Det bästa sättet att förvara ost på är att slå in den i plastfilm som byts en till två gånger i veckan. Tänk på att fett har en förmåga att absorbera lukter från andra råvaror i omgivningen. Se därför till att osten alltid är noggrant täckt med plastfilm.

Det finns många vetenskapliga studier som har visat att risken för karies minskar om man äter ost i slutet av en måltid. Förklaringen är enkel – ostens pH-värde reducerar de syror som fräter på tänderna. Dessutom stärks tändernas emalj av det kalcium, kasein och fosfor som finns i osten.

Tack vare att mjölkens laktos förbrukas under lagringen, innehåller vällagrade pressade ostar ingen laktos. Det är alltså fritt fram för den laktosintoleranta att äta hårdost.

Ja, det om ost. Nu till nästa ämne – choklad.

CHOKLAD – lite historia, fakta och mycket passion!!!

Under två blogginlägg tänkte jag skriva om choklad. Detta är det första inlägget som handlar om lite historia och lite fakta. I nästa inlägg blir det mycket passion där jag kommer att berätta om turerna kring min start av Åre Design & Chocolat som jag drev ett och ett halvt år i Åre.

Merparten av forskarna tycks sluta sig till teorin om att Amazonas i grunden är kakaons vagga.  Det man med säkerhet kan fastställa är att i slutet på millenniet innan vår tideräkning startade, brukades kakao på olika platser i Centralamerika. Och då är det mayaindianerna som traditionellt fått stå som kakaons första beskyddare.

Kakaon odlades för ett antal olika syften. Den användes både som ingrediens i olika kryddade drycker samt som offergåva till gudarna. Men kakaobönorna hade också ett stort ekonomiskt värde och utvecklades som ett av de centrala betalningsmedlen i området. När mayakulturen kollapsade runt 1500 e Kr hade redan en annan betydande civilisation vuxit fram. Det aztekiska riket.
Aztekerna gjorde sig snabbt kända som kakaodyrkare på 1300-talet.

Eftersom kakao nu var en utbredd variant av pengar så kunde lasterna vara mycket dyrbara, och det var så som Christofer Columbus år 1502 först introducerades för bönorna, när han landsteg på ön Guanaja utanför nuvarande Honduras. Columbus förstod aldrig riktigt värdet av denna valuta.

Det stora genombrottet för kakao i Europa kom 25 år senare då Hernan Cortes erövrade Mexico med sina conquistadorer 1519 – 21. Cortes fann inte bara bönornas ekonomiska värde intressant , utan också det sätt som man vördnadsfullt hanterade kakaon. Framförallt fastnade han för hur aztekernas kejsare Montezuma den II, inmundigade en löddrig, kryddig kakaodryck under närmast religiösa former.

När chokladen väl hade tagit sin in i det spanska kungahuset så skedde gradvis en smakmässig utveckling av chokladen. Så småningom, nästan hundra år senare, nådde chokladen det franska kungahuset.

Chokladen var dyr. Det vara bara överklassen och kungahusen som hade råd.
Men tiderna förändrades och snart var den industriella revolutionen i antågande och även på chokladfronten kunde man se nya innovationer.

Mjölkchokladkakan tillverkades första gången 1879 av Daniel Peter och Henri Nestlé. Från början var det ett experiment som riktade sig till undernärda barn som hade problem med näringsintaget. Kakao hade redan på den tiden fått en slags läkemedelsstatus, då den sades innehålla både hälsosamma och näringsriktiga ämnen. Genom att tillsätta mjölkpulver gjordes det helt enkelt ett försök till en produkt som förde samman chokladens nyttigheter och intaget av den livsviktiga och kalciumrika mjölken.

