Debatt

22 Kommentarer

Jag förundras. Hur tänkte man då? Vari ligger experimentet? Vad är det som är så viktigt med gluten eller kosten gluten finns ?

Jag bestämde mig för att fråga Celiakiförbundets generalsekreterare Christina Ralsgård eftersom hon är en av de som tydligt går ut med denna varning.

Varför är det farligt att förebygga celiaki?

Christinas svar: "Att förebygga celiaki är inte farligt. Celiakiförbundet står bakom de kostråd som idag är uttalade när det gäller att förebygga celiaki. Vi talar då om de kostråd som ska följas av spädbarn som innebär en långsam introduktion av gluten."
Jag funderar då: Varför långsamt introducera något som många blir sjuka av och som kroppen uppenbarligen inte vill ha då man måste "vänja den".

Varför ska alla vi andra vänta på ATT bli sjuka? ...läs vidare

15 Kommentarer

No 18Nu är jag arg, arg så det ryker. Det här kommer inte att bli ett politiskt korrekt inlägg, den gränsen är för länge sedan passerad. Det är sjukvården jag är arg på, eller ska jag säga den sjuka vården? Arga Doktorn släng dig i väggen – här måste det finnas plats för känslor. Får man bli arg på vården? Ja det får man! Får man kritisera vården? Nej det får man inte, men det SKA man!

En sjuk människa som känner sig liten och maktlös har inte kraften att kritisera den vård man är i händerna på. Blir man illa bemött så sväljer man det, man orkar inte. Ännu svårare blir det om man blir vänligt bemött, alla dessa gulliga sköterskor som gör sitt allra bästa – hur ska man kunna gnälla och skälla på dem? Det är väl inte deras fel, eller…? Men vems fel är det då?! Läkarens, som sitter fast i administrativt tjafs och inte har tid att se patienten i ögonen? Ägaren av VC som jagar nya patienter för att ekonomin ska gå ihop sig? Jag vet inte, och jag bryt mig inte längre! Någonstans är det ett systemfel, ett systemfel som är så stort att människor blir felbehandlade, rent av misshandlade i vården.

Jo, jag vill faktiskt kalla det misshandel. Vad ska man annars kalla det för när man skickar glukosdropp i en diabetespatient och inte tillför insulin?! Sköterskan följer bara rutinen, läkaren som ska ordinera insulin finns inte att nå, och det är ju egentligen en helt annan avdelning som har hand om diabetes, så effekten blir att ingen gör någonting alls. Står och tittar på när blodsockret skjuter i höjden, njurarna börjar svikta och patienten håller på att försvinna bort. För gott. Om inte det är misshandel så vet jag inte vad man ska kalla det. Vems felet är? Jag vet inte. Men kan man överhuvudtaget läka ihop en kropp om högerhanden inte vet vad vänsterhanden gör? Gör man kanske rent av mer skada än nytta om man av diverse skäl inte förmår att se helheten men ändå börjar mecka med en del av kroppen ...läs vidare

15 Kommentarer

Kostdebatten i Sverige är högljudd och rubrikerna är många. Ena dagen berättar löpsedlar om mirakeleffekter av lågkolhydratkost. Nästa dag är den dödlig. Att skriva om fett och kolhydrater, oavsett vinkel, säljer helt klart lösnummer.

Under flera år har jag som vetenskapsjournalist ägnat mig åt att granska kostdebatten (resultat finns samlat i boken Ett sötare blod). Många gånger har jag höjt ögonbrynen åt den argumentation som en del forskare kör med. Innan jag blev journalist, disputerade jag i molekylär bioteknik. Under tiden som doktorand fick min ganska så idealistiska bild av forskarvärlden sig en törn. När jag nu har djupdykt i kostdebatten, har jag rent av blivit desillusionerad. Här tänker jag beskriva ett återkommande lågvattensmärke i debatten: hur forskare konsekvent använder en felaktig definition på vad som är en lågkolhydratdiet.

Ett grundlöst larm

Ett exempel är ett larm i Dagens Nyheter sommaren 2012. Forskare varnade för att en lågkolhydratdiet under rubriken: ”För mycket
kött ökar risken för hjärtsjukdom och stroke

Klicka för större text
Klicka för större text

Ordagrant säger en av KI:s mer framstående professorer så här: ”Den som vill gå ner i vikt bör inte okritiskt kasta sig över modedieter ...läs vidare

Vill påminna om uppmaningen att skriva till politiker om de offentliga kostråden! Förslag på hur brevet kan formuleras finns presenterat i inlägget 2013-01-03 tillsammans med mer information. De svar som kommit in finns i menyn under "Politikersvar".

