Författararkiv: Jenny E

Om Jenny E

Jenny Elwe är verksam som rådgivare, utbildare och föreläsare i Partille/Göteborg och även verksam med catering. Framförallt till västsveriges filmproduktioner där hon förser filmteam med goda och vällagade luncher.

3 Kommentarer

blogger-image--1481993643Kanske gjorde du som jag och läste Agneta Sjödins bok ”En kvinnas resa” när den kom ut 2007 och fascinerades av historien om en kvinna som vandrar de ca 80 milen mellan Saint-Jean-Pied-de-Port och Santiago de Compostela? Och kanske tänkte du som jag, att det här vill jag uppleva själv någon gång?

Innan jag läste boken hade jag aldrig hört talas om Camino Frances eller El Camino och Santiagoleden som den också kallas. Den uråldriga vandringsled tvärs över norra Spanien, som mängder av pilgrimer har vandrat sedan medeltiden.

Den gången för sju år sedan när jag läste boken, gjorde den så stor inverkan på mig att jag sedan dess, har närt drömmen om att kunna göra den här vandringen.

Men livet har rullat på, så som det gör för oss alla, åren har gått och har innehållit annat, såsom småbarnsliv, en skilsmässa och förändringar i val av yrke mm. Att då, mitt i allt, när det snurrar på, få tid, ekonomi och ork över att planera för en sådan här resa, känns som ett ”mission impossible”.

Nu är jag dessutom inte av den sorten som har varit särskilt äventyrlig av mig i livet.

Jungfru till stjärntecken med båda fötterna på jorden, kontrollfreak och en del rädslor att hantera och övervinna. Så att bara skylla på livets alla skeenden är inte hela sanningen 🙂

Jo, visst har jag vågat många saker i livet och min familj och vänner kanske inte skulle hålla med mig, utan tycka att jag är modig som många gånger valt att gå min egen väg. Men just att ge mig ut själv på långa resor har väl egentligen aldrig känts riktigt naturligt för mig.  Eller snarare något jag skulle våga.

Så äntligen i våras såg jag en möjlighet att faktiskt kunna komma iväg på den här drömresan. Skulle jag våga ge mig iväg?

Och en dag i april 2014 efter en del vånda, hade jag plötsligt och ganska spontant beställt en flygbiljett till Biarritz med siktet inställt på att göra den långa vandringen till Santiago de ...läs vidare

Jag har varit och lyssnat på två föreläsningar om stress och vill dela med mig. Den ena med handfasta tips om hur man kan göra för att hantera stressen och den andra på en mer kemisk nivå.

Vi som jobbar med kost vet att felaktig kost kan stressa en kropp, men det är ju verkligen inte bara det, utan en rad andra saker som påverkar vår stressnivå.

Våra kroppar är en fantastisk överlevnadsmaskin som hela tiden gör allt för att vi ska må så bra som möjligt. Varför är vi då så dåliga på att lyssna på kroppens signaler när vi är stressade? Den försöker ju faktiskt tala om någonting för oss, men vi stannar alltför sällan upp och lyssnar på vad den har att säga.

Om vi har ett stressigt liv med många upplevda måsten, krav, dåliga relationer och för lite tid till återhämtning och vila, så är vi stressade på ett sätt som oftast inte är bra för oss.

De flesta av oss får nog signaler lite då och då men som vi kanske inte alltid kopplar ihop  med att vi är stressade. Väldigt många vänder sig till sjukvården där ...läs vidare

2 Kommentarer

Det här receptet har jag fått av filmbranschens bästa catering-tjej! Tack Samantha!

Fyllda paprikor

Till 2 paprikor
  • Två röda paprikor
  • ½ paket Kvibille ädelost (70 gr)
  • Ca 2 dl riven ost. Gärna en lagrad ost som t.ex. Cheddar eller Västerbottenost
  • ½ dl hackad mandel
  • 2 msk Ajvar relish, mild eller stark.

Sätt ugnen på 220 grader.

