Sommarmiddag

Vilken underbar värme vi haft de senaste veckorna. Almanacka och tider att passa glömdes bort i värmen, så här får du det inlägg som skulle kommit i söndags.

Sitter på tåget hem från Stockholm, det har varit riktigt härligt att semestra i storstan, trots att det varit så varmt. Det finns många gröna oaser för picknick längs vattnet där det oftast svalkar skönt. Vi har utforskat många fina promenadvägar runt Kungsholmen där jag bott hos särbo Lennart.

Titta gärna in på min Facebooksida så kan du ta del av en hel del av mina bästa tips på utflyktsplatser, jag har lagt in många bilder från semestern där.

 

 

 

 

 

 

Mandelvåfflor 4 små

  • 2 ekologiskt ägg
  • 1 dl grädde
  • 1 dl mandelmjöl
  • 2 tsk fiberhusk
  • 1½ msk smält smör
  • 1 tsk bakpulver
  • 1 krm Salt

Vispa ägg och grädde, tillsätt fiberhusk under vispning. Rör ner smält smör i äggsmeten, smaksätt med salt. Pensla det varma våffeljärnet ordentligt med smält smör.

Fäll igen locket så järnet blir riktigt varmt igen innan smeten läggs i. Smeten blir ganska fast, så bred ut den lite med en sked över järnet. Grädda våfflan gyllenbrun. Låt kallna på galler.

Laxröra med tomat, chili och keso

  • 100 g gravad lax
  • 1 liten burk keso
  • 1 dl majonnäs
  • 4 soltorkade tomater
  • 2 msk hackad citronmeliss
  • 1 msk hackad gräslök
  • 1 krm chiliflingor
  • Lite havssalt

Skär laxen i små tärningar. Blanda keso, majonnäs och örter. Rör ner lax och kryddor.

Servera laxröran som ägg på våffelhjärtan med avocado, cocktailtomat och lite extra majonnäs.

Våfflorna blir förstås goda med bär och grädde också.

2 Kommentarer

No 15 sandhjärtaÄr du bra på att ta hand om dig själv? Värna din hälsa, dina behov? Eller tillhör du den skara som sätter alla andra i första rummet och låter dig själv komma släntrandes efter om det fortfarande finns tid kvar?

Jag har ett stort ego, jag vet. Jag åker iväg, lämnar med varm hand barnen och huset till maken för att få vara själv någonstans där jag trivs och kan tanka. Ofta blir det en kombination av lugn, livemusik, vänner, god mat och… Danmark. Fråga mig inte varför men jag har hittat min oas i vårt sydliga grannland, och jag stortrivs. Känner mig fri, ansvarslös och utan tider att passa. För många låter just dessa ord som en dröm; fri, ansvarslös, tidlös. För mig är det verklighet och jag är evigt tacksam för det.

Diverse bekanta har genom året höjt på ögonbrynen över dessa mina tilltag, bara lämna sådä.r De har ifrågasatt min relation till min man, till mina barn, till min vardag. Helt i onödan. Men det mest anmärkningsvärda är att ingen av de som har ifrågasatt har någonsin frågat efter mina behov. Men som sagt, tack och lov har jag ett ego, och jag trivs med det. Faktum är att just detta ego gör att mitt hjärta räcker till för så många fler. När jag lyssnar på och tillgodoser mina behov vill jag också finnas där för andra. När jag kommer hem efter mina ”ego-tripper” orkar jag finnas där till fullo för min man, för mina barn, för mina vänner och klienter. Alla är glada. För mig är det så tydligt att mitt sätt att värna mig själv och mina behov också är en förutsättning för att min kärlek till min omgivning ska orka lysa igenom.

När du läser det här inlägget är jag nyss hemkommen från min ”egensemester” i Köpenhamn, fem dagar av egolyx, mitt i storsemestern, och jag orkar nu finnas där även för dig som eventuellt behöver min hjälp!

Oavsett vilka dina behov är – lyssna på dem! Våga prova, våga sätta dig själv i första rummet. Visa kärlek till dig själv och du finns där också för alla du älskar. Släpp taget, våga!

Som ni märker så är det stundtals tyst på sidan här och anledningen är vi håller på och strukturerar om sidan och vårt nätverk. Och, så klart, det är ju semestertider så en och annan kaffekopp i solen kommer i vägen men till hösten blir det vara full fart här - lovar!

Tills dess, läs i vårt arkiv och botanisera bland våra recept! Klicka dig fram i menyn.

Trevlig sommar!

Kaffestund

2 Kommentarer

Grillad, gravad lax

Lättlagat i stugan

Gravad lax är något många som äter lågkolhydratkost undrar över. Jag har fått en hel del frågor om man inte kan grava fisken utan socker.

Sockret är ju med för att förlänga hållbarheten, en metod som användes förr när det inte fanns de kyl- och frysmöjligheter vi har idag.

Men nu i moderna tider behöver vi inte förvara fisken så länge, så därför går det fint att grava den utan socker. Det går förstås att använda bara salt, men då blir både smak och konsistens annorlunda, lite hårdare och fastare.