OBS! Det är viktigt att skriva till lokalpolitiker då en del arbetar med exempelvis skolpolitikfrågor och behöver informeras. Se till exempel vad skolborgarråd Lotta Edholm skriver om smöret i skolan. Fler lokalpolitiker behöver kunskap!

Det är  också viktigt att skriva till landstingspolitiker och riksdagsledamöter så skriv skriv skriv! Länk till personer i Riksdagen som kommer från dina trakter här. Övriga politiker hittar du troligen på din kommuns hemsida.

Påverka!

PS! Du har väl skrivit under namnlistan hos Naturlig mat skolan? I april överlämnas den till regeringen. De som får listan är lantbruksministern, som SLV lyder under, samt skolministern och politiska partiordföranden i Riksdagen.

9 Kommentarer

Det är 60 år sedan folkmördaren Stalin dog. Det ger mig anledning att reflektera över faran med att vetenskap styrs för att uppnå bestämda politiska syften. Det mest kända historiska exemplet var den s.k. Lysenkonismen.

Den ukrainske forskaren Trofim Lysenko förfäktade i början av 1900-talet en hypotes utan vetenskaplig evidens, om att förvärvade egenskaper kunde gå i arv och att man därför kunde lära såväl växt- som djurarter att leva i en för dem främmande miljö och att denna miljöanpassning sedan skulle ärvas av nästa generation. Denna hypotes passade Stalins intentioner perfekt, när han skulle skapa den s.k. Sovjetmänniskan. Lysenkos pseudovetenskap upphöjdes således trots avsaknad av evidens, till Sovjetstatens uppfattning och ledde till att all traditionell evidensbaserad forskning kring genteknik förbjöds.

Den enorma satsning som gjordes på jordbruket baserat på Lysenkos hypotes ledde senare till historiens kanske största skörde- och miljökatastrof. Satsningen var en bidragande orsak till omfattande svält och död i Sovjetunionen och Kina. Bara Maos Det Stora Språnget orsakade att tiotals miljoner människor svalt ihjäl pga helt felslagna skördar.

En man som bekämpade den här pseudovetenskapen var Unescos förste generalsekreterare Julian Huxley. I boken Sovjet och Vetenskapen (1950) skriver han ”…att Lysenko och hans anhängare inte är vetenskapliga i ordets egentliga mening. De använder inte vedertagna vetenskapliga metoder, underkastar inte sina resultat normal vetenskaplig kritik och publicerar dem inte på ett sätt som möjliggör en vetenskaplig värdering av dem. De rör sig i en annan idévärld än vetenskapsmännen och diskuterar inte på ett ...läs vidare

2 Kommentarer

Vill påminna om uppmaningen att skriva till politiker om de offentliga kostråden! Förslag på hur brevet kan formuleras finns presenterat i inlägget 2013-01-03 tillsammans med mer information. De svar som kommit in finns i menyn under "Politikersvar".

OBS! Det är viktigt att skriva till lokalpolitiker då en del arbetar med exempelvis skolpolitikfrågor och behöver informeras. Se till exempel vad skolborgarråd Lotta Edholm skriver om smöret i skolan. Fler lokalpolitiker behöver kunskap!

Det är  också viktigt att skriva till landstingspolitiker och riksdagsledamöter så skriv skriv skriv! Länk till personer i Riksdagen som kommer från dina trakter här. Övriga politiker hittar du troligen på din kommuns hemsida.

Påverka!

PS! Du har väl skrivit under namnlistan hos Naturlig mat skolan? I april överlämnas den till regeringen. De som får listan är lantbruksministern, som SLV lyder under, samt skolministern och politiska partiordföranden i Riksdagen.

9 Kommentarer

No 4Nu kan jag inte låta bli, igen. Efter den senaste tidens totala kollaps i kalopsen kan jag inte låta bli att fundera på hur det egentligen står till i det svenska stallet, förlåt, samhället. Hur kommer det sig att vi blir så upprörda, att vi slänger allt vi har för händer, fyller varje löpsedel med hästkött och skanderar ”SKANDAL!” i kör?

