Periodisk fasta

19 Kommentarer

Det känns som om jag snart är den enda på mitt jobb (jag är ekonom på ett fastighetsbolag i Stockholm) som inte äter enligt 5:2-dieten. Lunchen, som ska vara en avkopplande stund, har blivit ett enda granskande och diskuterande av varandras mat och ”vad äter du när du har en 2-dag...?”, vem som har ”2-dag” idag och vem som äter som vanligt,  os v. Tips och tankar delas på hur man får det att se ut som mycket mat med så få kalorier som möjligt. Maten vägs på hushållsvåg. Mycket känns likt när varenda en gick på Viktväktarna, om ni frågar mig. Företag som Nutrilett hakar med glädje på denna trend, för det är ju så lätt att veta vad 500 kalorier är om man dricker soppor och shake:s istället för väger och räknar mat!

Hur kan en diet slå igenom så otroligt fort och gå hem överallt? Jag har inte hört en enda kommentar, likt det man ofta hör om LCHF, om ”farligt i längden” ”långsiktig forskning saknas” eller ”det där kan aldrig vara bra...” osv, osv. Istället är folk lyriska. De mår sååå bra och blir sååå smala. Och jag menar inte alls att ta bort någons glädje, jag funderar bara på varför vi köper vissa saker så otroligt lätt, medans andra, t ex att det inte skulle vara farligt med naturligt fett i olika former, är vi livrädda för att ta till oss om inte en läkar/forskarkår står fullständigt eniga i frågan.

Jag har kommit fram till att det nog är så 5:2 innehåller allt man vill ha ut av en diet. Eller vill och vill, men så som det ”ska vara” när man går på diet, då måste nämligen en del komponenter vara ”rätt”  nämligen:

  • Hunger. Man måste vara hungrig och sugen ibland när man går på diet. Och lida lite. Man får massor av sympatier på sina ”2-dagar”. Håll ut, i morgon får du äta vad du vill!
  • Man försakar inget. Jo, man försakar ju god mat två dagar i veckan men man går ner i vikt och får ju sympatier av vänner och kollegor. Och kan äta godis och bröd de andra dagarna om man vill. Och kanelbullar.
  • Man kan äta allt. Anknyter till det ovan. Ingen mat är förbjuden, för förbud är ju så tråkigt, utan här gör man gör som man ...läs vidare

6 Kommentarer

Nu är de flesta tillbaka från semestern och i full gång med att försöka komma ihåg vad sjutton det var som man brukade göra på jobbet. Man har glömt inloggningen till datorn och kan inte ens tyda sina egna anteckningar som gjordes i juni. Hjärnan ska rullas igång efter den allmänna semesterkoman och kroppen som känns lite tung och degig behöver kanske slimmas till efter alltför många glassar och kanelbullar. För några går det ganska lätt att komma på spåret igen men för andra innebär det en period av stress och en känsla av man inte duger. Man letar efter sätt att komma i form snabbt, få mer energi och bli av med sina extra kilon.

52Ett sätt för många att komma på spåret är periodisk fasta, eller pf som det kallas, dvs att man fastar en del av dygnet eller ett par dagar i veckan. Det är ju en väldigt hype kring det här med pf just nu. Var och varannan människa provar och böckerna om 5:2 (äta 5 dagar i veckan, fasta 2 dagar) går åt som smör i solsken. Den riktiga boomen kom efter TV-programmet Vetenskapens värld med Richard Mosley, sen ville alla prova.

Är detta bra då? Kan det verkligen vara nyttigt att inte äta? Ja, det verkar som om periodisk fasta kan ha många hälsofördelar om det används på rätt sätt och av rätt orsaker. Det är inte naturligt för människokroppen att ha tillgång till mat hela tiden och kunna äta mer eller mindre ständigt som många av oss gör idag. Istället har vi genom historien med alla sannolikhet haft perioder av avhållsamhet, när det helt enkelt inte funnits mat. Periodisk fasta kan därför ses som mer naturligt för oss. Fastan verkar kunna ge oss mer energi och för de som önskar gå ner i vikt kan fastan också hjälpa till eftersom den ökar förbränningen. Kroppens celler reparerar sig under fastan och de tillväxthormoner som kan påskynda cancer minskar. Blodtrycket sjunker, liksom insulinnivårerna och det onda kolesterolet. Med mera, med mera. Det i sin tur kan innebära ett längre, piggare och friskare liv.

