Författararkiv: Gunilla Sahlin

Om Gunilla Sahlin

Gunilla är entreprenör inom musik och eventindustrin och jobbar övergripande med större evenemang.  Hon har varit sockerberoende sedan barndomen och har sina första minnesbilder av att äta florsocker med matsked ur mammas skafferi som treåring. I oktober 2011 släpptes hennes bok VITT BEGÄR – en personlig berättelse om sockerberoende och sedan 2009 har fler än 190 000 besökt hennes blogg.

Så har den här veckan redan nått sitt slut. Det har varit väldigt roligt att vara gästbloggare här – tack för all respons. Dagens princip är om möjligt den viktigaste – om de nu går att gradera.

Den tionde principen - Gå med i en självhjälpsgrupp och börja arbeta i ett tolvstegsprogram. Det finns flera olika varianter beroende på vilket utlopp ditt beroende har. Det finns olika självhjälpsgrupper som arbetar med de tolv stegen, utifrån vilket utlopp beroendesjukdomen har. AA (Anonyma Alkoholister) är antagligen den allmänt mest kända gruppen. Det är också den äldsta, som grundades redan 1935. NA (Anonyma Narkomaner/Narcotics Anonymous), OA (Anonyma Överätare/Overeater Anonymous), FAA (Anonyma Matmissbrukare/Food Addiction Anonymous), DA (Deptors Anonymous, (Anonyma Skuldsatta finns än så länge bara på engelska), SLAA (Anonyma sex- och kärleksberoende/Sex and Love Anonymous), AAA (All Addicts Anonymous), OLGA (Online Gamers Anonymous), SA (Shopaholic Anonymous) är några exempel. Googla på internet så hittar du deras respektive hemsida. Det som förenar samtliga grupper är att de arbetar utifrån de tolv stegen. Beroende på vilket utlopp du har, justerar du orden i stegen så att de passar dig. Dessa grupper samlar miljoner människor över hela jorden, varje vecka, och för många, varje dag. Det finns många stödgrupper för anhöriga kopplat till ovanstående grupper, där anhöriga kan arbeta i stegen och tillfriskna från medberoende. Antingen sker det parallellt med att den nära kära själv jobbar i stegen, eller så har personen inte kommit så långt än. Det viktigaste med stegarbetet är insikten om att jag inte är ensam, och att jag inte kommer att reda ut min beroendesjukdom på egen hand.

Var rädd om dig, och ta hand om ditt tillfrisknande.

Hur får man ihop livspusslet? Det finns säkerligen lika många vittnesbörd som det finns människor. Och en mängd olika sätt som fungerar olika bra beroende på familjens sammansättning. Men att ta upp det och planera tillsammans är värdefullt och ett viktigt verktyg.

Den åttonde principen är – Att planera med familjen. Om barnen är tillräckligt stora kan du göra det till en tävling att leta efter livsmedel som är så äkta och rena som möjligt. För många E-nummer är inte okej, ord som inte går att uttala är inte okej. Du och din partner behöver kanske också fatta ett beslut kring vad ni ska prioritera i framtiden. Naturligt äkta och ren mat är tyvärr något dyrare än lågprismaten som ni kanske vant er hushållskassa med. Andra delar i er konsumtion får stryka på foten till förmån för bättre råvaror. Men är det en förlust? Ni investerar ju i er själva och era barn.

Den nionde principen är  - Ensam är inte stark. Jag behöver ta kontakt med människor som är som jag, beroendepersoner som håller sig på rätt sida gränsen. Det finns flera forum, bloggar, föreningar och nätverk med fokus på alla former av beroenden och på ekologiskt och närodlade livsmedel. Se lista på vittbegar.se samt princip 10 som kommer imorgon.

6 Kommentarer

Det är intressant att läsa att en normal svensk får i sig 40 kg socker per person och år. Jag är övertygad om att jag fick i mig det tredubbla när jag var som mest aktiv. Men endast 15 % är sötsaker, 85 % får man i sig via maten = kolhydrater. Detta är något som alldeles för få är medvetna om och jag ser fram emot 2012 och 2013 där kunskapen och informationen om socker och dess påverkan spås bli bredare och djupare.

Den sjunde principen är – Det handlar inte bara om godis. Socker är min drog. Det finns flera andra. Jag behöver ta det längre än till att handla om sötsaker. Jag behöver få kontroll på hela mitt matintag och leta ekologiskt och närproducerat. Jag behöver hitta och exkludera det dolda sockret. Min konsumtion av hårt processad industrimat hänger nämligen ihop med min beroendeperson. Tillsatser som sötningsmedel påverkar mig mycket och billig mat innehåller billiga byggstenar. Jag behöver äta äkta livsmedel, så nära kärnan som möjligt, med så få mellanhänder som det går, för att min kropp ska må så bra den kan.

1 Kommentar

När skammen över att jag har beroendesjukdomen väl släppte öppnades en helt ny värd. Jag behövde inte ljuga, gömma och smyga längre. Det beteende som jag haft som aktivt beroende, följde till en början med mig in i abstinensen (när jag inte knarkade socker längre). Jag skämdes över att berätta att jag inte kunde äta kolhydrater, eftersom jag skämdes över sjukdomen. Men jag behöver inte skämmas, enligt tredje principen. Idag kan jag gå med huvudet högt. Jag är beroendesjuk – men i tillfrisknande. Jag har kapitulerat inför sjukdomen och använder dagligen verktyg i min vandring framåt.

