INOM OSS

Hej igen!

Jag tänkte vi skulle prata lite kring rädslor, i det inräknar jag även oro saker vi oroar oss för eller är rädda för. Mekanismerna är ju de samma men kan skifta i styrka.

dreamstime_xs_23791496-200x300Rädslor är en sund och naturlig känsla, det är något vi har nytta av och är även en överlevnadsmekanism vi har fått med oss sedan långt tillbaka. Jag kommer här belysa mest de rädslor som påverkar oss negativt och som ofta kan göra att vi inte vågar leva det livet vi egentligen vill leva.

Även oro är ju ett tillstånd vi ofta hamnar i. Att oroa sig gör ju att vi missar nuet. Jag brukar ju säga att skall man älta så skall man älta bra saker. Många gånger oroar vi oss för saker som eventuellt skall hända eller också ångrar vi saker vi har gjort. Och erkänn, de flesta gångerna inträffar inte det vi har oroat oss för och om det skulle hända brukar rädslan vara mindre än själva tanken på det som eventuellt skulle ha hänt.

Oro gör ju att vi dras ur nuet och i min värld är det i nuet vi skapar vår framtid.

Vi människor har ju ganska likartade behov och några är i behov av säkerhet och förutsägbarhet. Men alltför mycket säkerhet gör oss uttråkade så vi behöver även osäkerhet och spänning. Vi behöver känna oss sedda, behövda, likaväl behöver vi kärlek samt att ge kärlek. Vi behöver utmaningar och tillväxt samt variation. Ja listan kan ju göras lång men dessa behov anser jag att vi alla har, skillnaden är ju bara hur vi uppfyller de behoven.

Jag träffar ofta klienter och människor som vill göra saker, de vill utveckla sig och få in mer av spänning, i sina liv men de bromsas av sina rädslor för ett eventuellt misslyckande. I min värld är att misslyckas lika med feedback till mig hur jag inte skall göra och information hur jag kan göra bättre framöver. Att misslyckas anser jag skall behandlas så för då minskar vi ofta rädslan för det vi vill göra. Jag menar att vi skall hålla isär person och prestation. Vi har alla lov att misslyckas och det behöver inte innebära att vi är dåliga som människor - vi behöver öva på att hålla isär detta. Vi är ofta rädda för vad andra skall tycka om det vi gör - vilket i sig kan hindra oss själva för att faktiskt göra de sakerna vi innerst inne vill göra. Jag ...läs vidare

1 Kommentar

Hej igen! Hoppas att ni alla mår bra. Jag tänkte fortsätta lite där jag avslutade senast, när jag skrev om Kraften av att ta ett beslut.

Mycket i livet handlar ju om att vi vill må bra vara lyckliga utvecklas och ha kul. Detta är saker vi människor ofta eftersträvar och vill ha eller uppnå.

Goa känslorFrågan är ju då hur man gör för att ha ett liv där det oftare är goa känslor och upplevelser istället för tvärtom.

Självklart spelar slumpen en viss roll men jag tänkte lägga fokus på de sakerna vi kan påverka själva. Är det inte så att vad vi än vill i livet allt ifrån att ha ett hus, bil, kärleks relation, etc så är det en känsla vi eftersträvar. Det är ju inte själva bilen vi vill ha utan den känslan den ger oss.

Så frågan är, har du din egna ”Må-bra-plan”?

Ofta när jag är ute och föreläser brukar jag ställa denna frågan och svaret blir ofta nja vilket ju är intressant. För i min värld så tror jag att det är bra att ha små vardags strategier i hur man kan påverka just sitt eget tillstånd/mående alltså sitt liv. Jag gillar när saker är praktiska så när du bygger din egna strategi se till att den passar in i just ditt liv. Vi har ju alla olika sociala-, hälso-,  och ekonomiska  situationer. Jag själv har fyra döttrar, reser massor - så sluta jämför dig utan lägg fokus på dig själv och hur just du kan förbättra saker i ditt liv. Varför inte börja dagen med att ge dig själv en släng puss i spegeln 🙂

Så jag tänkte dela med mig av några små tips och saker jag har sett fungera och som man faktiskt kan använda sig av direkt i sin vardag. Och jag vill direkt säga att mycket är självklarheter jag har inte uppfunnit hjulet utan du kommer känna igen det mesta. Och är det inte just det vi gör, vi vet vad vi skall göra, vi vet hur - men vi gör det inte självklara.

