Författararkiv: Angelica Hemlin

Om Angelica Hemlin

Denna vecka kommer en av våra besökare, Angelica Hemlin, bjuda på praktiska vardagsrecept som hela familjen gillar, och som passar perfekt i matlåda dagen efter. Hon bloggar till vardags under pseudonymen »Matgiken« och har ätit LCHF i snart tre år. Angelica brinner för bra råvaror och schysst djurhantering.

2 Kommentarer

Rödbetssallad lchfTill julens kalvsylta vill både jag och sambon gärna ha rödbetssallad, men just rödbetssallad är tyvärr ett av de där riktiga lågvattenmärkena vad gäller tillsatser. En innehållsförteckning på en av marknadens mest sålda förpackningar med det rosa tillbehöret lyder som följer:

Rödbetor (65%), vegetabilisk olja, äggula, gult senapsfrö, ättika, socker, salt, kryddor, konserveringsmedel (E202, E211, E262, E270), stabiliseringsmedel (E412, E415), surhetsreglerande medel (E330)

Tack och lov är det enkelt att göra egen rödbetssallad – helt utan konstigheter. Jag unnar mig till lite äpple i min, för krisp och sötma, och en klick dijonsenap för sting. Och ja, jag använder faktiskt vanliga, inlagda rödbetor i det här receptet, men den som vill slippa undan sockret helt kan förstås koka, skala och tärna helt naturella rödbetor. Ruggigt gott till både kalvsylta och köttbullar blir det oavsett!

Rödbetssallad utan konstigheter

  • 10 små inlagda rödbetor
  • 0,5 äpple
  • 2 msk finhackad röd lök
  • 1 dl crème fraiche
  • 1 dl majonnäs
  • 1 tsk dijonsenap
  • havssalt
  • svartpeppar från kvarn

Fiska upp rödbetorna ur burken och låt dem rinna av på lite hushållspapper. Tärna dem fint. Använd engångshandskar om du ska på fest samma dag – man blir härligt rosa om fingrarna!

Skala äpplet och skär även det i riktigt små tärningar, samt finhacka löken. Två matskedar motsvarar ungefär en halv liten röd lök.

Blanda crème fraiche, majonnäs och dijonsenap i en bunke. Tillsätt rödbetor, äpple och lök och blanda.

Smaka av med salt och peppar.

 

 

Kalvsylta lchfOm jag säger kalvsylta kanske du rynkar på näsan? Tänker på den där svagt rosa, kryddpeppardoftande geléklumpen i plastlåda med folielock i affärens charkuterihylla? Glöm den! Genast! De två har nämligen absolut ingenting gemensamt, bortsett från namnet.

Hemma i min jämtländska familj har syltan till att börja med oftast gjorts på älg. Eller ren. Eller något annat som råkar finnas i frysen för tillfället. Följaktligen blir den brun och trist till färgen, och ser alldeles oerhört oansenlig ut. Men vad gör väl det? Med sin milda och mjuka smak är den en ren (dock inte skär!) njutning och utan sylta på bordet blir det varken jul eller påsk hemma om du frågar mig.

Dessutom är sylta både billig och rentav miljösmart mat. Kött som inte funkar till något annat är perfekt för ändamålet och varje höst när vi får hem vår lott efter älgjakten åker ett par påsar med halvsuspekt innehåll ner i frysen med etiketten ”sylta” på. Slarvigt renskurna köttben går samma öde till mötes. Har du inte tillgång till viltkött så funkar det förstås alldeles utmärkt att botanisera i mataffärens köttdisk. Billiga kokköttsdelar är vad du letar efter, allra helst med ben.

Tidigare år har jag ruvat på mina köttpåsar och inväntat besök av den allvetande och allsmäktiga syltagudinnan – alltså min mor – men för ett tag sedan fick jag faktiskt tummen ur och avkrävde henne något som kan liknas vid ett recept. Skissartat som det är lämnar det stort utrymme för improvisation och egen prägel men förhoppningsvis är det ändå en stadig hand att hålla i. En varning kan dock vara på sin plats… Har man en gång ätit mammas sylta så finns det ingen väg tillbaka! 😉

Mor Evas sylta

  • kött (älg/ren/nöt…)
  • köttben
  • salt
  • hel vit- och/eller svartpeppar
  • hel kryddpeppar
  • gul lök
  • morot
  • gelatin

Lägg kött och ben i en stor kastrull. Fyll upp med vatten så att det täcker. Koka upp och skumma av ordentligt.