1904 får Mazetti ett telefonsamtal från Stockholm. Det en upprörd konsumet som hävdade att det var nåt fel på det kakaopulver han köpt. Det var grusigt och fullt av grova sediment och när man använde det så fick man en bottensats i koppen. Detta gjorde Emil Mazetti en smula förbryllad och han satte genast  iväg till den kungliga huvudstaden  för att undersöka saken. På den här tiden såldes Mazettis kakaopulver i lösvikt. Butikerna skulle sedan själva mäta upp kakaon och sälja vidare till kunderna i påsar och burkar och det var här det felade. För att tjäna mera pengar så hade vissa återförsäljare helt enkelt börjat dryga ut kakaon med diverse andra ingredienser.  Oftast rörde det sig om kaffe eller kanel, men i vissa mera uppseendeväckande fall hade det även blandats i jord i Mazettis kvalitetsdrivana kakaopulver. Denna information fick givetvis Emil Mazetti att gå i taket! Man bestämde sig omgående för att sluta upp med lösviktsförsäljningen och från och med nu skulle allt packas färdigt och klart i fabriken.

Som ett resultat av detta började man även tänka på en helt ny design. Någon kom upp med idén att ha ett par ögon på förpackningen och Mazettis ”Ögon kakao” var ett faktum 1905.

De välkända ögonen fick sin moderna utformning 1956 efter en designtävling som utlystes av familjen Mazetti. Man ville ha en mera tidsenlig design, så man vände sig till ett antal kända formgivare för förslag. Olle Eksell vann tävlingen med sin fyrkantiga version.

På senare tid har intresset för choklad och då främst den mörka chokladen ökat stort. Idag säljs kvalitetschoklad även på ICA.

FRÅN BÖNA TILL CHOKLAD

Man skulle kunna säga att kakaoträdet ser ut som ett äppelträd. Det finns såklart många skillnader men den mest slående är att kakaofrukterna växer direkt på stammen och att trädet ständigt blommar. Blommorna ser ut som små gula liljor ca 7-8 mm i diameter.  En annan viktig skillnad är att kakaoträdet växer i lite varmare breddgrader – närmare bestämt ekvatorn.

När trädet vid 12 års ålder är fullvuxet har en genomsnittlig höjd av 4 – 8 meter, i plantagen. Ett vilt växande träd når upp till ca 15 meter. Eftersom det är mycket känsligt för stormar och starkt solljus, planterar man särskilda skyddsträd för att det lä och skugga. Mahognyträd, gummiträd, kaffeträd, bananträd och andra arter. Under sin första uppväxt skyddas kakaotelningen av säd och bananplantor.

Kakaoträdet är som jag skrev tidigare ständigt grönskande, ständigt blommande och ständigt fruktbärande – man finner alltså blommor och frukt samtidigt på samma exemplar. Bladen är halvmeterlånga, något läderartade, och de små vaxglänsande skärgula blommorna sitter i klasar i bladvecken.

De gurkliknande frukterna, som hänger på ett kort tjockt skaft från trädets grenar eller direkt från dess stam, blir i moget tillstånd gula eller röda. Inuti frukten ligger de 30 – 50 fröna – kakobönorna – i fem rader, inbäddade i en saftig massa. Med sina  klara färger, sitt frodiga bladverk och sin rikedom på blommor och frukter är en oerhört vacker syn. En inkarnation av den tropiska växtvärldens yppiga överflöd.

Det finns en lång rad vildväxande, besläktade kakaoarter som ibland skördas för utvinning av kakaosmör för vissa ändamål, t.ex. för kosmetikaindustrin och för ”utdrygning” inom livsmedelsindustrin.  Men det är bara en art, Theobroma cacao, som odlas för kakao och chokladproduktion. Inom denna art arbetar alla seriösa chokladtillverkare oftast med två grupper och en undergrupp; Criollogruppen, Forasterogruppen och Trinitariogruppen som är en hybrid mellan Criollo och Forastero.

CRIOLLO

Kallas även för bönornas Rolls Royce. Aromen är exceptionell, garvsyreinnehållet lågt och bitterheten försvinnande liten. Choklad gjord på ren Criollo har ett rödbrunt snitt och man känner tydligt den fruktiga karaktären som är sensationell även för den mest kräsne. T.ex. Vahlronas MANJARI.
Trädet har mycket lite motståndskraft mot sjukdomar och ger lågt utbyte (världsproduktionen utgör mellan 7 – 10 %), används sällan separat eftersom den förekommer så sparsamt.