Hur vore det om man redan på morgonen började med att ställa sig frågan till sig själv:

Hur kan jag höra det bästa av det som kommer hända idag?

Och då menar jag de sakerna vi faktiskt själva kan påverka. Fokusera inte på allt du inte kan göra något åt - jag menar hur många klagar vi inte på vädret? Det gör jag själv ibland såklart 🙂 Detta kan låta lite klyschigt men varför inte pröva? Fundera ut hur du vill vara under dagen, ta kommandot över din attityd och inställning. Vilka glasögon vill du ta på dig. Glasögon som väljer att se möjligheter eller tvärtom? Detta är ett val för de flesta av oss. Jag träffar ofta människor som hamnat i svårigheter, sjukdomar eller arbetslöshet. Jag tror de flesta av oss har fått känna på hur det är när livet smäller till oss, ibland händer fruktansvärda saker utanför vår kontroll och jag själv har haft min beskärda del av tråkigheter.

Det som är intressant är de personerna som väljer att även i de värsta situationerna försöka göra det bästa av situationen eller minst sämsta, kanske man kan säga ibland.

Jag skulle kunna berätta många exempel på detta - människor som blivit sjuka men fått ett bättre liv. Folk som förlorat jobbet, känt frustration, men sedan skapat ett ännu bättre liv. Detta är saker som fascinerar mig, vad är en ”vinnarskalle”? Jag kan därför varmt rekommendera ”I huvudet på Gunde Svan”.

Så du kanske skall öva på detta i just ditt liv, leta efter lösningar, bestäm dig för att misslyckas inte är en katastrof, utan det är bara feedback till dig hur du skall göra bättre nästa gång.

Mycket handlar om attityd och inställning och det är absolut träningsbart, så öva på.

En annan sak som jag tycker är en bra mental strategi det är att börja sin dag med några minuter för sig själv där du sätter dig och tänker på allt du är tacksam för detta är väldigt kraftfullt för vare sig du vill eller inte så kommer du styra in din hjärna på plus. Du kommer skapa positiva energier och det är så vi fungerar helt enkelt så varför inte införa en sådan enkel strategi varje dag. Detta kommer ju i sin tur göra att det ökar chansen för att du kommer möta din omgivning med positiv energi kom ihåg att känslor smittar och vi pyser känslor hela tiden. Nån som känner en person som när de kommer in i ett rum släcks lamporna och tänds när de går ut till exempel?

Att varje dag öva sig i att utmana sin komfortzon är också något som ger ett starkare och gladare inre. Vi mår som bäst när vi utvecklas detta är nog något nedärvt i oss. Saker är egentligen inte så svåra utan det som gäller är att som med kosten, få in det i vardagen, öva, utvärdera och köra på varje dag är det som gäller.

En annan sak som jag gör när jag arbetar individuellt med mina klienter är att man får skriva i en reflektions bok. Detta har min härliga kollega Mia Törnblom skapat.

Att varje dag göra en summering av sin dag

3 rubriker

  1. Vad har jag gjort idag som har varit bra?
  2. Vad är jag tacksam för?
  3. Vad behöver jag ha hjälp med eller önskar mig?

Denna boken är väldigt speciell för den skapar ett nytt sätt att tänka. Man skapar ett fokus där man faktiskt bekräftar det man gör som är bra .

Ett exempel kan vara ”idag lyssnade jag på min bästa vän Stefan som behövde prata av sig. Vad skulle det kunna vara för egenskap jag har där? Jo att jag va en bra kompis, omtänksam etc.

Detta skapar en starkare självkänsla. Och framför allt anser jag att det är ett område vi behöver öva på att just bekräfta oss själva eller hur?.

Det finns så mycket att skriva om men utrymmet är begränsat så har ni frågor mejla gärna mig, jag lovar svara.

Som avslutning skulle jag vilja säga att du är unik och du är den viktigaste personen i ditt liv, inte för att bli en totalt egoist utan det är mycket lättare att ge till sina nära och kära om man först har gett energi till sig själv eller hur.

Pröva några av dessa enkla och självklara sakerna, det viktiga är att det blir en rutin i ditt liv och att det görs varje dag. Kom ihåg att ”mental träning" är två ord där det sista är träning.

Så ut i livet och ge kärlek ge för att du vill ge ge inte för att du skall få det kommer ändå tillbaka till dig till slut.

