Författararkiv: Veronica Aderö

Om Veronica Aderö

Veronica Aderö är kostrådgivare i Stockholm med stort intresse för hälsa, naturlig kost och enkel matlagning som fungerar i folks vardag. Hon erbjuder kurser, föreläsningar och enskild kostrådgivning i olika former som anpassas efter önskemål. Under vintern -2013 kommer en bebis så det är nu en hel del fokus på graviditet, kost, och näring, samt kommer framöver att bli fokus på barn och kost generellt. Veronica driver en välbesökt blogg som heter Kostvägen.

3 Kommentarer

Idag skriver jag mitt sista inlägg på Kostrådgivarna.se.

Jag har skrivit en del inlägg som väckt uppmärksamhet och som fått en hel del uppmärksamhet och många läsare. Bland annat om hur jag ser på den mat man ger sina barn och alla åsikter kring detta. Detta inlägg delades tusentals gånger på Facebook, tack för det!

Många läser också om hur det går att vara gravid och äta LCHF-kost.  Ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat eftersom graviditet ofta är ett tillfälle när kvinnor drar på sig extrakilon som är svåra att bli av med. Ibland har någon blivit arg på mina inlägg. Det är helt okej. Konstruktiva diskussioner gynnas inte av att alla har exakt samma åsikt och håller varandra om ryggen. ...läs vidare

11 Kommentarer

Bli inte arg på mig. Jag angriper ingen. Jag hoppar inte på dig med konstaterad laktosintolerans och säger att du hittar på besvären. Jag hoppar heller inte på dig som inte har konstaterad intolerans men som ändå diagnostiserat dig själv och undviker laktos.

Jag vill uppmärksamma något som faktiskt är ett samhällsproblem som breder ut sig.

Ca 3-4% av Sveriges befolkning är laktosintoleranta. Det innebär att man saknar/har brist på ett enzym i kroppen som kan bryta ner sockerarten laktos-mjölksocker. Eftersom vi här i Norden druckit mjölk länge så har vi detta enzym, de allra flesta. Många från andra kulturer har en intolerans eftersom de inte har en flertusenårig kultur av att dricka ko-mjölk. Det här är alltså genetiskt. Laktosintolerans är ingen smittsam epidemi, vilket man kan tro när man tittar i mejerihyllorna i butikerna idag.

...läs vidare

35 Kommentarer

Jag har en liten son på snart 1 år som äter liberal lågkolhydratkost. Han äter alltså kött, fisk, ägg, alla grönsaker, alla frukter, alla rotfrukter. Allt ekologiskt. Han äter också lite potatis och ris ibland. Någon liten bit surdegsbröd ibland. Lite knäckebröd ibland. Och redan har det börjat komma ”oro” här och var att det skulle vara ”synd om honom”. Kommer han få äta tårta på 1-årskalaset? När ”ska han få smaka socker?”. Och ”hur ska det gå när han börjar på dagis?”Jag säger bara en sak. Det är inte synd om mitt barn. Det är era barn det är synd om! Varför? DSC_1229

...läs vidare

 

Om det inte vore så att socker och snabba kolhydrater var förknippat med så mycket olika känslor så skulle det nog vara enklare för många att låta bli dem.

Jag minns en olycklig kärlek i tonåren. Få saker tröstar brustna tonårshjärtan men choklad kan hjälpa till att göra det. Jag var ”tvungen” att äta en chokladkaka om dagen. Marabou Gräddnougat. Eller bara vanlig mjölkchoklad. Jag gick till olika butiker och handlade. Ville inte bli igenkänd som ”hon som handlar en chokladkaka om dagen”. ...läs vidare

6 Kommentarer

Ibland är det mycket fokus på kilon när man pratar kost och bantning. Hur mycket man gått ner, antal kg, antal centimetrar i midjan, hur mycket smalare har låren blivit. Hur många procent har man gått ner av sin ursprungsvikt, osv, osv... Och ju mer man gått ner, desto duktigare och mest karaktärsfast är man. Om man vänder på det - Ju fler kilon man gått upp, desto sämre karaktär och desto mer misslyckad är man...?