Dela paprikorna på längden rakt igenom pinnen och låt den sitta kvar. ...läs vidare

12 Kommentarer

Det började när hon var sexton år. Min systers Ulcerös colit. I omgångar och olika skov har hon haft smärtor, blödningar och medicinerat. Fast mot sin vilja. För hon är envis och bestämmer sig för saker. Som sommaren 2009. En kollega till henne (en kollega som vi här på Kostrådgivarna vet vem hon är, Eva ”Myran” Larsdotter) tipsade om att hon skulle prova lchf.

Efter att ha provat det mesta, GI, Aloe Vera, Silicol, fibrer, att vara vegetarian med stort intag av sojaprodukter som gjorde henne ännu sjukare så kunde det vara värt ett försök även med lchf. Strikt lchf. Alla snabba kolhydrater bort. Mycket grädde, smör och fullfeta mejeriprodukter. Redan efter ett par dagar kom de första bevisen på att det hon höll på med var i rätt riktning. Blödningarna blev inte lika rika men fortsatte. Trots att sjukdomen inte var botad kunde hon ändå märka hur mycket lugnare magen blev och kunde "fungera" mer normalt i vardagen utan ...läs vidare

5 Kommentarer

Jag får ibland frågan varför jag som ”smalis/normalis” äter LCHF? Jag som aldrig haft problem med vikten, sockerberoende eller någon allvarlig sjukdom. LCHF är väl bara för dem som vill gå ner i vikt eller är diabetiker? Är det inte en metod?

Mitt svar blir alltid nej, absolut inte. Förtjänar inte alla att må sitt bästa? Varför skulle mat som utgår ifrån vårt ursprung bara vara till för en viss grupp människor?

Det borde ju rimligtvis istället vara den mat som de flesta skulle må bra av att välja. Ingen, oavsett normalis, tjockis, diabetiker, barn eller gammal mår i längden bra av att äta en kost bestående av för mycket socker, stärkelse och onaturliga fetter. Vi rostar invändigt oavsett vilken grupp vi än tillhör! Det tar antagligen bara lite olika lång tid, beroende på vilken grupp du tillhör, att insjukna, bli överviktig eller inte må riktigt som du förtjänar.

Det finns en stor grupp barn och vuxna som inte tillhör varken överviktiga eller diabetiker men som ändå går omkring med lite krämpor. Sjukdomar och besvär som blir till en norm, man accepterar sina besvär och då pratar jag om olika magbesvär, allergier, överkänslighet, trötthet, dålig hy, sömnsvårigheter, sötsug, huvudvärk mm.

Bland mina vänner, som nu alla befinner sig i den fantastiska 40-års åldern, har jag märkt att det har smugit sig in ett samtalsämne som vi aldrig diskuterade förr. Sjukdomar! De flesta i mitt gäng har någon krämpa som de klagar över och är det inte deras krämpor vi pratar om så är det någon annans.

Jag fick frågan för ett tag sedan när vi träffades, har du inga besvär? Känner du dig helt frisk? Mitt svar kanske gjorde dem besvikna men, nej, jag lider inte av något speciellt utan känner mig frisk och stark!

Så svaret på frågan varför jag som ”smalis/normalis” äter LCHF blir enkelt! När jag insåg vilken betydelse maten hade för min hälsa så var det inget svårt val.

Och så kommer nog det där kontrollfreaket in här också och gör sig påmint, ha ha! För en Jungfru gör ju inget halvhjärtat utan till 100 % och kanske lite till!

Vad hände med mig?

Mina magkatarrer som drabbat mig under hela mitt vuxna liv bara försvann. Magen lugnade ner sig och den där ”gravidkänslan” som jag ofta upplevde trots att jag redan var färdig med att föda barn, den försvann också!

Det var den största hälsovinsten för mig men sedan har ju även andra trevliga saker hänt. Bättre hy, jag upplever att jag ser vältränad ut, utan att egentligen vara det! Himla trevlig ”biverkning” på den här kosten! Så talesättet: Du blir inte äldre än du gör dig, skulle ju istället kunna bli;

Du blir inte äldre än vad maten gör dig.