Ha en härlig månad så hörs vi igen snart!

Kram /Kaj

 

3 Kommentarer

blogger-image--1481993643Kanske gjorde du som jag och läste Agneta Sjödins bok ”En kvinnas resa” när den kom ut 2007 och fascinerades av historien om en kvinna som vandrar de ca 80 milen mellan Saint-Jean-Pied-de-Port och Santiago de Compostela? Och kanske tänkte du som jag, att det här vill jag uppleva själv någon gång?

Innan jag läste boken hade jag aldrig hört talas om Camino Frances eller El Camino och Santiagoleden som den också kallas. Den uråldriga vandringsled tvärs över norra Spanien, som mängder av pilgrimer har vandrat sedan medeltiden.

Den gången för sju år sedan när jag läste boken, gjorde den så stor inverkan på mig att jag sedan dess, har närt drömmen om att kunna göra den här vandringen.

Men livet har rullat på, så som det gör för oss alla, åren har gått och har innehållit annat, såsom småbarnsliv, en skilsmässa och förändringar i val av yrke mm. Att då, mitt i allt, när det snurrar på, få tid, ekonomi och ork över att planera för en sådan här resa, känns som ett ”mission impossible”.

Nu är jag dessutom inte av den sorten som har varit särskilt äventyrlig av mig i livet.

Jungfru till stjärntecken med båda fötterna på jorden, kontrollfreak och en del rädslor att hantera och övervinna. Så att bara skylla på livets alla skeenden är inte hela sanningen 🙂

Jo, visst har jag vågat många saker i livet och min familj och vänner kanske inte skulle hålla med mig, utan tycka att jag är modig som många gånger valt att gå min egen väg. Men just att ge mig ut själv på långa resor har väl egentligen aldrig känts riktigt naturligt för mig.  Eller snarare något jag skulle våga.

Så äntligen i våras såg jag en möjlighet att faktiskt kunna komma iväg på den här drömresan. Skulle jag våga ge mig iväg?

Och en dag i april 2014 efter en del vånda, hade jag plötsligt och ganska spontant beställt en flygbiljett till Biarritz med siktet inställt på att göra den långa vandringen till Santiago de ...läs vidare

3 Kommentarer

No 21Den här grafen, diagrammet, publicerades i min dagstidning i veckan. Den visar hur arbetslivet påverkar oss både fysiskt och mentalt och hur utvecklingen sett ut från 1998 fram till idag. Ta dig en extra titt på de streckade linjerna – de visar hur många arbetsrelaterade besvär som orsakas av stress och annan psykisk ohälsa, hos både män och kvinnor.

Någonting har hänt bara de senaste två åren, och det går INTE i rätt riktning, kurvorna pekar nästan rakt uppåt. Allt fler upplever alltså en galen stress på jobbet. Det här stämmer mycket väl överens med min egen erfarenhet. Jag jobbar dagligen med människor, i synnerhet kvinnor, som befinner sig nära den beryktade väggen eller försöker kravla sig upp efter att ha krockat med den. Vad är det i vårt arbetsliv och samhälle som gör att det blir så här? Jag tror personligen inte att det enbart är arbetslivet som är boven i dramat, jag tror att det är en del av pusslet. Jag tror att det är hela vårt livspussel och vår syn på livet som ställer till det. Vi ska lyckas på alla fronter, alltid spänna bågen hårdast, alltid sikta högst. Annars duger vi inte, utan ambition är vi inget. Men i denna ambition kvävs något annat, tiden räcker till för att överleva, men inte till att leva. Vi känner oss snärjda, begränsade som människor.

Våra prestationskrav och effektivitetsmål håller på att ta knäcken på oss! Vi glömmer bort vad det vill säga att leva, vad själva livet går ut på. Det är inte meningen att vi ska vara små kuggar i ett stort maskineri vars slutprodukt vi inte ens bett om. Vi förtjänar att leva, andas, njuta. Våra barn förtjänar närvarande föräldrar som ser upp från mobiltelefonens förhäxande, blå sken och SER DEM istället. Barnen kan inte heller fortsätta att pressas genom ett skolsystem som värderar, bedömer och granskar deras duglighet in i detalj – barn är små människor, inga prestationsmaskiner. Vi kan inte fostra dem i ett tänk som bygger på att de ska gå i skolan en full arbetsvecka för att sedan göra nästan lika mycket extra jobb hemma. Eller är det månne en förberedelse för arbetslivet?!

