Författararkiv: Cecilia Hedin

Cecilia Hedin

Om Cecilia Hedin

Skidåkare och kostrådgivare. Arbetar som lärare på Komvux samt som friskvårdskonsulent i Eksjö kommun. Har bland annat mental träning, hälsocoaching och föreläsningar som vardagliga arbetsuppgifter. Driver två bloggar: http://cillahedin.blogspot.com samt http://kostbyran.blogspot.com.

1 Kommentar

Det är lätt att tro det. Alla tränar. Uppdateringar på facebook, bloggar med mera är många och de är detaljerade.

I helgen har det genomförts både Cykelvasa i Dalarna och Ironman i Kalmar. Det är rekordmånga anmälda till olika lopp och visst känner vi åtminstone någon som håller på eller har tagit Klassikern.

Vad hände med den vanliga vardagsmotionen? Finns det några som nöjer sig med det? Eller är det antingen eller som gäller. Ingen motion alls eller full satsning.

Är det dags att slå ett slag för den gratisträning vi kan få varje dag? Den träning som inte kräver den hippaste utrustningen eller de trendiga kläderna.

Låt till exempel energin från sommarens solveckor inspirera till antingen cykel eller promenad till det arbete - som för de flesta redan har börjat igen.

Vi mår bra av att röra på oss. En promenad eller cykeltur ökar känslan av välbehag. Höjer vi sedan tempot och får upp pulsen får hjärtat arbeta mer. 30 minuter om dagen räcker långt för välbefinnandet.

Och det är väl där vi ska börja. Mår vi bra väljer vi kanske också bra mat. Den mat som så många kostrådgivare servar oss med här på sidan 🙂

006

2 Kommentarer

Slow rörelsen - som föddes i Italien som en kontrast till att både äta och laga mat snabbt, har kanske också arbetat fram ett koncept för slow semester? Tanken slog mig då jag förra veckan var i Orsa Grönklitt och njöt av avkopplande, återhämtande och lugna dagar. I viss mån total kontrast till vardagen.

En slow semester ser givetvis olika ut beroende på vem man är. Mina dagar innehöll träning. Inte helt oväntat förstås, däremot var det vila både före och efter. En lyx jag inte har möjlighet till annars.

En semester kan handla om att göra mycket, från det ena till det andra. Det kan också handla om lugna, energipåfyllande fjälldagar i sann slow food anda. Laga närodlat och ekologiskt och njuta i fulla drag.

Det är semester det. Trevlig sommar!

2013-06-17 17.03.35

1 Kommentar

Jag sprang inte Stockholm Marathon förra veckan. Efter några skadedrabbade säsonger vågade jag inte ens anmäla mig. Men just nu är jag hel och frisk. En underbar känsla.

Det är så enkelt. På med skorna och ut. Direkt hemifrån springer jag mina pass. Ut i den friska luften. Några djupa andetag och jag är på gång. En stressig dag försvinner i tomma intet. Tankarna klarnar och känslan av välbehag sprider sig i hela kroppen – tills intervallerna börjar 🙂  Med de tuffa tempoökningarna, intervallerna, kommer ett annat välbehag, något senare – väl hemma.

Mina pass går nästan uteslutande i vacker miljö. Årstiderna avlöser varandra och vädret varierar. Kontrasterna. Att springa med pannlampa en vinterkväll mot en tidig vårmorgon med fågelkvitter.

Att springa är rena meditationen. Det vet alla som provat. En känsla av att springa av sig och ifrån vardagen. Nya perspektiv och positivt fokus. Vetskapen om detta gör ett uppehåll mer sårbart. En skada blir rena katastrofen. Numer har jag lärt mig att hantera det – med hjälp av alternativträning. Men det blir aldrig lika bra som originalet. Löpning är löpning.

Och jag är världens lyckligaste som kan springa nu.

Kanske jag står på startlinjen, nästa år?

 

Vid långlopp på skidor och maratonlopp fyller jag på med sportdryck. Det kan slinka ner energikakor också, om jag ska vara ärlig. Men inte på träning. Inte ens långpass. Då håller jag mig till vatten.

Vad jag däremot gör är att fylla på med egen sportdryck eller egna energikakor, antingen före eller efter pass. Eller både före och efter. Det ger snabb energi och fyller på med näring. Dessutom enkelt att göra själv och antagligen betydligt billigare än alla dessa preparat som finns att köpa i dag.

Återhämtningsdryck

En enkel återhämtningsdryck gör man snabbt i mixern efter träning. En riktig ”energi och mineraldrink” kan denna årstid bestå av banan, vatten, lite cashewnötter och kirskål. Bladgrönsaken kirskål – som kanske växer i din trädgård också? – är full av vitaminer och mineraler. Den smakar bäst som späd. Vår och försommar är alltså rätta tiden att plocka den.

Energikakor

Energikakor i form av ”raw-foodbollar” är alltid bra att ha till hands 🙂 Fungerar både före och efter passet. Mixa till exempel dadlar (och/eller gojibär), nötter, kakao och kokosfett. Det går givetvis att variera innehållet med olika smaksättningar. Kaffe, kanske jordnötter, jordnöts- eller mandelsmör, kokos, kanel, kardememma, superfruits, vanilj etc.

