Författararkiv: Therese Renåker

Therese Renåker

Om Therese Renåker

Therese är den kloka kostrådgivaren som i sin dagliga verksamhet specialiserat sig på kvinnor och kvinnors hormoner. Med ett stort intresse för människans livsbetingelser i allmänhet och hälsa i synnerhet ger Therese oss perspektiv på vad som händer och sker i och runt omkring oss. Therese är verksam som rådgivare, utbildare, skribent och föreläsare med hemmabas i Norrköping. Egen blogg

7 Kommentarer

DörrJag har aldrig varit någon vän av stora traditioner, inte heller julen har varit någon favorit hos mig. Jag tycker helt enkelt att det är alldeles för tråkigt att göra precis samma sak vartenda år; samma mat, samma TV-program, samma musik, samma julklappar… ok, nästan samma julklappar. Traditionstyngden har fått mig att känna mig snärjd, stressad, inträngd i ett hörn med en massa måsten i syfte att uppfylla andras önskningar. Käkarna sammanpressade, ångestklump i halsen, tårar i ögonen, jag vill inte vill inte vill inte, bita ihop och servera, leverera. Till slut gav jag upp, tack och lov. Det kom till en punkt, som med så mycket annat i mitt liv, när jag bestämde mig för att göra det på MITT sätt, som JAG vill. Men från den punkten tog det mig en herrans massa år innan jag faktiskt kom fram till vad jag egentligen ville, hur jag egentligen ville ha det. Idag vet jag. Jag vill vara glad och utvilad på julafton och ha en glad familj att njuta den tillsammans med, det är allt. Allt annat är oväsentligt. Så hur lyckas med det?

För min del innebär det att jag (eller VI rättare sagt, vi hjälps ju faktiskt åt, även om det är jag som styr julskeppet) fixar det mesta som har med hemmet att göra runt första advent. Grovstädar, fönstertvätt, upp med julgardiner, ljusstakar, ja ni vet, allt det där ”juliga”. Kommande veckor inhandlas julklappar i små portioner, men effektivt – jag fullkomligen avskyr att trängas med svettiga, skrikiga, stressade människor på stan, så alla julklappar ska vara införskaffade senast till Lucia. Sedan har vi julmaten – vilken hos oss inskränker sig till ett minimum. Det blir en jullunch där alla i familjen får välja ut sin absoluta julfavorit – detta hamnar på lunchen, resten kan möjligen ätas en annan dag, men inte på julafton. Ingen blir så där äckligt proppmätt och inte blir det en massa julmatsrester som ska åka in och ut ur kylen i det oändliga. Nej, nu får alla det de verkligen vill ha (vilket visade sig inte vara alltför mycket när sanningen kröp fram). Sedan blir det middag på kvällen, den middag vi allra hest vill ha. I år blir det färsk, svensk oxfilé, ”mammas bea”, diverse tillbehör, och ett fylligt gott rött vin till det hela. Det är vad som står högst på önskelistan hemma hos oss så varför skulle vi då äta något annat…?!

Nå, när detta är förberett och inhandlat är grunden lagd för önskemålet att vara ”glad” på julafton, då återstår ”utvilad”. Min optimala lösning på detta är att några dagar före jul helt enkelt sjappa! Dra iväg, lämna allt, familj, kommershysteri, jobb… rubbet, och åka till en av mina oaser, nämligen Köpenhamn. Här kan jag bara vara, inga måsten, inga krav. Plats för perspektiv, tankar, betraktelser, musik, glühwein och… julstämning. Jo så är det. Där i Köpenhamn, med mig själv i folkhavet, där hinner jag landa, där får jag ro. Så sakteliga börjar jag faktiskt längta, längta till julafton, längta hem till familjen, längta efter allt det vackra och goda. Jag hittar den riktiga julen, där, i mig.

När jag kommer hem lägger vi gemensamt handen vid det sista, klär julgranen, slår in paket, proppar apelsiner fulla med nejlikor så dofterna sprider sig i hela huset. Sedan är vi redo att fira jul, även jag, glad och utvilad. Detta är min jul, på mitt sätt. Jag hoppas att du också har funnit din jul och att den blir precis så som du vill ha den.

Med detta inlägg vill jag passa på att tacka för mig. Ganska precis tre år har jag skrivit här på Kostrådgivarna, det är dags för mig att stänga den här dörren och öppna en ny. Mitt varmaste tack till dig som läst det jag skrivit under dessa år. Du som vill fortsätta att följa mig är varmt välkommen till min blogg www.thereserenaker.se, jag hoppas vi ses där.

Nu önskar jag dig en riktigt God Jul och ett underbart Gott Nytt År, må det bli det bästa någonsin!

