Författararkiv: Anette Lysgaard

Om Anette Lysgaard

Anette Lysgaard är kostrådgivare i Halmstad. Anette har även massage/zon/antistress/ KINOpraktikterapeut m.m. Målet är att ge dig, ensam eller i grupp, så mycket kunskap om hur det du äter påverkar din kropp så att det känns lätt och naturligt att byta ut sockret och mackorna mot mat som du mår riktigt bra av.

4 Kommentarer

Lysgaard Jante, titta bort nu... För det är möjligt att jag kommer att sträcka på mig en aning nu, kanske t.o.m. våga skriva att jag är ganska bra...

En av de saker jag både beundrar och imponeras av i livet är människor som vågar gå sin egen väg. Som säger upp sig från det stressiga jobbet, flyttar ut på landet och blir självförsörjande. Eller de som köper en båt och ger sig ut på havet i 2-3 år. Eller liknande. Nej, jag skulle bli nipprig av att sitta och titta när morötterna växer och säkert uttråkad av att bara se havet i flera år men grejen beundrar jag. Jag, som alltid ansett mig vara den största trygghetsnarkomanen som finns, kan gärna skriva dagbok en vecka i förväg så jag vet vad som händer. Tills jag, en måndagskväll i höstas, var ute och gick stavgång (fast numera går jag med såna där underbara hantlar som har samma effekt som stavar, superbra!) med min kompis Ulrika som hade varit på någon 'må bra föreläsning' och som plötsligt sa:

-       Jag tycker du ska börja föreläsa.
-       Va, jag? Om vadå? (Då var jag inte kostrådgivare).
-       Om dig själv, om allt du gör och att du alltid vågar osv.
-       Vad tusan säger människan, driver hon med mig? Jag? Vågar? Och VAD har jag gjort som inte alla andra gjort (bättre..)? Och, VEM skulle vilja lyssna??

Jag älskar min kära vän, men lite knäpp är hon uppenbarligen 🙂 Sedan började hon rabbla upp mitt liv på ett sätt som jag aldrig hade sett det på. Inom mig är jag ju fortfarande lika feg, men på något sätt har jag ändå lyckats få modet och viljan att vara större än rädslan. Och när jag inser det så är jag faktiskt lite stolt!

Fram tills jag var 33 (fyller 50 snart) var nog det mest våghalsiga jag gjort att säga upp mig som tandsköterska (självklart tog jag först tjänstledigt) och plugga till barnsköterska. Och inget fel med det, jag trivdes jättebra med alla ungarna på dagis. I flera år var jag dessutom assistent till en liten gravt utvecklingsstörd pojke, vilket gav mig erfarenheter jag aldrig skulle kunna läsa mig till.

Fram till att jag var 33 hade jag inte ägnat min vikt speciellt mycket uppmärksamhet. Jag har en, ytligt sett, rätt 'snäll' kropp, är 1,75cm och vägde då (som nu) runt 68 kg. Jag var ledare på Friskis&Svettis och körde många och tuffa pass. Vältränad alltså. Då blev jag lämnad av min sambo, snabbt och lätt, ”Jag vill flytta” och tio minuter senare var han borta. Vi hade inte bott ihop så länge men ...läs vidare