ha ett eget växthus eller en kolonilott för att säkra tillgången på t.ex. sallad, frukt och tomater.  Det hemodlade användes också i transaktioner grannar och vänner emellan, ett system som blev oerhört viktigt och fortfarande lever kvar hos den lite äldre generationen.  De som lärde sig bemästra konsten att utnyttja sitt kontaktnät klarade sig bäst under kommunismen.

Till lunch äter  man först en tallrik klar soppa, i hemmet tillreds den på ett köttben och några grönsaker, t.ex. kålrabbi, pepparrot och morot.  Också en bra start, men i soppan lägger man några skedar nudlar. Vilket ju inte är så nyttigt.  Soppan anses dock nyttig och viktig för matsmältningen.  Till huvudrätt äter man fisk , fläsk, nötkött, kyckling,  grönsaker, potatis, ris, pasta.  Ungefär som i Sverige! Maten i hemmen är dock oftast mycket godare och bättre än på restaurang, fast detta förhållande är på väg att ändras mer ...läs vidare

4 Kommentarer

Jag hade förmånen att få spendera ett år i Japan, det är nu 5 år sedan. Vi bodde i Tokyo men reste om kring i landet en hel del. På den tiden åt jag gärna Raw Food, makrobiotisk föda, mat med lågt GI, och kött.

Min bedömning är att det är lätt att äta LCHF i Japan! Och om man uppskattar rå fisk så är det dessutom nyttigt, gott och hyfsat billigt.  Den bästa maten för en LCHF-are på tur i Japan måste ojämförligt vara sashimi.  Det innebär rå fisk, precis som sushi, men utan ris. Istället får du wasabi, soja, inlagd ingefära, riven rättika, och lite sjögräs ihop med fisken.  Du väljer vilken typ av fisk du vill äta. De flesta sashimi-menyer innehåller några vita fiskarter och några röda som lax och tonfisk. De röda, feta fiskarna är naturligtvis bäst för en LCHF-are! Om du är äventyrlig provar du även råa räkor, ostron, rom och bläckfisk.

Den som vill leva ännu mer äventyrligt kan prova på fugu, som är en blåsfisk. Den innehåller ett nervgift, tetrodoxin, som kan vara dödligt.  Därför måste kockar som anrättar blåsfisken ha en speciell licens för detta. Om de skulle skära på fel sätt i fisken så utsätts gästerna för en avsevärd risk... Jo, jag åt denna fisk, och den smakade inget särskilt. Så det kan man hoppa över tycker jag! Men en del ...läs vidare

2 Kommentarer

Nu är det Allhelgonatid och bakom de mer skämtsamma inslagen av pumpagubbar och häxor, bus eller godis, osv finns de kyrkliga traditionerna. På Allhelgonadagen och på Alla Helgons Dag firar vi helgonen, av den enkla anledningen att de är människor som hjälper oss att förstå vem Gud är. Vi får en glimt av Guds väsen genom helgonen.

På Alla Själars dag, som firas idag (söndag) och egentligen genom hela Allhelgonatiden, tänker vi på våra avlidna vänner och släktingar. Det är tid för att ge sorgen utrymme. Vi tänder ljus på gravar och i kyrkor. Sorgen behöver en boning.

Som präst i Svenska Kyrkan har jag många gånger mött och vandrat med människor som har sorg. Man brukar kunna se att sorgen har några olika faser som ofta är desamma. En initial chock som varar en vecka eller ungefär fram t o m begravningen, för att sedan övergå i det första året av sorg. Under ungefär ett år har man lite nedsatt förmåga att tänka och planera, energin är låg, man behöver mer sömn, aptiten är ofta nedsatt, man rör sig långsammare och är känsligare. Vandringen i sorgens landskap är något annat än det vi är vana vid, och kräver ofta mer av oss än vi kunnat ana.

Efter det första året av sorg brukar man komma in i en nyorienteringsfas, då man får en annan lite mer distanserad relation till den förlust man lidit. Men alla är vi individer och denna mall kan te sig olika för oss. Vid komplicerad sorg kan det se helt annorlunda ut.

