Författararkiv: Maria Helander

Profilbild

Om Maria Helander

Maria Helander Maria är samtalsterapeut och författare, håller utbildningar och ger föreläsningar. Hon driver företaget Kreativ Dialog och har mottagning i Stockholm. Hon brinner för att hjälpa människor med inre och yttre hälsa, vilket hon bland annat gör på sin välbesökta blogg.

midsommar

Våra stora högtider kretsar mycket kring att äta. Vi planerar våra menyer noggrant och lägger ned en extra slant på att få det gott och fint. Men när vi väl stoppar maten i munnen går det ofta i en så rasande fart eller så är vi så upptagna med att sjunga nubbevisa att vi glömmer bort att smaka.

Det här händer inte bara när vi har trevligt med släkt och vänner i midsommartider. När var den senaste gången du åt en hel måltid utan att göra något annat än att bara äta? Händer det inte allt som oftast att du äter under tiden du läser en tidning, ser på teve, förhör dina barns läxor eller facebookar? Innan du vet ordet av har du tömt godisskålen framför den där spännande tevedeckaren eller slukat matlådan medan du besvarar dina mejl.

Om du inte tänker på att du äter, hur ska då veta att du är mätt? Och risken är att du även blandar ihop hunger och sug och stoppar i dig saker som du lovad dig själv att inte äta mer. Du är heller inte varsam med den fantastiska process som maten går igenom i ditt inre och det kan göra att du får problem med tarmarna. När du stressad över den där rapporten du behöver skriva och äter framför datorn för att spara tid, kommer dina stresshormoner lägga krokben för kroppens förmåga att smälta maten. En stund senare svullnar magen upp, du blir gasig och får springa på toaletten.

Att äta medvetet
Idag är mindfulness ett ganska välkänt begrepp. Jag började utöva det regelbundet för sex år sedan och det har öppnat dörren till ett liv i balans och inre ro. Mindfulness är olika tekniker och förhållningsätt, som hjälper oss stressade nutidsmänniskor att vara mer närvarande i ögonblicket. Genom enkla meditationer och vardagsövningar lär du dig att släppa stress och oro, för att uppleva stunden just nu.

Under utbildningen jag gick för att bli mindfulnessinstruktör, fick vi äta våra måltider i tystnad. En stor grupp människor satt samlade runt ett bord med tallrikar framför sig och det enda du hörde var bestickens klirrande mot tallriken. Plötsligt öppnade sig en bortglömd värld och jag kände hur ljuvligt laxbiten smakade, hur krispig salladen var och vad gott det var med vatten. När jag fokuserade på min mat och min kropp, upptäckte jag plötsligt att magen blev snabbare mätt och jag kunde sluta äta trots att halva tallriken var full. Ätandet blev en njutbar och vilsam meditation och jag kunde känna hur bra maten var för min hälsa och mitt välbefinnande.

Varsam mot din kropp
Idag håller jag kurser i mindful eating. En av mina kursdeltagare berättade en gång hur hon alltid brukade äta godis på bussen hem från jobbet. Men efter att hon hade börjat med mindful eating, upptäckte hon en kväll att hon egentligen inte var sugen på godis. ”Chokladbiten smakade inte ens gott! Det var bara en avstressande vana jag hade lagt mig till med.”

Genom att bli mer medveten om maten du äter, kommer du så småningom upptäcka vilken information kroppen ger dig om hunger och mättnad och att det kanske ligger något helt annat bakom det där godissugen. Längtan efter choklad kanske är en gammal vana, tillfällig stress eller helt enkelt att du har tråkigt.

Genom att stänga av teven, datorn och telefonen och bara fokusera på att äta kommer du precis som jag upptäcka hur gott maten smakar. Och plötsligt får din kropp en chans att arbeta i ro med den delikata processen att ta hand om alla näringsämnen. Känn vilken skillnad det gör i mage och tarmar.

Genom att då och då ägna dig åt mindful eating kan lunchen bli till en behaglig meditation, då du både får näring och avkoppling. Ta hand om kroppen och den kommer att ta hand om dig.

Självklart ska du unna dig att skratta och ha trevligt kring tallriken denna midsommar, men kanske du ska pröva att stanna upp mellan tuggorna och smaka på din mat. Känna doften av den, strukturen mot tungan. Och när helgen är slut kommer här tre övningar i mindful eating som kommer att öppna nya dörrar för dig.