Jag lägger ingen värdering i om du vill äta hästkött, tycker om hästkött, eller inte – men det är ju ändå kött, eller hur? Ett kött som vi ätit i alla tider och som kommer från djur som förmodligen haft det bättre än de flesta andra. Hur som helst, att vi blir lätt äcklade av tanken på att ha ätit hästkött när vi inte vill det, det är en sak. Men varför blir vi så upprörda över fusket, över att ha blivit förda bakom ljuset? Är det någon som är FÖRVÅNAD? Jag fattar det inte. Tro nu för allt i världen inte att jag rättfärdigar det här fusket, det gör jag INTE. Jag tycker det är lika hemskt som alla andra, men nog borde vi se det i ett större perspektiv…

Dagligen tvingas såväl unga som gamla att äta kemisk smörja i skolor och på äldreboenden, allt under den lögnaktiga devisen att det skulle vara nyttigt. Dagligen drabbas ett otal människor av svåra sjukdomar som påstås sakna bot, fast vi vet att det är helt fel. Dagligen medicineras människor i onödan och med mediciner som inte botar utan skapar ohälsa. Dagligen leds vi med berått mod mot vår egen ohälsa av myndigheter och företag i ohelig allians, allt under bekvämlighets flagg eller av kommersiell cynism. Dagligen matas vi med livsmedel så fulla med tillsatser, utfyllnader och smakförstärkare att vi får leta efter själva råvaran i innehållsdeklarationen. Dagligen köper vi råvaror som vi tror är fulla av näringsämnen men som visar sig vara så snabbodlade och besprutade att de innehåller ...läs vidare

19 Kommentarer

Ja, om vi är många som vill samma sak så måste ju politiker lyssna. Men det krävs också att du inte bara läser detta inlägg, du måste också agera. Vi hade över 35,000 unika besökare förra månaden. Tänk om alla vi besökare kunde göra detta... vilken kraft!

 

Kom igen! Nu ändrar vi de offentliga kostråden tillsammans!

http://www.dreamstime.com/-image18408465

Hur då?

Livsmedelsverket är ju en central tillsynsmyndighet för livsmedelsfrågor och generaldirektören tillsätts av regeringen. Mer om SLV:s organisation här. SLV är på gång att byta generaldirektör och det vore väl bra om denne får lite uppgifter att starta upp med?

Mitt initiativ består av att jag har komponerat ihop ett brev som jag ska skicka till mina lokala politiker och jag hoppas att de ska tycka att min fråga och bakgrunden till den är så allvarlig att de uppmanar den nya generaldirektören att se över de offentliga kostråden.

Du får gärna låna mina formuleringar och länkar i ditt brev när du skriver till din lokala politiker eller varför inte, till regeringen. Jag hittade mina lokalpolitiker genom att gå in på kommunens hemsida och där klicka mig fram.

Det som är rödmarkerat är min personliga erfarenhet och naturligtvis skriver du din egen historia. Jag tror är säker på att det är intressant för en politker att läsa personliga erfarenheter och inte bara en massa hårdfakta.

I menyn ovan ser ni nu en ny flik "Politikersvar". Där kan jag lägga in eventuella svar som ni får från era politiker.

Tillägg 20130301: Länk till riksdagspolitiker finns här: http://www.riksdagen.se/sv/ledamoter-partier/ 

Nu kör vi!

Låna gärna mina formuleringar så länge du ändrar texten i rött till din egen text. Brevet kan laddas hem i följande format: Word-format * PDF-format * RTF-format

Så här ser brevet ut i bilagorna och du ändrar texten i rött till din egen:

Brev till politiker KRG mars 2013

Linköping 2013-03-01

 Hej lokalpolitiker!

Jag är en kostintresserad medborgare som funderar på varför de svenska offentliga kostråden inte verkar vila på en vetenskaplig
grund. Sist i brevet hittar du länkar och vidare läsning som backar upp det jag skriver.