Tillsätt salt, hel vit- och/eller svartpeppar och några kryddpepparkorn. Stoppa också ner en gul lök och en morot.

Låt det hela småkoka i åtminstone ett par timmar, kanske mer, beroende på vilka styckdetaljer du valt att använda. Köttet ska kännas mört och släppa från benen.

Ta kastrullen av värmen och låt köttet svalna såpass att du kan hantera det utan att bränna fingrarna. Rensa då köttet och sila spadet.

Mal köttet i köttkvarn och häll tillbaka det i den tomma kastrullen. Slå på spad till lagom konsistens, det ska kännas som något mittemellan en lös gröt och en tjock välling, och smaka av med mera salt och peppar om det behövs. Spara det spad som blir över.

Uppskatta sedan på ett ungefär hur mycket sylta du har i kastrullen för att veta hur mycket gelatin som ska tillsättas. Glöm inte att anpassa efter vilken typ av kött du använt! Är det till exempel kalvkött så innehåller det en hel del naturligt gelatin. En gammal ko däremot behöver mer hjälp på traven. Är du osäker så häll upp lite av ”smeten” på ett kaffefat och ställ kallt så ser du vilken konsistens den får när den är klar.

Lägg ett lagom antal gelatinblad i vatten, krama ur dem och smält i en kastrull på svag värme. Värm upp köttblandningen så att den är riktigt varm och tillsätt gelatinet. Rör så att det inte bildas några klumpar!

Ställ kastrullen kallt, kanske ute på trappan över natten, så att syltan kallnar ordentligt. Paketera sedan i plastpåsar eller burkar. Då ser du också hur konsistensen blev. Skulle den ha blivit alldeles för hård så slå på en skvätt av det sparade spadet i varje förpackning innan du stoppar dem i frysen.

Dagen innan du vill njuta av syltan är det bara att ta fram en påse ur frysen och låta den tina. Koka sedan upp den (Om syltan istället blev för lös så kan du tillsätta lite extra gelatin nu) och fyll på en fin serveringsform. Ställ att svalna.

Vid servering stjälper du bara upp syltan på ett fat. Lirka in en kniv längs kanten så släpper den formen lätt och fint. Jag älskar rödbetssallad till, men självklart funkar också vanliga rödbetor om du tycker bättre om det.

 

 

3 Kommentarer

Helger kan vara lite kluriga att pussla ihop tycker jag. Dels vill man vara ledig och kunna hitta på saker. Dels vill man mysa och äta gott. Då är det bra när maten lagar sig själv medan man är ute på äventyr! Dessutom är det schysst om det blir lite mat över, så att man kan börja veckan med ett par matlådor i kylen. Det här är ett sådant recept.

Till den här grytan har jag använt mig av bog av hjort, alltså framdelskött med benet kvar. Det är en del som gärna blir kvar i frysen, eftersom den känns lite besvärlig, vilket är synd. Egentligen är det den perfekta styckdetaljen för en gryta. Ben är A och O för att få smak  och mustighet och den långa tillagningstiden gör samtidigt köttet så mört att det är lätt att plocka av det från benet.

Har du inte tillgång till hjort så kan du förstås använda annat viltkött med samma goda resultat, eller nötkött för den delen. Se bara till att välja ett kött med bra kvalitet. Vilt eller gräsbetande tamboskap har alla fått gå ute och leva ett drägligt liv. Det ger inte bara ett bättre och godare kött, det ger också ett väldigt mycket bättre samvete!

Det här blir också mitt sista inlägg här på Kostrådgivarna för den här gången. Jag hoppas att du har tyckt att det har varit lika roligt som jag har, och önskar dig varmt välkommen att fortsätta att ta del av Matgikens recept och funderingar inne på den egna bloggen.