Tre enkla övningar i mindful eating:

1. Pröva att förbereda en måltid i lugn och ro, med fokus på det du gör. Sinnena koncentrerade på den fantastiska kavalkad av färger, dofter och smaker. En njutning, en avkopplingsövning och faktiskt även träning i fokus genom att koncentrera dina sinnen på det du gör med dina händer. Se hur många sinnen du kan involvera i din matlagning, genom att lukta på varje råvara, smaka på den, lyssna, känna och titta noga. Om tankarna far iväg, så för varsamt och vänligt tillbaka fokus på det du gör. Matlagningen kan verkligen bli en meditationsövning om du tillåter den.

2. Nästa gång du är på väg att stoppa något i munnen, stanna upp precis innan och tacka för allt gott denna matbit kommer att göra dig. Eller tacka för den njutning den kommer att ge dig. Den lilla stunden hjälper dig att flytta fokus till maten och att du äter.

3. Ät en måltid i tystnad och låt ditt fokus vara vid det du upplever med dina sinnen. Lägg ned gaffeln då och då mellan dina tuggor och flytta ditt fokus till magen. Upplever du något särskilt i din kropp och framför allt i din mage när du äter just denna måltid? Ät länge, tugga långsamt och känn hur det känns när du sväljer och om du kan känna matbitens färd ned i magen. Kan du känna när du blir mätt? Kan du stoppa och lägga ned gaffeln när magen säger stopp? Pröva och se vad som händer.

För du ett krig mot övervikten? Använder du nya dieter eller gamla beprövade metoder för att utrota kilona som har intagit höfterna och belägrat magen? Kanske du lyckas besegra övervikten, men inser snart att du måste vara på din vakt eftersom den ligger och lurar i närmsta chipsskål eller bakom din kylskåpsdörr. Ska du verkligen behöva leva i en ständig krigszon? Måste du slåss mot suget och övervikten?

Du kan inleda din vapenvila redan nu genom att bestämma dig för att - aldrig mer banta!

...läs vidare

2 Kommentarer

Tankarna kommer och går precis hela tiden. Men ibland är det en eller annan tanke som fastnar. Och den tanken dyker upp i olika former om och om igen. Plötsligt har du fastnat i ett ältande som är svårt att bryta sig ur.

Att oroa sig, grubbla eller älta löser sällan något. Din fantastiska hjärna har dessutom svårt att skilja på fantasi och verklighet – om du oroar dig för att göra bort dig på dejten du ska på, - upplever din kropp den oron och stressen precis som om det faktiskt hände här och nu. Därför kommer du må bättre och inte utsätta din kropp för lika mycket stress om du drar ned på oroandet.

Det finns några tekniker för att ta sig ur sina tankeloopar, vissa svårare än andra.  ...läs vidare

2 Kommentarer

Alla hjärtans dag. Dagen vi visar vår kärlek och omsorg till dem som vårt hjärta bryr sig om. Brukar du ge den du älskar en present idag? Kommer du ge dig själv en present idag?

varsam

Månaderna innan jag skulle fylla 40 år hade jag en liten kris. Nu var jag medelålders, men var jag den jag ville vara? Ett roligt jobb, men stressad, otränad och ständigt förkyld. Jag jobbar med att hjälpa andra människor, men jag kunde inte hjälpa mig själv. Därför bestämde jag mig för att ge mig själv en underbar 40-årspresent. Jag skulle ge mig själv mitt bästa jag. ...läs vidare

8 Kommentarer

Fröken Duktig och jag har en ganska komplicerad relation. Hon vill gärna kliva in i mitt liv och ta över. Med hög stämma klampar hon in i mitt vardagsrum och berättar vad jag minsann borde göra och hur jag genast måste skärpa till mig. Samtidigt som hon med en fnysning drar med fingret över dammiga hyllor, innan hon pekar på högen med osorterade kvitton som väntar på att bokföras. Många gånger kan jag skratta åt henne och vänligt be henne sänka rösten så jag får göra saker och ting i min egen takt. Men om jag inte ser upp, när livets karusell har susat på lite väl fort, har hon utan att jag har märkt något intagit mitt liv, min kropp och mitt arbete.

