LCHF

10 Kommentarer

Ibland undrar jag hur ”alla andra” hinner och orkar… Denna mat i tid och otid. Det är faktiskt inte bara att ställa sig vid spisen och slänga ihop något, det ingår en massa moment för den där korta tiden som måltiden intas.

  • Först ska man tänka ut vad man ska äta. Vad är gott, hur varierar man, vad tycker de andra i familjen om?
  • När beslutet är fattat ska man handla. Hitta en bra affär. Hitta bra råvaror. Bära hem maten.
  • Sen ska man hem och laga maten. Fixa och trixa och mixa och krydda. Och duka. Sen äter man. Det tar en kvart ungefär.
  • Nu finns det disk som skall tas om hand. Diska, in och ut ur diskmaskin.
  • Sen är det över. I några timmar. Eller till nästa dag. Sen börjas det om igen. För den här kvarten av ätande…

MEN, trots att det kan kännas otacksamt och kanske svårt ibland så är den här tiden viktig. Att äta gott och näringsriktigt ger hälsa. Att sitta ner kring en måltid och prata om hur dagen varit tillsammans med sin familj är oerhört betydelsefullt. Att använda ett fint porslin och kanske tända ljus ger en stund av avkoppling.  Och gör det enkelt på vardagarna. Så enkelt du bara kan!

Här är två av mina favoritrecept. En fisk och en kötträtt. När jag ändå håller på så gör jag riktiga storkok. Sen fryser jag in, och sen har jag de där dagarna när fantasin och orken är slut.  Och tillbehören kan du variera. Gräddkokt vitkål eller blomkål till köttfärsen. Eller smörstekta sockerärter. Eller en mungbönspasta för en liberalare, men glutenfri, LCHF-kost. En sallad till laxen. Färsk spenat är gott. Eller lite kokt broccoli. Eller smörstekt broccoli.

En kosthållning som ska kännas bra i längden måste fungera i vardagen.

Vad är dina bästa vardagstips?

 

Mustig köttfärssås

Recept 4 personer

  • 400-500 gram köttfärs
  • 1/2 gul lök
  • 1-2 vitlöksklyfta
  • 3 msk tomatpuré
  • 1/2-1 dl rödvin
  • 2 msk kalvfond eller oxfond
  • 1 burk krossade tomater (jag använder märket Mutti)
  • 1 dl creme fraiche eller vispgrädde 
  • Salt, vit/svartpeppar
  • cayennepeppar
  • timjan
  • basilika
  • grillkrydda

Bryn lök och vitlök (pressad eller hackad) på svag värme tills de blir mjuka men inte får färg. I med köttfärs och bryn den färdigt tillsammans med tomatpuré, rödvin och kalvfond.

Häll sedan på de krossade tomaterna och krydda.Låt koka ihop minst 15 minuter, gärna 20 - 30 minuter. Smaka av. Krydda mer om det behövs.

Blanda i créme fraichen/grädden och servera.

Ibland tillsätter jag lite rivna morötter eller soltorkade tomater i köttfärssåsen.

Servera med gräddkokt vitkål, blomkål eller smörstekta sockerärter. En mungbönspasta passar för den liberalare, men glutenfria.

 köttfärssås

Lax med kräfttäcke

Recept 3-4 personer

  • 500-600 g färsk laxfilé
  • 1 burk kräftstjärtar
  • 1/2 dl dill (jag köper fryst från Findus)
  • 1 dl creme fraiche
  • 1/2 dl majonnäs
  • 2 dl stark lagrad ost t ex Västerbotten eller prästost

Lägg laxen i en ugnssäker form och salta och peppra lite. Blanda ihop kräftstjärtarna med dill, creme fraiche och riven ost. Smaka av med lite peppar och ev salt.

Sätt in i ugnen på 200 grader 20-35 minuter beroende på laxens tjocklek.

lax

6 Kommentarer

Kalvfond ur Långkok för LCHF och Paleo, foto Mikael Eriksson

Mustiga höstgrytor

Höstmörkret börjar krypa över oss mer och mer. Då passar en riktigt smakrik, långkokt gryta perfekt att värma sig med.

