Författararkiv: Lars-Erik Litsfeldt

Om Lars-Erik Litsfeldt

Med personlig erfarenhet av diabetes och hjärtinfarkt samt en juristexamen i ryggsäcken har Lars-Erik Litsfeldt skrivit flera böcker och anlitas som föredragshållare. Idag har Lars-Erik inga problem med diabetes och övervikten är borta, tack vare LCHF-kost sedan 2003.   Lars-Erik skriver även på LCHF.se 

7 Kommentarer

En fråga som tämligen ofta kommer upp i mitt huvud är hur dietister tänker. Hur har det blivit som det blivit?

För en tid sedan gick ett program på SVT 2 som hette "Sanningen om fett". Det var ett engelskt program och det följde tyvärr det vanliga upplägget som rundades av med att det inte spelar någon roll vad man äter. Man äter för mycket bara och det är detta man ska komma underfund med. Alltså HUR man stoppar överätande, inte VARFÖR folk äter för mycket.

Det var dock en sak som jag tyckte var klädsamt med damen som var programledaren; hon var slank och hon var kirurg, alltså medicinskt utbildad. Hon berättade att hon hela sitt liv räknat in på sitt konto att hon var slank tack vare att hon hade en slags moralisk resning som gjorde att hon inte åt för mycket. I programmet som till slut ändå hamnade tämligen snett vittnade hon om att hon haft fel. Det var inte hennes viljestyrka och självdisciplin utan folk fungerade olika. Vissa blir inte mätta medan andra blir det och hon hörde förstås till den grupp som kände naturlig mättnad snabbare än många andra.

När det gäller dietister så är de med få undantag väldigt smala. Naturligtvis är det lätt att då hamna i samma tänk som programledaren en gång hade. Detta leder till att det blir lätt att säga att det är bara att äta mindre och springa mer, ”tänka på vad man äter” etc.

lite

Det här leder i sin tur till tämligen otäcka följder i deras yrkesutövning. Den som har svårt med vikten anses dum eller omoralisk och har ingen självdisciplin. Det är ju så enkelt! Bara att äta mindre! Hur svårt kan det vara? Förbränn det du äter!

Jag vet inte hur många dietister jag haft med att göra under åren. Att få en dialog med dem verkar i princip omöjligt. Det går alltid lätt i början tills man börjar ställa mer detaljerade frågor eller ber dem vederlägga ens uttalanden. Gång på gång har jag blivit lämnad utan svar, ibland har mina kommentarer till bloggen inte tagits in. Även
tjänstemän på Livsmedelsverket fungerar så. Ett exempel ur högen när jag frågat om mättat blev till slut:

” Hej!
Ursäkta att svaret dröjt! Jag förlitar mig på den expertis som finns här på Livsmedelsverket och i den Nordiska expertgruppen som tar fram näringsrekommendationerna och den samlade bedömning som de gör kring dessa frågor.”

Hon visste inte själv alltså. Varje vettig människa skulle väl när man blivit svarslös börja fundera över vad det är man lär ut när det ...läs vidare

13 Kommentarer

ColtingJag läste ett blogginlägg på Jonas Coltings blogg. Om någon inte vet vem Jonas är så är han alltså i världstoppen i triathlon och han äter en kolhydratreducerad kost. Han är också tämligen stridbar och skriver gärna debattartiklar.

I aktuellt blogginlägg skrev han om periodisk fasta. Jag tror det är något som kan vara på kommande. Någon har sagt att vi blivit ett ”betande” folk. Det finns böcker om ”tretimmarsdieten” och det farligaste som finns verkar vara att få ett sjunkande blodsocker. Därför tillråds vi av dietister att hela tiden hålla uppe det höga blodsockret genom mellanmål.

Jag tror inte att människan har levt på detta betande sätt under dess utveckling. Vi har inte varit dummare än att vi ätit de fetaste och mest energirika bitarna på bytesdjuren eller på de djur vi jagade bort rovdjuren från när vi var asätare. Alla som jagat och fiskat vet att det är upp och ned. Vet inte hur många gånger jag kommit hem tomhänt från en fisketur. Hade jag varit beroende av denna fisk hade jag i så fall fått praktisera det som idag kallas periodisk fasta. Då kallades det ”jävla otur”. Hur som helst är det intressant att grunna på huruvida vi klarar sådan kort fasta utan att ta skada.