Så om du inte har vågat prova att ta bort vissa kolhydrater och lägga till lite mer fett i din kost, så låt detta bli din första dag på din nya livsstil som ger dig den hälsa du förtjänar! Det är värt att prova!

Allt gott!

Jenny

6 Kommentarer

Bild av Debra Parkinson

Jag är Jungfru, till stjärntecknet alltså…

Ni som också är Jungfru vet kanske lite mer vilka egenskaper en sådan har, men för er som inte är insatta så ska ni veta att hon för det första är ett kontrollfreak av rang!

Men inte bara det, även på sin omgivning vill hon gärna ha koll. Barnen, mannen, vännerna, kollegorna, osv. Hon är dessutom ofta väldigt mån om sin hälsa. Har ju med den där kontrollen att göra…

Som ganska nybliven 40-åring håller jag på att lära känna mig själv, på riktigt! Så därför raljerar jag lite över mitt sätt att vara och tar det mer och mer med ro, men det kanske inte alltid min omgivning gör! *ler*

Om man då som jag upptäckte för snart 3 år sedan vad en kostomläggning kan göra för ett stjärntecken som ofta har en känslig mage, så blir det ytterligare en sak att ägna mycket tid åt och ha kontroll över. Vad jag äter, vad mina barn äter, vad kollegorna äter…

och så frälsa världen förstås! *ler*

På Ica är det också jobbigt och se vad många barnfamiljer fyller sina kundvagnar med. Helst vill jag ju ta tag i föräldrarna och ruska om dem lite och börja ”föreläsa” om hur maten påverkar deras och deras barns hälsa!

Så, hur fungerar då detta när en Jungfru arbetar som Kostrådgivare, har barn OCH äter LCHF? Ja, som ni kanske kan räkna ut blir det problem… När hon dessutom har begåvats med ett litet aktivt barn som älskar allt som innehåller socker, pasta, ris, bröd, godis, glass, bullar, kakor… Ha, ha, vad gör man?

Att vara bortbjuden tillsammans med sina barn hemma hos familjer där de inte äter lchf och där man har en ganska liberal syn på socker, godis, snacks osv, blir för jungfru-mamman väldigt ansträngande. Hon får hela tiden hålla sig i stolsitsen för att inte rusa upp och rycka sockret ur händerna på sina barn. Hon får även vid flera tillfällen bita sig i tungan för att inte komma med att litet inlägg om socker, dålig mat till barn bla, bla, bla...

Hur mycket ska man tolerera och hur jobbig och ifrågasättande får man bli utan att det blir tråkig stämning? Jag vet ju att de inte dör av att det blir för mycket en gång ibland, men jag upplever att det blir det hela tiden. Var man än är i olika sammanhang så serveras det sockerrik mat i olika former. På kalas, i skolan, på fester, hos kompisen, hos släkten, på avslutningar m.fl.

Mina barn ska ju inte känna att de inte får, men lite mer av det sunda förnuftet skulle kanske vara bra?

Jag upplever att det oftast blir för mycket av det goda. Glass till efterrätt, godis och chips samt detta elände som heter läsk. Det skulle ju kunna räcka med en av dem?

Jag önskar mig en värld där föräldrarna vågar säga NEJ till sina barn och ta konflikten kring hur mycket socker de ska få äta. Det kan väl inte vara något fel att vilja ge sina barn en bra hälsa?

I min värld är det en av de bästa gåvor jag kan ge mina barn eftersom då vet jag att de förhoppningsvis håller sig friska och smala, är pigga och glada, och får rätt förutsättningar för att orka med skolan och aktiviteter!

Kanske är det inte bara Jungfru-mammor som vill ha kontroll på vad barnen får i sig utan det handlar kanske mer om att vi har kunskapen om vad maten gör med våra kroppar och utifrån det tar vi sunda och aktiva beslut? Hur gör du?

Jungfrun