Vi måste förstå att vi inte är det vi presterar, att ett liv ska njutas inte genomlidas. Vi måste få perspektiv, ta tillbaka kraften och kommandot över innehållet i våra liv. Ingen annan kommer att göra det åt oss, inte makthavarana, inte aktieägarna, inte företagsledarna och inte din chef. Du, bara du, kan bestämma hur du vill leva ditt liv och vad som är meningsfullt för dig. Bara du kan ändra på ditt liv, bara du kan fylla det med mål och mening.

Vi är människor, kloka människor, människor som faktiskt kan se utanför ramen om vi bara försöker. Vi kan fortsätta springa i ekorrhjulet men vi kan också välja att kliva av. Vi har den förmågan, den makten. Faktum är att vi inte bara är de som springer i hjulet, tillsammans ÄR vi också själva hjulet. Därför kan vi säga stopp, stopp det här funkar inte. Vi vill se ett annat samhälle, en annan utveckling. En mänsklig värld. En värld att LEVA i. Om vi vill. Är det kanske dags nu?

4 Kommentarer

ModSemestern är slut och vi lägger en fantastisk sommar bakom oss. Vardagen rullar in med full kraft. Hur känns det, känns det bra och inspirerande eller trist och vemodigt? För mig som älskar sol och värme känns kylan, regnet och de kortare dagarna inte som en ”hit” direkt, men eftersom inget av detta går att påverka så är det lika bra att acceptera. Och förutom detta med vädret så har jag en vardag som jag tycker om, som jag själv förfogar över och som jag kan påverka hur mycket som helst. Har du också det? Trivs du i den vardag som nu rullar in och för med sig ditt liv, är vardagen full av regnbågens alla färger eller känns den mest som oändliga nyanser av grått?

I mitt arbete möter jag massor av människor, alla olika och med olika bekymmer och behov. De har problem med magen, vikten, hormonerna och orken. Vissa har ont men de flesta känner sig allmänt energifattiga och håglösa. ”Vad kan jag göra Therese, kan du hjälpa mig? Jag har ju nyss haft semester men känner mig tröttare än någonsin. Säg bara vad jag ska köpa för tillskott så gör jag det, jag MÅSTE få tillbaka orken och lusten, både för min egen skull och för familjens!”

Så låter det nästan alltid vid första kontakten, desperationen tränger igenom de frampressade orden. Så vi pratar magbesvär, vi konstaterar hormonella obalanser, vi diskuterar sömnvanor, mat och olika tillskott som kan understödja läkningen. Allt är hoppfullt och visar en väg framåt. Tills vi kommer till kärnan, orsaken, roten.

”Hur har du det, egentligen? Är du glad? Ser du fram mot en ny morgon när du går och lägger dig på kvällen? Vill du gå till ditt jobb? Vill du komma hem till din partner? Träffar du dina vänner? Gör du roliga saker?”

Här blir det ofta en paus i samtalet. Eftertanke. ”Men jag har ingen ork för det roliga! Jobbet suger musten ur mig, jag är helt däckad när jag kommer hem. Situationen på jobbet är helt orimlig, men jag kan ju inte bara sluta gå dit, vi måste ju ha mat på bordet. Sexlusten är död och de extra kilona gör ju inte saken bättre. Och med småbarn och allt… Jag försöker ju orka och hinna med träningen men det hjälper inte! Och så har jag min gamla pappa att tänka på också, han är sjuk så… Och barnen tar ju all ledig tid. Och även om jag vill så… Nej, jag är inte glad längre, jag känner mig mest bara stressad, slits mellan en massa måsten och känner mig allmänt otillräcklig. Hur ska jag göra för att orka? Jag måste ju orka!”

Det blir som ett mantra. Ett cirkelresonemang utan slut. En hopplös tankekedja som slutar med uppgivenhet och en känsla av att sitta fast.

Känner du igen dig i det här på något sätt? Om inte kan du sluta läsa nu. Men OM du känner igen dig minsta lilla, OM du känner dig som ett offer för omständigheterna, som om någon annan format det liv du nu sitter fast i, eller du kanske format det själv men sitter likförbaskat fast – då vill jag ge dig en ny tankesträng. Spjärna inte emot den utan försök ta den till dig även om den känns orimlig, du behöver inte gilla den, men prova att acceptera den. En bit i taget.

