Författararkiv: Goranka Stjernström

Goranka Stjernström

Om Goranka Stjernström

Många dieter har passerat genom min kropp och satt sina djupa spår men grundstenen till lågkolhydratkost står kvar. Jag är undersköterska och småbarns mor med lång erfarenhet av Jo-Jo bantning. Jag brinner för främjande av hälsan genom näringsrik kost. Kunskapen om näring får man genom att söka, den kommer inte till oss av sig själv. Välkommen att kontakta mig i fall du önskar råd genom helhetssyn. Distans eller live, allt efter dina önskemål.

gravidmage

Min första graviditet passerade jag sovandes, jag var tröttare än tröttast. Glukosbelastningen klarade jag mig genom på ett hårstrå!

Den andra graviditeten var inte så ”enkel”. Glukosbelastningen gav P 9,5 i utslag och jag fick diagnos graviditetsdiabetes samma morgon! Det snurrade på ordentligt i mitt huvud. Rädslan och paniken kom över mig att få behöva ta insulinsprutor. Jag hade ätit enligt Sten Sture Skaldemans böcker före min första graviditet med gott resultat på vågen och välmåendet. Det jag inte fattade var att jag kunde äta lågkolhydratkost och vara gravid, hur tänkte jag egentligen?!

Nå ja, det som är gjort är gjort, det är bara gå vidare tänkte jag. Tack vore internet kom jag över mer information än någonsin och jag beslutade att köra på med lågkolhydratskost trots barnmorskans avrådan. Första träffen med dietisten minns jag fortfarande: 4-6 skivor fullkornsbröd och gärna 3-4 frukter varje dag, förutom ris, pasta och potatis samt lite kött och sparsamt med fett. Hennes råd skulle få mig att inte gå ner i vikt då bebisen behöver näringen. Banta och vara gravid är farligt fick jag höra. När jag ifrågasatte blodsockerhöjningen pga. matvalet så fick jag ett leende och svar: Det är bara till att höja insulindosen så kan du äta det du önskar!

I vecka 25 var mina värden så höga att insulin sattes in. Jag ströp intaget av de snabbaste kolhydraterna till endast ca 0,5 dl av råris, ½ potatis och något knäckebröd om dagen. Idag vet jag att även det var för mycket! På förlossningsdagen mådde jag toppen, pigg och laddad. Jag levde på endast grönsaker och protein samt sparsamt med mejeri de sista 5 veckorna. Jag blev igångsatt och fick både penicillin och GLUKOSdropp! Jag ville inget av det men tvingades till det, mer eller mindre. Ville bara bli av med allt. En av läkarna berättade att bebisar som går genom mammans graviditetsdiabetes föds slöa och måste kontrolleras 3 gånger om dagen. Jag kände mig panikslagen! Sonen vägde 3357g och var helt perfekt! Dock stämde slöheten. Hans blodsocker var på 2 som lägst. Han fick sondmatas för att få upp blodsockret. Själv mådde jag inget vidare efter 5 timmars glukosdropp. Jag var VRÅLHUNGRIG! Frossandet startade så fort jag kunde ställa mig på benen. Fullkornsmackor med Lätta”, skinka, ost och gurka. Tror jag åt 7 av dessa smörgåsar plus pasta med köttfärs till kvällsmat. Jag bad om annat än smörgåsar till frukost och fick veta att det fanns en buffé uppdukad i matsalen. Glad blev jag och gick dit men ack så besviken jag blev. Fil, müsli, cornflakes, fem sorters marmelad, lightprodukter överallt. Lite medvurst och kokt skinka samt mager ost. Inga kokta ägg ens! Någon eftervård fick jag inte heller. De sänkte min Levaxindos på en gång och insulinet fick jag sluta med omedelbart. Något kontroll av mitt blodsocker gjordes aldrig. Sonen fortsatte de dock testa tre gånger om dagen i 3 dagar. De stack honom i tårna, de var alldeles blå. Jag kände mig som en hemsk mamma!

Idag är han 4 år och en frisk kille utan viktproblem. Hemma serveras naturlig mat utan tillsatser. Jag hoppas att min berättelse hjälper dig som är gravid/anhörig och inte riktigt vet hur du ska ta ställning till maten du bör äta. Dietisternas råd leder till insulinsprutor, jag vet att det går att, om inte undvika så minska perioden av behandlingen. Idag äter jag LCHF och mitt blodsockervärde är PERFEKT!

 

 

 

2 Kommentarer

Hej du din smala lycka, hur upplevs du egentligen?