Hör du till dem som tror att långkok är krångligt och tidskrävande att laga? Det är faktiskt oftast precis tvärtom. Jag har under våren och sommaren arbetat med min nya kokbok Långkok för LCHF och Paleo, så jag kan verkligen intyga att många långkoksrecept är väldigt enkla och snabba att få till.

Smaken blir så intensiv och fyllig när maten får koka under lock på låg temperatur i många timmar. De enklaste och billigaste köttbitar blir så möra att de bara smälter i munnen.

Det som tar lite tid är förberedelserna, när det som ska lagas till ska skäras och eventuell brynas innan det åker ner i en gjutjärnsgryta eller lergryta. Har du en gryta med tättslutande lock så är det sen bara att ställa in den i ugnen på riktigt låg temperatur, så sköter den sig själv medan du håller på med annat. 80-100 grader räcker bra, en gryta på till exempel högrev blir klar på ca 6-8 timmar. ...läs vidare

2 Kommentarer

Vissa dagar ångrar jag mig. Jag ångrar att jag började med något som kallades LCHF. Jag ångrar att jag blev intervjuad av tidningar, att jag ställde upp på bilder, att jag åkte på kryssningar som representant för LCHF, jag ångrar att jag startade en blogg som handlade om dessa fyra bokstäver, L C H F. Ibland ångrar jag till och med att jag utbildade mig till kostrådgivare med en speciell inriktning.

Jag menar inte alls att jag är olycklig på något sätt, jag är glad att jag har gått ner i vikt. Det har inte fått mig att bli en annan människa men de har framhävt vissa egenskaper som anses som attraktiva vilket gör att andra människor ser mig på ett nytt sätt, tar det jag säger på ett annat sätt. Jag har alltid varit stark, smart, haft bra självförtroende och jag anser att jag alltid har varit snygg. Alla kanske inte håller med och jag kanske inte alltid har uttryckt mig på det sättet så att folk verkligen har förstått att jag alltid har varit nöjd med hur jag har varit och framför allt med vem jag har varit som person.

När man går med på att vara representant för en metod och för viktminskning förändras livet och det kan vara svårt att hänga med. Det är definitivt inte alltid guld och gröna skogar, att hela tiden få sin tallrik analyserad av folk man känner och av folk man inte känner. Att hela tiden få stå till svars för hur man äter, varför man äter på det sättet och sedan förklara för människor varför det är bra att äta så. Att vara tvungen att gå igenom saker som glukoneogenesen på lunchrasten kanske inte alltid är vad man önskar sig, särskilt inte för människor som helt ärligt inte ens vill förstå.

Ibland måste man bara få stänga in sig och traggla på, köra på sin egen grej utan att folk frågar. Jag är så otroligt trött på att försvara ...läs vidare

Det kan låta som det mest självklara i hela världen – att ta sina egna vuxna beslut och gå sin egen väg. Men jag vågar mig på att tro att det är få som faktiskt gör just detta – går sin egen väg.

Vem av oss påverkas inte av yttre omständigheter såsom media och sin omgivning? Hur många har dessutom inte sällan även inre omständigheter som gör besluten svårare och snårigare. Ofta inre omständigheter påverkade av just yttre faktorer som självkänsla, osäkerhet, konflikträdsla och en vilja att passa in mm. Det glöms ofta bort att man inte ÄR sina inre såväl som yttre faktorer.

Alla vill må bra, vara omtyckta och anpassade. Smidigt och enkelt. Men är det egentligen så himla smidigt, utöver det kortsiktiga loppet? Mår man helt och fullt och lever man helt och fullt när man följer en mall och förväntningar, såväl egna som andras? Det här är en balansgång som är svår, men därmed inte sagt omöjlig.