Det är ofta svårt att få i sig näring i den första fasen, när kroppen fortfarande är halvt (eller vid svåra fall helt) i chock. Man kan tänka på de fyra H:na. Håll om, häll i, håll tyst, håll ut. Denna lilla "ramsa" är ett viktigt redskap för den som lever i närhet av sörjande. Håll om - att ta någon i sin famn är ett sätt att hjälpa till att psykiskt hålla samman någon. Häll i - varma drycker och soppor kan vara den enda näringskällan som en chockad kropp kan klara av. Håll tyst (kanske den viktigaste punkten!) Den sörjande har inte plats för dig och dina åsikter, känslor osv men har behov av din närvaro. Våga vara närvarande utan att trösta med ord, utan att erbjuda svar. Sista punkten: håll ut. Ge det där lilla extra. Fly inte. Och fly  inte heller dina egna känslor, dem får du ta itu med och bearbeta med någon som kan stötta dig.

Du som sörjer eller som lever nära sörjande, tänk på att sorgearbetet kräver energi. Hjärnan kan inte fungera och bearbeta det svåra utan bränsle. Men samtidigt kan trötthet, håglöshet och aptitlöshet göra att man slarvar med maten. Mitt bästa tips är att du gör en större mängd närande soppa och fryser in i portionsskålar som är enkla att ta fram de dagar du måste få leva kravlöst. Här är ett gott ...läs vidare

3 Kommentarer

Så här ser det ut! Inte riktigt som i heminredningsmagasinen... 🙂 Vi har inte gjort en genomgripande renovering av vårt kök, utan bara lagt ett tillfälligt golv, ställt in vitvaror och några nödvändiga möbler.  Som synes har vi inga köksskåp etc.  Eftersom vi har två vilda små tvillingpojkar kan vi inte ha en massa skålar och pryttlar framme heller. Allt är nerpackat, vi använder IKEA-porslin. Såhär får det vara nu fram till dess att vi är klara med resten av huset, och pojkarna har kommit ifrån "kasta tallriken i golvet-åldern". ...läs vidare

3 Kommentarer

Flytten till landet LCHF skedde för snart tio månader sedan, och som nyinflyttad kämpar jag fortfarande med flera aspekter av denna tillvaro. Det som har varit svårt för mig har fortfarande varit att se mig själv som någon som inte äter allt.  Jag är en matglad person, och även om jag länge undvikit pasta, ris, bröd och potatis så har LCHF inneburit en stor förändring i min vardag på så sätt att jag numera "har en diet".

Egentligen har ju alla en diet. Alla äter ju på ett visst sätt! Men precis som att "vara Viktväktare" eller att "vara pulverbantare" innebär ett nytt tänkesätt, en sorts identitet, så innebär LCHF att man inte bara äter hursomhelst utan att tänka. Det innebär en ideologi. De flesta som tar sig tid att lyssna brukar uppskatta min matideologi.  Man har ju liksom argumenten på sin sida. Vem gillar inte naturlig mat utan tillsatser, ekologiskt tänk, stabil mättnad, låg insulinförbrukning,  och goda smaker??

Men de flesta tar sig inte tid att lyssna till argumenten.  Därför har jag börjat få acceptera att folk säger saker som saknar grund ("man ska äta lite av allt och röra på sig mer", "det är inte bra att hålla sig för strikt till en diet" osv) och att de rakt av tycker att man är konstig/korkad/underlig. Det kan bli lite av ett utanförskap. LCHF går emot gängse uppfattningar om vad som är hälsosamt, trots att dessa helt saknar vetenskaplig grund. Man kan tänka sig hur Galileio kände sig när han försökte förklara för påven att jorden är rund!

Jag har haft goda resultat med LCHF.  Min vikt börjar gå neråt sakta men säkert, jag slipper sockersug, och jag vet att jag inte får i mig ohälsosamma tillsatser. Så jag väljer att leva med detta utanförskap, trots att jag inte gillar just den aspekten. Som utlandssvensk är jag ändå i utanförskapet, och kommer ...läs vidare

Skolstarten är ett allmänt känt begrepp i Sverige. Men det syftar ju bara på skolan. Här i Frankrike har vi just haft "La rentrée", som betyder Återgången, och det är både skola och arbete som åsyftas. Kort sagt, hösten är här, sommaren är slut, åter till rutinerna! Överallt ser man ordet, och överallt finns budskapet om olika saker som man borde konsumera för att La Rentrée ska bli så bra som möjligt. Nya kläder, ny telefon, ny frisyr, ny diet.

