Författararkiv: Veronica Aderö

Om Veronica Aderö

Veronica Aderö är kostrådgivare i Stockholm med stort intresse för hälsa, naturlig kost och enkel matlagning som fungerar i folks vardag. Hon erbjuder kurser, föreläsningar och enskild kostrådgivning i olika former som anpassas efter önskemål. Under vintern -2013 kommer en bebis så det är nu en hel del fokus på graviditet, kost, och näring, samt kommer framöver att bli fokus på barn och kost generellt. Veronica driver en välbesökt blogg som heter Kostvägen.

12 Kommentarer

I veckan var det ett avsnitt i det nästintill legendariska programmet ”Fråga Doktorn” som handlade om dieter. Det var ett relativt bra och nyanserat program där deltagande läkarpanel uppmuntrade till olika dieter och sa att det kunde vara individuella skillnader vilken kost som passade bäst för olika personer. Men sen kom det också, det där som jag personligen tycker är lögn och lurendrejeri på hög nivå, nämligen att ”små förändringar kan göra stora skillnader”. För enligt min erfarenhet gör små förändringar små skillnader. Och stora förändringar gör stora skillnader.

Det pratades om någon person som gått ner 17 kg, bara genom att stå upp och jobba istället för sitta ner. Snälla, får jag prata med den personen?! För jag har nämligen hört om sådana här fall. Läst i kvällstidningar. Eller hört om vänners kompisars bekanta. Men finns de i verkligheten? Och har de i sådana fall inte gjort någon annan livsstilsförändring än att stå upp och jobba? Jag ser det som ett mirakel i sådana fall och därför skulle jag verkligen vilja komma i kontakt med en sådan här person. För jag, och många andra jag känner och känner till, har testat det här med små förändringar. Och vi har inte sett till stora skillnader då… Men livet kanske bara är väldigt orättvist, jag vet inte?

Jag har bland annat testat att sluta röka ”dagens första cigarett” när jag var i processen att sluta röka. Det som hände var att jag slutade med dagens första cigarett och hade det lite tråkigare vid busshållplatsen. Något annat hände inte. Den stora förändringen kom när jag slutade med alla cigaretter. Då blev kondition och luktsinne bättre.

Sen har jag provat att cykla mycket. Alltid cykla till jobbet. I ur och skur. Med ca 20 kg övervikt. ”Fortsätt cykla du så löser sig nog det där” sa företagssköterskan. Övervikten alltså. Jag cyklade över en mil om dagen och gick ner 3 kg totalt. En skillnad, men ingen stor skillnad. Och ingen stor förändring.

Jag har även testat löpning. Riktigt tufft. 2-3 pass i veckan april-september. 4-7 km per gång. Detta var en stor förändring. Som ledde till att jag blev väldigt mycket mer hungrig än när jag inte sprang. Jag gick ner 2 kg under perioden. Jag fick förbättrad kondition. Men jag fick ...läs vidare

10 Kommentarer

Ibland undrar jag hur ”alla andra” hinner och orkar… Denna mat i tid och otid. Det är faktiskt inte bara att ställa sig vid spisen och slänga ihop något, det ingår en massa moment för den där korta tiden som måltiden intas.

  • Först ska man tänka ut vad man ska äta. Vad är gott, hur varierar man, vad tycker de andra i familjen om?
  • När beslutet är fattat ska man handla. Hitta en bra affär. Hitta bra råvaror. Bära hem maten.
  • Sen ska man hem och laga maten. Fixa och trixa och mixa och krydda. Och duka. Sen äter man. Det tar en kvart ungefär.
  • Nu finns det disk som skall tas om hand. Diska, in och ut ur diskmaskin.
  • Sen är det över. I några timmar. Eller till nästa dag. Sen börjas det om igen. För den här kvarten av ätande…

MEN, trots att det kan kännas otacksamt och kanske svårt ibland så är den här tiden viktig. Att äta gott och näringsriktigt ger hälsa. Att sitta ner kring en måltid och prata om hur dagen varit tillsammans med sin familj är oerhört betydelsefullt. Att använda ett fint porslin och kanske tända ljus ger en stund av avkoppling.  Och gör det enkelt på vardagarna. Så enkelt du bara kan!