God vänEn vän är någon som står dig nära, förstår dina behov och gör sitt bästa för att hjälpa dig att tillgodose dem. En vän finns där hela tiden, och framförallt när du behöver det som mest. En vän har kraften att säga dig de obehagliga, beska sanningar som du inte vill höra, tala om för dig när gränsen är nådd. En vän kramar om dig, stöttar dig, vill ditt bästa även när du betett dig dumt. En vän står där vid din sida när andra sviker. En vän kan gråta med dig, skratta med dig, vara tyst med dig. En vän älskar dig även när du minst förtjänar det.

Du har en sådan vän. Du har en vän som ställer upp för dig i vått och torrt, som kämpar för dig och med dig till det yttersta. En vän som ger dig allt hon har, allt hon förmår, 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan, 365 dagar om året och ytterligare en skottdag vart fjärde år. Din vän gör sitt bästa för dig, jämt, utan avbrott.

Din vän gör allt detta utan krav på belöning, oftast i det tysta, utan så mycket som ett tack. Din vän gör allt detta trots att du skäller på henne titt som tätt, klandrar henne och ifrågasätter hennes duglighet. Du till och med smutsar ner henne, straffar henne och pratar illa om henne. I värsta fall kanske du till och med låter henne svälta och jobba på övertid.

Men hon klagar inte, din vän. Hon gör sitt bästa ändå, för din skull. Det är för din skull hon lever. Du är den som fyller hennes liv med mening, utan dig är hon inget. Hon vet det. Därför är hon med dig från första andetaget till det sista. Hon är din mest lojala vän, du kommer aldrig hitta någon mer som henne.

Din vän heter Min i förnamn och Kropp i efternamn. Hur god vän är du med henne?

PS. Till dig som läst. Välmående och hälsa är så mycket mer än kost, motion och hormoner, även om dessa självklart är jätteviktiga ingredienser. Om du har följt mina inlägg här på KRG sedan starten för tre år sedan har du säkert märkt att mina inlägg dragit alltmer åt ett annat håll. Jag känner att jag har så mycket mer att ge i dessa livets stora frågor om lust, glädje, mening och syfte. Och då mitt intresse för dessa livets andra sidor tar allt större utrymme väljer jag att inte skriva på Kostrådgivarna så länge till. Jag är så tacksam för att jag fått möjlighet att nå dig med mina ord via KRG men det börjar bli dags för mig att gå vidare. Jag älskar att skriva och kommer att lägga hela mitt fokus där mitt hjärta säger att jag ska vara. Vill du fortsätta att läsa mina rader och tankar är du varmt välkommen att följa mig på thereserenaker.se.

Slanda-001Hur skulle du se på världen om du såg den idag med din vuxna blick men ändå för första gången? Som om alla dina levda dagar fram till nu tillbringats i en drömlös slummer. Kan du föreställa dig det? Om du själv vore ett oskrivet blad utan livets erfarenheter, utan kunskap om världen och människorna, utan all den vetskap som lagts på dig sedan ditt första andetag. Om du vore ett oskrivet blad och världen den bok du ska skriva. Om du var författaren, du var regissören, du bestämde innehållet i boken och lät varje upplevelse fylla ditt blad och bokens sidor.

Skulle du välja endast det svarta bläcket, eller använda alla färgerna? Skulle du välja de hårda orden eller de mjuka? Skulle du närma dig sidorna och världen med rädsla eller nyfikenhet? Skulle du vända blad eller bara skriva och läsa förstasidan?

Hur skulle det vara om du levde denna dag som vore det den första? Om det vore den sista skulle du kanske leva den i desperation, med en känsla av panik eller uppgivenhet. Men om det vore den första, den allra första dagen i ditt liv, hur skulle dina val då se ut?

Låt mig berätta en sak. En viktig sak. Den här dagen ÄR den första.

Varje kväll när du går och lägger dig att sova dör den gångna dagen. Varje morgon när du stiger upp föds dagen ny, den första dagen. Hur vet du att inte alla de andra bara var en dröm? Varje morgon ÄR du ett oskrivet blad, ett blad som är odefinierat, en berättelse att skriva. Du, och bara du, har makten och möjligheten att välja innehållet, välja färgerna och orden. Du kan välja att upprepa och förverkliga nattens drömmar eller öppna ögonen och se den första morgonen i all sin krispiga renhet.

Lev som om denna dag vore den första. Den ÄR den första.