Så vad är egentligen problemet, det är väl bara att köra? Ja, det verkar ju så. Och många som provat kan berätta att de mår mycket bättre, känner sig piggare, lättare och minskar i vikt. Men på sistone har jag följt flera grupper på Facebook som har fokus på periodisk fasta och jag blir lite bekymrad. Många använder pf just så som det är tänkt och mår bra av det. Toppen! Men andra som provar pf gör det på ett sätt som jag tror kan vara skadligt för dem i längden och det gör mig oroad. Det är hos dessa personer ofta väldigt stort fokus ...läs vidare

13 Kommentarer

ColtingJag läste ett blogginlägg på Jonas Coltings blogg. Om någon inte vet vem Jonas är så är han alltså i världstoppen i triathlon och han äter en kolhydratreducerad kost. Han är också tämligen stridbar och skriver gärna debattartiklar.

I aktuellt blogginlägg skrev han om periodisk fasta. Jag tror det är något som kan vara på kommande. Någon har sagt att vi blivit ett ”betande” folk. Det finns böcker om ”tretimmarsdieten” och det farligaste som finns verkar vara att få ett sjunkande blodsocker. Därför tillråds vi av dietister att hela tiden hålla uppe det höga blodsockret genom mellanmål.

Jag tror inte att människan har levt på detta betande sätt under dess utveckling. Vi har inte varit dummare än att vi ätit de fetaste och mest energirika bitarna på bytesdjuren eller på de djur vi jagade bort rovdjuren från när vi var asätare. Alla som jagat och fiskat vet att det är upp och ned. Vet inte hur många gånger jag kommit hem tomhänt från en fisketur. Hade jag varit beroende av denna fisk hade jag i så fall fått praktisera det som idag kallas periodisk fasta. Då kallades det ”jävla otur”. Hur som helst är det intressant att grunna på huruvida vi klarar sådan kort fasta utan att ta skada.

Jag tror definitivt vi klarar sådant. Jag tror det är naturligt att vara utan mat emellanåt. Det var först i och med jordbrukets införande ...läs vidare

1 Kommentar

I mitt förra inlägg redogjorde jag för hur jag resonerar kring lågkolhydratkost och träning - utmaningen, men också drivkraften, att finna det optimala upplägget hos var och en. Det finns som sagt många variabler att ta hänsyn till - mentala, fysiska och livsstilsrelaterade - för att hitta rätt väg att gå, men det finns i början ett par centrala frågor att besvara:  Är du en nybörjare, van motionär eller en elitidrottare? Vad är din ambitionsnivå? Vad är det för typ av träning (idrott) du ägnar dig åt? Vilka energisystem arbetar och vilka energikällor används?

Många motionärer tränar regelbundet med målet om det jag kallar "fitness". Vad är fitness? Jo, det är hälsa, välmående och en vältränad fysik. Det är en känsla av att vara hälsosam, att vara vältränad, ofta förknippad med definierade muskler, smal midja, med uthållighet. En portion fåfänga helt klart, men just fåfänga är inte sällan den inre drivkraften för många som tränar på gym och som löptränar i skogen ett par gånger i veckan.

För maximal fitness är kombinationen strikt lågkolhydratkost + intensiv styrketräning + högintensiva intervaller + periodisk fasta och /eller optimal ketos ett fantastiskt upplägg.

Låt mig börja med de första två ingredienserna: Strikt lågkolhydratkost med maximalt 20 gram kolhydrater per vecka ger förutsättningar för en låg andel kroppsfett. Björn Ferry upptäckte till exempel att han förlorade ett par procentenheter kroppsfett ytterligare med denna kost, vilket var värdefullt då han behöver transportera sin egen kroppsvikt i uppförsbackarna. Han fick alltså mer motor (muskler) i förhållande till kroppsvikten. Låg andel kroppsfett är såväl hälsosamt som önskvärt för att synliggöra de mer eller mindre vadderade musklerna.