För drygt ett år sedan var jag själv i en situation som satte mig på min allra yttersta gräns. Välja MIG fullt ut eller välja att följa massan, normen. Följa hjärtat, känslan och min vetskap eller följa det inlärda och anpassade. Följa sjukvårdens råd och dietistens kunskap kontra min egen. Fortsätta vara i ett delirium med en till synes normal hälsa men utan att må mitt bästa jag.  Jag valde att följa MIG och det är tamejtusan det bästa jag gjort. Jag valde att avvika – gå min egen väg. Jag valde att en gång för alla stå för mina val, att äta kroppsvänligt, lchf/paleo. Något jag gjort länge länge men som motarbetats från många håll.

Kosten och tuggandet är så otroligt laddat – lågkohydratskost är det mest naturliga vi kan ge våra kroppar, tillsammans med ett positivt sinnelag. Lågkolhydratskost, LCHF, Paleo – kärt barn har många namn och ser precis ut så, gränsdragningarna är inte så hårda som man kan tro men olika för oss alla med en gemensam faktor – Kroppsvänligt! Det finns inga onaturliga mallar inom lågkolhydratskosten, det är kroppsvänligt och personlighetsanpassat rakt av, Sunt. Det ger en sund kropp såväl som ett sunt sinne – kropp och själ hänger ihop.

Det fantastiska med att äta lågkolhydratskost är att det finns väldigt lite pekpinnar, eller ja det beror självklart på utgångsläget. Men naturlig mat, kroppsvänlig, artegen – det är inga pekpinnar, det är riktliner. Att välja bort onaturligt processad och ...läs vidare

4 Kommentarer

smygJag hittade lågkolhydratkosten för ett par år sedan och blev ganska snart intresserad. Jag gillar utmaningar och älskar när folk tänker tvärtom och det här kunde jag bara inte motstå. Ganska snart märkte jag också hur bra jag mådde på den nya kosten och jag ville gärna dela den erfarenheten med fler. Förra året bestämde jag mig för att utöka min verksamhet i företaget och utbilda mig till kostrådgivare.  Jag är  alltså ganska ny i lågkolhydratgänget. Med stora ögon ser jag mig omkring och försöker navigera i bruset av tyckanden och tänkanden. Mycket är klokt och gör mig glad och upprymd, en del kan jag inte alls skriva under på men försöker acceptera ändå. Det är lite som att vara ny på jobbet, man sitter lite ängsligt längst ut på en stol i ett hörn av fikarummet och lyssnar in stämningen innan man vågar säga något själv. En förflugen kommentar ekar i huvudet länge efteråt: "Sa, jag verkligen sådär! Vad ska de tro?" Men så småningom hittar man sin plats och börjar våga ta för sig, känna sig hemma och sitta på hela stolen, kanske till och med mitt i rummet emellanåt.

Det första gänget man lägger märke till som ny är de som är högljuddast och mest säkra på att de har rätt. De har ofta bestämt sig för att deras sätt är det enda rätta och den som avviker får vara beredd på kritik och ibland direkta påhopp. Den här sortens människor finns i alla sammanhang och här är de strikta kolhydratjägare, ständigt beredda med en harpun för att genomborra minsta hallon som ...läs vidare

7 Kommentarer

En fråga som tämligen ofta kommer upp i mitt huvud är hur dietister tänker. Hur har det blivit som det blivit?

För en tid sedan gick ett program på SVT 2 som hette "Sanningen om fett". Det var ett engelskt program och det följde tyvärr det vanliga upplägget som rundades av med att det inte spelar någon roll vad man äter. Man äter för mycket bara och det är detta man ska komma underfund med. Alltså HUR man stoppar överätande, inte VARFÖR folk äter för mycket.

Det var dock en sak som jag tyckte var klädsamt med damen som var programledaren; hon var slank och hon var kirurg, alltså medicinskt utbildad. Hon berättade att hon hela sitt liv räknat in på sitt konto att hon var slank tack vare att hon hade en slags moralisk resning som gjorde att hon inte åt för mycket. I programmet som till slut ändå hamnade tämligen snett vittnade hon om att hon haft fel. Det var inte hennes viljestyrka och självdisciplin utan folk fungerade olika. Vissa blir inte mätta medan andra blir det och hon hörde förstås till den grupp som kände naturlig mättnad snabbare än många andra.