Långlagad hjortgryta – redo att serveras.
Långlagad hjortgryta – redo att serveras.

...läs vidare

7 Kommentarer

Idag bjuder jag på ett sådant där bra recept. Ni vet ett sådant som kräver minimal arbetsinsats men ger maximal smakutdelning. Som alltid när det handlar om enkla, rena smaker finns det en grundregel – slarva inte med råvarorna. Börjar jag bli tjatig? 😉 Paprikan kan du antingen grilla och skala själv eller köpa färdig på burk, det spelar mindre roll. Men välj äkta grekisk fetaost och krossade tomater av bra kvalitet, till exempel Saltå Kvarn eller Mutti. Det gör hela skillnaden.

Vill du göra det enkelt för dig så kokar du bara haricots vertes till biffarna och såsen. Enkelt och gott. Har du lite mer tid så gör du gratängen med aubergine och zucchini, recept här nedanför, och då hoppar du helt över de gröna bönorna. Gratängen är en personlig favorit som passar superbra just till kötträtter, men den som äter vegetariskt kan med fördel låta den spela förstafiol och servera den med en god och krispig sallad till.

Lättlagat med fantastiskt goda smaker!
Lättlagat med fantastiskt goda smaker!

...läs vidare

2 Kommentarer

Klockan sex på fredagseftermiddagarna är jag glad att ingen ser oss. Jag har i regel precis packat ihop datorn och börjat förbereda middagen när sambon kommer inramlande genom dörren. Han tittar på min trötta uppenbarelse vid köksbänken, jag tittar på hans skitiga arbetsbyxor och håglösa uppsyn. Så höjer vi armarna mot taket, flinar brett och utbrister... haaaaaaaaaaappy friiiiiiiidaaaaaaay!

Hur gärna jag än skulle vilja iscensätta högtravande gastronomiska projekt så är förutsättningarna i regel inte de rätta just på fredagar. Mest av allt önskar jag bara att få krypa upp i soffhörnet, bli mätt och glad i magen och kanske smutta på ett glas rött medan något lättsmält rullar på tv:n. Trerättersmiddagarna och räddningsaktionerna för världen får helt enkelt vänta. Känns det igen?

Det är i sådana lägen jag hemfaller åt världens enklaste tacogratäng. Med färdig tacokrydda i skafferiet och ajvar på burk är den löjligt lättlagad, och trots sin enkelhet brukar det bli succé varje gång.

Haaaaaaaaaaaaappy friiiiiiiidaaaaaaay!

PS: Den funkar naturligtvis jättebra även en annan dag! 😉

Tacogratäng är fredagsmys för både stora och små.
Tacogratäng är fredagsmys för både stora och små.

...läs vidare

5 Kommentarer

Egentligen känns det lite knepigt att benämna en kryddblandning »LCHF«, men den som läser på en påse tacokrydda upptäcker att på första plats i innehållsförteckningen kommer – socker! Tråkigt men sant. Således är den här blandningen väldigt lowcarb, och fettet får du ju med på köpet när du steker köttfärsen. 😉

Tacokrydda – utan onödiga tillsatser. Och utan socker!
Tacokrydda – utan onödiga tillsatser. Och utan socker!

Det finns ett recept på tacokrydda som snurrar hej vilt ute i sajberrymden, men det har inte riktigt fallit mig i smaken så jag har mixtrat vidare. Till slut insåg jag vad som fattades – kanel. Lite märkligt kan tyckas eftersom vi svenskar mest förknippar kanel med bullar och risgrynsgröt, men på många ställen i världen är kanel faktiskt en väldigt vanlig krydda i matlagning. I Grekland använder de till exempel ofta kanel i sina kötträtter, samma sak gäller i Mexiko. I min traditionella mexikanska kokbok är det faktiskt lika mycket kanel som spiskummin i tacofärsen. Det är aningen för mycket för mina smaklökar så jag har försökt att hitta ett mellanting. Hoppas att du ska tycka om den!

De flesta, om inte alla, kryddorna som ingår finns som ekologiska alternativ i affären. Köp dem gärna om du har möjlighet. Och passa på att göra en dubbel sats när du ändå är i farten. Förvarad i tättslutande burk håller den länge, länge.