  1. Jag äger mitt liv. Jag ensam skapar mitt liv. Jag ensam har ansvaret. Jag ensam kan påverka det. Ingen annan. INGEN annan.
  2. Jag har alla förmågor jag behöver för att förändra och leva det liv jag vill. ALLA förmågor.
  3. Det ENDA som hindrar mig är min rädsla – mitt behov av trygghet och kontroll. Men tänk efter, känner jag mig trygg här och nu? Har jag kontroll? Nej, livet låter sig inte kontrolleras. Ju mer jag försöker, desto otryggare blir jag.
  4. Så jag måste utmana rädslan, kliva ur komfortzonen, VARA MODIG – där finns livet. Steget behöver inte alls vara stort, men jag måste börja gå, sätta den ena foten framför den andra. I den takt som passar för mig. Ha tillit till mig själv och livet. Jag kommer inte alltid att veta vad som väntar runt hörnet men den osäkerheten rymmer också nyfikenheten. Den nyfikenhet som väcker livsgnistan och livsglädjen. Allt jag behöver är en gnutta mod. Nu.

Med värme

Therese

6 Kommentarer

girl jumping

Det har hänt saker i mitt liv denna sommar. Jag har kommit in i en ny fas då tid plöstligt frigörs. Eftersom jag jobbar hemifrån i mitt företag kan jag själv bestämma när jag ska ta ledigt. Konsekvensen kan förstås bli att det inte kommer in några pengar, men just friheten att bestämma själv är så ovärderlig.
Mina tre barn är stora nu, jag behövs inte på samma sätt längre. Vi ses till middag men däremellan fixar de sin mat själva. En flyktig kram och en smäll i ytterdörren – hejdå, vi ses till middag! Där sitter jag o njuter av min espresso på altanen i solskenet med lite jobbpapper i knäet och planerar tiden som jag vill. Att kunna jobba undan i lagom takt ute i solen är otroligt härligt. Jag är inte ”ligga-på-stranden-typen”, har knappt ens badat i sommar.
Så nu har jag liksom gjort mitt av småbarnsåren, vi har kommit in i en ny fas. Även jag har kommit in i en ny fas – hormonellt. Det händer mycket i kroppen när man är 54 år. Allt är inte roligt, men det mesta är hanterbart och jag njuter av att ha lagt de flesta av mina besvärliga perioder bakom mig. Den har varit snäll min kropp, ställt upp på mycket under åren och jag hoppas det blir många decennier till. Det är dags att tacka den lite mer regelbundet för att vi klarat av så mycket tillsammans.
Den här nya fasen kan väcka en del sorg i många. Allt utvecklas, ingenting är beständigt – precis som i naturen. Men ingen sorg i mig, jag njuter.

Under sommaren har jag också passat på att fästa alla mina tips och tankar i distanskursen ”Kvinnans hormonkurs”. Jag snickrade ihop den mitt i hettan. Nu kommer också ”Mannens hormonkurs” snart. Jag har skaffat mig så mycket kunskap under åren som gått, både teoretiskt, praktiskt och ur egen personlig erfarenhet, så nu är det dags för dig att kunna ta del av det i lugn och ro framför datorn.
Jag samarbetar med Anna Hallén. Här hittar du distanskursen: https://app.coursio.com/store/annahallen/. 50 korta filmer i kursen varvat med löpande text som du lyssnar på i egen takt.  Ser fram emot en utvecklande höst och din respons.

midsommar

Våra stora högtider kretsar mycket kring att äta. Vi planerar våra menyer noggrant och lägger ned en extra slant på att få det gott och fint. Men när vi väl stoppar maten i munnen går det ofta i en så rasande fart eller så är vi så upptagna med att sjunga nubbevisa att vi glömmer bort att smaka.

Det här händer inte bara när vi har trevligt med släkt och vänner i midsommartider. När var den senaste gången du åt en hel måltid utan att göra något annat än att bara äta? Händer det inte allt som oftast att du äter under tiden du läser en tidning, ser på teve, förhör dina barns läxor eller facebookar? Innan du vet ordet av har du tömt godisskålen framför den där spännande tevedeckaren eller slukat matlådan medan du besvarar dina mejl.