Här är två av mina favoritrecept. En fisk och en kötträtt. När jag ändå håller på så gör jag riktiga storkok. Sen fryser jag in, och sen har jag de där dagarna när fantasin och orken är slut.  Och tillbehören kan du variera. Gräddkokt vitkål eller blomkål till köttfärsen. Eller smörstekta sockerärter. Eller en mungbönspasta för en liberalare, men glutenfri, LCHF-kost. En sallad till laxen. Färsk spenat är gott. Eller lite kokt broccoli. Eller smörstekt broccoli.

En kosthållning som ska kännas bra i längden måste fungera i vardagen.

Vad är dina bästa vardagstips?

 

Mustig köttfärssås

Recept 4 personer

  • 400-500 gram köttfärs
  • 1/2 gul lök
  • 1-2 vitlöksklyfta
  • 3 msk tomatpuré
  • 1/2-1 dl rödvin
  • 2 msk kalvfond eller oxfond
  • 1 burk krossade tomater (jag använder märket Mutti)
  • 1 dl creme fraiche eller vispgrädde 
  • Salt, vit/svartpeppar
  • cayennepeppar
  • timjan
  • basilika
  • grillkrydda

Bryn lök och vitlök (pressad eller hackad) på svag värme tills de blir mjuka men inte får färg. I med köttfärs och bryn den färdigt tillsammans med tomatpuré, rödvin och kalvfond.

Häll sedan på de krossade tomaterna och krydda.Låt koka ihop minst 15 minuter, gärna 20 - 30 minuter. Smaka av. Krydda mer om det behövs.

Blanda i créme fraichen/grädden och servera.

Ibland tillsätter jag lite rivna morötter eller soltorkade tomater i köttfärssåsen.

Servera med gräddkokt vitkål, blomkål eller smörstekta sockerärter. En mungbönspasta passar för den liberalare, men glutenfria.

 köttfärssås

Lax med kräfttäcke

Recept 3-4 personer

  • 500-600 g färsk laxfilé
  • 1 burk kräftstjärtar
  • 1/2 dl dill (jag köper fryst från Findus)
  • 1 dl creme fraiche
  • 1/2 dl majonnäs
  • 2 dl stark lagrad ost t ex Västerbotten eller prästost

Lägg laxen i en ugnssäker form och salta och peppra lite. Blanda ihop kräftstjärtarna med dill, creme fraiche och riven ost. Smaka av med lite peppar och ev salt.

Sätt in i ugnen på 200 grader 20-35 minuter beroende på laxens tjocklek.

lax

8 Kommentarer

Man undrar över något. Kan vara vad som helst egentligen. Man ”googlar” det och letar information på nätet. Känner ni igen er? Allt finns ju där ute för oss att hitta. Det är bara det att det finns där osorterat, ostrukturerat, du vet inte vem källan är, om personen/personerna som informerar är partiska/betalda av någon. Eller om det är det vanliga människor som ”tror/tycker” saker. Eller sådana som kallar sig experter, är de experter…?

Man ställer frågor rakt ut i cyber-rymden på olika forum utan att ha en aning om vem/vilka som svarar och vad de har för

DSC_0923kompetens inom området eller vad de är för personer, så accepterar man svaren som sanning i många fall.

Skulle du ställa dig på ett torg och fråga alla som passerade vad de t ex trodde om hälsa och kost och olika dieter? Och vems svar skulle du ta som sanning? Och hur mycket tid har du för att analysera detta? Att värdera och bedöma alla olika svar du får tar enorm tid.

Om jag som nu är gravid börjar ”googla” saker som har med graviditet att göra så spårar det snabbt ur… Jag tror att varenda sjukdom eller fysiskt och psykiskt symtom finns i kombination med ordet ”gravid”. Och om jag som nyblivet intresserad av LCHF börjar googla så hittar jag också just precis allt. Hur gör man? Hur gör man inte? Allt finns ju där. Det gäller bara att du sorterar. Och sorterar rätt. Jag sitter ofta med kunder i min kostrådgivning som att säger ”jag har läst någonstans …” och sen kan precis vad som helst komma. Att man kan äta hur mycket nötter som helst med LCHF. Att man inte kan äta några mejeriprodukter. Att frukt är helt förbjudet. Att man kan dricka hur mycket vin man vill. Och äta mörk choklad. Och att light-läsk är LCHF för att det inte innehåller några kalorier. För att man har tagit till sig det man vill. Och det man kanske tror.