Faktum är att forskaren Jeff Volek undersökte effekten på kroppssammansättningen genom olika dieter +och/eller styrketräning för ett par år sedan (1). Efter 12 veckor visade det sig att gruppen som åt lågkolhydratkost och styrketränade förlorade mest i kroppsfett (-5,3%). Och egentligen är det märkligt att inte fler gym idag uppmärksammar just det faktum att det är lågkolhydratkost + styrketräning som ger de bästa genomsnittliga resultaten. Med intensiv styrketräning menar jag att det bör vara en belastning som motsvarar 6-12 RM, dvs att du kan lyfta 6, upp till 12 repetitioner, men du har inte kraft att lyfta ytterligare ...läs vidare

4 Kommentarer

 Ulrika undrar: Jag känner inga hungerskänslor vid LCHF-kost. Jag äter frukost och två mål lagad mat (lunch och på kvällen), men jag känner i princip aldrig att jag är hungrig. Det är nästan så att jag äter av gammal vana, för att kroppen inte ska tro att det är svält på gång. När jag äter på lunchen och på kvällen så äter jag alltid upp allting, så jag kanske är hungrig i alla fall. Förvirrande känslor. Har ni något tips, ska jag skippa maten mitt på dagen och se om det fungerar? Problemet är i så fall att om jag bli jättehungrig eller så på eftermiddagen så kan jag inte gå ifrån på jobbet och äta.

 Åse Falkman Fredrikson svarar: Hej! Jag hade i såfall valt att skippa frukosten som man gör vid periodisk fasta.

Det är inget som skadar dig eller försätter din kropp i svält. Många gånger äter vi av gammal vana och försök hellre lyssna på kroppen.

Prova att skippa frukosten och senarelägg hellre ditt sista mål till senare på kvällen.

Men är du hungrig på morgonen så kanske du hellre vill äta då och bara ta något litet vid lunch? Kanske räcker med ett kokt ägg?

Ät när du är hungrig och ät dig lagom mätt, är mitt råd.

Bästa hälsningar,

Åse Falkman Fredrikson
Matkreatör och lic. Kostrådgivare

PS. Fler frågor från våra besökare hittar du i vår Frågelåda.

8 Kommentarer

Att träna utan kolhydrater - går det, är det ens möjligt? Kroppen måste väl ladda med kolhydrater för att orka eller hur?

När jag tränade aerobics, step-up och spinning samt lite styrketräning i maskiner åt jag kolhydratrik kost. Jag åt mycket mat, lite är inte min grej. Jag var ofta hungrig och väldigt ofta sugen på något sött efter maten. Jag var ofta sugen på godis eller annat gott vilket jag också åt ofta. Jag tränade tre eller fyra gånger i veckan och då går det ju att äta godis eller hur?

Spinning, aerobics och step-up-passen avverkades i tufft tempo: det var fullt ös som gällde. På spinningen var jag halvt död efter uppvärmningen, hur jag orkade vet jag inte. Aerobics och step-up samma sak men dessa pass var mycket roligare och därför kämpade jag lite extra. Mot slutet av passen var jag ofta trött, så där trött så att man vill ge upp och gå ut för att kroppen inte orkar men det där jävlaranammat slog in och passet klarades av. Efteråt kunde jag gå hem fysiskt trött och orkeslös och med ben tunga som bly. När jag kom hem var kroppen matt.

Efter dusch var jag självklart tvungen att äta mat. Pasta med köttfärssås var ofta förekommande, likaså rostmackor med Lätta, ost och några glas O´Boy (hur tänkte jag där??). Oftast blev det rostmackor måste jag erkänna, minst 6 stycken. Det gick enkelt och snabbt. Bara ta ur frysen, trycka ner i brödrosten och under tiden plockades ost och Lätta fram och ett glas socker hann röras ihop. Efter det låg jag resten av kvällen i soffan och glodde på TV, sugen på ...läs vidare

14 Kommentarer

Vi kallar det vi äter för LCHF, lågkolhydrat, kanske paleo med mejeriprodukter – välj det som passar. Men ramarna är flexibla och ibland svårtolkade. Vi pratar också gärna om, för att inte säga framhärdar i, att den mat vi väljer att äta är ”naturlig”. Också det ett bra begrepp, men öppet för tolkning. Men hur vi än vänder och vrider så tror jag att vi är hyfsat överens om vad orden står för och vad som bör ligga på våra tallrikar (kanske särskilt vad som INTE bör ligga där).

