Ekologiskt/KRAV (fakta)

22 Kommentarer

No 10 vinSå här i vårtider när grillen plockas fram och det aptitretande oset sprider sig över trädgårdshäckarna brukar man också kunna höra ett och annat popp av korkar och klirr från glas. Så jag tänkte att det kanske kunde vara på sin plats att skriva några rader om vin, kanske berätta något du egentligen inte vill veta…

Vet du till exempel om att ditt vin kanske tillverkas i Unilevers gamla fabrikslokaler i Simrishamn? Nu tror du kanske att jag driver med dig? Jag önskar att så var fallet, men icke. En del av systembolagets storsäljare tillverkas inte alls bland de grönklädda kullarna som du kanske hoppas och tror, utan i en fabriksmiljö mellan bensinmacken och återvinningscentralen i Simrishamn, efter vad jag kan förstå.

Hit kommer ”råvin” från när och fjärran för att smaksättas, lagras och förpackas i bag-in-box eller butelj. Och det är inte vilka tillsatser som helst vi pratar om – nej, det är just de tillsatser som ger vinet just den smaken som just våra svenska smaklökar sägs vilja ha. Det är alltså inte nog med att vinerna, som resultat av bekämpningsmedel och konstgödning, innehåller pesticider med cancerogena, mutagena, hormon- och reproduktionsstörande effekter. Vi tillsätter dessutom en hel del skräddarsydda kemikalier också för att våra smaklökar ska bli glada.

För alla sötglada svenskars skull kan vi tillsätta lite extra MCR, druvmust, som alltså är ett sötningsmedel som också kan höja alkoholhalten, tjohoo… Sockerkulör så färgen blir vacker i våra starkviner. Eller vad sägs om lite gelatin, kasein eller äggvita så vinet blir så där mjukt och följsamt? Och så klämmer vi till med lite gummi arabicum också för säkerhets skull så smaken blir ännu rundare. Syrligheten kan vi ordna med äppelsyra, om vi inte istället dämpar den med kalciumkarbonat. Strävheten fixar vi med tanninpulver. Och kaliumbisulfit förstår du, det är kanonbra för att förhindra bakterietillväxt och oxidering. Mer än 60 olika kemikalier är tillåtna vid vinframställning.

Smakar vinet bra? Ja, det påstås att det här görs för att vi svenskar ska få precis det vin vi föredrar, våra smaklökars preferens. I länderna där råvinet produceras hittar du inte dessa viner.

Det mest irriterande av alltihop är att du inte kan veta om vinet i ditt glas tillverkats på detta sätt. Tillsatserna måste nämligen inte deklareras på förpackningen. Det enda som behöver anges är tillsatta sulfiter, eftersom dessa kan orsaka allergiska reaktioner…  I övrigt behöver man alltså inte skriva ut ingredienserna på drycker som innehåller över 1,2 volymprocent alkohol.

Så, hur ska man då orientera sig i denna djungel? Här kommer några tips:

  • Köp naturvin eller naturliga viner som de också kallas. Naturvinerna ska vara helt fria från tillsatser. Dessa viner finns oftast endast i beställningssoritmentet eftersom produktionen fortfarande är så liten. Före 50-talet var i princip alla viner naturviner…
  • Observera också att EKO-viner inte är samma sak som naturviner. De är bättre än vanliga viner så tillvida att druvorna ska vara odlade utan konstgödning och pesticider, men i själva vinifieringen tillåts en del tveksamma tillsatser.
  • Viner med hög andel av pesticider finns ofta bland viner som odlats i varmt, fuktigt klimat – tänk ursprung.
  • Vita viner har högre sulfithalt än röda. Och i boxvin används dessutom högre sulfithalter eftersom förpackningen är genomsläpplig.
  • Olika länder har olika regler för sin vintillverkning. Sydafrikanska viner får till exempel endast exporteras i ”färdigt skick” – de kan tappas om i Sverige men inget får tillsättas. Andra länder har friare regelverk som alltså möjliggör en helt annan efterberbetning. Läs på!
  • För övrigt gäller troligen den gamla vanliga, hederliga devisen – du får vad du betalar för.

2 Kommentarer

 

Mitt i ett brinnande ”dietkrig” där Skäringers debattartikel denna gång gick i bräschen för att spotta på LCHF-folket med sina ostrullar och kolhydratsskräck, till LCHF-folkets gensvar och bemötande med glömskan av en viktig underton. Det ätstörda mönstret och beteendet som för mig lyser igenom klart i alla grupper oavsett kostval.

I mitt tycke finns det många rätt men precis lika många fel. Det kostval som räddar en persons liv kan likväl sänka en annans, detta är en sanning då vi alla är olika och har olika förutsättningar såsom möjligheter. Våra kostval kommer alltid ifrågasättas, stötas och blötas, nötas till förbannelse. Jag undrar ibland, kommer vi någonsin förhålla oss lugna i denna debatt?