När det gäller dietister så är de med få undantag väldigt smala. Naturligtvis är det lätt att då hamna i samma tänk som programledaren en gång hade. Detta leder till att det blir lätt att säga att det är bara att äta mindre och springa mer, ”tänka på vad man äter” etc.

lite

Det här leder i sin tur till tämligen otäcka följder i deras yrkesutövning. Den som har svårt med vikten anses dum eller omoralisk och har ingen självdisciplin. Det är ju så enkelt! Bara att äta mindre! Hur svårt kan det vara? Förbränn det du äter!

Jag vet inte hur många dietister jag haft med att göra under åren. Att få en dialog med dem verkar i princip omöjligt. Det går alltid lätt i början tills man börjar ställa mer detaljerade frågor eller ber dem vederlägga ens uttalanden. Gång på gång har jag blivit lämnad utan svar, ibland har mina kommentarer till bloggen inte tagits in. Även
tjänstemän på Livsmedelsverket fungerar så. Ett exempel ur högen när jag frågat om mättat blev till slut:

” Hej!
Ursäkta att svaret dröjt! Jag förlitar mig på den expertis som finns här på Livsmedelsverket och i den Nordiska expertgruppen som tar fram näringsrekommendationerna och den samlade bedömning som de gör kring dessa frågor.”

Hon visste inte själv alltså. Varje vettig människa skulle väl när man blivit svarslös börja fundera över vad det är man lär ut när det ...läs vidare

6 Kommentarer

Nyår är och har alltid varit ett sätt för folk att lägga nyårslöften om bantning. Bantnings-och träningsföretagen har högsäsong just nu. Det fiffiga med de traditionella viktminskningsföretagen är att folk måste återvända dit år efter år eftersom det bara funkar för stunden. Peppen är total varje gång när man sitter där mätt och glad för att dra igång sin Beach 2013 och köper sig ett svindyrt medlemskap i någon extra dyr pulverdietsförmedling. När man sedan har börjat och lidandet sätter igång så är man inte riktigt lika glad. Under tiden man plågas, räknar poäng, dricker smaklösa sockersoppor och går hungrig som en varg redo att börja knapra på sin kollegas arm som i den svåraste hungerstund mer liknar en nygrillad kycklingklubba än en mänsklig kroppsdel så står kompisarna och hejar på och tycker att man är superduktig. För det har vi lärt oss att ju mer lidande desto mer värd är man sin viktminskning. Allt annat är bluff, för lätt kan det inte vara. Sen när man har nått sin målvikt eller gått ner ett par kilo och inte orkar en sekund till för att man är värd så mycket mer så går man upp de där kilona och lite till och är kvar på ruta ett eller på ruta minus 10. A men va f-n!

Tänk att slippa allt det där lidandet. Inte bara det fysiska lidandet utan också det psykiska. Att aldrig mer behöva ha ångest över hur fet man kommer att vara till sommaren om man inte bantar innan. Att en gång för alla få ro och låta sig själv äta tills man blir mätt. Varje dag, året om. Att slippa börja om och försöka gå ner de där kilona varje sommar eller slippa må dåligt över att man inte gör något åt det.

...läs vidare

8 Kommentarer

Har precis kollat in Debatt som sändes den 13 december och omedelbart sprider sig grinigheten genom kroppen. Jag muttrar, morrar och är irriterad. Det diskuteras återigen LCHF utan att definiera vad LCHF egentligen  innebär… IGEN. Det är som att se samma debatt over and over again. Det enda som skiljer är personernas kläder och frisyrer och LCHF är fortfarande en ”diet” bestående av ett groteskt stort köttberg badande i en sjö av fett… Och för att jag inte skall sprängas av frustration… 🙂 Här kommer den: mytdödaren..

Köttmongofrågan/solidaritet/miljöpåverkan

Jag vet inte hur många gånger man ska behöva poängtera det här, men LCHF innebär inte ett ökat proteinintag. Det är samma mängd ...läs vidare

Jag heter Jonas Bergqvist, är 37 år och jobbar som sjukgymnast, PT och kostrådgivare på mf Hälsocenter i Stockholm. Jag är nördigt intresserad av lågkolhydratkost och träning, så denna vecka här på kostradgivarna.se kommer ni att få ta del av mina tankar i detta ämne, nedkomprimerade till tre inlägg.