Ekologisk, näringstät och enerigrik påfyllnad!

blogger-image-1713618720

 

blogger-image-201551592

blogger-image--1256112380

Hur håller man liv i träningsmotivationen? Får inspiration? Blir bättre?

För mig som skidåkare kan det vara så enkelt som en helg på snö. I maj.

Förra helgen var jag uppe i Åre, där liftarna tog oss upp på fjället för skidåkning på förmiddagarna. Dessutom var några av landets bästa skidledare på plats och gav tekniktips med hjälp av pedagogiska övningar. Vi var också flera hundra skidåkare samlade på en plats - tänk vilken energi!

Ett sätt att hålla liv i motivation och inspiration är att se en utveckling. Som skidåkare kan man bara konstatera att tekniken har utvecklats mycket de senaste åren. Att då ta för sig av övningar och nya träningsupplägg är ett sätt att komma framåt. Genom att nöta teknik, även som van skidåkare, kan göra många placeringar. Om nu målet är något lopp. Om det inte är ett lopp man har i sikte, gör en bättre åkteknik att det blir lättare, roligare och snabbare – en motivation bara det.

I skidåkning har det blivit mer och mer utveckling mot starkare överkroppar. Mer styrketräning och explosivare åksätt.

Helgen i Åre har gett mig motivation att genomföra de styrkepass jag planerat och inspiration att genomföra några av de teknikövningar vi gick igenom där uppe på fjället, i solsken, på skidor.

Med andra ord är det dags att plocka fram rullskidorna. Våren är här och gatorna sopade. Faktum är att även det kan ge inspiration.

blogger-image--180021990

Jag sprang inte Stockholm Marathon förra veckan. Efter några skadedrabbade säsonger vågade jag inte ens anmäla mig. Men just nu är jag hel och frisk. En underbar känsla.

Det är så enkelt. På med skorna och ut. Direkt hemifrån springer jag mina pass. Ut i den friska luften. Några djupa andetag och jag är på gång. En stressig dag försvinner i tomma intet. Tankarna klarnar och känslan av välbehag sprider sig i hela kroppen – tills intervallerna börjar 🙂  Med de tuffa tempoökningarna, intervallerna, kommer ett annat välbehag, något senare – väl hemma.

Mina pass går nästan uteslutande i vacker miljö. Årstiderna avlöser varandra och vädret varierar. Kontrasterna. Att springa med pannlampa en vinterkväll mot en tidig vårmorgon med fågelkvitter.

Att springa är rena meditationen. Det vet alla som provat. En känsla av att springa av sig och ifrån vardagen. Nya perspektiv och positivt fokus. Vetskapen om detta gör ett uppehåll mer sårbart. En skada blir rena katastrofen. Numer har jag lärt mig att hantera det – med hjälp av alternativträning. Men det blir aldrig lika bra som originalet. Löpning är löpning.

Och jag är världens lyckligaste som kan springa nu.

Kanske jag står på startlinjen, nästa år?

 

Jag gillar verkligen att springa. Favoritpassen är långa, lugna pass. Men för några år sedan insåg jag att så värst mycket bättre blir jag inte av det. Dessutom upplever jag att det sliter på kroppen att vara ute länge, allt för ofta. Det hänger ju på vad man har för mål med löpningen. För att enbart må bra eller bli bättre?

Själv har jag satsat mer och mer på intervallträning. Vi som leder våra skidträningar kör också i stort sett bara intervall. Vi upplever att det är enklare att hålla ihop en relativt stor grupp då.

Vad är då intervallträning och hur gör man?

Intervallträning handlar om att dela upp ett träningspass i mindre bitar med viloperiod emellan.

Korta eller långa intervaller och hur lång vila emellan?

Korta intervaller kan handla om 15 sekunders hårt arbete (ca 80-95% av max, beroende på hur vältränad man är) och 15 sekunders vila till riktigt långa intervaller med längre vilotid till exempel 3 till 4 minuters arbete följt av 3-4 minuters vila.

Beroende på vad man vill med intervallerna blir den sammanlagda intervalltiden olika och även intervallerna samt vilan. Generellt kan man säga att ju högre intensitet, desto längre vilotid. En mer vältränad person återhämtar sig snabbare och behöver alltså mindre ...läs vidare

blogger-image-1935410466

Den ser ganska lätt ut, backen jag springer i. Men det är den inte. Den är brantare än man kan tro – och längre.

Backträning är hård träning. Men det kan det vara värt. Om det är så att man siktar på att bli starkare och snabbare. Och på att få ännu bättre kondis.

För mig passar backträning ypperligt. Trots ansträngningen uppför, ibland nära spygränsen, tycker jag om denna träningsform. Snart nog är man uppe på toppen och kan pusta ut för att sedan i lugnt tempo ta sig ner igen. Antalet upprepningar går av bara farten och sedan är det bara att ta sig hem igen. På mindre än en timma har man gjort ett riktigt bra pass.