PS. Till dig som läst. Välmående och hälsa är så mycket mer än kost, motion och hormoner, även om dessa självklart är jätteviktiga ingredienser. Ni som följt mina inlägg här på KRG sedan starten för tre år sedan har säkert märkt att mina inlägg dragit alltmer åt ett annat håll. Jag känner att jag har så mycket mer att ge i dessa livets stora frågor om lust, glädje, mening och syfte. Och då mitt intresse för dessa livets andra sidor tar allt större utrymme väljer jag att inte skriva på Kostrådgivarna så länge till. (Men lugn, några gånger till blir det allt!) Jag är så tacksam för att jag fått möjlighet att nå dig med mina ord via KRG men det börjar bli dags för mig att gå vidare. Jag älskar att skriva och kommer att lägga hela mitt fokus där mitt hjärta säger att jag ska vara. Vill du fortsätta att läsa mina rader och tankar är du varmt välkommen att följa mig på thereserenaker.se.

2 Kommentarer

IMAG0733Söndag. När du läser det här har jag precis gett mig iväg till härliga Spanien. Under en vecka ska jag göra mitt allra bästa för att dela med mig av min kunskap om och mitt engagemang för allt som har med kost att göra. För Mf Hälsoutbildningars räkning ska nya kostrådgivare utbildas. Vi ska bli fler som har både bred och djup kunskap om maten och kroppen, fler som på ett eller annat sätt kan dela med sig till andra och hjälpa till att sprida kunskapen.

Jag älskar verkligen mitt jobb, och just den här utbildningen som ges i Spanien, den är grädden på moset. Människor som är intresserade, människor som tagit ledigt från sin vardag och åkt iväg, människor som ger sig själva möjlighet till maximalt fokus kring ett ämne de brinner för. Allt detta tillsammans med andra med samma intresse och i en helt fantastisk miljö, i november. Jo, jag har världens bästa jobb!

Är det en slump att man får/har sitt drömjobb? Jag tror inte det. För ett antal år sedan var detta min högsta önskan. Jag stod på Europabalkongen i Nerja och blickade ut över ett kolsvart Medelhav en sen kväll och sade högt till mitt sällskap ”Tänk att få vara här, precis här, i Nerja, i november, utbilda människor och dessutom få betalt för det – DET vill jag göra!”. Denna min innersta önskan uttalades med eftertryck och spreds ut över det nattsvarta vattnet. Det tog några år, sedan var min önskan uppfylld.

Jag tänker på detta varje gång jag är här. Hur innerlig och djup min önskan var, så äkta, så mycket jag. Flera gånger i mitt liv har jag fått uppleva hur just den sortens magi fungerar i tillvaron, hur vår önskan faktiskt skapar vår verklighet. Men bara om önskan är ”på riktigt”, förankrad i vårt inre, först då kan du blir bönhörd.

Vi formar våra liv hur vi än bär oss åt, mer eller mindre medvetet. Jag tror inte på slump, jag tror inte på att vi är offer för några omständigheter. Det kanske kan verka så i det yttre, men det stämmer helt enkelt inte i mitt huvud. Att lita till slumpen eller i värsta fall anta offerrollen,fråntar dig inte bara ansvaret utan också möjligheten att förändra och skapa nytt. Att axla det fulla ansvaret för livet är inte alltid så lätt men det är det enda möjliga om du vill flytta dig från den punkt du står på nu. Allt börjar med en önskan, en djup önskan, en grundprioritering, ett val. Det är bara du som har makten att göra det valet i ditt liv.

Imorgon måndag drar utbildningen igång och jag riktigt längtar, jag lever min dröm. Hur ser din måndag ut? Är den som du vill att den ska vara, längtar du dit? Jag hoppas det, då har du också valt rätt.

Vill du läsa mer om mina tankar kring livet och allt det för med sig? Då hittar du mig på min ganska nystartade blogg www.thereserenaker.se. Jag hoppas att vi ses där också!

Från värmen och med värme

Therese

1 Kommentar

IMAG1575Tack vare fantastisk teknik är det möjligt för mig att skriva det här inlägget på en onsdag medan du kan läsa det alldeles nypublicerat på en söndag. När jag skriver detta gör jag det i min lilla, för veckan hyrda, lägenhet i Skagen. Regnet slår mot rutan, vinden viner, men här inne i skrivstugan är det hur varmt och mysigt som helst. En rykande varm kopp te från den lilla Kaffestugan i byn står bredvid mig på bordet. Passande nog har téet namnet ”Skagen Drömte”. Detta är verkligen min dröm. Att få tillbringa en vecka i absolut ensamhet och bara göra det jag tycker bäst om, skriva, det är en verklig ynnest. Att dessutom få göra det på en plats som jag kallar ”mitt själsliga hem” skänker både kropp, själ och tanke den frihet jag såväl behöver.

