Barn

Att bli mamma för första gången i mitt liv var något väldigt stort och magiskt. Jag som alla andra föräldrar vill förstås det bästa för mitt barn. För mig är kosten prioriterat och jag gör allt för mitt barn när det handlar om kost.

Jag och min man lever som vi lär när det kommer till träning och mat. Allt som har med hälsa ligger väldigt djupt rotat hos oss båda två. Jag kan säga att det är mycket positivt att vi båda har samma intresse och tänk.

När jag för 10 månader sedan blev mamma till lilla ”Nemi”var det självklart för oss båda vad vårt barn skulle äta. Mjölkersättning var det inget tal om. Om jag skulle få svårt av någon anledning att amma skulle jag först se om man kunde köpa riktig bröstmjölk och sista andrahandsvalet skulle vara mjölkersättning. Jag var lyckligt lottad att jag kunde amma och min mjölk innehöll tydligen mycket energi och näring då Nemi aldrig behövde amma nattetid och hon var inte heller sjuk. Idag ammar hon endast nattetid.

Tro det eller ej så var inte amningen som en dans. Jag fick sår på bröstvårtorna och dessa sår läkte inte förrän efter 2 veckor. Sedan efter två månader fick jag en bröstböld som jag fick dränera med slang som skulle spolas var 4:e timme och jag fick också äta antibiotika. Trots dessa bekymmer fortsatta jag att amma. Hur gjorde man förr? Om stenåldersmänniskor klarade av detta så skulle jag göra det. Nemi måste ju ha mat så det var bara att bita ihop.

Jag helammade min dotter till åtta månader och sedan började hon äta riktig mat som jag successivt ökade på. Mitt mål är att amma henne tills hon är minst 1 år. Jag tror på att amma barn länge. Enligt livsmedelsverket  kan bröstmjölk minska olika infektioner, minska risk för glutenintolerans (då barn som ammar vänjs långsamt vid mat med gluten, medan de ammar) och minska risken att bli överviktig, få högt blodtryck etc.

Enligt WHO  är det bra att amma tills barnet är två år, men så länge kommer jag inte amma.

Idag gör jag egen hemmagjord järnrik gröt och lite tjockare välling. Min dotter tar inte flaska så därför gör jag vällingen lite tjockare då det underlättar när jag ger med sked.  Utöver dessa måltider får hon frukt, bär, rotgrönsaker och vanliga grönsaker som jag plockade i ...läs vidare

11 Kommentarer

Många mammor och pappor är rädda för att prata hälsosam kost med sina barn, speciellt med döttrarna. Vi är rädda för att de ska börja banta och bli viktfixerade. Är inte detta en feltanke som heter duga?

HUR ska de kunna äta hälsosamt om vi undviker ämnet? Det är HUR du presenterar det som är det viktiga. I USA tror man på fullaste allvar att ungdomar inte har sex om man inte ger dem kunskapen om säker sex, könsjukdomar och respekt. De är alltså helt tysta, och har barn i USA sex? Japp, i massor. Och det blir gravida på löpande band.

Vi ska inte undvika ämnet kost för våra barn. Vi är ju deras förebilder. Vi ska lära dem sund nyttig kost. Är de redan tjocka ska vi ärligt ta upp ämnet. Om inte vi tar ansvar för deras hälsa, vem ska göra det? Och vill vi verkligen att någon annan fettskrämd person med ett osunt kaloritänk ska få tag i dem innan oss? Är de tjocka blir de inte lyckligare av att vi undviker ämnet. Jag lovar att kompisarna i skolan inte visar samma respekt.

Tänk att lära sin lite överviktiga dotter eller son att äta sig normalviktig. Vilken underbar framgång som förälder. För hjälper inte vi barnet kommer bästa kompisarna att göra det. Jag lovar. Och deras lösning är alltid – Ät så lite du kan, träna i massor och undvik fett.

Vi ska prata mat, sex, politik, uppfostran, religion mm med våra barn. Ju mer de kan desto bättre beslut tar de sen själva. Vi vill påverka våra barn. Annars gör någon annan det. Kunskap om mat skapar inga ätstörningar. Tänk bara på vilken uppfattning och inställning du har så du inte för något du inte vill, vidare. Om du äter dig ner i vikt, berätta det. Barn är smarta. Och vill de göra samma sak Grattis. Du är ju bara en underbar förebild. Balanserad LCHF är underbar barnmat och perfekt för tonåringen!