Jag sörjer i år att sommaren är slut. Jag VILL verkligen inte ha höst och vinter! Det kan bero på att vi har genomlevt två riktigt jobbiga vintrar här i byn, med huset som inte var ordentligt isolerat, sjuka barn, egen sjukdom och så det att byn blir alldeles öde och trist. Det är som om den går i dvala om vintern. Folk stänger affärerna, tar semester, åker till värmen. De måste ju ha öppet under sommaren och turistsäsongen,  så jag förstår dem verkligen. Men jag ser inte ...läs vidare

7 Kommentarer

Sju svåra år, så kan man beskriva vår första tid som gifta.  Visst är det en härlig tid att vara nygift, men det finns också stressfaktorer. Man planerar sin framtid. I bilden som vi målade upp för oss, min man och jag,  ingick barn.  När det dock blev tydligare och tydligare för oss att graviditet inte var något som vi hade kontroll över inträdde stressen. Vecka efter vecka, månad efter månad, väntade vi och hoppades. Ganska snart sökte vi läkarhjälp.

Min man har inga fertilitetsproblem, utan det visade sig efter utredning att problemet fanns i min kropp, och det var hormonellt. För att kvinnans ägg ska kunna mogna och lossna så behövs ett flertal hormoner, bl.a. oxytocin. Men om man har för höga halter av kortisol (stresshormon) i kroppen, så blockeras oxytocinet. Det produceras inte, iaf inte i tillräcklig mängd.  Äggen mognar inte, och ägglossningen uteblir. Då kan man inte bli gravid.

Min stress kom sig av ett par huvudsakliga orsaker: 1. Övervikt.  Den tolkas som stress, inte bara som någonting positivt av hjärnan. 2. Jag vantrivdes på mitt nya jobb. 3. Barnlöshetens sociala konsekvenser är enormt stressande.

Man ser lätt den onda cirkeln: stress skapar barnlöshet, barnlöshet skapar stress. Och stress skapar dessutom.... övervikt! Jippie.

Efter fem år med detta fattade vi beslutet att ta ett erbjudande vi fått om att vistas i Japan.  Jag sade upp mig på jobbet och blev hemmafru. Genast sjönk ...läs vidare

1 Kommentar

Träning is da shit.  Som det så vackert heter nuförtiden.

Jag har precis börjat träna igen och har insett att det hela tiden bygger på en sak, en enda sak som kan få mig att komma igång, tycka att det är kul, och längta till nästa tillfälle. Och detta allenarådande är naturligtvis musik!

Här är min bästa träningslista. Låtarna är valda med utgångspunkt i rytm. Jag tränar på en crosstrainer. Men även om du är en joggare eller någon som älskar promenader så tror jag att dessa låtar kan ge dig ett bra tempo.

  • "Energy" med The Apples in Stereo
  • "Tomber la Chemise" med Zebda
  • "Let's Dance"  med Craig David (cover på David Bowies hit)
  • "Have a nice day" med Stereophonics
  • "Billie Jean" med Michael Jackson
  • "White shadows" med Coldplay ...läs vidare

2 Kommentarer

Sommaren här i Frankrike är lång. Mycket lång. Vi har med förväntan sett fram emot att ha både familj och vänner på besök hos oss i olika omgångar från maj och hela vägen till siste september.  Och det är jättekul! Men nu undrar jag: hur kommer det sig att jag hinner glömma efter varje gång vilket totalt kaos det innebär att ha makens familj här?!

Man brukar ju skämta om svärmödrar som begår övertramp mot den personliga integriteten.  Såna problem har inte vi. Den personliga integriteten avskaffades nämligen i samma stund som svärmor kom in i mitt liv.  Hon är en urkraft, en virvelvind av energi, en skrubbande, skrattande, tjoande, diskande, matlagande, dammsugande matrona från centraleuropa.  Ohejdbar, underbar, utmattande. Jag älskar henne men hon gör mig galen.

Vi har varit summa 9 personer här i huset de senaste veckorna. All mat som skall lagas! All tvätt som skall tvättas! All disk som skall diskas! den centraleuropeiska modellen är: kvinnorna står för markservicen, karlarna renoverar på huset. Och så lilla svenska jag... som en borttappad fantasy-nerd på en trashmetalkonsert.  Som en arg liten mini-GudrunSchyman med ett manifest över feminismen i näven, springandes mellan benen på Olympens gudar. Den svenska kvinnan och den östeuropeiska familjesynen är ungefär lika kompatibla ...läs vidare