Gravid

2 Kommentarer

Den 11 april i år fann jag mig själv sittandes i soffan med en 200 gram Marabou chokladkaka. Jag, som vid det laget ätit strikt LCHF-kost i nästan 4 år. Som inte köpt något godis alls på den tiden. Varför åt jag en stor chokladkaka?

Svaret, som jag inte visste just då, var att jag var gravid. Jag hade också jobbat för mycket, vilat för lite, diverse tråkigheter hade hänt, och jag var helt energilös. Ingen ork fanns för någonting alls. Och kroppen sa ifrån. Och sa att ”nu jäklar ger du mig den snabbaste energi du bara kan för nu är det kris här och ingen ost i världen kan lösa den här krisen”. Och jag som ändå vet vad som är bäst för min kropp, dvs en naturlig lågkolhydratkost.

...läs vidare

Jag är 28 år och fick i juni mitt första barn. Det blev en liten kille på drygt 3100 g som mådde prima från första stund. Välmåendet för oss båda har fortsatt och då jag helammar vet jag att min kost i allra högsta grad påverkar min son.

Men om jag skulle backa lite och ta det mer från början...

Som gravid fortsatte jag äta enligt LCHF och min slutvikt som höggravid stannade på +10 kg. Då jag själv har mött en del motstånd och fördomar kring LCHF-kost under min graviditet hoppas jag med detta inlägg kunna bidra med tips till er som är i liknande sits.

Under hela graviditeten hade jag mycket bra värden och lillkillen i magen mådde fint! Jag mådde förvisso illa i början och fick kämpa för att hitta lämpliga mellanmål så som paprikabitar, keso, avokado och ost/skinkrullar.

Jag ljög visst tidigare i texten. Alla värden var inte superbra.

Efter glukosbelastningen hade jag högt blodsocker. Det sattes igång en karusell med snack om vidareremittering till endokrin-avd på sjukhuset och så vidare. Jag skulle få övervaka och mäta mitt blodsocker varje dag för att se så att min bebis inte riskerade att må dåligt.

Men allra först ville min barnmorska att jag skulle genomgå en ny glukosbelastning för att få bekräftelse på att mitt värde låg högt. Det innebar alltså att jag skulle behöva dricka ett stort glas med socker. Igen. Jag var alldeles uppriven och det kändes inte bra i kroppen. Men vad hade jag att sätta emot? Min barnmorska och hennes kollega ansåg samma sak: mitt värde var avvikande och därför behövde jag utsättas för samma sockerchock igen för att se om värdet bestod.

Jag diskuterade saken med maken. Ingen av oss förstod varför jag skulle behöva genomlida ytterligare en sockerchock. Det slutade med att jag ringde upp min barnmorska och frågade efter alternativ till glukosbelastningen. Jag framhöll än en gång att jag äter enligt LCHF och att det därigenom bör bli felvisande att genomgå en glukosbelastning. Till slut gick barnmorskan med på att göra en så kallad frukostbelastning. Jag åt frukost och kom två timmar senare till barnmorskan för att mäta blodsockret. Värdet var perfekt! Varför kunde jag inte fått göra den typen av belastning från början? För vem är dessa rutiner bra och viktiga? Hur kan det bli rättvisande om man går efter samma mall till alla kvinnor?

Det är nog svårt och förvirrande att vara gravid utan att höra alla dessa "råd" och rekommendationer som strider mot vad man själv mår bra av. Vågar man göra det som inombords känns bäst för barnet och därigenom gå emot rekommendationerna från mödravårdscentralen och livsmedelsverket? Jag tog rekommendationerna, råden och rutinerna och kunde till slut göra dem till mina. Jag och min man bestämde att jag inte skulle ändra min kost bara för att jag var gravid (och äta efter kostcirkeln som Livsmedelsverket rekommenderar), utan fortsätta äta på det sätt som jag mådde bra av. Självklart följde jag de råd som gäller gifter i fisk osv men råden kring kostcirkeln stämde inte för mig. Jag äter idag fortfarande efter LCHF och både jag och min son mår jättebra av det!

Sophia N

 

gravidmage

Min första graviditet passerade jag sovandes, jag var tröttare än tröttast. Glukosbelastningen klarade jag mig genom på ett hårstrå!

Den andra graviditeten var inte så ”enkel”. Glukosbelastningen gav P 9,5 i utslag och jag fick diagnos graviditetsdiabetes samma morgon! Det snurrade på ordentligt i mitt huvud. Rädslan och paniken kom över mig att få behöva ta insulinsprutor. Jag hade ätit enligt Sten Sture Skaldemans böcker före min första graviditet med gott resultat på vågen och välmåendet. Det jag inte fattade var att jag kunde äta lågkolhydratkost och vara gravid, hur tänkte jag egentligen?!