Däremot kan vi fundera på om vi vill vara förebilder för våra barn om vi lever på barer, shaker och svält? Att som förälder hoppa över att äta eller bara knapra sallad kan inte vara en kunskap vi vill förmedla. Konstigt nog ses detta som något okey i tallriksmodellens värld.

Vad är då LCHF för barn?
Helt vanligt kött, fågel, fisk och ägg.
Massa grönsaker. Ovan jord av alla sorter och färger för den som vill gå ner i vikt. Även rotfrukter.
1 dl fet sås eller grädde per måltid.
Absolut max 5 dl, gärna mindre, med flytande mejeriprodukter. (Fil och yoghurt är ofta en viktstoppare)
1 dl blandade nötter var dag.

Här finns allt en växande tonåring behöver för att må strålande. Äggen ger ALLA vitaminer förutom C. Grönsakerna ger C plus håller magen lycklig. Nötterna ger alla mineraler man behöver plus håller magen lycklig, Såsen gör dig pigg och frisk samt håller dina leder ”smörjda”. Fisken ger oss koncentration, smarthet och friskhet.

Det hade varit kul med en balanserad debatt med er som tycker tvärtemot. Vad är det som är så farligt med att ta bort sädesslag, socker och margariner? Vad i gluten och fullkorn (fytinsyra) är viktigt? Berätta inte att det är fel, berätta vad som är fel. Förbud når sällan fram, men kunskap kan landa väl.

Är det bättre att äta lite av allt och vara tjock, än att ta bort mackor, godis och vara frisk och normalviktig?

Anna Hallén

Helena Roth förändringsagent
Helena Roth förändringsagent

På en föreläsning nyligen med Charlotte Rudenstam fick publiken uppgiften att under två minuter berätta för bordsgrannen "Vem är jag?". Jag började, och tyckte det var lite lurigt, främst för att jag inte är så förtjust i etiketter. Så många av etiketterna vi tilldelar oss själva eller andra handlar mer om vad vi GÖR än om vem vi ÄR, tänker jag. Men, jag drog igång och funderade och resonerade och berättade. Min bordsgranne tappade hakan efter en stund och sa lite chockat till mig:

- Oj vad du verkar ha tänkt mycket på detta. Du verkar veta precis vem du är. Jag vet inte alls vad jag ska svara.

När de två minuterna var till ända var det ju hens tur att göra just det, berätta för mig vem hen är, och det satt hårt inne. Efter en stunds tystnad började hen berätta om sitt jobb, vilken position hen hade och vad det handlade om. Efter en liten stund av det, så frågade jag:

- Men, är detta vem du ÄR, eller är det vad du GÖR?

Jag möttes igen av en markant tystnad, innan hen sa att det ju är vad jag gör. Och det har hen ju rätt i.

Det var en intressant observationen och jag insåg till fullot att det finns många vuxna som tappat bort sig själva lite grann, som definierar sig själva utifrån vad de gör, snarare än vem de är.

Nånstans på vägen så tror jag vi tappar bort helheten i vårt jag. För titta på ett litet barn – de bara är. Helt naturligt. Inga konstigheter. Sen händer något. Vi (vuxenvärlden) börjar sätta epitet på dem. Säga att de är duktiga när de klär på sig, ritar en teckning och sätter undan tallriken i diskmaskinen. Berömmer dem ofantligt för saker de gör…. och glömmer kanske bort att ge dem bekräftelsen i att de är fantastiska och underbara som de är. Alternativ uppmuntran är inte lika lätt för många av oss. Men kanske kan du säga:

- Jag ser att du kunde knäppa knappen i byxan alldeles själv idag!
- Jag ser att du lagt ner mycket arbete på den här teckningen, kan du berätta för mig vilka färger du använt dig av?
- Vad mycket enklare det blir när vi hjälps åt att ta undan efter maten!

Tonårsdottern kom hem häromdagen och berättade om den störiga killen i klassen. Jag kände hur det stack till i hjärtat på mig. Så jag kunde inte hålla mig från att ställa frågan:

- Tror du att han ÄR störig, eller är det något han GÖR som du/ni uppfattar som störigt?