Går man tillbaks i tiden, till våra urfäder, då fanns säkerligen inte denna hetsiga inställning och tyckande gällande födan. Men då fanns heller inte våra sjukdomar, vårt utbud av totalt kaos när det gäller maten och det naturliga. Det närodlade, det naturliga, var det som inte bara togs förgivet utan var det enda alternativet. Riktig mat, äkta förutsättningar, inga krav på ideal, inget jämförande och ingen hets. Mat som inte skapade varken fysisk eller psykisk sjukdom som till skillnad från en stor del, eller kanske rentav största del av maten vi erbjuds idag gör. Denna debatt kommer inte försvinna utan kanske faktiskt växa sig än starkare med tiden, en tid då ideal, förhoppningar och förväntningar krockar med det sätt vi lever våra liv. Valt eller inte.

För mig, och då pratar jag verkligen om mig, är lågkolhydratskost varken en diet eller ett sätt att leva egentligen. Det är ett sätt att bara vara, vara jag. Äta mat jag vet är bra, som jag mår bäst av och det kan variera, ibland är det strikt paleo, ibland lchf och ibland en mix. Jag är en mix och jag behöver inte tänka eller planera för jag är tacksamt nog frisk – för den sjuke ser det givetvis annorlunda ut. Men merparten som lever här och nu är än så länge friska och kan så förbli med ett sunt förhållningssätt till maten och ätandet OM man får rätt kunskap och DÄR tror jag vi har roten till mycket elände. Vi fråntas kunskap! Men många vill inte höra kunskapen! Man ids inte, man vill inte, man vill vara som alla andra och passa in i normen. Men vilken norm och till vilket pris? Lågkolhydratskosten tillhör en gräsrotsrörelse, en stark och växande sådan, en rörelse jag tror på men även solen har sina fläckar.

Jag känner igen ett ätstört beteende direkt, det är som att dessa människor lyser och att jag kan se dem även om inte alla kan det. Som en missbrukare känner igen en annan med samma problematik, som man direkt kan känna eller se vem som är likasinnad. Jag känner igen ätstörningar, för jag har levt med dem i nästan hela mitt vuxna liv. Jag kan se dem, för att jag är så frisk och fri någon kan bli. De lyser och de finns överallt - oavsett kostval. Anammar man inte en naturlig kost av rätt anledning eller på ett individuellt sätt, kan även den bli en fortsättning på en sjuk inställning till maten och ätandet.

Kosten kan med andra ord göra oss friska och fria från vad nästan som, men den kan inte göra oss fria från inställning, där måste vi själva bidra. Kostvalen ger oss heller inte alla kunskaper eller modet till förändring. Slå i slutändan har vi vårt egenansvar och sunda förnuft till förfogande. Något som kan vara nog så svårt ibland.

 

 Skämt åsido... för mycket kolhydrater, onaturliga sådana och gärna i stor mängd, mår ingen väl av. Sen finns det givetvis de som kan äta större mängder kolhydrater och inte bli sjuka för det... man får inte stirra sig blind och glömma sin kropp och sitt förnuft eller vad som faktiskt är Naturligt - Om man är frisk. Med naturligt menar jag givetvis det vi är gjorda att äta, riktig Mat! Som inte är tokproccessad, förädlad, förändrad och har fraktats ett halvt klot, ekologiskt eller ej i den frågan. Närodlat, ekologiskt, äkta och sunt. Mat helt enkelt.

 

2 Kommentarer

Jag blev ombedd att skriva om varför vi ska välja ekologiskt odlade grönsaker…och ja, som ni ser på bilden så inte är det för storleken inte (den vänstra är konventionellt odlad och den högra ekologisk)! Citrusfrukter t ex är en av de grödorna där man mäter upp de allra högsta halterna av kemiska bekämpningsmedel, så när jag köper citroner till mitt citronvatten väljer jag alltid och tveklöst ekologiskt odlat. Och då blir de lite mindre och lite skabbigare i skalen.

I sin iver att producera mycket och stort och hållbart är det lätt för odlaren att ta genvägen via kemiska bekämpningsmedel, kemisk gödning och genmodifierade grödor. Och för den ekonomiska överlevnaden så klart.

Syftet med ekologisk odling är framför allt att skapa en hållbar miljö, men som en spin-off-effekt så blir de grönsakerna bättre för vår hälsa – eller som Jordbruksverket uttrycker det - ”ekologiskt odlat innehåller moment som minskar risken för mänsklig exponering för naturfrämmande kemiska ämnen”. Odlare som kör ekologiskt måste ha en djur- och växthållning i balans. Djuren äter foder från egna gården och åkrarna gödslas med den egna stallgödseln och annat organiskt material. Odlaren måste arbeta med växtföljd och kvävefixerande växter t ex för att näringsberika jorden – inte med en quick-fix från kemikaliebutiken. Det fiffiga med överdriven kemisk kvävegödsling är att grönsakerna blir stora och fina, men mindre fiffigt är att urlakningen i våra vatten blir miljövidrig , och grönsakerna väldigt utspädda på näringsämnen. Så ekologiskt odlade grödor må vara lite små eller ojämna till växten och de kan inte lagras i månader, men näringsmässigt är de sprängfyllda med vitaminer och mineraler!

Men allt det här kan ni ju! Det är självklart att alla ska köpa ekologiskt och KRAV-märkt. Varför gör vi då inte det??

Varför köper jag alltid ekologiska citroner? Citrusfrukter möglar normalt ganska snabbt och därför doppas de efter skörd ner i ett bad med gift som tar död på eventuella mögelsporer och konserverar skalet. När jag fick veta det tänkte jag på alla citronskal jag skrapat ...läs vidare