Till min kokbok Långkok för LCHF och Paleo skapade jag ett recept på gravlax sötat med rivet äpple istället för socker, just för att få smaken av gravning.

...läs vidare

1 Kommentar

Jag befann mig i ett sovrum i ett gammalt stenhus i södra Frankrike. Blicken fastnade på en stor,  fantastisk målning av två nakna kvinnor och plötsligt blev jag alldeles varm. Det där är ju jag, så där ser ju jag ut. Med rund mage och svällande lår. Det här var ju inte vilket sovrum som helst, utan här bodde och verkade konstnären Renoir för drygt 100 år sen. Jag måste bara återvända till just den målningen ytterligare ett par gånger innan vi lämnade muséet.  I butiken vid entrén köpte jag ett bokmärke av konstverket som minne. Tänk att den mannen avbildade kvinnor precis som vi är och inte som dagens fotoshoppande reklam-makare som slankar, blankar och förlänger. Eller var det kanske så att Renoir anpassade sina målningar efter den tidens ideal? Byggde på och gjorde kvinnokropparna frodiga och attraktiva? Det kan vi ju såklart inte veta.

renoir kopiaTänk om alla vi kritiska kvinnor kunde sluta bry oss om ideal och fejkade förebilder. Tänk om vi kunde se oss i spegeln varje morgon och vara nöjda med våra frodiga och sunda kroppar. Tänk om vi kunde ge oss själva tillåtelse att se ut precis som vi gör och lägga fokus på vår hälsa istället för vårt utseende. Tänk om vi kunde sluta önska oss pengar till fettsugning och bröstförstoring. Tänk om vi kunde sluta kommentera och tycka så mycket om hur alla andra ser ut. Tänk om vi bara kunde slappna av och äta den mat som är bra för vår hälsa och vårt välbefinnande. Tänk om vi alla kunde vara vår egen förebild.

Mitt nya bokmärke fladdrar förbi mina ögon varje gång jag sträcker mig efter min bok. Det är fint att få känna sig som en Renoir-modell. Fast som mig själv.

Vill du läsa mer om Renoir-museet?

Vill du få hjälp att gilla din egen kropp så finns det en ny facebookgrupp!

No 14 gåvaMin dotter fyller år på måndag och är naturligtvis fylld av förväntan, så där innerligt, nyfiket som man bara kan så länge man är barn. När presenterna kom på tal häromdagen infann sig också en diskussion om de presenter hon fått alla andra födelsedagar (8 närmare bestämt) och hur många av dem hon kom ihåg. Hon har ett excellent minne det barnet men vad hon fick som ettåring, det gick hon faktiskt bet på. Hon beklagade det men kom också med dagens fundering – ”Mamma, vad fick jag när jag fyllde noll år?” Jag behövde inte fundera mer än någon sekund förrän jag gav henne det för mig självklara svaret, ”Då fick du livet min älskling”. Hon accepterade svaret omedelbart.

Men själv gick jag sedan och funderade på det där. Förstår vi (vuxna) verkligen att vi fått den största gåvan av dem alla – livet? Eller är det så sorgligt att vi faktiskt måste nosa på döden för att på allvar förstå. Vi säger ofta att våra barn är det finaste vi fått, vi övar oss i tacksamhet, att se de små tingen i tillvaron och uppskatta det vi har. Ändå tenderar vi att glömma det största miraklet av dem alla – vårt eget liv. Det liv som faktiskt är en förutsättning också för våra barns liv.

Med livet följer en kropp, en fantastisk kropp som du får till skänks. I och med denna boning kan du förflytta dig nästan vart du vill, du kan uppleva saker, se, känna, dofta, smaka, skratta, gråta. Är det inte ett mirakel? Och hur futtigt ter det sig då inte att begränsa detta mirakel genom att lägga både tid och känslomässigt fokus på gropar i låren, en finne på näsan eller en något för stor mage? Hur mycket tid lägger vi inte på att dölja vårt mirakel, fixa det vi tror är fult eller inte perfekt? Hur kan ett mirakel vara något annat än perfekt?!

Du har fått LIVET! Njut av ditt mirakel till kropp, använd den på rätt sätt, respektera den och LEV med den – det är genom den du kan uppleva allt det vackra som är ditt liv. Känn tacksamheten, och släpp sedan taget om det oviktiga. För det lilla barnet är detta självklart, barnet vet, det är vi vuxna som glömmer.

Det är aktiviteter (för mina barn) i form av friidrott och någon gång orientering, i stort sett varje helg hela våren. Eftersom tävlingarna, som det mestadels handlar om, inte genomförs på hemmaplan speciellt ofta, blir det inte mycket tid över för egen träning. Om inte – man utnyttjar vägen dit eller hem.

Så denna vår har varit lyckad för mig när det gäller helgträning. Att starta före familjen och sedan bli upplockad är ett perfekt tips till den som har möjlighet. För tillfället handlar min träning främst om rullskidåkning och jag har således rullat hemifrån drygt en timme före familjen – som i några fall fått åka en annan väg, med mindre trafik, och sedan hämtat upp mig. Vid något tillfälle har jag kunnat åka rullskidor ända fram och haft ombyte med mig i bilen.