Jag tror definitivt vi klarar sådant. Jag tror det är naturligt att vara utan mat emellanåt. Det var först i och med jordbrukets införande ...läs vidare

2 Kommentarer

LCHF 14 dagar

Det är ett nytt år och många har nu sedan ett par veckor avlagt löften om att leva ett bättre och hälsosammare liv. Inte många lovar motsatsen men nog finns de. Skämttecknaren Jan Berglin liknade nyåret vid en trisslott; man hoppas på att det ska bli något bra men innerst inne vet man att det är en nitlott. Men nu ska vi inte vara sådana.

Det är många som upplevt att LCHF gjort dem friskare och många blir också smalare. Har man provat på LCHF är det märkvärdigt många som inte vill sluta med det. Vid bantning gäller att man normalt ska räkna ned tills man äntligen är klar med sin kur men det verkar inte gälla LCHF. Hur många har man inte hört som säger att de aldrig vill sluta med LCHF sedan de provat på?

Att få folk att våga prova på LCHF är därför en utmaning. Det finns massor av hälsovinster runt hörnet. Jag har sagt att om man ska börja äta LCHF är det viktigt att veta vad man gör annars är det så lätt att det blir fel. Saker man tror är helt OK enligt LCHF-filosofin kanske inte alls är det. Många som säger att ”LCHF var inget för mig” har egentligen inte ätit LCHF utan kanske praktiserat någon slags protein-svältkur.

Tänk då om man kunde locka folk att prova LCHF och få dem att göra rätt från början utan att de har doktorerat i LCHF-kunskap. Vore inte det något? Det var så jag tänkte när jag fick idén till min senaste bok. För att göra en lång historia kort mejlade jag utkastet till Bonniers som efter bara några timmar hade huggit på idén med en nybörjarbok värd namnet. Vid utgivningsmötet hade manuset (eller början till det) antagits med acklamation. ...läs vidare

3 Kommentarer

För något år sedan såg jag på tv en finsk fetmaforskare som hade en hypotes om att den högsta vikt man haft var den målvikt som kroppen sedan strävade efter. Ville man komma under den vikten blev det ett kämpande mot naturen. Jag tror (och hoppas) inte att en tillfällig toppnotering ska behöva dra med sig sådana följder så att man för resten av livet är dömd att försöka bemästra en övermäktig motståndare på kroppsviktens område.

Det har dock kommit en studie som i viss mån ger den finska forskaren rätt. Studien har kommit fram till att ju längre tid man haft en övervikt, desto större är risken för att denna högre vikt blir kroppens favoritvikt och att försök att bemästra denna övervikt blir en kamp mot kroppen istället för att kroppen själv vill hitta något som är i närheten av en bra kroppskonstitution.

Nu kommer jag in på barn och ungdomar som lider av övervikt. Då menar jag att de lider av den. Vi vuxna kan väga några kilo mer än enligt tabellerna men vi har byggt upp vår självkänsla för det mesta och vet att vårt värde inte bara sitter i hur perfekt vikt vi har. För övrigt har en norsk studie kommit fram till att den generellt sett bästa BMI:n för hälsan ligger på 27.

Är man tonåring har man nog med problem även om man är normalviktig. Vi minns väl alla hur jobbigt det kunde vara i den åldern. Tittade man sig i spegeln blev man inte glad och var man av någon anledning glad dök det genast upp Nordeuropas största stoppljusröda finne på näsan. Att i den åldern dessutom vara tjock är inte roligt.

Den hjälp som ungdomar och barn får är kontraproduktiv. De får råd som bygger på att räkna kalorier (så länge man inte vet hur många av kalorierna som man lägger på sig är det meningslöst) och att de ska röra på sig mera. De ska förstås akta sig för fett. Resultatet blir att överviktskilona stannar på kroppen och de gör det länge.

Just det, på grund av råden sitter övervikten kvar länge och vad leder detta till om vi ska tro den nämnda studien? Jo, att barnen förutom att få en extra jobbig ungdomstid också döms att för resten av livet leva med en ojämn kamp mot övervikt.

Jag har blivit mycket beklämd när jag förstått hur barn behandlas och insett vilka råd de får av förstockade dietister som vägrar ta till sig nya lärdomar. Det ledde till slut till att jag skrev en bok i ämnet. Boken fick heta "LCHF for the next generation". I denna bok som vänder sig till barnen och ...läs vidare