När jag vandrade längs strandkanten härom kvällen slog det mig återigen hur galet vi lever. Alla så kallade ”måsten” som styr oss, alla rädslor, all begränsning. Vi kämpar igenom våra liv som om antalet morgondagar vore obegränsat. Lever vi så kommer livet successivt att sakna mening. Vi tappar vår styrka, vår förmåga att skapa och forma det liv vi vill leva. Vi förlorar nyfikenheten, äventyrslusten, glömmer bort varför vi egentligen är här. Sedan undrar vi varför vi är så trötta, så slutkörda, så låga…

Det faktum att jag är här, där jag är, just nu, är resultatet av en helt annan drivkraft. Jag är inte här för att jag måste, jag är inte här med ett tydligt mål. Jag är helt enkelt här för att jag vill. För att det här ger mig den största glädjen. Mycket tid vid datorn gör att axlarna värker, ryggen protesterar och huvudet går varmt. Men jag är lycklig! Jag är lugn, tillfreds, vet att jag är på precis rätt ställe och gör precis det jag ska. Här och nu finns bara här och nu.

Det är inte första gången jag gör så här, åker iväg, jag har varit här förut. Varje gång noterar jag några intressanta saker. För det första vaknar jag med ljuset, utan klocka, utsövd. I vanliga fall är jag riktigt morgontrött. För det andra har jag ett större behov av att komma ut, stranden och havet lockar, så min dagliga motion blir helt utan ansträngning betydligt större än hemma. För det tredje så är min motion allt annat än flåsig, tvärtom, det är en veritabel studie i mindfulness. Alla tankar sveper bort med vinden och det enda jag kan fokusera på är havets rytm och alla vackra stenar. För det fjärde så äter jag betydligt mindre. I vanliga fall ...läs vidare

3 Kommentarer

No 21Den här grafen, diagrammet, publicerades i min dagstidning i veckan. Den visar hur arbetslivet påverkar oss både fysiskt och mentalt och hur utvecklingen sett ut från 1998 fram till idag. Ta dig en extra titt på de streckade linjerna – de visar hur många arbetsrelaterade besvär som orsakas av stress och annan psykisk ohälsa, hos både män och kvinnor.

Någonting har hänt bara de senaste två åren, och det går INTE i rätt riktning, kurvorna pekar nästan rakt uppåt. Allt fler upplever alltså en galen stress på jobbet. Det här stämmer mycket väl överens med min egen erfarenhet. Jag jobbar dagligen med människor, i synnerhet kvinnor, som befinner sig nära den beryktade väggen eller försöker kravla sig upp efter att ha krockat med den. Vad är det i vårt arbetsliv och samhälle som gör att det blir så här? Jag tror personligen inte att det enbart är arbetslivet som är boven i dramat, jag tror att det är en del av pusslet. Jag tror att det är hela vårt livspussel och vår syn på livet som ställer till det. Vi ska lyckas på alla fronter, alltid spänna bågen hårdast, alltid sikta högst. Annars duger vi inte, utan ambition är vi inget. Men i denna ambition kvävs något annat, tiden räcker till för att överleva, men inte till att leva. Vi känner oss snärjda, begränsade som människor.

Våra prestationskrav och effektivitetsmål håller på att ta knäcken på oss! Vi glömmer bort vad det vill säga att leva, vad själva livet går ut på. Det är inte meningen att vi ska vara små kuggar i ett stort maskineri vars slutprodukt vi inte ens bett om. Vi förtjänar att leva, andas, njuta. Våra barn förtjänar närvarande föräldrar som ser upp från mobiltelefonens förhäxande, blå sken och SER DEM istället. Barnen kan inte heller fortsätta att pressas genom ett skolsystem som värderar, bedömer och granskar deras duglighet in i detalj – barn är små människor, inga prestationsmaskiner. Vi kan inte fostra dem i ett tänk som bygger på att de ska gå i skolan en full arbetsvecka för att sedan göra nästan lika mycket extra jobb hemma. Eller är det månne en förberedelse för arbetslivet?!

Vi måste förstå att vi inte är det vi presterar, att ett liv ska njutas inte genomlidas. Vi måste få perspektiv, ta tillbaka kraften och kommandot över innehållet i våra liv. Ingen annan kommer att göra det åt oss, inte makthavarana, inte aktieägarna, inte företagsledarna och inte din chef. Du, bara du, kan bestämma hur du vill leva ditt liv och vad som är meningsfullt för dig. Bara du kan ändra på ditt liv, bara du kan fylla det med mål och mening.

Vi är människor, kloka människor, människor som faktiskt kan se utanför ramen om vi bara försöker. Vi kan fortsätta springa i ekorrhjulet men vi kan också välja att kliva av. Vi har den förmågan, den makten. Faktum är att vi inte bara är de som springer i hjulet, tillsammans ÄR vi också själva hjulet. Därför kan vi säga stopp, stopp det här funkar inte. Vi vill se ett annat samhälle, en annan utveckling. En mänsklig värld. En värld att LEVA i. Om vi vill. Är det kanske dags nu?