Hon tänkte en kort stund, innan hon sa, att det så klart var det sistnämnda. Men tänk så lätt det är att säga att folk är dumma, när de kanske sagt något dumt. Eller att de är så otrevliga, fast det egentligen bara är en handling de gjort som vi uppfattar så. Med det sagt, menar jag så klart inte att vi ska bete oss hur som helst! Jag har ett ansvar för mina handlingar. Men det blir ohälsosamt och skadligt när jag tror att jag ÄR det jag GÖR. För hälsa, verklig hälsa, är beroende av att jag hyser omtanke och kärlek för hela mitt jag, både det jag är och det jag gör. Och tappar jag bort den jag är – ja, då är jag inte hel.

Och då funderar jag över våra barn – vilken slags förebild är jag då för mitt barn? Om jag tappat bort den jag är, hur kan jag då med någon slags trovärdighet berätta för mitt barn att det duger som det är? För nog ligger det mycket sanning i ordstävet att barn gör som vi gör, inte som vi säger.

Vem är du?

Helena Roth

 
Helena Roth, förändringsagent och professionell coach som brinner för att göra ett positivt avtryck. Drömmer om, och agerar för, att skapa en hållbar lärande värld – för jag tror vi kan bättre än idag! Är initiativtagare till #skolvåren och en av eldsjälarna i Skolvision. Bloggar på http://herothecoach.com och twittrar som @HERO_Respondi. Nyfiken på människor, så hör av dig och berätta vem du är!

4 Kommentarer

Naturlig mat - hur kan det bli tokigt?
Naturlig mat - hur kan det bli tokigt?

Ja, i dagens debatt hinner man inte säga många ord. Skulle vilja lyfta några saker som jag tycker är viktiga.

Det första och viktigaste är att LCHF viktminskning naturligtvis inte är samma som LCHF för barn. Precis som kalorikunskapen för bantning inte är samma som kalorikunskapen i tallriksmodellen för barn. Det säger ju sig själv. Tror den andra sidan vet detta men väljer att missuppfatta. Det är lite synd och gynnar inte debatten.

Nästa sak jag vill lyfta är alla som säger ”Jamen det är bara att äta mindre och träna mer” Fast… vad har det med barn att göra? Eller är det för att barn börjar bli tjocka som de säger så? Jag tror att de som använder detta uttryck är människor som mår bra på tallriksmodellen. Deras kroppar tål helt enkelt den kosten. MEN för alla som inte gör det. För alla som kämpar med vikt, har ont i magen, problem med värk mm För alla barn som är trötta, har ont i magen, svårt med koncentrationen, aggressivitet mm… Ja, för alla dessa kanske en annan kost kan vara intressant?

Det finns också en feltanke där. Hur mycket hunger tål ett barn? Och hur länge orkar du vara hungrig? Ett år? Trettio år? Det är inte bara att äta mindre om man ständigt är hungrig. Kanske det är en bättre lösning att välja mat där du blir mättare på en mindre mängd. En mättnad som håller i många timmar så du slipper småätandet?

Vad är då LCHF för barn?
Ja, helt vanlig mat men vi tar bort alla sädesslag, vilket betyder all pasta, alla flingor och alla mackor. Vi tar bort socker och all färdigmat. Vi tar bort konstgjorda fetter som margarin. Vi lägger inte till något. Behåller bara naturlig mat. Vi äter bara det som fanns för 100 år sedan och tidigare. All nyuppfunnen mat är borttagen. Är detta verkligen farligt? Kan man få brister av detta?

NEJ! Kosten blir naturligt glutenfri, vilket är kanon.  Kosten blir INTE fiberfri. Nötter innehåller fibrer. Grönsaker innehåller fibrer. Fiberhusk till våra pannkakor innehåller underbara fibrer. Fattas vi några vitaminer? Nej, vilka vitaminer finns i mackor som inte finns någon annanstans? Inga!! Fattas vi några mineraler? Nix, vilka mineraler finns i mackor som inte finns någon annanstans?
Så var är faran?

Svårt att variera? Jag har så svårt att förstå det påståendet. Varierar vi vår kost med pasta och macka? Jag trodde det var tillbehören som vi varierar med

Massa fett? Jag blir så trött. Det går inte att äta massa fett om du inte blockerar mättanden med kolhydrater. Försök att äta smör med sked. Det är inte många matskedar innan du nästan mår illa. Smaksätt med kakao. Nja, det går inte mycket bättre. Det är bara mättande och beskt. Men tillsätt nu lite kolhydrater. Socker och havregryn. NU först kan du överäta. Det är denna mättnad och detta stopp UTAN kolhydrater som vi använder oss av. Vi blir snabbt nöjda. Vill inte ha mer och slutar äta. Det blir inte en massa fett för vår mättnad fungerar.