Är du sugen på backträning? Oavsett om du är nybörjare eller inte så starta med cirka 20 minuters uppvärmning och därefter lite smidighet. Välj ut en backe som tar ca en halv till en minut att springa uppför. Spring så fort att du orkar hålla samma fart första som sista gången. Är det en brant backe så tänk på att korta steget något. Försök också att hålla tempot i hela backen.

Antal repetitioner beror på hur ofta du gjort detta och hur tränad du är. Men börja med ett par upprepningar. Gå en liten bit och jogga sedan sakta nerför resten av backen. Nästa gång kan du öka antal gånger.

Det är underbart när våren väl kommer och man kan ge sig ut. Ett backpass i veckan är inte alls dumt. Och lite styrka på det, kryddat med smidighet och stretching.

DSCN6039

Tankar kring motivation florerar i bland i mitt huvud. Jag har inget problem med träningsmotivation. Så länge det gäller de träningsformer jag gillar. Ett löppass eller ett skidpass är något jag ser fram emot.

Men styrketräning. När jag väl är på plats, i styrkelokalen (i och för sig väldigt sällsynt) eller i mitt eget gym, är det helt ok. Det svåra är att komma dit.

Jag borde dock ha tillräckligt med motivation. De sista skadedrabbade säsongerna talar sitt tydliga språk. Jag har också en rygg som inte är helt ok - och speciellt inte utan styrketräning. Min vilja att förbättra årets skidresultat är stor. Vetskapen om att det är styrkan som felar är helt klar. Dessutom, för det allmänna hälsotillståndet, är det en nödvändighet att träna de muskler som med stigande ålder förtvinar. Även på mig. Slutligen vet jag hur jag ska träna. Jag har övningar. Jag har program.

Med andra ord är jag begåvad med både kunskap och argument för en ökad motivation.

Men.

I veckan testade vi på coaching på mitt jobb. Man lyfter upp något man vill, för att så att säga sätta ord på tankarna. Inte helt oväntat rör sig mitt samtal om den styrketräning som jag så gärna vill komma i gång med.

-Beskriv känslan, när du väl kommer i gång med din styrketräning!

Jag tror det är den förlösande frågan. Känslan! Känslan av att ha, inte bara god kondition, utan också en stark, vältränad och välmående kropp - ger insikt.

Samma kväll är jag i gång. Tio minuter i mitt eget gym. Inte jättemycket. Men en fantastisk start på något som jag nu verkligen tror ska hålla.

Vilken känsla 🙂

 

 

Dagen efter Vasaloppet dyker den förkylning, som jag hela vintern lyckats förhindra, upp.

Då släpper allt. Pressen på fler skidmil och pressen på att hålla mig frisk. De tre viktiga delarna för att hålla sig frisk försakas totalt. Det handlar om sömn, kost och träning.

Vasaloppet innebär alltid två nätter med minimal sömn. Åtminstone för mig. Lördag kväll lägger vi oss i och för sig väldigt tidigt - men mycket sömn blir det inte innan klockan ringer 03.00. Efter timmar av nervositet. Jag hinner liksom aldrig somna. Söndag natt är inte bättre den. Först efter att klubbens siste man gått i mål, startar hemresan. En hemresa i buss, med öm kropp efter många timmars hård skidåkning, är inte bästa oddsen för sömn. Krampen någonstans i kroppen är nära hur man än sitter eller halvligger i sätet.

Många anser - kanske med rätt - att jag är petig (själv skulle jag säga noga) med maten. Jag äter till övervägande del lågkolhydratkost, bara undantagsfall socker och gluten. Men. På lördag morgon, dagen före Vasaloppet, då jag efter första natten på hårt underlag i omklädningsrummet till Lima skolas gymnastiksal, intar skolans frukostmatsal -  bryter jag fullständigt den linje jag annars går efter. Jag äter "som vanligt", det vill säga det som serveras och det som alla andra oftast äter. Jag håller inte på och joxar med egen mat. Det är nog utmärkande att jag som enda person i bussen inte kladdar med Vitargo eller liknande kolhydratdryck. Dessutom har jag till fredagkvällen med mig egen ekologisk och näringsrik mat 🙂 Till skillnad mot Eldoradoköttbullar och snabbmakaroner. Söndag morgon klockan 03.30 äter jag dagens första mål. Sen blir det vatten varvat med sportdryck samt några tuggor av den bulle som serveras. Efter målgång är jag inte hungrig. Det är svårt att äta när man tagit ut sig fullständigt. För mig blir det en fika i Mora innan den sena hemfärden. Vi stannar sedan i Borlänge - på McDonalds (!!) för ett nattmål.

Lägg så till sex timmars skidåkning med många timmar på en hög puls - det är allt annat än uppbyggande för immunförsvaret.

Kan alltså sammanfatta Vasaloppshelgen med lite sömn, dålig mat och nedbrytande träning. En förkylning är i detta läge inte helt oväntad. Men vad gör det? En förkylning innebär vilodagar och de är behövliga. Sen är det bara att köra i gång igen.

Det är ju ett Vasalopp 2014 också.

blogger-image-472914106