...läs vidare

7 Kommentarer

Jag började med LCHF-kost för ungefär 5 år sedan. Jag var inte precis först på något sätt, men jag fick ändå svara på ett oändligt antal frågor om jag skulle dö snart, när jag var på restaurang och bad att slippa potatis/pasta och få extra sås blev det totalförvirring bland personalen. Jag fick svara på när jag skulle börja äta ”som vanligt” igen och jag fick höra många gånger att det inte kunde fungera som viktminskningsmetod. Nu är LCHF/lågkolhydratkosten mycket mer accepterad och känd. Det handlar inte längre om någon ”tokig läkare från Norrland” (Annika Dahlqvist, och inte mina ord utan det många uttryckte DÅ och kände till…) som säger att man kan äta fett och bli smal, det handlar om massor av experter och en hel folkrörelse som vet att det går. Och att man dessutom kan bli friskare från ett antal sjukdomar och mycket piggare, det är det många som vittnar om.Dock är jag glad att jag började för 5 år sedan, för om jag börjat med LCHF idag är jag inte säker på att jag hade lyckats så bra (minus 25 kg)… ...läs vidare

3 Kommentarer

Hur är det? Litar ni på er själva nu för tiden? På att ni kan fatta vettiga beslut inom olika områden? Eller googlar ni allt först för att vara säker? Eller tittar på en myndighets hemsida eller ringer upp berörd myndighet?

Kanske bara är jag men jag upplever det som att vi mer och mer ska styras och kontrolleras och lita på desomvetbättre. Vi vanliga människor är tydligen helt inkompetenta nu för tiden, att mänskligheten överlevt fram till nu tycks vara ett mysterium, för i dessa dagar behöver vi myndigheter som berättar vad vi ska äta och vi behöver en barnavårdscentral som stöttar för att över huvud taget kunna ta hand om våra barn. De instinkter som eventuellt finns, som att äta mat vi blir mätta av, eller låta barn sova i den sovställning de föredrar, håller på och tas ifrån oss och vi är liksom alla bara en enda stor massa av inkompetens som måste upplysas… ...läs vidare

18 Kommentarer

I snart 5 år har jag ätit LCHF-kost. Jag har utbildat mig till kostrådgivare. Lärt mig mer om sockerberoende. Träffat och coachat ett flertal personer och grupper. Svarat på 100-tals frågor. I början mest att jag utsatte mig för något jättefarligt när jag åt ”så mycket fett” och om när jag skulle ”sluta äta sådär”. Senare om det inte var ännu en trend-diet. Om det inte var farligt med fett och lika bra att äta ”lite av allt” faktiskt…Fast jag slapp också många frågor till efter ett tag. När jag gått ner 25 kg och hållit den vikten i åratal. När jag gått ner 11 av mina 13 gravidkilon på 3-4 veckor. Till slut slipper man frågor. Och frågan är om man också blir o-trendig? ...läs vidare

1 Kommentar

Vad är motivation? 
Enligt Wikipedia är det vad som skapar rörelse eller förändring.
Man kan också förenklat säja att motivation är drivkraften som får oss att nå olika mål i livet. 

När får man motivation? Och hur får man motivation? Trillar den över en plötsligt en vacker dag och sen är man motiverad för alltid? Ska man sitta och vänta passivt och hoppas på att den ska komma snart? ...läs vidare

2 Kommentarer

Den 11 april i år fann jag mig själv sittandes i soffan med en 200 gram Marabou chokladkaka. Jag, som vid det laget ätit strikt LCHF-kost i nästan 4 år. Som inte köpt något godis alls på den tiden. Varför åt jag en stor chokladkaka?

Svaret, som jag inte visste just då, var att jag var gravid. Jag hade också jobbat för mycket, vilat för lite, diverse tråkigheter hade hänt, och jag var helt energilös. Ingen ork fanns för någonting alls. Och kroppen sa ifrån. Och sa att ”nu jäklar ger du mig den snabbaste energi du bara kan för nu är det kris här och ingen ost i världen kan lösa den här krisen”. Och jag som ändå vet vad som är bäst för min kropp, dvs en naturlig lågkolhydratkost.

...läs vidare