Så, vad är farligt?

omslag_energibarnVi äter helt vanligt kött, fågel, fisk, skaldjur och ägg. Inte i överdrift utan faktiskt i samma mängd som Tallriksmodellen.
Vi äter grönsaker och barn även rotfrukter. (Om inte barnen redan har fått åldersdiabetes)
Vi äter nötter.
Vi äter frukt/bär, om vi och vår kropp kan hantera det. Vi äter bär och barn sötar sina efterrätter med frukt. Men vi äter inte frukt som mellanmål, då det bara skapar blodsockerfall och sug.
Vi äter bara naturliga fetter. Inte massor, men så vi blir mätta och nöjda.

LCHF_för_familjenHur kan då en måltid för ett barn se ut?
Sesampanerade fiskpinnar med blomkålsmos.
Taco med köttfärs, ost, keso, creme fraiche, salsa, en massa grönsaker i olika former med ostnatchos. Hamburgare med hemmagjord osötad ketchup och mandelbröd med sesamfrön.

Låter det skadligt? I min värld låter det helt fantastiskt nyttigt. Nyfiken på mer?
Maila ditt bästa barnmellanmål, gärna med bild till anna@annahallen.se så kan du vinna LCHF för familjen eller Energibarn – våra älskade skitungar.

Skriv i ditt mail vilken bok du önskar. Samt din postadress.

Anna Hallén

 

1 Kommentar

Torgny Steen och Anna Sendel Steen
Torgny Steen och Anna Sendel Steen

För ett par år sedan läste vi en intressant artikel med rubriken "Sovrumsdammet rena mardrömmen". I artikeln stod bland annat att "Låga koncentrationer av många olika ämnen kan tillsammans ge negativa effekter. Det är det som kallas cocktaileffekten. Lägger man exempelvis ihop de olika ftalaterna* kommer man ofta över gränsvärdet, och lägger man till andra hormonstörande ämnen som flamskyddsmedel blir effekten ännu värre.", allt enligt David Gunnarsson, ansvarig för miljögifter på Naturskyddsföreningen.
*Ftalater är en grupp kemiska ämnen som bland annat används som mjukgörare i plast. Läs mer hos Kemikalieinspektionen http://www.kemi.se/sv/Innehall/Fragor-i-fokus/Ftalater/

Idag använder vi cocktaileffekten som metafor i olika sammanhang, exempelis när vi på CreativeChildren:Camp® (www.creativechildren.se) vill skapa förståelse kring uppkomsten till de olika symptom många upplever hos sina barn, både i skolan och hemma.

Cocktaileffekten är helt enkelt klockren för att beskriva den samlade effekten av:
•    Livsmedelstillsatser i det vi äter och dricker
•    Miljögifter i luften vi andas
•    Strålning från trådlösa nätverk och telefoner, mobiltelefoner samt datorer
•    Press i hemmiljön
•    Stress i arbetsmiljön i skolan
•    Exponering sociala medier
•    Fokus på beteende och prylar i reklam via TV och andra kanaler
•    Spelandet som ständigt triggar hjärnans belöningssystem
•    Etc etc

Var för sig kanske inte något större problem, tillsammans och över tid en ”cocktail” som vi – likt 60-talets Neurosedynskandal eller vår tids otillräckligt testade massvaccineringerar – ännu inte sett eller förstått effekterna av.

Eller för att citera Naturskyddsföreningens David Gunnarsson igen; ”Låga koncentrationer av många olika ämnen kan tillsammans ge negativa effekter”.

När allt kommer omkring kanske det inte är så förvånande att antalet lättstörda och stresskänsliga barn med koncentrationsproblem, försämrat närminne, psykisk labilitet, födoämnesintoleranser, minimal ork och uthållighet samt ljud- och ljusöverkänslighet ökat dramatiskt det senaste årtiondet?

Allt fler barn lever helt enkelt i en stressbägare som är mer eller mindre överfylld hela tiden med litet eller inget utrymme för livsnödvändig vila och återhämtning.

Vilket bland annat resulterat i att antalet barn som medicineras för ADHD ökat från 2 000 barn år 2000 till över 26 000 barn år 2012.

Vilket får oss att tänka att de olika symptom, diagnoser och bokstavsetiketter vi upplevt de senaste 10 åren snarare är kopplat till vår valda livsstil än resultatet av någon epidemi.