4 Kommentarer

No 20 sötningsmedelVi människor må tror vad vi vill, inbilla oss, hoppas och försöka, men nej, kroppen låter sig inte luras. I veckan kom nya forskningslarm om konstgjorda sötningsmedel, du vet de där ”ofarliga” sötningsmedlen som din kropp inte känner igen, inte kan ta upp och som därför inte påverkar dig. Tillåt mig le lite snett. Jag kan inte hjälpa det, men någonting inom mig säger ”YES! Kroppen reagerar, kroppen regerar, kroppen låter sig inte luras, naturen är överlägsen.” Kan du förstå min känsla? Vi människor har en sagolik förmåga att försöka tro att vi kan sätta oss över naturen, att vi med våra hjärnor och smarta uppfinnigar är listigare än naturen självt. Det har hittills aldrig lyckats, inte en enda gång, inte i ett enda sammanhang. Det visar sig alltid att vi måste samarbeta med naturen, inse att vi är en del av den, annars går det åt pipsvängen.

Och nu är turen kommen till sötningsmedlen, äntligen. I det här fallet handlar det om en cocktail av aspartam, sackarin och sukralos – hittills ansedda som helt ofarliga i lagom mängd. Såväl friska som sockersjuka har riskfritt kunnat njuta av den konstgjorda sötman, utan att gå upp i vikt, utan att påverkas på minsta lilla sätt, vi har med gott samvete kunnat lura våra kroppar. Trodde vi. Den nya forskningsrapporten visar dock att dessa ämnen orsakar en ökad glukosintolerans. Du får alltså en sämre förmåga att hantera socker, ett förstadium till diabetes, även när du äter normala mängder av dessa sötningssmedel. Hur, frågar man sig då. Dessa sötningsmedel kan ju inte tas upp och innehåller inget socker som våra kroppar kan begripa sig på. De passerar ju bara och kommer ut i andra änden, väl? Nej, för tarmen talar. I dina tarmar finns flera kilo bakterier, och de finns där för att du behöver dem, utan tarmbakterier fungerar du helt enkelt inte.  Och se, de nya forskningsrönen visar att tarmbakterierna kan använda sig av de konstgjorda sötningsmedlen, metabolisera dem, vilket leder till en påverkan på glukosbalansen i kroppen! Sötningsmedlen påverkar dessutom tarmfloran och skapar en annorlunda bakteriesammansättning.  Och fort går det, vissa människor får en sämre glukostolerans på bara 5-7 dagar. Och vi vet att diabetiker redan har en annan bakterieflora än friska…

Nu gällde studien aspartam, sukralos och sackarin - hur det ser ut för andra sötningsmedel som påstås vara ofarliga vet vi inget om, men en logisk slutledning borde kanske ändå vara att skillnaderna inte är så stora. Studien måste självklart följas upp av fler studier för att man vetenskapligt ska kunna säkerställa resultaten, men intressant är det hur som helst redan nu.

Jag tycker också det är intressant att höja blicken ett snäpp och fråga mig VARFÖR vi vill försöka lura våra kroppar. Din kropp är ju din bästa vän, eller…? Vill du gå runt och lura din bästa vän dag ut och dag in? Tror du på fullt allvar att din bästa vän är helt immun mot ditt lurendrejeri och låter det passera år efter år efter år? Tror du verkligen att du är så bra på att luras att du kan lura naturen självt? Och hur känns det i MAGEN när du försöker lura dig själv…?

3 Kommentarer

No 19Tycker du att utseende är viktigt? Värderar du människor efter hur de ser ut? Dömer du människor som är tjocka? Självklart inte, kanske du muttrar, då vore jag väl en hemsk, ytlig människa. Men även om det inte handlar om just dig så tänkte jag ta mig friheten att resonera lite kring det här ändå, lite för skojs skull bara. Ni som känner mig vet ju att jag gillar att vända och vrida lite… 😉

Så här är det. Jag har mött åtskilliga människor genom åren, människor som kämpat med sin vikt, fastnat, gett upp, kämpat igen, räknat, läst, följt alla anvisningar, ätit rätt, motionerat rätt och provat alla möjliga och omöjliga tekniker för att må bra och gå ner i vikt. Utan framgång. Jag har gång efter annan noterat att dessa människor ofta haft en viss sak gemensamt, nämligen en viss sorts tankar. Ett mer eller mindre konstant mantra har följt dem genom vardagen – ett mantra som låter något i stil med ”Usch, vad jag är tjock”, ”Jag MÅSTE gå ner i vikt”, ”Jag får snart panik på att jag bara går upp i vikt”, ”Jag mår bra, men jag kan INTE släppa det här med min övervikt”, ”Jag är så ful med den här övervikten, inga kläder sitter snyggt” och så vidare.

Känner du igen det? Det här handlar ju som sagt inte om dig, men du kanske känner andra som låter så här?