Jag vill här slå ett slag för att man spar värdefull tid och massor av energi och söker upp en kostrådgivare när man vill ha hjälp i kostfrågor. Vi hjälper er och vi ”sköter googlandet” åt er. Vi jobbar med våra kunder/klienter utifrån dess individuella situation. Vi kan inte alltid plocka fram mirakellösningar, och ibland finns inga mirakellösningar. Men vi kan ge bra guidning och vägledning i att hitta svaren. Vi har utbildning, erfarenhet och ett nätverk vi arbetar med.

Har ni tänkt på en annan sak? Att ”alla recept” finns på nätet också. Det innebär att proffskockarnas recept blandas med recept från ”Anna i Sundsvall” (inget fel med det) där man själv måste värdera och bedöma vad man tror blir bra. Här vill jag säga: Köp fina kokböcker! Bläddra i dem mörka höstkvällar. Planera. Sätt små lappar på de sidorna med extra goda recept. Hitta dina favoritförfattare och njut av din kokbok som en lyx i vardagen.

Just nu njuter jag själv av Edvard Bloms ”Allting gott och alldeles för mycket”. Ingenting som ”finns på nätet” kan ersätta en bok med sådan matglädje!

 

19 Kommentarer

Det känns som om jag snart är den enda på mitt jobb (jag är ekonom på ett fastighetsbolag i Stockholm) som inte äter enligt 5:2-dieten. Lunchen, som ska vara en avkopplande stund, har blivit ett enda granskande och diskuterande av varandras mat och ”vad äter du när du har en 2-dag...?”, vem som har ”2-dag” idag och vem som äter som vanligt,  os v. Tips och tankar delas på hur man får det att se ut som mycket mat med så få kalorier som möjligt. Maten vägs på hushållsvåg. Mycket känns likt när varenda en gick på Viktväktarna, om ni frågar mig. Företag som Nutrilett hakar med glädje på denna trend, för det är ju så lätt att veta vad 500 kalorier är om man dricker soppor och shake:s istället för väger och räknar mat!

Hur kan en diet slå igenom så otroligt fort och gå hem överallt? Jag har inte hört en enda kommentar, likt det man ofta hör om LCHF, om ”farligt i längden” ”långsiktig forskning saknas” eller ”det där kan aldrig vara bra...” osv, osv. Istället är folk lyriska. De mår sååå bra och blir sååå smala. Och jag menar inte alls att ta bort någons glädje, jag funderar bara på varför vi köper vissa saker så otroligt lätt, medans andra, t ex att det inte skulle vara farligt med naturligt fett i olika former, är vi livrädda för att ta till oss om inte en läkar/forskarkår står fullständigt eniga i frågan.

Jag har kommit fram till att det nog är så 5:2 innehåller allt man vill ha ut av en diet. Eller vill och vill, men så som det ”ska vara” när man går på diet, då måste nämligen en del komponenter vara ”rätt”  nämligen:

  • Hunger. Man måste vara hungrig och sugen ibland när man går på diet. Och lida lite. Man får massor av sympatier på sina ”2-dagar”. Håll ut, i morgon får du äta vad du vill!
  • Man försakar inget. Jo, man försakar ju god mat två dagar i veckan men man går ner i vikt och får ju sympatier av vänner och kollegor. Och kan äta godis och bröd de andra dagarna om man vill. Och kanelbullar.
  • Man kan äta allt. Anknyter till det ovan. Ingen mat är förbjuden, för förbud är ju så tråkigt, utan här gör man gör som man ...läs vidare

Det finns ett ord som inga små barn kan. Och min katt Lewis kan det definitivt inte och han kommer heller aldrig att kunna det eller förstå innebörden.

Ordet jag tänker på är ”borde”. Känner ni igen det?  Ett ord som ibland är ständigt närvarande i våra liv och som väldigt sällan får det att kännas bra i kroppen. Det skapar dåligt samvete och ångest. Det ligger och gnager i bakhuvudet.

Lewis borde också göra saker, det är inte det att han är fullkomlig eller perfekt på något sätt. Han borde tänka lite mer på vikten och inte bara äta helt obekymrat. Han borde inte håra så mycket i soffan. Han borde inte dra in skor i kattlådan.  Han borde inte kliva på tangentbordet på datorn.  Han borde motionera mer när han väl är ute, istället för att bara ligga och trycka på samma ställe varje dag.