FORASTERO

Forastero är den mest utbredda gruppen. Skörden utgör ca 80 % av världsproduktionen. Eftersom  Forasteroträden är speciellt tåliga och samtidigt ger stora skördar planteras ständigt fler och fler träd av denna art.  Choklad tillverkad av ren Forastero är mycket mörk,  nästan svart och med en smak som oftast är bitter/besk, kantig och inte speciellt angenäm. Den används ofta i all tillverkning som inte har någon specifik karaktär: chokladsås, kakaopulver, lågprischoklad, chokladglass, etc.

TRINITARIO

Trinitario är en korsning mellan Criollo och Forastero. Trinitarion uppkom efter en cyklon som år 1727 ödelade Trinidads Criolloplantager. Nya frön av Forastero från Ecuador samt nya frön av Criollo från Orinocodalen i Amazonas hämtades till Trinidad, arterna korsades med de få Criolloträd som överlevt cyklonen.

I mitten av 1800-talet blev man medveten om att de på grund av Trinitarios mångfacetterade karaktär är det omöjligt att helt precisera dess speciella egenskaper. Men, den viktigaste egenskapen är dess imponerande arom, nästan vinös i sin framtoning med stråk av färsk tobak och mandel. Trinitarioskördarna utgör ca 10 % av världsproduktionen.  Ett tips på en choklad tillverkad på ren Trinitario: Vahlronas CARAIBE. Ett annat med en blandning av Criollo och Trinitario: Vahlronas GUANAJA.

SKÖRD

Frukterna skördas för hand, ca 2 – 4 gånger/år. En person plockar 2 frukter i minuten. På en del plantage pollineras blommorna för hand. Från blomma utvecklas frukterna – ungefär en för var 3000:de blomma!

De mogna kakaofrukterna öppnas med en machetes.  Bönorna med fruktköttet läggs att jäsa ca 7 dygn under bananblad. Denna metod kallas för fermentering och tar bort bitterheten och groddbarheten och ger den typiska kakaoaromen.

Efter denna process läggs bönorna på bambumattor för att torka ca 10 dagar. De röres med jämna mellanrum och vänds för hand ca 4 gånger/dag. Efter dessa 10 dagar har fukthalten i bönorna sjunkit från 60 % till 7 %.  Sen läggs bönorna i jutesäckar och skeppas till fabriker främst i Europa (Frankrike, Belgien och Schweiz).

I FABRIKEN

I fabrikerna tvättas, rensas och rostas bönorna. Under rostningen faller det yttre skalet av – små nibs kvarstår och fukthalten sjunker ytterligare från 7 % till 2,5 %. Nibsen mals och pressas. På så sätt separerar man kakaosmöret från kakao.

När man tillverkar mörk choklad tillsätter man kakao, kakaosmör, sojalecitin, socker och vanilj. Vid mjölkchoklad tillsätter man även mjölkpulver. Vit choklad innehåller ingen kakao. För övrigt är det samma som mjölkchoklad.

Chokladmassan conchas – en uppfinning av Lindt som av misstag blandade chokladen för länge vilket i sin tur resulterade i en len och härlig choklad.
Ju längre conchning ju lenare choklad.

I nästa inlägg blir det mycket passion!

http://www.kostradgivarna.se/?p=6276 Continue reading →]]> Många vaknar på morgonen stela och stapplar ur sängen. Främst är det höfter, rygg och nacke som är stela. De flesta gör inget åt det för det går ju över när vi får rör på oss lite, för det mesta… men det vi inte märker är att vi får en rörelseinskränkning och med tiden värk som inte går över efter en stund. Du är så rörlig som du tillåter dig att vara.

Varför blir det så?

När en muskel ska slappna av krävs magnesium och när den ska spännas behövs kalcium. En obalans mellan Magnesium och Kalcium ger på sikt problem. Vår västerländska kost med mycket kolhydrater  och koffein gör att vi ofta får en magnesiumbrist.