Tacokrydda
2 tsk spiskummin (mald) ...läs vidare

4 Kommentarer

Soppa är fantastisk mat, särskilt på vintern. Dels är det förhållandevis billig mat, dels känns det liksom varmt och snällt på något vis. Om alla människor skulle representeras av en maträtt så skulle nog Florence Nightingale ha varit en soppa, tror du inte?

Den här blomkålssoppan må se menlös ut, men smakar långt mer än den ser ut! Och ja, den innehåller konjak, men bli inte förskräckt. Jag lovar att ingen skulle kunna peka ut konjak som en av ingredienserna vid ett blindtest. Hoppa för den skull inte över den. Just den lilla matskeden är nämligen det som ger soppan dess runda, goda smak. Det går naturligtvis lika bra att använda frusen som färsk blomkål – ta det du har hemma!

Den som har riktigt hungriga matgäster kan förstås servera ostkaka eller pannkakor till efterrätt. Ett annat sätt att få det hela lite matigare är att fräsa lite bra bacon eller korv att toppa soppan med. Eller varför inte servera med ett chips av lufttorkad skinka till, några skalade räkor eller en halstrad pilgrimsmussla och vips så har du en festfin förrätt. Valet är ditt!

Några droppar god olivolja förhöjer smaken ytterligare.
Några droppar god olivolja förhöjer smaken ytterligare.

Godaste blomkålssoppan
1 gul lök
1/2 solovitlök eller 1–2 klyftor
30 g + 20 g smör
1 msk konjak
600 g blomkål
några kvistar färsk timjan
8 dl vatten
2 poddar Fond du Chef grönsaksfond
2 dl crème fraiche
svartpeppar från kvarn
ev. salt

  • Skala lök och vitlök och tärna dem grovt. Det är inte noga eftersom soppan ska mixas.
  • Hetta upp en kastrull och smält smöret tills det antar en lite brynt ton. Sänk temperaturen, tillsätt löken och låt fräsa på svag värme några minuter, tills den är blank.
  • Häll över konjaken och låt den koka in. (Här kan det vara läge att knäppa på vattenkokaren, för att skynda på middagsmaten lite.)
  • Lägg i blomkålen och slå på åtta deciliter vatten, gärna hett. Släng i fonden och några kvistar färsk timjan med stjälkar och allt. Låt det hela småkoka i cirkus en kvart tills blomkålen är mjuk.
  • Ta kastrullen av plattan och mixa soppan slät med en stavmixer. Mixa ner crème fraichen.
  • Klicka i den kvarvarande smörklicken och ta några tag med pepparkvarnen. Mer salt behövs förmodligen inte, eftersom buljongen är ganska salt i sig.
  • Servera med några droppar god olivolja och en timjankvist.

1 Kommentar

Jag älskar bra mat! Följaktligen tycker jag också väldigt, väldigt illa om dålig mat. Och då menar jag dåliga råvaror. Det är bara när man använder dåliga råvaror som man behöver fuska med tillsatser och smakämnen. Om man däremot utgår från högkvalitativa råvaror så får man så att säga smaken på köpet. Allra mest avslöjas det när man gör enkla rätter. Prova till exempel att göra en omelett med konventionella butiksköpta fabriksägg, komjölksbaserad ”fetaost”, bleka växthustomater och lågprisbacon. Gör sedan samma omelett på KRAV-märkta ägg från utegångshöns, äkta grekisk fetaost gjord på fårmjölk, solmogna tomater och ett varmrökt fläsk. Jag lovar, skillnaden är total!