Men Lewis skiter i allt det här. För han gör det han vill. Det han inte vill göra, det gör han inte.  Har ni tänkt på att detta ”borde” också har en tendens att aldrig ta slut? Exempel: ”Jag borde diska”. När det väl är diskat: ”Nu borde jag putsa diskbänken”. När diskbänken är putsad: ”Nu borde golvet också bli så där rent som diskbänken”: När golven är rena: ”Herregud-fönstren. De borde verkligen putsas”.  Ja ni känner säkert igen er.  Man borde även spendera mer tid med familjen. Unna sig mer lyx i vardagen. Man borde vara lite smalare och lite roligare rent allmänt. Man borde ha bättre ordning på allt, så där som allaandrahar...

Vi är många som kan lära oss en hel del av Lewis. Och fundera i andra banor för att komma ifrån det här borde-träsket. Vi kan t ex tänka så här och ställa följande frågor:

-          Vill jag eller vill jag inte göra det?

-          Behöver jag göra det nu?

-          Är det tillräckligt bra som det är?

-          Om jag gör det/inte gör det, kommer någon annan person att skadas/bli ledsen?

Nu borde jag egentligen dammsuga istället för att sitta här vid datorn. Men vill jag, behöver jag göra det nu, kommer jag skada någon annan om jag inte gör det idag? Nej. Så jag tar en kopp te och lägger mig i soffan med Lewis istället. För att jag vill!

Lewis

8 Kommentarer

När man är gravid får man på BVC både muntlig information och broschyrer av diverse slag från Livsmedelsverket, ”Kostråd för gravida”.

Som gravid blir många osäkra och rädda och extra ängsliga över vad de äter och vad de inte ska äta. Rent evolutionärt finns säkert skäl till denna ängslighet. Man vill inte i onödan utsätta bebisen i magen för någon slags fara, och därför är man extra mån om att ta till sig alla goda råd och varningar som delas ut. Man vill ju vara ansvarsfull och man vill göra rätt och man vill ha ett friskt barn.
Och vågar man då ignorera de långa varningslistor från Livsmedelsverket som man får i sin hand?

Jag är själv gravid i vecka 17 nu och fokuserar extra på frågor inom kost för gravida för jag vill veta varför det är bra att välja vissa saker, och varför det är bra att välja bort andra. Här kommer därför min, lite kortare lista, på vad som är bra att äta-vad man kanske bör vara försiktig med. Jag tror man kommer oerhört långt på sunt förnuft och att försöka undvika ”ny mat” d v s socker, mjöl och tillsatser.

Några viktiga saker att tänka på som gravid:

  • Folsyra: Folsyra hjälper till för fostret att kunna utvecklas normalt och minskar riskerna för ryggmärgsbråck. Folsyra finns rikligt av i t ex spenat, broccoli, röd paprika, brysselkål och jordgubbar. Du kan inte överdosera så länge du äter folsyra från livsmedel. Tillskott eller inte? Det avgör du själv.
  • Omega 3: Omega 3-fetterna är viktiga och nödvändiga för att fostrets hjärna, ögon och syn skall utvecklas normalt. Här rekommenderar jag tillskott eftersom de flesta inte äter fet fisk (makrill, lax) ett flertal gånger i veckan. Dock är det så att Omega 3 även fungerar som blodförtunnande- en bra funktion, men jag har hört från läkarhåll att det kan vara bra att sluta med tillskotten en månad innan planerad förlossning just av den anledningen.
  • D-vitamin: Viktigt för skelettet och tandhälsan hos barnet. D-vitamin får vi genom solljuset, och i livsmedel som bland annat ...läs vidare

7 Kommentarer

Veronica BrodinJag heter Veronica Brodin och är verksam som kostrådgivare i Stockholm. Jag har en viktminskning på ca 25 kg bakom mig tack vare lågkolhydratkosten. Stod alla personer i min omgivning där och stöttade, hejjade på och applåderade när jag höll på med den viktminskningen? Nej. När jag hade gått ner 7 kg och fortfarande vägde över 80 kg så var det många som sa att det var nog. Nu fick det räcka. Jag fick inte försvinna. Det var dags att jag började äta som vanligt. För det jag höll på med var säkert farligt. Från vilka personer kom dessa råd? Jo, från kvinnor. Inte en enda man fällde någon likande kommentar-de var enbart positiva och stöttande. Varför är det så här?

Vi kvinnor har generellt sett lägre löner än män för samma arbete, vi både heltidsjobbar utanför hemmet och i hemmet. Vi hindras att nå toppositioner för att ”de mest kompetenta” ska vara där – och vi tror inte att det är vi och många män tror inte heller det... Fler än en kvinna i månaden i Sverige mördas av en man hon älskar eller har älskat...