Ja så tillkommer ju att de flesta av oss är ganska stillsamma. I alla fall kroppsligt medan huvudet går på högvarv och vi får en psykisk trötthet = stress.

Vad kan vi göra då?

Du har väl hört tusentals gånger och vet ju…

Kosten… bort med sådant som inflammerar (vetemjöl, socker) och ät mycket fet fisk eller ta Omega-3-tillskott.

Rör på dig. Det där med vardagsmotion är ju kanske det enklaste att få till, egentligen.

Så vill ju jag slå ett slag för Yoga, som jag skulle vilja säga är bra för alla. Rätta dig bara efter vad din kropp kan klara av. Yogan gör dig smidig och stark och framför allt rörlig.

Stressa ner med en avslappning för stressen ökar muskeltonusen (spänningen) och till slut gör det ont. Avslappning är läkning för muskulaturen.

Vätskebalansen är också viktig för när du har för lite vätska i kroppen prioriterar kroppen om vätskan dit den behövs mest, hjärncellerna består av 85% vatten. Alltså blir musklerna, särskilt i ben och armar nedprioriterade, det visar sig ofta som kramp i vaderna särskilt på natten.

Så klart om jag är lat går det ju att få massage som kanske kan hålla smärtnivån på en överkomlig nivå, men du når så mycket längre om du tränar lite också.

För att summera blev det:

• Se över dina kostvanor, ät LCHF.
• Drick vatten.
• Rör på dig.
• Sträck på dig som en katt innan du går ur sängen.
• Ät magnesium

 

http://www.kostradgivarna.se/?p=6172 Continue reading →]]> FÄRSKOSTAR

Den här kategorin av ostar är, som namnet antyder, unga och olagrade, eller möjligen lagrade upp till en månad. De är alltid milda i smaken och upplevs också oftast som något syrliga, detta till följd av att mjölkens syrlighet ökar under ystningen.

När ystningen är färdig är det vanligt att ostmassan tillåts rinna av i antingen små säckar eller perforerade formar utan något yttre tryck. På så sätt är det bara den av ostmassans egen vikt självavrunna vätskan som lämnar osten. Därför har färskostar en fuktigare, mjukare och gräddigare konsistens än andra ostar. Ytterligare en förklaring till konsistensen är avsaknaden av lagring, varför vattenhalten i osten inte heller reduceras. En del ostar badas eller beströs med salt (till exempel Mozzarella, som kokas i saltlake), andra pudras över med aska och kryddor för att förhöja ostens milda smak.

Generellt passar viner som är smakrika och karaktärsfulla, gärna med en frisk fruktsyra som skär genom den ofta gräddiga osten.

Vita viner passar flest färskostar.

PRESSADE OSTAR

Den här kategorin ost kallas vanligen för hårdost, vilket tydligt beskriver den fasta konsistens som uppnås genom lagring. Det mer korrekta namnet pressade ostar talar mer bildligt om hur ostarna görs, nämligen att ostmassan pressas hårt i formar innan ostarna sätts att lagras. Effekten av pressningen är att vasslen dras ur massan så att ostarna blir fasta.

I regel lagras ostarna från fyra månader (vanligt för den typ av ost som vi har som smörgåspålägg i Skandinavien) och upp till 12-20 månader, men det finns många exempel på ostar som är lagrade upp mot tre år eller mer. Parmigiano och Gruyére är två kända exempel på det senare.

Jag föredrar röda kraftiga viner som exempelvis Amarone (kostar ca 250 kr). En annan lite billigare variant, men också jätte god är Fox Creek Red Baron, art nr 2194. Den senare kostar 107 kr. Vill man hitta ett passande vin under hundralappen föreslår jag Corvina Veronese, art nr 23072, 89 kr.

VITMÖGELSOSTAR

Den här klassiska kategorin av ost är framför allt känd för ostarna Brie och Camembert. Denna är också ofta de ursprungliga förebilderna för andra ostar i familjen, men det finns idag  många släktingar till dessa. Det finns också mängder av pastöriserade kopior, men sådana ostar når aldrig upp till originalostarnas smak och karaktär.