»Men bra råvaror är ju dyrare och jag har inte råd«, tänker du kanske nu och visst är det så – det är få av oss som är gjorda av pengar. Själv är jag arbetslös för tillfället så vi måste tänka mer än vanligt på hur vi förvaltar slantarna. Därmed inte sagt att vi måste äta tråkig/dålig mat. Jag har nämligen tre tips:

1. Låt mat få kosta!
Vi svenskar är ofantligt fokuserade på att mat inte får kosta något. Vi älskar att läsa om var man köper den billigaste matkassen och folk kan vallfärda till stormarknaderna för att de säljer färskpotatis för 99 öre lagom till midsommarafton. Ibland är det kanske klokt att tänka bakåt. Om baconet är tokbilligt, hur har djuren mått tror du? Om osten kostar 49 kronor kilot, hur mycket tror du att den smakar? Om tomaterna kostar 6,90, hur mycket har tomatodlaren fått betalt? Maten är så viktig, både för smakupplevelsen vid bordet och för hur vi mår. Du hade aldrig fyllt bilen med dålig bensin så varför fylla kroppen med dålig mat?

2. Lite räcker ofta!
Fördelen av att använda ett bra livsmedel är att man ofta kan använda mindre av det, eftersom det smakar mer. Köp en god, dyrare fetaost och använd ...läs vidare

2 Kommentarer

Tisdagar brukade vara fiskdagar på den tiden jag gick i skolan. Jag vet inte om det fortfarande är så, men jag tänkte hursomhelst bjuda på just ett fiskrecept idag. Fiskgratäng är en favorit hemma hos oss. När jag tänker efter så gillar jag faktiskt gratänger överlag. Jag tycker att det finns något väldigt sympatiskt över det där att slänga ner lite av varje i en form, ställa in formen i ugnen i en halvtimme och – simsalabim! – ut kommer god mat.

Just så funkar den här fiskgratängen. Egentligen är den inte märkvärdig alls, och den kom faktiskt till en sådan där dag när jag egentligen trodde att jag skulle behöva åka och handla för att jag inte hade någonting hemma. Istället inventerade jag kyl och frys, hittade ett paket sej, och serverade den här väldigt milda och snälla gratängen helt utan förväntningar. Men se den visade sig vara riktigt trevlig och har sedan dess blivit något av en favorit.

Vanliga fiskblock fungerar alltså alldeles utmärkt att använda, kom bara ihåg att ta fram dem ur frysen så att de hinner tina. I rumstemperatur tar det ett par timmar, men det går också toppen att ta fram fisken dagen innan och låta den tina på en tallrik i kylen.

Vi har turen att vara både friska och normalviktiga och för oss funkar det att äta lite rotsaker ibland, men vill du inte använda morot som receptet säger så prova att byta ut den mot smörfräst riven zucchini eller champinjoner. Det blir naturligtvis annorlunda, men ...läs vidare

4 Kommentarer

matgiken2013 har börjat och jag har fått den stora äran att inleda året med att stifta bekantskap med alla er fina läsare här inne hos Kostrådgivarna. Vem är då jag kanske ni undrar? Bakom namnet »Matgiken« döljer sig en levnadsglad och engagerad själ som brinner för god mat och matlagning, men lika mycket för bra djurhållning och respekt för naturen vi lever i. Tillsammans med sambo, hund och katt bor jag för tillfället i en röd liten stuga i den jämtländska fjällvärlden och här försöker vi sedan i höstas att skapa ett nytt liv efter att ha flyttat upp från Västkusten.

Under veckan kommer jag att bjuda på ett par alldeles färska recept, men också några gamla favoriter från bloggen. Ni vet, sådana där recept som man återvänder till gång på gång. Och som kontrast till alla helger som precis har varit, så kommer fokus att ligga på vardagsmat. Praktisk mat som går skapligt snabbt att laga efter jobbet när alla är hungriga och maten helst skulle ha stått på bordet nyss!

Först ut är en klassiker – ugnsfalu! Jag har alltid tyckt att det är supergott, och blir lika glatt påmind om det varje gång den här rätten serveras här hemma. A och O är förstås en bra falukorv. Här uppe i Jämtland har jag turen att kunna köpa korv från Karlströms chark. Med 74–78 procents kötthalt och god kryddning sopar deras falukorv i mitt tycke banan med standardsortimentet i butikens korvhylla, och är helt ok att äta även för kolhydratjägare. Leta i din egen butik, förhoppningsvis hittar även du en bra variant. Och använd helst krossade tomater av bra kvalitet. Saltå kvarns ekologiska är toppen men kan vara svåra att få tag på. Italienska Mutti är ...läs vidare