Vi erkänner gärna att det, trots all tillgänglig information och förståelse kring vad som rimligen är sunda val, inte alltid helt lätt att veta vilka alternativ som är ekologiskt riktiga. Särskilt inte när snabba beslut ska fattas i affären, med trötta skrikande barn runt benen, efter skolan och innan något barns aktivitet.

Några har varit tidigt ute med att ställa om livsstil, inte alltid med enbart hurrarop från nära och kära, genom att välja ekologiska livsmedel utan tillsatser och hållbart producerade produkter och tjänster. Några gräver upp gräsmattan på tomten eller skaffar ett eget Tower Garden (https://www.towergarden.com/) till lägenheten där de odlar egna grönsaker och på så sätt veta vad de stoppar i sig.

Tillsammans med nära och kära kan vi börja i det lilla genom att välja livsmedel utan tillsatt socker och olika livsmedelstillsatser, slopa läsk och energidrycker, minska familjens mjölkdrickande, laga mer mat från grunden själv, välja bort aktiviteter eller ”måsten”, cykla sträckor under tre kilometer, dricka vanligt kranvatten (0,033xdin vikt i kg=l vatten/dag) eller något annat fiffigt du gått och lurat på länge.

”Aaah! Kom igen nu, det är väl inget nytt …”. Och det är det verkligen inte. Men så länge vi inte gör det vi faktiskt vet spelar det ingen roll. Det är först när vi både vet och gör som det verkligen händer något.

Vår erfarenhet är att det är lättare GJORT än sagt. Särskilt med tanke på att 20% av aktiviteterna ofta står för hela 80% av resultatet. Vilket i klartext betyder att du kan få betydligt kraftfullare resultat om du slutar med Nutella mackor, läsk, energidryck och godis jämfört med att sluta med mjölk för att undvika Kasein (Kasein=mjölkprotein som blir morfin i kroppen).

Dagens konstigheter är morgondagens självklarheter medan dagens självklarheter mycket väl kan vara morgondagens konstigheter.
Tillsammans gör vi skillnad. För oss själva, för våra barn och för kommande generationer.

Mejla gärna och berätta om dina tankar och bästa tips samt hur det går för dig till Tjohoo@torgnysteen.com.

 

Anna Torgny WebbTorgny Steen och Anna Sendel Steen

Efter år med ledande positioner hos varumärken som Aftonbladet, IDG Sweden, Riksmedia och Stjärnklart och Sydsvenskan ville livet annat. Idag jobbar de med att göra skolfamiljers liv lättare genom det egna varumärket CreativeChildren (www.creativechildren.se). Anna arbetar också i förskolan medan Torgny, genom föreläsningar och kurser i ledarskap och kommunikation, hjälper företag och skolor att må bra, nå mål och uppfylla drömmar (www.torgnysteen.com). Torgny är också en av skolvisionärerna i Skolvision.

8 Kommentarer

Idag ska ni få möta Olle och hans familj genom pappa Fredriks ord.
Få saker berör mig så djupt. Jag tänker alltid att det lika gärna kunde ha hänt min familj och något av mina barn. Vi följde också strömmen och vaccinerade oss och vi klarade oss. Olle däremot, han fick narkolepsi.
Cecilia Blidö
 
Olle 9 år fick narkolepsi av pandemrix (foto privat, Fredrik Erikson)
Olle 9 år fick narkolepsi av pandemrix
(foto privat, Fredrik Erikson)

Hur är det att leva med narkolepsi som barn och hur påverkar det er familj?

Det är en tuff sjukdom då den är autoimmun och har drabbat ett barn. Han blir trött och kan somna på sekunder. Sjukdomen är så svår att han måste äta kemiskt amfetamin  två gånger per dag i mycket stora doser som läkarna inte vet bieffekterna av än.

Hans sociala liv är nästa obefintligt utom när han tränar hockey eller innebandy. Han orkar inte leka med andra barn på eftermiddagar och kvällar för han är så trött och orken måste ju räcka till hemläxor.

Vi har det rätt jobbigt i familjen stundtals då sjukdomen även gör att han kan brista i gråt eller bli förbannad för ingenting. Humörsvängningarna är tufft för oss föräldrar för man vet att det inte är han egentligen. Allting vi ska göra kräver enorma planeringar för att om han måste eller vill vara uppe lite längre någon kväll blir det nästan alltid bakslag dagen efter. Så det är svårt att göra något spontant.

Varför fick Olle narkolepsi?

Han fick ett dåligt vaccin i samband med svininfluensa hysterin 2009.