Då märker jag inte längre när hon smyger upp bakom mig och viskar i mitt öra vilka höga förväntningar människor i min omgivning har på mig. Diskret beskriver hon exakt hur besviken jag gör mina vänner och vad pinsamt rund jag har gått och blivit, vad ska folk säga? Hon drar sig inte för att berätta att jag borde fundera på att skaffa mig ett riktigt jobb, för att sitta och leka egenföretagare är ju rätt omoget.

Numera brukar hon inte få så mycket makt i mitt liv. Jag kan lägga krokben för henne innan hon börjar domdera. Och jag har ett litet specialknep för att skrämma bort henne - jag latar mig! Att lägga mig på soffan och bläddra i en tidning är för fröken Duktig som vitlök för en vampyr. Hon spottar och fräser en stund, sen blir hon tvungen att muttrande lomma iväg.

Jag är så tacksam över att hon finns. För med hjälp av henne hinner jag massor, presterar jag fantastiskt, dricker gröna smoothies och har samtidigt ett rent hem. Hon är min disciplin. Men plötsligt en dag märker jag hur nacken värker, hur det svider i magen då jag dricker kaffe och hur trögt det känns att gå ur sängen på morgonen. Då har hon tagit alldeles för stor plats i mitt ...läs vidare

1 Kommentar

Jag blir alltid varm i hjärtat när jag tänker på min barndomsjul. Julen som luktar hembakade pepparkakor, glittrar av pynt och inslagna paket och där alla är rödkindade och pirrigt förväntansfulla. Precis så där charmigt varm och innerlig som när Ernst julpysslar i teverutan. Glada barn, perfekt griljerad skinka och nystrukna julgardiner.

Brukar din jul bli lika stämningsfull som på teve? Eller går du precis som jag gjorde, runt med en känsla av att du borde städa, pynta, baka, skicka julkort och bjuda på adventsfika lite mer. I jakten på den försvunna barndomsjulen börjar kinderna glöda av stress istället för pirrig förväntan. ...läs vidare

2 Kommentarer

När jag var 16 år fick jag en reumatisk sjukdom som heter psoriasis artrit. Det var tungt för en tonåring att förutom att stå ut med värk i sina leder, inte kunna göra saker som andra tonåringar gör som att springa, dansa och en sådan enkel sak som att gå i trappor. Men min mamma lärde mig något som jag burit med mig sedan dess. När vi kom ifrån ännu ett nedslående läkarbesök tog hon tag i mig och sa ”Maria, från och med nu ska vi fokusera på din hälsa och inte din sjukdom.” Det förändrade allt. Jag åkte på hälsohem, där man la om min kost och tog bort gluten, mjölkprodukter, socker och kött. Sakta med säkert hände det något med min kropp. Svullnaden gick ned och smärtan blev allt mindre. Jag kunde lägga av med kortisonsprutor och så småningom även mina värktabletter.

Min historia är inte ovanlig idag. För vi lever i en spännande tid, där vi sitter på så mycket kunskap och forskning om hur vi kan äta oss friska. Och förutom att bli av med år av smärta eller medicin, kan vi beroende på vad vi äter bli piggare, gladare och mer balanserade. Vi har fått redskap till att skapa vår hälsa och påverka vår kropp.

Hälsostress
Samtidigt som vi tar del av det stora utbudet av insikter kring hur vi äter och lever sunt, gäller det att hitta en hållbar balans i vår egen vardag. Det är så lätt att ryckas med och förutom att vi vet vad vi ska lägga på tallriken, försöker vi hinna träna, meditera och ha en kreativ hobby. Vi sätter på tok för höga mål och pressar oss hårt för att lägga livspusslet.

I mitt arbete som samtalsterapeut möter jag många människor som upplever att deras hälsa gör dem stressade. När de inte lyckas med att träna sig pigga, äta sig friska och meditera sig harmoniska känner de sig misslyckade.

Motivation istället för disciplin
När det kommer till vår hälsa har många av oss en förmåga att ha väldigt höga ambitioner som att lägga om kosten eller ändra på sina osunda vanor från en dag till en annan. Problemet är att när vi sätter för höga mål är det en liten del av vår hjärna; amygdala som kidnappar resurser från andra beslutsfattande och kreativa delar av hjärnan. Det går bra de första dagarna men sedan blir vi paralyserad och snubblar över vardagens bekymmer och utan vi vet ordet av har vi hoppat över promenaden och äter limpsmörgåsar framför teven.