Efter ystning och lätt pressning i formar, sprejas ostarna med en vit penicillinblandning, varefter ett mjukt sammetslikt mögel utvecklas på ostarnas yta. Den här ytan kan man gärna äta. I de flesta fall är ostarna mogna att lämna lagringen efter bara två till tre månader.

När en vitmögelost är mogen har den en mycket kort hållbarhet  – i regel inte mer än ett par till fyra veckor. Detta gäller de hantverksmässiga ostarna som görs av opastöriserad mjölk. Då ostarna mognar utvecklar de komplexa nyanser av champinjon och hasselnöt, men de bör aldrig gå så långt att de får en frän ton av ammoniak.

De mejeritillverkade ostarna, som alltid görs av pastöriserad mjölk har inte alls samma intressanta utvecklingspotential. Däremot är de mycket hållbara och av den anledningen saluförs de i större butikskedjor där man inte har samma möjlighet till omsorg om varje enskild ost.

Till vitmögelostar föreslår jag smakrika, generöst fruktiga vita viner. Två fantastiska viner jag nyss hade till en ost och vinprovning i denna kategori var ett rosevin till en krämig Brillat Savarin som även kallas för drottningens favorit. Rosevinet heter Biason Cremonte De Bourgogne, art nr, 7687. Priset för 75 cl är 93 kr. Till Brieostarna hade jag Gustavo Lorenz, art nr 5244. Priset för 75 cl är 94 kr. Detta vin passar utmärkt även till tvättade ostar (kittostar).

TVÄTTADE OSTAR

Det är oklart varför ostarna i den här familjen ofta benämns som kittost. En förklaring till namnet kan vara att den under lagringen utvecklar en yta som är kladdig som fönsterkitt.

Sedan ystningen är klar och ostarna, som i grunden är neutrala komjölksostar, är formade sätts de att lagras. Men det som gör osttypen unik är att man under lagringen frekvent (i regel varannan till var fjärde dag) badar dem i en saltlake med tillsats av en särskild bakteriekultur. Därmed  kommer ostarna att utveckla ett orange- till rödfärgat skal, vilket också är det gemensamma kännetecknet på osttypen.

Trots att ostarna ofta är smakrika med en distinkt och emellanåt påträngande doft (läs: fotsvett..:-)) rekommenderar jag antingen fylligare vita viner eller lätta till medelfylliga och syrarika röda viner.

Se vinrekommendation till vita mögelostar!

GRÖNMÖGELSOSTAR

Bland alla typer av ost finns ingen som delar folk i två läger såsom grönmögelostarna. Somliga avskyr dem, andra mer eller mindre tillber dem.

De framställs genom att olika varianter av mögelsvampen Penicillium glaucum  tillsätts eller utvecklas spontant i ostarna redan när de formas. Ostarna perforeras emellanåt med spett så att luft ska komma in i osten och möjliggöra mögelutvecklingen. Lite i sänder uppträder sedan gröna eller blå ådror eller fläckar inifrån och ut.

Gröna eller blåa? Jo, det är ett trätoämne om det heter grönmögel eller blåmögel. Det korrekta svaret är både och. Det handlar i grund och botten och hur man upplever ostarnas färg. Grönmögel är dock en vanligare term i ostlitteraturen. Bland de blågröna mögelostarna är tre mer berömda, uppskattade och ansedda; roquefort, gorgonzola och stilton.

De flesta mögelostar får utvecklas mellan tre och sex månader. Vissa sorter smaksätts dessutom med sprit eller starkvin.

En vinnare bland vinerna till grönmögelostar är sött rött vin. De verkligen gifter sig med varandra. Jag vet det finns en ganska hög andel socker i söta viner. Men om man någon gång riktigt vill njuta kan man göra det medvetna valet och verkligen njuta. Så tillvida att inte detta söta vin triggar igång sötsuget. Allesverloren, art nr 12109. Pris: 139 kr för 75 cl. Ett annat helt sjukt gott vin är Castano Dulce Monastrelli. Kan inte art numret. Kostar runt 100 kr. Gott även till mörk choklad.