Men så börjar jag min vana trogen vända på orden. Vad som är ”naturlig mat” verkar alltså inte så komplicerat, men hur är det med att ”äta naturligt”? Med tanke på den senaste tidens olika debatter så kan jag inte låta bli att undra. Vad innebär det att ha ett naturligt förhållningssätt till mat? Och vad är i så fall motsatsen, ett onaturligt, stört ätbeteende?

Är det naturligt att svälta med pulvershakes? Nej, självklart inte, säger du och skakar övertygat på huvudet. Är det naturligt att svälta överhuvudtaget, undrar jag då. Har det någon betydelse på vilket sätt man svälter, vad som ligger på tallriken eller hälls i glaset? Har det någon betydelse hur många timmar, dagar veckor man svälter? NÄR börjar hunger övergå i ”svält” egentligen, efter 8 timmar, efter 12 eller 24? Eller krävs det flera dygn eller veckor? Är fasta naturligt? Är periodisk fasta naturligt? Jag har inget hundraprocentigt svar, jag vill bara få dig att tänka efter.

Är det naturligt att äta sån’t som äcklar en? Att leva på bananer för att man hört att det är nyttigt, även om man avskyr bananer? Eller att äta så pass mycket fett att man måste ta till olika knep för att få ner det?

Är det naturligt att låta klockan avgöra när det är dags att äta? Eller är det mest naturliga att äta när man är hungrig? Och om man inte längre känner hunger (eller mättnad för den delen), är DET då naturligt?

Vist börjar det gå runt lite i huvudet? Ärligt talat så börjar jag bli ganska trött på alltihop. Jag vet inte hur det är med dig, men för mig är ett naturligt ätbeteende liktydigt med ett helt avslappnat ätbeteende. Avslappnat i betydelsen att jag inte vill tänka på mat annat än just precis när det kurrar i magen och det är dags att äta. Jag vill inte mäta, inte väga. Varken mat, blodsocker, ketonkroppar eller min egen kropp. Jag vill äta mat jag tycker om, i den form jag tycker om. Jag vill inte svälja skedvis med varken smör eller kokosfett, inte mölja ner det i kaffet bara för att få i mig det. Jag tycker inte ens om kaffe. Jag vill äta för att jag är hungrig, inte för att slippa bli hungrig…

Och innan ni skriker högt, jag VET att detta inte alltid är så lätt. Jag VET att det finns orsaker. Jag VET hur (för)störda våra mättnads-/hungersystem och belöningssystem kan vara. Men nog fasen måste det väl ändå vara mot detta vi ska sträva? Visst är det väl detta avslappande förhållningssätt som är målet? Det som en gång inte alls var ett mål utan en självklar start…

27 Kommentarer

Intresset över att försöka efterlikna våra förfäders sätt att äta är väldigt stort just nu. Vi har ju insett att det moderna sättet inte fungerar. För många är lågkolhydratkosten svaret och får oss och våra kroppar att må så mycket bättre.

Något som kan fungera väldigt bra för oss som mår bra på LCHF, har levt med LCHF ett bra tag, har trygga kroppar men som vill finjustera, kanske prestera bättre på gymmet, få ner fettprocenten, eller bara må ännu bättre, är att systematiskt hoppa över vissa mål mat, förslagsvis frukosten.

Varför fasta? Är inte detta bara ett sätt att "banta" på? Ska man verkligen svälta??? Är inte detta en ätstörning? Skippa frukosten, dagens viktigaste mål??

Man har länge trott att kroppen sänker sin ämnesomsättning när man äter få gånger men det finns nu många studier som visar att så inte är fallet, utan faktiskt tvärtom och egentligen förstår man ju att så inte kan vara fallet, tänk urtidsmänniskan, skulle hon förlora viktig muskelmassa och styrka/ork för att hon inte fick frukost direkt när hon vaknade eller mat var tredje timme? Nej snarare så att kroppen blev anabol för att vara bättre rustad att hitta mat, eller hur!?

...läs vidare