Den sjätte principen handlar om förberedelse. Den sjätte principen är - Jag är alltid förberedd. Om jag är bortbjuden, frågar jag vad värden/värdinnan tänker servera. Det går alltid att justera menyn så att även jag kan äta och dricka. För att de ska ta mig på allvar gäller det att jag lever enligt princip 2, att jag har berättat sanningen för dem. Då kommer de med stor säkerhet att respektera mig och göra de justeringar eller tillägg som krävs. Om jag ska äta på restaurang, kontrollerar jag menyn i förväg och föreslår mitt sällskap en annan restaurang om jag inte får ihop en lämplig meny. Att vara väl förberedd tar något längre tid i anspråk än om jag chansar på att det ska ordna sig. Men jag förebygger och förhindrar att hamna i omöjliga och svåra situationer, vilket är värt så mycket mer.

Om jag ändå vore normal. Hur många gånger har jag inte tänkt den tanken? Men vad är det som är normalt? Vad ingår i det ordet? Finns det några som är normala? Den fjärde principen handlar om att se på mig själv med perspektiv. Jag är unik och har unika förutsättningar.

Den fjärde principen är - Jag är inget offer. Det är inte synd om mig. Om jag inte inser det kan jag i värsta fall hamna i en tröstspiral som innebär att jag tycker att jag är värd min drog eftersom det är synd om mig. Konsekvenserna blir naturligtvis katastrofala.

För att klara av att ha det som fokus hänger fjärde och femte principen ihop. Den femte principen är - Jag uppdaterar mig med kunskap. Jag har en dödlig sjukdom som jag måste ta på allvar. Jag ser till att beväpna mig med kunskap så att jag får vapen som är anpassade för striden mot beroendesjukdomen. När jag vunnit första slaget i avgiftningen och blivit abstinent behöver jag långsiktiga verktyg i form av kunskap för att ha medvetandet på rätt ställe. Jag söker information. (Tips: genom att genomgå en intensivkurs för sockerberoende.) Egentligen borde all avgiftning oavsett vilken drog det rör sig om innebära att bli inlagd i minst två veckor för att få professionell vård under avgiftningen. Socker, alkohol och nikotin. Och de droger som oftare klassas som just droger; heroin, amfetamin och kokain, men också spelberoende, sexmissbruk, shop-o-holism eller arbetsnarkomani. Vi genomgår alla samma faser och vi klarar inte av att reda ut det själva. Det är något som kroppen upplever som ett primärt behov på samma sätt som att den måste få mat och luft för att överleva, som ska raderas och det gör inte hjärnan utan högljudda protester.

1 Kommentar

Att acceptera beroendesjukdomen är att kapitulera. Jag kan aldrig kontrollera min sjukdom, jag kan bara kapitulera. Genom att göra det ger jag mig själv möjligheten att använda verktyg i min dagliga hantering av min beroendesjukdom.

Andra principen är - Att berätta sanningen för min omgivning. Det bästa sättet att hindra att jag hamnar i situationer som sätter mig på prov, är att medvetandegöra min omgivning. Min familj, mina vänner, mina kollegor. Alla jag umgås med någorlunda regelbundet behöver få veta hur allvarligt mitt beroende är och att jag behöver

 

hjälp med att hålla koll på vad jag äter. Om jag inte kan stå för den jag är – hur ska min omgivning kunna ta mig på allvar?

Andra och tredje principen hänger ihop. Tredje principen är - Förståelse för att mitt beroende inte är en skam. Det är inget som jag behöver dölja eller gömma. Jag är ingen dålig människa för att jag har ett beroende. Vissa människor är allergiska mot laktos, andra har astma, en tredje har

högt blodtryck. Jag råkar vara beroende. Jag får ta itu med det.

4 Kommentarer

Glad över att få gästblogga på kostrådgivarna! Begreppet sockerberoende var helt obekant för mig fram till våren 2007, då jag genom en radiointervju för första gången hörde ordet, och samtidigt fick tips om Bitten Jonssons bok Sockerbomben. Att läsa den var början på en fundamental förändring i mitt liv. Nu, med möjlighet att titta i backspegeln, ser jag att hanteringen av själva maten endast utgör 10 % av själva sjukdomen. Sjukdomen – ja. Beroendesjukdomen med flera utlopp. Mina dagliga inlägg här denna veckan kommer hängas upp på tio av de principer som jag landat i, och som jag delar med mig av i min bok. Varmt välkommen att kommentera och vara aktiv – glad och förväntansfull på din respons.

Min förhoppning är att du, liksom jag, ska hitta verktyg att lägga i din verktygslåda genom dessa principer.

Första principen är – Bara för idag. Jag vet att Bitten också påpekat detta under sin gästbloggvecka – och repetition är all kunskaps moder . =) Bara för idag. Att tänka ”jag kommer aldrig någonsin mer i hela mitt liv kunna äta sötsaker” är för stort och för svårt. Lösningen: Jag kan och får äta och dricka precis vad jag vill, men inte idag. Jag väljer att inte göra det idag. Jag behöver inte göra det idag. Ibland är det timme för timme som gäller. Jag behöver inte göra det just nu.