Därför är det viktigt att dela upp målet i mindre delmål, vilket gör att vi kan tänka mer kreativt hur vi ska uppnå våra mål och känna oss mer sporrade. För mig tog det ett år innan jag hade lyckats hitta ett levnadssätt som var bra för min hälsa. Ett levnadssätt som även tillät avsteg ibland.

Jag är övertygad om att vägen till hälsa går genom motivation och inte disciplin – genom peppning istället för pekpinnar. Hälsa ska inte handla om av stränga regler, utan en strävan efter att vara tillräckligt hälsosam.

Hälsosam istället för hälsostress
1. Var din bästa vän och coacha dig själv, istället för att klanka ned på dig själv de dagar du slarvar med maten eller träningen.
2. Lita på din egen kropp och upplev vad du mår bra av. En gasig mage, finnar eller trötthet efter maten ger dig mer kunskap , än en kvällstidningsrubrik om vad din kropp behöver.
3. Sänk ambitionsnivån i köket. Vad gör det om du äter mindre bra en dag, du kanske behövde prioritera en tupplur på soffan, istället för långkoket med linsgrytan.
4.  Släpp kontrollen i köket och låt hela familjen hjälpa till och vara med och bestämma.
5. När du ska ändra en vana tänk som en maratonlöpare – börja långsamt och orka hela vägen.
6. Om du märker att ditt hälsotänkande tar för mycket av din tid och du känner dig stressad av det du äter och gör, ta en hälsopaus och sök efter vad som gör dig glad istället för hälsosam. Glädje är det nyttigaste du kan ge dig själv.

vila

5 Kommentarer

Jag har under ganska kort tid blivit kontaktad av flera olika tidningar och journalister som har fokuserat på att jag har varit kurvig modell. Många tycker också att det är intressant att jag har haft ätstörningar och varit större än jag är idag. De frågar mig om hur jag tar hand om mig själv, tränar och äter och sen landar vi alltid i två frågor 1. vad väger du nu? och 2. har du en före- och en efterbild? Jag vet att frågorna kommer, för viktnedgång inspirerar andra till att göra sunda val.

Jag svarar numera alltid på samma sätt på dessa frågor.
1. Jag vet inte vad jag väger – för jag har slutat att väga mig.
2. Jag ställer inte upp med en “förebild” för det skulle innebära att jag inte tycker att jag var lika fin då som jag är nu – och det sänder det ut tråkig signaler både till andra och till mig själv.

Andras viktnedgång inspirerar till att lägga om kosten och börja träna. Men det underblåser också den syn vi har på kroppen idag – att den har ett större värde om den är smal, muskulös och ungdomlig. Varannan kvinna upplever att självkänslan är kopplad till utseendet, enligt en undersökning gjord av 1,6 miljonerklubben på 2000 svenska kvinnor. Nio av tio kvinnor tänker ofta på vad de äter och har någon gång under livet gått på diet. Många av oss har sämre självkänsla på grund av övervikt, att man låter fettet på magen hindra en från att känna sig stark, vacker och värdefull. Jag får ofta berättat för mig hur kvinnor inte går på fester, inte vågar dejta eller gå på badstranden därför att de skäms över hur de ser ut. Det gör mig vansinnigt arg och ledsen!

För några dagar sedan skrev jag ett inlägg på min blogg att hela vårt samhälle uppträder som om det vore ätstört:

'Ibland känner jag mig fångad i sagan om Kejsarens nya kläder. Vi lever i ett samhälle som beter sig som någon som lider av en ätstörning och ingen säger eller gör något. Ingen pekar på senaste bantningsmetoden och säger “Men det är inte okej att vi bantar – för det leder ingenstans annat än till att förstärka ätstörningen!” Ingen stannar upp framför annonspelarna och säger “Det är inte okej att vi har modeller som är onormalt smala – det här skapar bara en sjuk självbild hos oss kvinnor.” Eller varför bojkottar vi inte alla reklam som beskriver mat och godis som tröst eller känsloförhöjare?'