Vilket stöd får ni? Vilket stöd saknar ni?

Vi får stöd i skolan. Där har han en resursperson som följer med honom och ser när han missar något så han kan ta igen det med läraren.

Vi saknar ett stöd från staten som säger att de ska ta hand om Olle om han inte kan jobba, plugga, ta körkort i framtiden. Det finns ingen som har tagit något som helst ansvar från myndighetshåll och det är det som gör en mest frustrerad.

Om vi skulle låta Olle vara en dag utan sina mediciner så skulle han sova i stort sett hela dagen och bara vakna för att äta. Och han skulle inte lägga någon mättnad.

Har ni gjort några anpassningar av kosten med anledning av diagnosen? I så fall på vilket sätt?

Vi har fått hjälp av dietist som sagt att vi måste vara försiktiga med vad Olle äter för han känner ingen mättnad. Narkoleptiker är normalt sett alltid överviktiga så vi försöker hålla koll. Tyvärr så är det just nu så att alla tabletter gör att han inte har någon som helst matlust när de verkar men så fort de börjar avta så kan han frossa. Och då är det ju extra viktigt att det matchar vad han gjort under dagen eller ska göra. Han tränar mycket och gärna så vi har nu en tid haft svårt att få i honom tillräckligt med näring och då blir han ju trött för det.

Hur ser ni på vaccineringar idag? Risker/fördelar?

Vanliga beprövade vaccin som har funnits under en längre tid är vi positiva till. Vaccin som mer eller mindre har skapats i kommersiellt syfte är vi extremt motsträviga till. När läkemedelsindustrin letar efter pitchar för att sälja ett nytt vaccin då måste man dra öronen åt sig. Ska man ta vaccin för att ett börsnoterat företag tycker det eller för att det är viktigt för hälsan?

Hur ser ni på samhällets stöd kring er situation och kring information vid vaccinationer?

Propagandan inför den vaccinationen som förstörde Olles liv var ju enorm och det var svårt att stå emot. Jag själv tog inte sprutan för jag tyckte det lät för otroligt och hade aldrig haft problem med säsongsinfluensan någon gång innan.

Dock var skolan och skolsystern noga med att poängtera att ”ni vill väl inte att ert barn ska smitta hela klassen om han inte tar den?”

Samhällets stöd är bra från sjukvårdens och skolans sida. Men från andra instanser har det varit rakt motsatt.

Förra sommaren lovade Göran Hägglund(fp) och Lena Hallengren(s) att alla drabbade barn skulle få hjälp att leva ett så normalt liv som möjligt i framtiden. Detta gick omintet för oss för ett par veckor sen när vi fick avslag från Läkemedelsförsäkringen (privat försäkringsbolag som ägs av läkemedelsföretagen som säljer produkter i Sverige) på att det var ett samband mellan sprutan och min Olles sjukdom.

Hur kan jag vara så säker på att det är ett samband? Innan sprutan fanns det nästan inga under 12 år som fått narkolepsi och efter sprutan var det över 300st. Efter sprutan har de som sålde vaccinet satt 20 år som gräns för hur ung man får vara för det vaccinet.

Hur ser ni på framtiden?

Framtiden är ett stort svart hål just nu. Vi vet inte vilken väg sjukdomen tar. Kommer den att accelerera eller kommer den att vara konstant? Kan han gå ut skolan? Kan någon någonsin anställa honom och vad ska han då göra? Kommer han att kunna köra bil eller måste vi flytta till en större stad med bättre kommunikationer? Kommer han då somna på tunnelbanan/bussen/spårvagnen och vakna utan pengar i en stadsdel han inte känner till?

Vem tar ansvar för Olles framtid om inte staten kan erkänna sitt fel?

Fredrik Erikson, pappa till Olle 9 år som fick Narkolepsi av pandemrix 2009.

 

Läs mer:
Barnen med narkolepsi som nekas ersättning (artiklar i SvD)
Olle fick narkolepsi - får inte ersättning (Barometern)
Narkolepsibarnen måste få ersättning (ledare Aftonbladet)
Narkolepsiföreningen

18 Kommentarer

Svar ja. Eller kolhydrater är inte essentiellt så svaret skulle kunna vara nej, men det vore oerhört dumt att välja bort dem eftersom kroppen behöver glukos. Vår kropp behöver blodsocker.

Visst kan hjärna kompensera till viss del med ketonkroppar, men inte fullt ut. Den behöver en viss mängd glukos.