Vet du vad som händer i en kropp när man mer eller mindre uttalat ältar liknande rader i sitt huvud? Dessa och liknande mantran är inte neutrala utan är kopplade till en värdering, en attityd, en åsikt och åtföljs alltid av en känsla – i det här fallet en negativ sådan. (Jag tror ju inte att det finns någon som tänker ”Usch vad jag är tjock – tjohoo!”…) Vi lever i en kultur där utseendet tillmäts enormt stor betydelse och där övervikt verkar vara den största synden av dem alla. Då är det väldigt svårt att tänka tankar om övervikt och fortsätta vara neutral i sin känsla. Man kan kanske vara neutral i förhållande till andra men inte till sig själv.

När man tänker sådana här tankar om sig själv följer alltså oftast den negativa känslan med. Och ju starkare känslan är och ju oftare man känner den, desto oftare aktiverar man sitt stressystem. Ett stressystem som mycket effektivt blockerar allt vad viktminsking och välmående heter. När viktminskingen uteblir kämpar man ännu hårdare, upprepar sitt mantra ännu oftare, aktiverar stressystemet ännu effektivare och…man är inne i en ond cirkel. Vad man än gör, hur ”duktig” man än är, så kommer man inte att bli av med sina överflödskilon. Tankarna om sig själv, fokuseringen på och värderingen av just vikten, sätter käppar i hjulet.

Visst är det knepigt, det är ingen lätt cirkel att bryta! Ofta känns det oöverkomligt och hopplöst. Man vet med sitt huvud hur man ska tänka men känslorna lyder inte. Inga affirmationer i världen har löst upp knuten – känslan av att vara tjock och därmed ful, inte duga, inte vara duktig eller god nog, sitter för djupt.

OM du känner igen, inte dig själv förstås, men någon av dina vänner i detta, så vill jag be dig hälsa hen: 1. Du är långt ifrån ensam. 2. Du KAN påverka detta, men det kräver en annan sorts jobb från din sida. 3. Jag lovar dig, det är mödan värt, hundra gånger om, så, 4. Sök hjälp, terapi, någon att prata med, för 5. Du är värd att må ditt allra bästa och ska inte slösa bort en enda dag till av ditt värdefulla liv, så gör något åt det, nu.

Och medan du nu, för en väns räkning, febrilt letar efter telefonnumret till närmaste terapeut så vill jag passa på att så ett tankefrö hos dig. Om jag återigen frågar dig vad som är viktigast för DIG i mötet med en människa, är det utseendet eller det som finns på insidan – vad svarar du då? Jag kan sätta min högra hand på att du fortfarande svarar insidan. Förstås. Men du, om detta är sant, på riktigt sant, hur kommer det sig då att du, jag, vi alla lägger ner så mycket mer tid, tanke, kraft och energi på vår egen utsida än på vår insida…?

Tänk efter, med all logik betyder det ju att vi då antingen lurar oss själva och faktiskt tillmäter utseendet större betydelse än vi vill kännas vid. Eller också talar vi faktiskt sanning, insidan ÄR viktigare än utsidan för oss, men då bara så länge vi talar om ALLA ANDRA, inte om MIG och DIG, för när det gäller just oss så är utseendet trots allt av stor betydelse! Kan vi vara överseende, storsinta och kärleksfulla när det gäller andra människor, samtidigt som vi bedömer och värderar oss själva efter en helt annan mall? Är det ens möjligt? Hur rimmar det? Om VI egentligen tycker att det är oviktigt med utseendet men ändå fokuserar på vårt eget, är det då för att vi inbillar oss att ALLA ANDRA värderar oss efter utseende, men vi gör det inte? Vad säger det i så fall om vår syn på och vår tilltro till andra människor…?

Blev det rörigt nu? Lite förvirrat? Kanske till och med lite jobbigt? Det var i så fall min mening. Jag tror att det är nyttigt att fundera vidare på hur vi tänker och värderar oss själva och andra. Klura lite på vad som egentligen är sant för oss. Men har du inte minsta lust att göra det så är det bara att glömma det du just läst!

Fortsätt njuta av det ljuva september. J

Therese

PS. Och innan någon nu med emfas påpekar det, så vill jag förekomma – visst kan man bry sig om sitt utseende, vilja göra sig fin, utan att det för den skull har med fixering eller värderingar att göra! Skillnaden ligger i den känsla som ligger bakom. Gör du det med glädje för att du njuter av din kropp och tycker det är roligt, så är det en himmelsvid skillnad mot om du gör det för att försöka dölja det du inte är nöjd med.