Som om allt inte detta räckte så motarbetar vi kvinnor alltså även varandra. Vi blir avundsjuka. Någon annan är smalare, snyggare, duktigare, har ett finare hem, är mer framgångsrik...

Det vi borde göra istället är att lära varandra och att lära av varandra. Tipsa, dela med oss av all ...läs vidare

4 Kommentarer

Så har du då ätit LCHF-kost ett tag. Eller precis börjat. Det går bra. Du har slutat med bröd till frukost och lagar annan typ av mat än förut. Det känns bra och du börjar få bra flyt på din förändring. Då händer det. Du hamnar i situationer där du inte kan kontrollera maten, eller där du måste ta ställning.

Du ska på fest, bröllop, studentskivor. Du ska på släktmiddagar, jämna födelsedagar och du ska spendera en vecka med svärföräldrarna. Du ska bort till människor du inte känner så bra eller du ska resa bort. Sånt är ju livet. Och hur gör du då?

Ja, frågan är hur just DU gör? Det viktiga är att man har en plan och en tanke för sitt agerande, för mångas kostförändringar har fallit just på undantagen och att börja om igen kan ta tid och kännas tungt…

Här är några tips från mig:

  • Är du bortbjuden, informera innan om din kostförändring. Inte för ...läs vidare

3 Kommentarer

Att genomföra en kostförändring är stort.  Och början till att komma dit är motivation.

Att man har tid, lust och ork att börja ta tag i sin vikt och sin hälsa, även fast det kanske är 73:dje gången i ordningen man gör det. Och man inte orkar för att man är rädd att misslyckas igen.

Det finns inga misslyckanden, man lär sig alltid något på vägen och jag skulle vilja kalla det för nya erfarenheter.

Att ta sig igenom en livsstilsförändring i juletid, kalastider, påsk, mörka vintern, soliga semestern och ute på resan är inte något som alltid kommer att kännas jättelätt.

Man får göra sitt bästa för att må bra, lära sig av misstagen utan att gräva ner sig i dem... Här är några tips på vägen!

  • Ät mat du tycker om
  • Ät dig mätt och lär dig begreppet "lagom mätt"
  • Känner du dig extra hungrig någon dag, ät mer
  • Blir du sugen på något "otillåtet", se till att det finns något tillåtet hemma som du kan gå loss på istället. Ost, nötter, bär med grädde...
  • Gör inte undantag från kostplanen som du inte bestämt i förväg
  • Gör inte undantag för någon annans skull
  • Var inte rädd för fett och ät fett från olika fettkällor. Kokosfett, smör, olivolja, avokado, lax, valnötter, grädde...
  • Tänk långsiktigt. Kortsiktig snabb viktminskning blir ofta till snabb viktökning. Att etablera nya vanor tar tid, ge det den tiden.
  • Lyssna på kroppen. Vad händer när du äter det ena eller det andra? Vad håller dig mätt länge/gör dig hungrig fortare. Vad framkallar sug?
  • Träna/motionera och ha roligt i livet!

Den kommentaren har jag hört många gånger. Och tänkt själv ibland.

Det enklaste är ju att göra som alla andra och anpassa sig. Och om ”alla andra” kan äta pasta, en bulle, 2 chokladbitar eller dricka en Fanta, varför kan inte bara jag också göra det och sen är det bra med det?

”Det är jobbigt att känna sig besvärlig och krånglig och känna att folk ifrågasätter en” sa en vän till mig precis. Hon är fantastisk. Har ätit LCHF i 1 ½ år nu och mår bra och har blivit av med sötsuget. Vill kunna äta som ”alla andra” men har insett att det inte går och tycker att det är en jobbig insikt. Hon går upp i vikt om hon gör som ”alla andra” tycker och kan inte hantera sin hunger och sitt sug.

Hon är nu piggare och slipper problem med sin mage men måste man förklara det för alla som ”vet bättre”?

Jag tycker vi ska bli bättre på att respektera varandra och inte ifrågasätta hela tiden. Låt människor äta sin matlåda ifred liksom… Om någon säjer att den inte kan äta mjöl-mat och kakor, varför ifrågasätta? Jag lovar, jag skulle tycka att det vore jättetrevligt om jag kunde ”artighetsäta” lite mer ibland men det fungerar inte bra för mig! ...läs vidare