Två docenter, tre professorer, fem läkare/överläkare och en forskningsingenjör skrev 2009 en artikel i ”Dagens medicin”. Några av ...läs vidare

12 Kommentarer

Hälsa och pengar

Hur hänger ekonomi ihop med hälsa? På många sätt, om du frågar mig! Jag har valt att utbilda mig inom både ekonomi och hälsa och jag är väldigt fascinerad just av sambanden däremellan. För individen kan privatekonomin bidra till exempelvis stress eller trygghet. På samhällsnivå finns mycket pengar att spara på att befolkningen mår bra, bland annat i form av minskade kostnader för sjukvård och sjukpensioner. Som företagsekonom är jag väldigt förundrad över att inte fler företag inser det ekonomiska värdet i att ha en frisk personal. Fortfarande är det så att ett företag kan lägga miljonbelopp på service och reparationer av en maskin, samtidigt som personalen får en tusenlapp i friskvårdsbidrag och ett besök hos företagshälsovården vart tredje år för att inte ”gå sönder”.

En människa presterar bättre när hon mår bra än när hon mår dåligt. Det betyder att företagen borde se långt bortom sjuklönekostnader för att förstå värdet i att satsa på personalens hälsa. Och det är inte bara den fysiska konditionen och styrkan som spelar roll. När skulle du till exempel vara trevligast mot kunderna, är det när blodsockret dippar, du har ont i kroppen och självkänslan är dålig, eller är det när du mår bra, känner dig pigg och är trygg i dig själv?

Argumentet som brukar dyka upp här är att hälsan, och framförallt livsstilen, är individens ansvar och ensak, och arbetsgivaren ska inte lägga sig i mer än att se till att arbetsmiljön är godtagbar och i alla fall inte orsakar ohälsa. Att individen har ansvaret för sin egen hälsa håller jag med om, men man kan också se det från ett annat håll. Om personalens hälsa påverkar hur arbetet blir utfört (vilket i sin tur påverkar företagets lönsamhet), borde det då inte ligga i arbetsgivarens intresse att alla på företaget mår bra? Visst månar de flesta företag om sin personal och satsar en del på friskvård och hälsa på olika sätt, men få följer upp resultatet och nästan ingen vet om det faktiskt har någon positiv effekt på vare sig hälsan eller ekonomin. ...läs vidare

12 Kommentarer

Nä, nu kan jag inte låta bli längre. Det finns ett ämne som pockar på uppmärksamhet, vare sig jag vill det eller inte, så det är väl helt enkelt dags att lyfta det. Jag vet att det finns massor av åsikter kring det här ämnet och att det väcker starka känslor, så vill du inte vara med om detta denna lördagsmorgon – sluta läs nu.

Ämnet är nämligen Gastric Bypassoperationer. Först vill jag säga att jag inte dömer, inte bedömer, inte fördömer någon som väljer att göra en GP-operation – det ligger inte för mig att döma människor överhuvudtaget. Var och en av oss har ett liv att leva, en kropp att ta ansvar för. Vi gör det vi tror är bäst och vi gör det så gott vi förmår. Punkt.

Så vad är det med just Gastric Bypass som väcker så starka känslor? Ingen annan operation verkar vara tillnärmelsevis lika laddad och ödesmättad. Handlar det om det faktum att riskerna är relativt stora? Nej, varför skulle det vara ett problem för någon annan än den som ska göra operationen? Är det för att det är en ”genväg” och därmed går emot den lutherska traditionen? Kanske, men i så fall finns det fantastiskt många andra genvägar i vårt samhälle som utgör ett betydligt större bekymmer.

För mig, i min yrkesroll, handlar Gastric Bypass om flera olika saker. För det första tycker jag inte om att dessa operationer kryper ner i åldrarna. Att operera barn med konsekvenser för resten av livet är i mina ögon helt absurt. När sedan en läkare, Hans Krook, på Vrinnevisjukhuset (som har fetmakirurgi som ett av sina specialistområden) i en artikel i den lokala dagstidningen uttrycker sig så här efter att en patient dött, ”Sedan hon dog lägger vi ännu mer energi på att hitta rätt patienter som ska tåla operationen” (NT,  19 jan), ja då börjar jag undra. Men frånsett dessa risker och uttalanden så handlar mitt inbyggda motstånd mot dessa operationer egentligen om en oro. En oro för att det faktiskt inte kommer att fungera, i det långa loppet. Riskerna med själva operationen är upp till var och en att bedöma, men kan vi överhuvudtaget bedöma hur stora näringsbristerna kommer att bli och vilka konsekvenser detta kommer att få?

Gastric Bypass torde vara den enda operation (utöver rena skönhetsoperationer) där vi faktiskt går in och operarar ett FRISKT system. Det är ju inget fel på magen hos feta personer, inte mer än hos folk i allmänhet i alla fall. Att koppla förbi ...läs vidare