4 Kommentarer

ModSemestern är slut och vi lägger en fantastisk sommar bakom oss. Vardagen rullar in med full kraft. Hur känns det, känns det bra och inspirerande eller trist och vemodigt? För mig som älskar sol och värme känns kylan, regnet och de kortare dagarna inte som en ”hit” direkt, men eftersom inget av detta går att påverka så är det lika bra att acceptera. Och förutom detta med vädret så har jag en vardag som jag tycker om, som jag själv förfogar över och som jag kan påverka hur mycket som helst. Har du också det? Trivs du i den vardag som nu rullar in och för med sig ditt liv, är vardagen full av regnbågens alla färger eller känns den mest som oändliga nyanser av grått?

I mitt arbete möter jag massor av människor, alla olika och med olika bekymmer och behov. De har problem med magen, vikten, hormonerna och orken. Vissa har ont men de flesta känner sig allmänt energifattiga och håglösa. ”Vad kan jag göra Therese, kan du hjälpa mig? Jag har ju nyss haft semester men känner mig tröttare än någonsin. Säg bara vad jag ska köpa för tillskott så gör jag det, jag MÅSTE få tillbaka orken och lusten, både för min egen skull och för familjens!”

Så låter det nästan alltid vid första kontakten, desperationen tränger igenom de frampressade orden. Så vi pratar magbesvär, vi konstaterar hormonella obalanser, vi diskuterar sömnvanor, mat och olika tillskott som kan understödja läkningen. Allt är hoppfullt och visar en väg framåt. Tills vi kommer till kärnan, orsaken, roten.

”Hur har du det, egentligen? Är du glad? Ser du fram mot en ny morgon när du går och lägger dig på kvällen? Vill du gå till ditt jobb? Vill du komma hem till din partner? Träffar du dina vänner? Gör du roliga saker?”

Här blir det ofta en paus i samtalet. Eftertanke. ”Men jag har ingen ork för det roliga! Jobbet suger musten ur mig, jag är helt däckad när jag kommer hem. Situationen på jobbet är helt orimlig, men jag kan ju inte bara sluta gå dit, vi måste ju ha mat på bordet. Sexlusten är död och de extra kilona gör ju inte saken bättre. Och med småbarn och allt… Jag försöker ju orka och hinna med träningen men det hjälper inte! Och så har jag min gamla pappa att tänka på också, han är sjuk så… Och barnen tar ju all ledig tid. Och även om jag vill så… Nej, jag är inte glad längre, jag känner mig mest bara stressad, slits mellan en massa måsten och känner mig allmänt otillräcklig. Hur ska jag göra för att orka? Jag måste ju orka!”

Det blir som ett mantra. Ett cirkelresonemang utan slut. En hopplös tankekedja som slutar med uppgivenhet och en känsla av att sitta fast.

Känner du igen dig i det här på något sätt? Om inte kan du sluta läsa nu. Men OM du känner igen dig minsta lilla, OM du känner dig som ett offer för omständigheterna, som om någon annan format det liv du nu sitter fast i, eller du kanske format det själv men sitter likförbaskat fast – då vill jag ge dig en ny tankesträng. Spjärna inte emot den utan försök ta den till dig även om den känns orimlig, du behöver inte gilla den, men prova att acceptera den. En bit i taget.

  1. Jag äger mitt liv. Jag ensam skapar mitt liv. Jag ensam har ansvaret. Jag ensam kan påverka det. Ingen annan. INGEN annan.
  2. Jag har alla förmågor jag behöver för att förändra och leva det liv jag vill. ALLA förmågor.
  3. Det ENDA som hindrar mig är min rädsla – mitt behov av trygghet och kontroll. Men tänk efter, känner jag mig trygg här och nu? Har jag kontroll? Nej, livet låter sig inte kontrolleras. Ju mer jag försöker, desto otryggare blir jag.
  4. Så jag måste utmana rädslan, kliva ur komfortzonen, VARA MODIG – där finns livet. Steget behöver inte alls vara stort, men jag måste börja gå, sätta den ena foten framför den andra. I den takt som passar för mig. Ha tillit till mig själv och livet. Jag kommer inte alltid att veta vad som väntar runt hörnet men den osäkerheten rymmer också nyfikenheten. Den nyfikenhet som väcker livsgnistan och livsglädjen. Allt jag behöver är en gnutta mod. Nu.

Med värme

Therese

No 17 tårtaDet är receptet är inte som andra recept på den här sidan. Det innehåller en väldig massa olika ingredienser och tar hela 24 timmar att göra, men faktum är att du rör ihop den här kakan mer eller mindre medvetet varje dag. Frågan är hur gott din kaka smakar? Om du har bra proportion mellan ingredienserna och fått med dem alla så torde den smaka alldeles förträffligt. Har du däremot glömt bort några eller fått felaktiga proportioner, ja då kanske din kaka blir både torr, vidbränd, hård eller allmänt svårsmält. Exakt hur din kaka ser ut vet inte jag, det finns många varianter på receptet, men här kommer i alla fall mitt recept!