TIPS

Handla om möjligt ost från en manuell ostdisk och be att få smaka på osten innan du köper den. Tänk också på att ta fram osten ca 1 timme innan servering och endast den mängd som ska ätas.

Stavar av kittosten Talleggio inlindat i Bacon steks på ganska hög värme, gärna i en gjutjärnspanna så att baconet blir knaprigt. Sjukt gott som en lättare måltid eller en förrätt. Servera kokt broccoli till.

Gör små kulor av getosten chevre. Doppa dom i smält mörk choklad. Servera med hallon eller jordgubbar om du vill  lyxa till det lite.

http://www.kostradgivarna.se/?p=6160 Continue reading →]]> Precis som med vin, choklad, öl och kaffe och mycket annat som vi människor idag ser som självklara råvaror i vår moderna gastronomi, har osten funnits hos oss i årtusenden. En produkt som måste ha tillkommit av en slump.

Det är nämligen inte särskilt troligt att någon av våra förfäder kunnat räkna ut att druvorna kunde bli ett fabulöst gott vin, att de bittra chokladbönorna kunde bli gudomligt god choklad, att dom råa gröna kaffebönorna eller dom mogna röda kaffebönorna (bären) kunde bli ett utsökt kaffe. Än mindre troligt är att människan i de tidiga civilisationerna kunnat veta att mjölken skulle stelna och bli en njutbar ost efter månader av bortglömd tillvaro och mognad i en grotta.

Hur långt tillbaka ostens historia sträcker sig är historikerna inte helt säkra på, men man har funnit spår av redskap för osttillverkning som daterar sig till 3000-talet före Kristus. Men det finns skäl att tro att vi redan för 12000 år sedan började göra ost i samband med att vi för första gången blev bofasta på riktigt. Först då kunde vi nämligen fullt ut hålla getter och får (och senare även kor) som husdjur. Naturligtvis var mjölken, och den ett par dagar gamla surmjölken, ett viktigt näringstillskott och inslag i kosten.

Eftersom mjölk är en färskvara skulle den uppfinningsrika människan med tiden söka vägar för att få den att hålla bättre. Ett sätt var troligen att förvara mjölken i magsäckar från nyslaktade djur men eftersom dessa fortfarande innehöll aktiva enzymer skulle surmjölken börja koagulera och bilda det vi idag känner som ostmassa. Dessa enzymer är idag kända som ostlöpe och används alltjämt för sina koagulerande egenskaper.

Även om man skulle ha exakt samma recept för ost i två olika byar, låt säga en svensk by och en fransk alpby, skulle ostarna märkbart skilja sig åt. Förklaringen är enkel. En av de viktigaste faktorerna är vilken ras av ko, får eller get som ger mjölken. En annan är gräsets och det övriga fodrets kvalitet. Det senare påverkar både karaktären och kvaliteten på mjölken, därmed också ostens färg, doft, smak, konsistens och kvalitet.

En annan sak som skiljer olika osttyper åt är vilken mjölk som används, tillsats av olika mögelkulturer, tvättning i saltlake, eventuellt smaksättning och lagring.

Vi har också en tredje aspekt vad gäller smaken och det är om osten är tillverkad pastöriserad och opastöriserad mjölk. Ostkonnässören menar att en pastöriserad ost blir mindre komplex, tråkigare helt enkelt.

Man kan dela upp ostarna i fem olika huvudtyper; färskost, pressande ostar, vitmögelostar, tvättade ostar (kittostar) och grönmögelostar.

Imorgon kan du läsa om skillnaderna mellan de olika huvudtyperna och lite vintips.

http://www.kostradgivarna.se/?p=6189 Continue reading →]]> Många förstår anledningen till varför det är nyttigt och hälsosamt att dra ner på kolhydraterna och speciellt socker och vitt mjöl men för många är det fortfarande väldigt svårt att börja äta fett speciellt smör, den ”gula döden”. Kan det verkligen vara bra att äta smör, bregott när vi sedan 80-talet fått höra att vi ska äta Becel och andra bordsmargarin i stället.