Jag vågar påstå att personer har den djupa tvärkunskapen om just lågkolhydratkost och träning.  Många (fler och fler) förstår lågkolhydratkost, fler kan träning, men kan kombinationen. Det har sin naturliga förklaring: Lågkolhydratkost lär man sig inte inom de akademiska kretsarna (än så länge), så alla träningskunniga akademiker är indoktrinerade i den klassiska tallriksmodellen, de klassiska förklaringsmodellerna och de klassiska praktiska kolhydratråden. Jag lever ett lågkolhydratliv. Har experimenterat sedan 2004 med olika nivåer av lågkolhydratkost (i början mer Paleo), dels för att utvärdera min hälsa och mitt välmående, men också för att utvärdera responsen från min egen träning. Därtill läst nördigt mycket litteratur och gått nördigt många kurser.

Jag drivs, lite halvt galet inser jag själv, av tanken att finns det optimala upplägget. Upplägget som ger mig maximal hälsa, upplevelse och prestation på samma gång. Jag inser naturligtvis inte att det går, men hur nära kan jag komma? Förmodligen kommer jag aldrig att finna svaret, men förhoppningsvis bli lite klokare och erfaren längs vägen.

På mf Hälsocenter jobbar jag med samma tanke för mina kunder - att finna det optimala upplägget för att nå deras mål. Det kan handla om hälsomål eller träningsmål, det är olika. Med ett sådant arbete går alla standardlösningar, standardupplägg och standardprogram bort. Ett standardiserat arbetssätt försöker jag väl hitta, men vilken kost, vilka näringstillskott, typ av träning, mängd och vilken periodisering är skräddarsytt efter var och en. Jag håller inga gruppträningspass, ogillar koncept och storsakliga lösningar eftersom de befläckas av kommersiella krafter mer än vad de leder till resultat. Jag trivs bäst en-mot-en där fingertoppskänslan kan komma till sin ...läs vidare

9 Kommentarer

Vad roligt att vara här igen och gästblogga! Det är verkligen en ära att få umgås med er och sprida lite av den bakglädje jag känner vidare. Hoppas att ni smittas 🙂

För er som inte känner mig så är väl en kort presentation på sin plats? Annika Rogneby heter jag och bakrecept/bakböcker är lite av min specialitet. Bakböcker är väl bara av ondo tänker kanske ni? Jo, så kan det väl kanske vara men mina recept och bakböcker är helt utan socker och mjöl. Naturligt glutenfritt så klart, LCHF-riktigt och vänligt för de som inte vill äta socker av olika anledningar. Jag kommer att återkomma till min bakarhistoria lite senare i mina blogginlägg här men jag kan kort berätta att jag 2010 skrev den första bakboken med LCHF-recept och sen har det bara rullat på.

För några dagar sedan kom min tredje bakbok "Bakglädje och LCHF - Njutning utan socker och mjöl" ut. Jättekul att ha fått möjligheten att sprida söta recept och samtidigt förhoppningsvis bidragit till en något bättre koststil. I min tredje bok så delar jag som vanligt med mig av mina bästa och sötaste (hihi) bakrecept. Jag har även tagit med ett helt kapitel fyllt av fredagsmys! Här blandas snacks, tilltugg och aptitretare - allt för att göra fredagsmyset enklare för er alla! Jag har också fått en massa frågor på frukosttips så därför tog jag med ett gäng frukostrecept i boken. Här ryms smoothies, youghurt, müsli, bröd, pannkakor, våfflor och mycket mycket mer.

Under denna vecka då jag gästbloggar så bjuder jag på en massa recept från min stora receptsamling. Några recept från nya boken kommer självklart med och håll utkik efter tävling. Jag tänkte att det är på sin plats att lotta ut nya boken! Om ni inte har fått nog av recept så kan ni alltid kika in på min webbsida och blogg. Där trängs en mängd recept.

Ha nu en underbar vecka allesammans!

Annika Rogneby i sitt kök