Om du inte tänker på att du äter, hur ska då veta att du är mätt? Och risken är att du även blandar ihop hunger och sug och stoppar i dig saker som du lovad dig själv att inte äta mer. Du är heller inte varsam med den fantastiska process som maten går igenom i ditt inre och det kan göra att du får problem med tarmarna. När du stressad över den där rapporten du behöver skriva och äter framför datorn för att spara tid, kommer dina stresshormoner lägga krokben för kroppens förmåga att smälta maten. En stund senare svullnar magen upp, du blir gasig och får springa på toaletten.

Att äta medvetet
Idag är mindfulness ett ganska välkänt begrepp. Jag började utöva det regelbundet för sex år sedan och det har öppnat dörren till ett liv i balans och inre ro. Mindfulness är olika tekniker och förhållningsätt, som hjälper oss stressade nutidsmänniskor att vara mer närvarande i ögonblicket. Genom enkla meditationer och vardagsövningar lär du dig att släppa stress och oro, för att uppleva stunden just nu.

Under utbildningen jag gick för att bli mindfulnessinstruktör, fick vi äta våra måltider i tystnad. En stor grupp människor satt samlade runt ett bord med tallrikar framför sig och det enda du hörde var bestickens klirrande mot tallriken. Plötsligt öppnade sig en bortglömd värld och jag kände hur ljuvligt laxbiten smakade, hur krispig salladen var och vad gott det var med vatten. När jag fokuserade på min mat och min kropp, upptäckte jag plötsligt att magen blev snabbare mätt och jag kunde sluta äta trots att halva tallriken var full. Ätandet blev en njutbar och vilsam meditation och jag kunde känna hur bra maten var för min hälsa och mitt välbefinnande.

Varsam mot din kropp
Idag håller jag kurser i mindful eating. En av mina kursdeltagare berättade en gång hur hon alltid brukade äta godis på bussen hem från jobbet. Men efter att hon hade börjat med mindful eating, upptäckte hon en kväll att hon egentligen inte var sugen på godis. ”Chokladbiten smakade inte ens gott! Det var bara en avstressande vana jag hade lagt mig till med.”

Genom att bli mer medveten om maten du äter, kommer du så småningom upptäcka vilken information kroppen ger dig om hunger och mättnad och att det kanske ligger något helt annat bakom det där godissugen. Längtan efter choklad kanske är en gammal vana, tillfällig stress eller helt enkelt att du har tråkigt.

Genom att stänga av teven, datorn och telefonen och bara fokusera på att äta kommer du precis som jag upptäcka hur gott maten smakar. Och plötsligt får din kropp en chans att arbeta i ro med den delikata processen att ta hand om alla näringsämnen. Känn vilken skillnad det gör i mage och tarmar.

Genom att då och då ägna dig åt mindful eating kan lunchen bli till en behaglig meditation, då du både får näring och avkoppling. Ta hand om kroppen och den kommer att ta hand om dig.

Självklart ska du unna dig att skratta och ha trevligt kring tallriken denna midsommar, men kanske du ska pröva att stanna upp mellan tuggorna och smaka på din mat. Känna doften av den, strukturen mot tungan. Och när helgen är slut kommer här tre övningar i mindful eating som kommer att öppna nya dörrar för dig.

Tre enkla övningar i mindful eating:

1. Pröva att förbereda en måltid i lugn och ro, med fokus på det du gör. Sinnena koncentrerade på den fantastiska kavalkad av färger, dofter och smaker. En njutning, en avkopplingsövning och faktiskt även träning i fokus genom att koncentrera dina sinnen på det du gör med dina händer. Se hur många sinnen du kan involvera i din matlagning, genom att lukta på varje råvara, smaka på den, lyssna, känna och titta noga. Om tankarna far iväg, så för varsamt och vänligt tillbaka fokus på det du gör. Matlagningen kan verkligen bli en meditationsövning om du tillåter den.

2. Nästa gång du är på väg att stoppa något i munnen, stanna upp precis innan och tacka för allt gott denna matbit kommer att göra dig. Eller tacka för den njutning den kommer att ge dig. Den lilla stunden hjälper dig att flytta fokus till maten och att du äter.

3. Ät en måltid i tystnad och låt ditt fokus vara vid det du upplever med dina sinnen. Lägg ned gaffeln då och då mellan dina tuggor och flytta ditt fokus till magen. Upplever du något särskilt i din kropp och framför allt i din mage när du äter just denna måltid? Ät länge, tugga långsamt och känn hur det känns när du sväljer och om du kan känna matbitens färd ned i magen. Kan du känna när du blir mätt? Kan du stoppa och lägga ned gaffeln när magen säger stopp? Pröva och se vad som händer.