Vi har varit fettskrämda ända sedan 50-taley, det hela började, naturligtvis med de ökända Ancel Keys och hans studier från sju länder (1953) där ett samband mellan fettkonsumtion och ökade hjärtsjukdomar sågs, men studien kritiserades hårt då man fick veta att han valt ut länder som stämde in på hans hypotes men inte tagit med flertalet länder (sammanlagt 22 länder i studien) där inget samband såg. Länder som Norge, som hade ett relativt högt fettintag men låga hjärt- och kärlproblematik och tex Chile som hade ett lågt fettintag men desto högre dödlighet i hjärt- och kärlsjukdomar, uteslöts från studien. Men fettskräcken hade redan tagit tag i väst!

Livsmedelsverket har ju verkligen gjort allt för att lura i oss svenskar att fett i smör och mjölk är farligt.  I början av 90-talet anlitade de en ”expert” som talade om hur farligt det var för kolesterolet med mättat fett, samtidigt som han avlönades av margarinindustrin. Att ”experten” genomfört flertalet studier som visade på att mättat fett t.o.m sänkte blodsocker och gav lägre kolesterolvärden verkade de glömt.

Nu har ju WHO = Världshälsoorganisationen slagit fast att detta inte är sant. Industriellt framställda transfetter är farliga men man kan inte likställa detta med naturliga transfetter i smör och mjölk.
Man får inte hjärtattacker för att man dricker mjölk och äter smör, lika lite som att man får cancer av att stoppa i sig fett, man blir inte ens fet av att äta naturligt fett!

Spädbarn har sedan mänsklighetens början har fått sin näring från modersmjölken, dvs mättat fett, lika mycket mättat fett som i standardmjölk! Konstigt av naturen, eller?
I stället ska vi äta margarin, dricka lättmjölk och andra lågfettsprodukter – tycker Livsmedelsverket.

Mättat fett är inte farligt, det finns naturligt i våra kroppar och i djuren som vi alltid ätit allt på! Och ändå har mänskligheten överlevt och utvecklats. Däremot har cancer ökat på senaste tiden trots (eller på grund av bl.a?) alla kemiskt framställda bordsmargariner vi stoppat i oss.
Medelhavskosten anses som den nyttigaste av många för där äter de ju så mycket olivolja. Men de äter mycket mättat fett också tillsammans med olivoljan berättar Birgitta Höglund som studerat maten på Kreta och Cypern de senaste 9 åren. Det är väldigt mycket feta produkter. Fårsmör används en hel del, ostdiskarna är enorma. Den feta, traditionella köttfärsen håller säkert uppemot 25% fett, fett kött från lamm och nöt äts det mycket av. Smör finns i massor av olika varianter, både traditionellt och modernt, berättar Birgitta.

Är du fortfarande fettskrämd? Tycker du att LCHF verkar vara en bra kost med mängder av hälsosamma effekter men är rädd för smör och för högt kolesterol? Eller har du varit fettskrämd? Vad fick dig att våga äta mer naturligt fett?

Blogg

More Posts - Website

]]> http://www.kostradgivarna.se/2012/05/ar-smor-verkligen-nyttigt/feed/ 7 http://www.kostradgivarna.se/2012/05/och-vinnaren-ar/ http://www.kostradgivarna.se/2012/05/och-vinnaren-ar/#comments Sun, 13 May 2012 20:30:35 +0000 Pia Nyberg http://www.kostradgivarna.se/?p=6177 Continue reading →]]> Sockerberoende Gunilla Sahlin som har skrivit boken Vitt begär har ju denna vecka berättat om sina erfarenheter och värdefulla principer hur man kan hantera ett sockerberoende. Hennes inlägg läser du här (nerifrån och upp).

Våra läsare hade möjligheten att vinna hennes bok och den lyckliga vinnaren är Jeanette R i Mullsjö – GRATTIS!! Vi mejlar dig.