Livets Hälsokaka á la Therese

Ingredienser
  • Rätt mat och dryck
  • Meningsfull sysselsättning
  • Pengar
  • Rörelse
  • Naturkontakt
  • Sol och dagsljus
  • Familj och goda vänner
  • Egentid för reflektion
  • Tro och tillit
  • God sömn
  • Valfri krydda
Gör så här

Ta rätt mängd mat och dryck för just din kropp (eftersom du läser på den här sidan behöver jag inte förklara vad jag menar – du vet!). Tillför sedan en sysselsättning som du upplever som meningsfull och som skänker dig glädje. Den här ingrediensen är oerhört viktig eftersom den upptar så stor del av kakan. Se till att den här ingrediensen är färsk och smakar bra, annars blir kakan lätt sunkig. Din preferens här kan dessutom komma att ändras med åren – var inte rädd för att experimentera lite, fastna inte i den gamla trygga ingrediensen av ren slentrian, trygghet eller bekvämlighet. Lite nya smaker friskar upp!

Rör sedan i pengar. Det är också en viktig ingrediens, men se till att den inte får FÖR stor betydelse, den tar lätt överhanden om man fäster för stor vikt vid den. Stora kakor är inte alltid de godaste. Om pengaingrediensen håller på att ta över kan det vara en god idé att provbaka en mindre kaka helt enkelt. Satsa på kvalitet framför kvanitet.

Med rätt mat och dryck och en meningsfull sysselsättning som dessutom skänker lagom med pengar är det så dags att tillsätta lite rörelse. Enklast möjliga och för att undvika konkurrens med föregående ingrediens så föredrar jag personligen att helt enkelt gå, långt och länge. Smaken är givetvis olika så du får uppfinna din egen variant här. Fördelen med att vistas ute är man då helt naturligt också får med nästa två ingredienser – sol/dagsljus och naturkontakt. Detta är mycket viktiga ingredienser som många missar i baket. Men utan dem blir kakan obalanserad i smaken, lite för sur skulle man kunna säga.

Nu är du faktiskt mer än halvvägs igenom kakabaket men långt ifrån färdig. Många är här trötta i armen efter allt rörande och vispande men ser du inte till att få med övriga ingredienser så kan jag garantera dig att du snart kommer tröttna på att baka kaka helt och hållet.

Det är dags för familjen och de goda vännerna. Den här ingrediensen kan man inte få för mycket av – häll i så mycket du vill. Det är dem som gör kakan värd att äta, det är dem som motiverar dig att baka en ny kaka när denna är bakad, klar och uppäten.  Så häll i, rör om och krama riktigt ordentligt.

Efter detta är det dags för några mindre kryddor och smaksättningar, men förleds nu inte att tro att de är oviktiga. De upptar kanske inte så mycket plats i kakan men utan dem blir kakan smaklös och…andefattig. Det jag pratar om nu är egentid för reflektion samt tro och tillit. Jo jag vet, det låter lite abstrakt, men låt mig förklara. Du behöver egentid för att kunna betrakta din kaka. Smakade den bra idag, hade du glömt något, tagit för mycket av något? Om du inte får med denna reflektion riskerar du att fortsätta baka en smaklös kaka eller bli tvärtrött på den variant du bakat i alltför många år. Om du skulle upptäcka att dagens kaka smakade sisådär bra så behöver du ingredienserna tro och tillit. Tron på dig själv och tilliten till din förmåga att baka en godare kaka imorgon. Alla har nämligen den förmågan och du kan inte heller köpa någon annans kaka. Du kan ju försöka, men jag kan lova dig att ingen frivilligt ger bort sin utan det slutar med att du hjälper till att baka någon annans kaka istället för din egen – inte bra.

Då kommer vi så till den sista ingrediensen. Sömnen. Om du rört ihop resten av ingredienserna, vägt av, blandat väl och smakat lite på smeten är det bara att skicka in alltihop i ugnen. Denna del är inte heller att förakta, du kan inte kompromissa för mycket med den tid som kakan måste vara i ugnen. Står den inne för kort tid blir den kletig och sjunker ihop, står den inne för länge blir den för hård och torr. Skulle du inse lite för sent att du tagit fel proportioner på alltihop så att till exempel sysselsättningen tagit plats på bekostnad av sömnen så är det ingen fara på torpet. Gör bara om imorgon och försök vara lite mer noggrann med proportionen i nästa kaka.

Det är nämligen det som är det fina i den här smeten – du får chansen att baka en ny fantastisk kaka VARJE DAG! Eller rättare sagt, du bakar hur du än gör, du kan inte undgå det. Så se till att fila på ditt recept, tillsätt vilka smaksättningar du vill och fortsätt tills du hittar den kaka som just du tycker bäst om. Det är ju ändå du som ska äta den.

Lycka till!