Och visst kan musklerna och våra celler använda fettförbränningen. Men den startar bara upp genom ett ämne som heter Pyruvat. Och detta ämne får kroppen från glukos, bara från glukos .

Behöver barn äta extra mycket kolhydrater?
Kan de bara växa med hjälp av insulin?
Skapar kroppen bara IGF-1 och andra tillväxtfaktorer när vi äter kolhydrater?

Nja, här gäller det att behålla balansen. Först kan vi konstatera att inuiterna som äter extremt lite kolhydrater inte har problem med sina barns tillväxt. Så det kan vi nog utesluta som en risk.

Men vi är inte inuiter, vi (många av oss) har våra rötter här i norden. Och det som är viktigast av allt, vi inom lågkolhydratkosten äter kolhydrater. LCHF betyder Low Carb, High Fat. Alltså mindre eller lågt intag i förhållande till normen som är tallriksmodellen. Och mer eller högre nivå av fett än normen.

Det betyder inte en fanatisk kost på inga kolhydrater med bara fett.

Tillväxthormonerna stimuleras av proteiner. Vi äter och ger våra barn naturliga proteiner i naturlig mängd. LCHF är ingen högproteindiet.

Barnen får kolhydrater från grönsaker, rotfrukter, nötter och mejeriprodukter.

Nästa tanke är, hur långa vill vi att våra barn ska bli? Är det okey att vara 165-170 cm? Eller ska alla vara över 180 cm idag? Vi blir längre och längre och fler och fler får problem med att ha tillräckligt stark bålstabilitet för att orka hålla denna långa ryggrad och ändå är vi oroliga för att våra barn inte skulle bli så långa om vi tar bort macka och pasta.

Barn växer inte hälsosamt på macka och pasta. De växer på mat som fisk, kött, nötter och grönsaker.

NCHF på barn? Alltså noll kolhydrater.
Nej, nu reagerar jag också. Vad skulle vara anledningen att ge barn en form av kost som vi människor aldrig har ätit under vår tid på jorden? Det måste vara en feltanke. Och utan kolhydrater är det svårt eller omöjligt att få i sig tillräckligt av vitamin C, folsyra och även vissa mineraler.

Tallriksmodellen på barn? Alltså gluten, fullkorn, margariner och tillsatser.
Nej, nu reagerar jag skarpt. Vad skulle anledningen vara att överdosera stärkelse och samtidigt ge barnen en kost som vi aldrig har ätit under vår tid på jorden? Det måste också vara en feltanke. Med all denna nya mat och överdosering är det svårt eller omöjligt att hålla kroppens funktioner hela under en livstid.

Vad är vi designade för att äta?

Staffan Lindeberg och Göran Burenhult skriver följande i
SvD opinion/Brännpunkt 10 augusti 2013

” Varför matar inte djurskötarna på zoo sälarna med gräddbakelser? Varför får inte girafferna falukorv – eller tigrarna pizza? Jo, därför att alla djurskötare, zoologer och evolutionsbiologer i världen vet att dessa djur under årmiljoner utvecklat sin matsmältningsapparat och ämnesomsättning till den typ av föda som var tillgänglig i deras ursprungliga miljö. Varför tänker inte dietister likadant?

Tänk efter. När du sväljer en tugga är ditt matsmältningssystem och din ämnesomsättning i princip den samma som hos en människa för 100 000 år sedan. De enzymer och receptorer som tar hand om maten är desamma. Om du då äter något som detta system inte är anpassat till, vad händer då? Förr eller senare kan det bli problem. Det mesta vi äter idag har aldrig varit basföda under människans evolution fram till de gemensamma förfäderna till jordens nu levande befolkningar. Omkring 80 procent av västvärldens födointag idag är artfrämmande för människan. Varför är detta inte intressant för kostforskarna?”

Jag tycker att dessa rader sammanfattar frågan ”Vad är vi designade för att äta?” både kortfattat och glasklart. Och varför skulle våra barn inte få möjligheten att äta samma nyttiga mat som vi vuxna?

Anna Hallén

 

Jag är 28 år och fick i juni mitt första barn. Det blev en liten kille på drygt 3100 g som mådde prima från första stund. Välmåendet för oss båda har fortsatt och då jag helammar vet jag att min kost i allra högsta grad påverkar min son.

Men om jag skulle backa lite och ta det mer från början...