Loggar in på Facebook och ivrigt in i den slutna gruppen. Alla har ätit så fint så och skött sig hela veckan. Det första inlägget jag lägger märket till är: HJÄLP MIG!!! SNÄLLA HJÄLP!!!

10 kommentarer som undrar vad som hänt, ska vi ringa polisen eller vd är det frågan om? Flera timmar senare kommer svaret från trådskaparen. Jo, ja ni vet, nu måste jag ha tröst. Jag ger upp, orkar inte mer!  Jag har stått stil i 4 månader, det händer det INGET!!! Jag är verkligen på väg att ge upp, har ju 15 kg kvar att gå ner!!!

De flesta medlemmar tröstar, det är ju synd om denna som står stil trots alla träningstimmar och perfekta måltider. Peppa på sen går vi vidare, efter några dagar kommer en ny tråd från samma person: YES!!!! Nu lossnade det, -5 kg!!!! Wow, va´ jag är bra och ni som ger mig stöd! Kramar!

Så går det 10 dagar: Suck! +0,2 imorse, vill inte längre, ger upp snart!!!

Det som till sist kommer fram är att ”hon” under 2 år har jag gått ner 35 kg.

Liknande trådar finns lite varstans på nätet att läsa. Vad beror det på? Vilka mår bra av det och vilka dåligt? Jag tippar på att de flesta mår dåligt. Först trådskaparna och därefter den gruppen som inte går ner alls eller ännu värre, går upp. Jag tror vi är många. Dessa inlägg gör att minsta lilla hoppet försvinner och jag vill ge upp, kolhydraterna bedövar smärtan och mörkret faller över en som en tjock slöja! På måndag tar jag nya tag, håller mig borta från Facebook, kan ju inte skriva jag åt upp hela plåten av fröbrödet, eller kan jag? Denna fixering av vad som är rätt och fel, minus och plus på vågen ökar vår osunda relation till maten. När ska vi acceptera oss ...läs vidare

Tiderna förändras och vi har mindre och mindre tid att reflektera över vad vi stoppar i oss. Vad är NYTTIGT? Det är en fråga jag ställer mig ofta. Jag har varit överviktig i hela mitt liv, förutom (under) vikten på 2655g vid födseln. Min mor var ingen höjdare på näring, jag fick det som alla andra bebisar åt, spenat i pulverform var favoriten! Min far arbetade som kock och han ”kunde” det här med maten, men jag kan tidigt minnas att det inte frestade att äta kokt kött med grönsaker, ganska fettsnålt och lite potatis till. Jag längtade efter grannens pasta med köttfärssås, riven ost och ketchup! DET var riktigt smaskens samt det vita brödet som bakades överallt och vi fick äta det i massor. Vi doppade bröd i allt… Var det nyttigt? Varför blev inte alla sjuka och tjocka? Sen kom det grova fullkornsbrödet med massa nyttiga frön på. Varför blev vi inte friskare, det är väl det nyttigaste?!

Nu 30 år senare kan jag blicka tillbaka och fortsätta med att leta svaret på min fråga. Mer och mer kunskap kommer in varje dag, en del kan sållas bort på en gång, resten tål att tänkas på. Vad är forskning? Är det något som gynnar oss konsumenter eller beställaren? Vem betalar detta? Den som tjänar pengar. En ond girighetscirkel med strävan om mer pengar på bekostnad av den som betalar.

Back to basic låter mest rätt i mina tankar. Vi människor har blivit ofrivilligt lata, samhällets normer för höga och få kan laga mat från grunden. Hur mycket näring finns det kvar efter helfabrikat och uppvärmningen i micron? Varför är det fler och fler som får näringsbrister om nu maten är nyttig?

GMO

Förutom insikten om vad socker och stärkelse gör med våra kroppar så tänkte jag: Bra, nu vet jag och det är bara hålla sig på banan. Ack så fel jag hade! E-nummer överallt, vad står dessa för? GMO, vad är det? Jag klev in i GMO-djungeln och till slut kom jag fram till att det bästa vore att bo i skogen, långt från civilisationen, jaga och laga allt från grunden. Men det är ju i princip omöjligt då hela samhället är uppbyggt som en kedja!

Vad kan jag som förälder tänka på och överföra till mina barn?

g1Det finns faktiskt en hel del vi alla kan göra, det som saknas är upplysningen då få har intresse av medvetna konsumenter. Den 25 maj deltog jag i en världsomfattande demonstration mot företaget Monsanto. Varför? Jag handlar ekologisk mat så gott jag bara kan dock fick jag lära mig ...läs vidare