Medelålders parJag arbetar som Kost- och Näringsrådgivare men även som NLP coach. NLP står för Neuro Linguistisk Programmering och har sina rötter ur många psykologiska inriktningar.

Orden betyder:
Neuro - hur vi tar in information genom våra sinnen
Lingvistik - hur vi använder språket
Programmering- hur vi processar och bearbetar information. Söker man förändring och vill nå bättre resultat i livet eller helt enkelt bara vill må bättre kan NLP förkorta avståndet mellan där man är idag och där man verkligen vill vara.

Som en bas för allt inom NLP ligger ett antal grundantaganden om mänskligt beteende. Dessa kan man hitta överallt i alla verktyg och processer som finns inom NLP och skapar grunden för de positiva och framgångsrika resultat som kan åstadkommas med hjälp av den här metoden. Verkar det krångligt ? Du ska få se hur enkelt det faktiskt kan vara. Vill du, kan jag berätta ännu mer vid nästa blogginlägg.

Här ska du få lära dig ett spännande verktyg ur min NLP-verktygslåda. Det verktyget har ett fint namn: perceptuella positioner. Nu går vi in i semesterperioden och ibland kan det bli lite ansträngt när vi ska umgås dygnet runt under flera veckor. Kanske den här övningen kan hjälpa innan ev irritationer uppstår.

...läs vidare

2 Kommentarer

rullatorparkering

Jag tog en vecka ledigt och åkte ner till Schweiz och hälsade på min kära moster på ålderdomshemmet. Hon är en av de lyckliga änkor som har råd och möjlighet att bo i denna lägenhetsanläggning som är totalanpassad för människor 70+ som fortfarande kan ta hand om sig själva. Jag hade möjlighet att bo i ett gästrum på anläggningen så jag fick även lite avskildhet för mig själv. På bilden ser du rullatorparkeringen utanför matsalen. En sån har jag aldrig sett förut. Barnvagn eller rullator, bara olika perioder i livets skeenden.

Jag är rätt aktiv till min läggning och gör gärna flera saker samtidigt. Behöver ständigt tänka på att inte hamna i för mycket stress. Men ibland kan det bli lite väl lugnt. Dessa äldre människor lever sina liv i ungefär hälften av min normala takt. När man då flyttar in i ett sånt tempo tar det några dagar innan man börjar gå lika långsamt - både inomhus och på promenad i omgivningarna - hälsar vänligt på precis alla som råkar komma i ens väg i hissen, i matsalen, i korridorerna etc.  De t.o.m. pratar lika lugnt, behöver liksom tid att tänka efter. Ja, vem behöver inte det, mitt minne kan också svikta minst sagt. Jag skyller på hormonerna, ännu är jag inte 70+ 🙂 Så ni kan tänka er att jag kände mig som ett "pittoreskt inslag" i denna gamlingvärld.

Men jag kom till mycket insikter därnere. Även jag anpassade mig till det lugnare tempot och då händer något inombords. Kroppen slappnar av, tankarna blir klarare även om det också beror på miljöombytet som alltid stimulerar mig. Jag fullkomligt älskar att resa och se nya miljöer och gärna med andra språk. Jag har ofta spänningar i axlar och nacke - borta hela veckan. Inre stress i stort sett borta. Intressant ! Synd att man ska behöva åka så långt för att uppleva det.

Besökte även en större stad - Lausanne - för att luncha med en väninna och se mig omkring igen. Ännu en insikt. Folk tittar nyfiket på en och verkar mycket lugnare än i Stockholm. En stor skillnad är att man ser folk i ögonen där. De går inte omkring och gullar med sina mobiltelefoner, det är t.o.m. ovanligt att se folk prata högt på stan med hands-free i öronen. Inte ens på tunnelbanan i rusningstrafik. Hur mycket tror du Stor-Stockholmare missar när de ständigt umgås med sin egen mobil på stan, på tåget, på bussen? För övrigt inte konstigt att vi svenskar mer och mer söker våra partners via nätmatchning. Vi tittar ju inte på varann längre när vi är ute och rör på oss.

Så jag tänkte utmana mig själv lite oftare och låta bli mobilen när jag är ute och rör på mig till vardags. Titta på folk, samla inspiration till nya kurser, blogginlägg etc och kanske få ett och annat leende tillbaka. Mobilfasta - varför inte!!