Nå ja, det som är gjort är gjort, det är bara gå vidare tänkte jag. Tack vore internet kom jag över mer information än någonsin och jag beslutade att köra på med lågkolhydratskost trots barnmorskans avrådan. Första träffen med dietisten minns jag fortfarande: 4-6 skivor fullkornsbröd och gärna 3-4 frukter varje dag, förutom ris, pasta och potatis samt lite kött och sparsamt med fett. Hennes råd skulle få mig att inte gå ner i vikt då bebisen behöver näringen. Banta och vara gravid är farligt fick jag höra. När jag ifrågasatte blodsockerhöjningen pga. matvalet så fick jag ett leende och svar: Det är bara till att höja insulindosen så kan du äta det du önskar!

I vecka 25 var mina värden så höga att insulin sattes in. Jag ströp intaget av de snabbaste kolhydraterna till endast ca 0,5 dl av råris, ½ potatis och något knäckebröd om dagen. Idag vet jag att även det var för mycket! På förlossningsdagen mådde jag toppen, pigg och laddad. Jag levde på endast grönsaker och protein samt sparsamt med mejeri de sista 5 veckorna. Jag blev igångsatt och fick både penicillin och GLUKOSdropp! Jag ville inget av det men tvingades till det, mer eller mindre. Ville bara bli av med allt. En av läkarna berättade att bebisar som går genom mammans graviditetsdiabetes föds slöa och måste kontrolleras 3 gånger om dagen. Jag kände mig panikslagen! Sonen vägde 3357g och var helt perfekt! Dock stämde slöheten. Hans blodsocker var på 2 som lägst. Han fick sondmatas för att få upp blodsockret. Själv mådde jag inget vidare efter 5 timmars glukosdropp. Jag var VRÅLHUNGRIG! Frossandet startade så fort jag kunde ställa mig på benen. Fullkornsmackor med Lätta”, skinka, ost och gurka. Tror jag åt 7 av dessa smörgåsar plus pasta med köttfärs till kvällsmat. Jag bad om annat än smörgåsar till frukost och fick veta att det fanns en buffé uppdukad i matsalen. Glad blev jag och gick dit men ack så besviken jag blev. Fil, müsli, cornflakes, fem sorters marmelad, lightprodukter överallt. Lite medvurst och kokt skinka samt mager ost. Inga kokta ägg ens! Någon eftervård fick jag inte heller. De sänkte min Levaxindos på en gång och insulinet fick jag sluta med omedelbart. Något kontroll av mitt blodsocker gjordes aldrig. Sonen fortsatte de dock testa tre gånger om dagen i 3 dagar. De stack honom i tårna, de var alldeles blå. Jag kände mig som en hemsk mamma!

Idag är han 4 år och en frisk kille utan viktproblem. Hemma serveras naturlig mat utan tillsatser. Jag hoppas att min berättelse hjälper dig som är gravid/anhörig och inte riktigt vet hur du ska ta ställning till maten du bör äta. Dietisternas råd leder till insulinsprutor, jag vet att det går att, om inte undvika så minska perioden av behandlingen. Idag äter jag LCHF och mitt blodsockervärde är PERFEKT!

 

 

 

8 Kommentarer

När man är gravid får man på BVC både muntlig information och broschyrer av diverse slag från Livsmedelsverket, ”Kostråd för gravida”.

Som gravid blir många osäkra och rädda och extra ängsliga över vad de äter och vad de inte ska äta. Rent evolutionärt finns säkert skäl till denna ängslighet. Man vill inte i onödan utsätta bebisen i magen för någon slags fara, och därför är man extra mån om att ta till sig alla goda råd och varningar som delas ut. Man vill ju vara ansvarsfull och man vill göra rätt och man vill ha ett friskt barn.
Och vågar man då ignorera de långa varningslistor från Livsmedelsverket som man får i sin hand?

Jag är själv gravid i vecka 17 nu och fokuserar extra på frågor inom kost för gravida för jag vill veta varför det är bra att välja vissa saker, och varför det är bra att välja bort andra. Här kommer därför min, lite kortare lista, på vad som är bra att äta-vad man kanske bör vara försiktig med. Jag tror man kommer oerhört långt på sunt förnuft och att försöka undvika ”ny mat” d v s socker, mjöl och tillsatser.

Några viktiga saker att tänka på som gravid:

  • Folsyra: Folsyra hjälper till för fostret att kunna utvecklas normalt och minskar riskerna för ryggmärgsbråck. Folsyra finns rikligt av i t ex spenat, broccoli, röd paprika, brysselkål och jordgubbar. Du kan inte överdosera så länge du äter folsyra från livsmedel. Tillskott eller inte? Det avgör du själv.
  • Omega 3: Omega 3-fetterna är viktiga och nödvändiga för att fostrets hjärna, ögon och syn skall utvecklas normalt. Här rekommenderar jag tillskott eftersom de flesta inte äter fet fisk (makrill, lax) ett flertal gånger i veckan. Dock är det så att Omega 3 även fungerar som blodförtunnande- en bra funktion, men jag har hört från läkarhåll att det kan vara bra att sluta med tillskotten en månad innan planerad förlossning just av den anledningen.
  • D-vitamin: Viktigt för skelettet och tandhälsan hos barnet. D-vitamin får vi genom solljuset, och i livsmedel som bland annat ...läs vidare