Som gravid fortsatte jag äta enligt LCHF och min slutvikt som höggravid stannade på +10 kg. Då jag själv har mött en del motstånd och fördomar kring LCHF-kost under min graviditet hoppas jag med detta inlägg kunna bidra med tips till er som är i liknande sits.

Under hela graviditeten hade jag mycket bra värden och lillkillen i magen mådde fint! Jag mådde förvisso illa i början och fick kämpa för att hitta lämpliga mellanmål så som paprikabitar, keso, avokado och ost/skinkrullar.

Jag ljög visst tidigare i texten. Alla värden var inte superbra.

Efter glukosbelastningen hade jag högt blodsocker. Det sattes igång en karusell med snack om vidareremittering till endokrin-avd på sjukhuset och så vidare. Jag skulle få övervaka och mäta mitt blodsocker varje dag för att se så att min bebis inte riskerade att må dåligt.

Men allra först ville min barnmorska att jag skulle genomgå en ny glukosbelastning för att få bekräftelse på att mitt värde låg högt. Det innebar alltså att jag skulle behöva dricka ett stort glas med socker. Igen. Jag var alldeles uppriven och det kändes inte bra i kroppen. Men vad hade jag att sätta emot? Min barnmorska och hennes kollega ansåg samma sak: mitt värde var avvikande och därför behövde jag utsättas för samma sockerchock igen för att se om värdet bestod.

Jag diskuterade saken med maken. Ingen av oss förstod varför jag skulle behöva genomlida ytterligare en sockerchock. Det slutade med att jag ringde upp min barnmorska och frågade efter alternativ till glukosbelastningen. Jag framhöll än en gång att jag äter enligt LCHF och att det därigenom bör bli felvisande att genomgå en glukosbelastning. Till slut gick barnmorskan med på att göra en så kallad frukostbelastning. Jag åt frukost och kom två timmar senare till barnmorskan för att mäta blodsockret. Värdet var perfekt! Varför kunde jag inte fått göra den typen av belastning från början? För vem är dessa rutiner bra och viktiga? Hur kan det bli rättvisande om man går efter samma mall till alla kvinnor?

Det är nog svårt och förvirrande att vara gravid utan att höra alla dessa "råd" och rekommendationer som strider mot vad man själv mår bra av. Vågar man göra det som inombords känns bäst för barnet och därigenom gå emot rekommendationerna från mödravårdscentralen och livsmedelsverket? Jag tog rekommendationerna, råden och rutinerna och kunde till slut göra dem till mina. Jag och min man bestämde att jag inte skulle ändra min kost bara för att jag var gravid (och äta efter kostcirkeln som Livsmedelsverket rekommenderar), utan fortsätta äta på det sätt som jag mådde bra av. Självklart följde jag de råd som gäller gifter i fisk osv men råden kring kostcirkeln stämde inte för mig. Jag äter idag fortfarande efter LCHF och både jag och min son mår jättebra av det!

Sophia N

 

22 Kommentarer

Jag förundras. Hur tänkte man då? Vari ligger experimentet? Vad är det som är så viktigt med gluten eller kosten gluten finns ?

Jag bestämde mig för att fråga Celiakiförbundets generalsekreterare Christina Ralsgård eftersom hon är en av de som tydligt går ut med denna varning.

Varför är det farligt att förebygga celiaki?

Christinas svar: "Att förebygga celiaki är inte farligt. Celiakiförbundet står bakom de kostråd som idag är uttalade när det gäller att förebygga celiaki. Vi talar då om de kostråd som ska följas av spädbarn som innebär en långsam introduktion av gluten."
Jag funderar då: Varför långsamt introducera något som många blir sjuka av och som kroppen uppenbarligen inte vill ha då man måste "vänja den".

Varför ska alla vi andra vänta på ATT bli sjuka? ...läs vidare

16 Kommentarer

Mina barn äter lågkolhydratskost med nyttiga fetter hemma. De äter samma mat som jag och min sambo gör men de äter frukt också. De är inga lågkolhydratsbarn fullt ut eftersom de äter maten på förskolan. Men där äter de glutenfritt och ingen soja. Ett problem som följer med lågkolhydratskosten som barnen äter hemma är att vi måste ransonera barnens grönsaks- och fruktintag.

I tidningar som är riktade till föräldrar står det ofta hur man skall få barn att äta mer frukt och grönt. Jag skulle vilja läsa en artikel om hur man får barn att äta mer protein och fett och inte bara frukt och grönt. 😉

...läs vidare