1 Kommentar

No 11 FotstegAtt väga välja nya vägar i livet är något av det svåraste för oss människor. Vare sig det handlar om att avsluta eller inleda en relation, byta jobb eller flytta sitt bohag så kostar det på. Velandet, osäkerheten, otryggheten infinner sig bara du snuddar vid tanken. Samtidigt finns det naturligtvis en orsak till att tanken väckts; ett groende missnöje, otillfredsställelse eller kanske uttråkning. Allt parat med en känsla av att det finns något mer, något bättre, en nyfikenhet på vad som annars skulle kunna vara. Vad gör du med sådana tankar och känslor? Skjuter undan dem, trycker ner dem, lyfter upp och pratar om dem? Eller tillhör du den skara som vågar följa impulsen?

Jag tror på att lyssna på impulsen. Att faktiskt följa den där snabba, omedelbara känslan i maggropen. Inte för att du måste agera utifrån den i samma andetag, det skulle förmodligen kunna få lite väl tuffa konsekvenser, men lyssna på den. Den har någonting att säga dig, någonting om vem du är och vad du egentligen vill. Mycket av vår utveckling ligger i den där impulsen, ingivelsen som vi lär oss att bortse ifrån ända från barnsben. Den är ju inte förnuftig, inte rationell. Man vet vad man har, inte vad man får. Du ska vara nöjd med vad du har, det finns de som har det mycket sämre. Känns det bekant?

Jag tror inte på sådant  prat, har aldrig gjort. Jag tror att du förtjänar det bästa, allt du vill ha, alla dina drömmar, alla dina önskningar. Bara du vet vad du innerst inne vill och inte fastnat i myterna om vad man ska vilja. Är din dröm verkligen din dröm, eller har du ärvt någon annans? Dina föräldrars, dina vänners, samhällets kollektiva bild av drömtillvaron?

Jag möter många människor, framförallt kvinnor, som är vilsna. Livet känns tomt, trots man, barn, hus, hund och ett drägligt jobb. Som om det borde blivit MER av livet på något sätt. Vissa kallar det livskris, jag kallar det stagnation. Jag tror nämligen att detta är ett sunt uttryck för vår tillbakahållna utvecklingspotential. Vi vet innerst inne att vi kan mer, ÄR mer, men vi håller oss själva tillbaka. Visst ska vi vara tacksamma och nöjda med vad vi har, men inte liknöjda! Att i 40-årsåldern känna att livet på något sätt är ”färdigt” är bara ett uttryck för vår egen bekvämlighet, våra begränsande rädslor. Vi försöker in i det längsta tala oss själva till rätta, ”Jag har det ju hur bra som helst, jag borde vara nöjd”. När vi trots allt inte känner oss nöjda tar vi antingen ut det på omgivningen – det måste vara alla andra idioter det är fel på eftersom de får mig att må så här. Eller också anklagar vi den egna kroppen. Om jag bara var lite snyggare, lite mindre fet, hade lite mer koll, var lite mindre trött så skulle allt vara mycket bättre. Tror vi.

Jag tror det är att börja i fel ände. Jag tror att denna typ av tankar bara är hjärnans sätt att försöka skapa kontroll, motverka förändring genom att flytta fokus från den verkliga orsaken till något som känns hanterbart och ofarligt. Det betyder inte att det är enkelt! Att vara omgiven av ”idioter” hela dagarna och samtidigt missnöjd med sin egen kropp – det är ingen räkmacka precis, men det är tryggt, bekant och ofarligt.

När lyssnade du senast på din impuls till förändring? När tog du senaste den på allvar? När utmanade du den där förlamande rädslan och tog ett steg ut i det okända? Jag tror det är viktigt att göra det. Livet är så mycket mer än mat och hormoner! Jag är helt övertygad om att när du börjar lyssna på dina impulser, din innersta vilja, din själ om du så vill, så kommer det också påverka din kropp, din ämnesomsättning, dina hormoner, din balans. Och steget behöver inte alls vara stort, du måste inte ta ett jättekliv, det räcker med ett myrsteg. Bara du tar det minsta steg framåt, känner efter att du har mark under fötterna, och sedan tar ett till och ett till och ett till. Ja, då har du satt dig själv i rörelse, då är du på väg. Första steget är värst, sedan gå det lättare och lättare. Du kan. Om du vill. Och vågar.