Därför vill jag inspirera dig till att tycka att du är fin som du är. Träna och ät nyttig mat för att du ska bli starkare, friskare och gladare – inte smalare.

underkläder

- Kom på minst tre saker som du är tacksam över med din kropp. Kanske har du starka armar, är väldigt vig eller bra på att dansa. Varje gång elaka tankar om ditt utseende eller din kropp dyker upp, ge moteld med något som du är tacksam för.

- Sluta skjuta upp saker. “När jag har gått ned i vikt ska jag gå på en dejt eller köpa mig en röd klänning.” Vad skulle hända om du aldrig gick ned i vikt? Tänk om du fick fortsätta att leva med gropiga lår, bulle på magen och fladdriga överarmar? Vad skulle hända då? Då är det dags att förälska sig i sina fladdriga överarmar och sluta plåga sig med tankar som “bara jag slutar äta och tränar fem gånger i veckan då kommer jag tycka om min kropp.”

- Bete dig mot din kropp som du beter dig mot någon du älskar. Var varsam, hänsynsfull, uppmuntrande och vänlig. Krama, smek, massera, älska och le mot dig själv i spegeln.

Keepitup-3684

 

Jag sa till företaget Keepitup att det är trist att de enbart har smala modeller. "Okej", sa de, "kom hit så får du vara modell för våra kläder."

Vi behöver fler kurviga förebilder! Fler kvinnor som visar att man kan vara alldeles underbar även om man inte har storlek 38. Fler som vågar säga - Jag tänker aldrig mera banta!

4 Kommentarer

Jag satt på bussen och kände hur hjärtat rusade, magen isade och hjärnan sa mig bara en enda sak – “Gå av NU!” I handen kramade jag en plastpåse och gång på gång kände jag att när som helst kommer jag att kräkas och jag fick anstränga mig för att inte gripas av panik. Ångesten hade mig hårt i sitt grepp.

Det här var min vardag förut. Jag var tio år första gången jag drabbades av panikångest och under och under min depression i början av 2000-talet var den så stark att jag inte kunde åka kommunalt, sitta på teater eller bio, åka bil på motorväg och varje gång jag gick in i en affär, en restaurang eller ett köpcentrum måste jag veta var alla toaletter och nödutgångar var. Jag var livrädd för att bli instängd och för att kräkas offentligt. När bussdörrarna stängdes och vi for iväg, kände jag direkt paniken komma krypandes och känslan av att kräkas var överväldigande. Det tog så mycket tid och kraft. Så många gånger jag har gått i flera timmar eller suttit och väntat hela natten på en busshållplats för att jag inte klarade att åka nattbussen hem. Så många gånger jag stannat hemma. Eller vädjat till min pappa att komma och hämta mig.

Var fjärde svensk har någon form av ångestsjukdom någon gång i livet. Vanligast är fobier. Ångest går att bota och du ska inte behöva leva med det. Men vi kan tycka att det är skamligt och vågar inte söka hjälp, kanske för att man tror att andra ska tycka att det bara är att skärpa sig.

Men det är inte bara att skärpa sig. Din hjärna tror att du är utsatt för livsfara och fyller din kropp med massor av stresshormoner, som du hade haft nytta av om du skulle vara tvungen att springa ifrån en noshörning. Nu sitter vi och härbärgerar alla känslor och irrationella tankar istället, vilket även gör det svårt att föra någon förnuftig konversation med din kropp.

Du kan uppleva att ångesten dyker upp ur tomma intet – plötsligt är den bara där. Men så är det inte. Den utlöses av något och det kan vi ha stor glädje av att förstå vad det är. Min ångest kom ofta när jag var nervös inför något, eller när jag kände att någon gick över min gräns och jag inte kunde hindra det. Så när jag lärde mig att säga nej och sätta tydliga gränser blev min panikångest bättre. Ibland dyker den upp igen. Kommer smygande trots att jag har effektiva verktyg att hantera den. Då tar jag fram det bästa verktyget – vetskapen om att ångesten är något som jag skapar och att den sitter i mitt huvud. Jag kommer inte att dö just nu, eller kräkas eller bli galen säger jag till mig själv, det är ångesten och den kommer till mig av någon orsak.

Försök ta reda på varför du får ångest. Stanna kvar i den och fly inte ifrån din ångest. Du är inte din ångest – du är en människa som har ångesttankar och känslor.

ångest