För mig har detta fungerat toppen. Jag får mitt träningspass - OCH kan vara med på barnens tävlingar. Både som att ha och äta kakan. Det hade givitvis fungerat med löpning också, och finns det en cykelhållare på bilen så visst, cykla till tävlingen är också ett bra sätt.

Så detta är mitt träningstips till dig som har begränsat med tid för träning. Utnyttja restiden genom att offra lite morgonsömn :-) Eller ta dig hem från aktiviteter springandes, rullandes eller cyklandes.

Trevlig sommar!

blogger-image--7578648

2 Kommentarer

Spröda frökex från Huså Bröd med surkålspesto
Spröda frökex från Huså Bröd med surkålspesto

En helg med många smaker

En varm och solig dag hyrde jag en bil och åkte till Hurtiggården i Gåxsjö utanför Hammerdal. Där bor Ylva Forsberg, grundaren av Huså Bröd, och hennes familj.

Vi började ett samarbete kring mitt fröknäckerecept för några år sen, det som nu finns i butikerna under namnet Spröda frökex.

...läs vidare

midsommar

Våra stora högtider kretsar mycket kring att äta. Vi planerar våra menyer noggrant och lägger ned en extra slant på att få det gott och fint. Men när vi väl stoppar maten i munnen går det ofta i en så rasande fart eller så är vi så upptagna med att sjunga nubbevisa att vi glömmer bort att smaka.

Det här händer inte bara när vi har trevligt med släkt och vänner i midsommartider. När var den senaste gången du åt en hel måltid utan att göra något annat än att bara äta? Händer det inte allt som oftast att du äter under tiden du läser en tidning, ser på teve, förhör dina barns läxor eller facebookar? Innan du vet ordet av har du tömt godisskålen framför den där spännande tevedeckaren eller slukat matlådan medan du besvarar dina mejl.

Om du inte tänker på att du äter, hur ska då veta att du är mätt? Och risken är att du även blandar ihop hunger och sug och stoppar i dig saker som du lovad dig själv att inte äta mer. Du är heller inte varsam med den fantastiska process som maten går igenom i ditt inre och det kan göra att du får problem med tarmarna. När du stressad över den där rapporten du behöver skriva och äter framför datorn för att spara tid, kommer dina stresshormoner lägga krokben för kroppens förmåga att smälta maten. En stund senare svullnar magen upp, du blir gasig och får springa på toaletten.

Att äta medvetet
Idag är mindfulness ett ganska välkänt begrepp. Jag började utöva det regelbundet för sex år sedan och det har öppnat dörren till ett liv i balans och inre ro. Mindfulness är olika tekniker och förhållningsätt, som hjälper oss stressade nutidsmänniskor att vara mer närvarande i ögonblicket. Genom enkla meditationer och vardagsövningar lär du dig att släppa stress och oro, för att uppleva stunden just nu.

Under utbildningen jag gick för att bli mindfulnessinstruktör, fick vi äta våra måltider i tystnad. En stor grupp människor satt samlade runt ett bord med tallrikar framför sig och det enda du hörde var bestickens klirrande mot tallriken. Plötsligt öppnade sig en bortglömd värld och jag kände hur ljuvligt laxbiten smakade, hur krispig salladen var och vad gott det var med vatten. När jag fokuserade på min mat och min kropp, upptäckte jag plötsligt att magen blev snabbare mätt och jag kunde sluta äta trots att halva tallriken var full. Ätandet blev en njutbar och vilsam meditation och jag kunde känna hur bra maten var för min hälsa och mitt välbefinnande.

Varsam mot din kropp
Idag håller jag kurser i mindful eating. En av mina kursdeltagare berättade en gång hur hon alltid brukade äta godis på bussen hem från jobbet. Men efter att hon hade börjat med mindful eating, upptäckte hon en kväll att hon egentligen inte var sugen på godis. ”Chokladbiten smakade inte ens gott! Det var bara en avstressande vana jag hade lagt mig till med.”

Genom att bli mer medveten om maten du äter, kommer du så småningom upptäcka vilken information kroppen ger dig om hunger och mättnad och att det kanske ligger något helt annat bakom det där godissugen. Längtan efter choklad kanske är en gammal vana, tillfällig stress eller helt enkelt att du har tråkigt.

Genom att stänga av teven, datorn och telefonen och bara fokusera på att äta kommer du precis som jag upptäcka hur gott maten smakar. Och plötsligt får din kropp en chans att arbeta i ro med den delikata processen att ta hand om alla näringsämnen. Känn vilken skillnad det gör i mage och tarmar.

Genom att då och då ägna dig åt mindful eating kan lunchen bli till en behaglig meditation, då du både får näring och avkoppling. Ta hand om kroppen och den kommer att ta hand om dig.

Självklart ska du unna dig att skratta och ha trevligt kring tallriken denna midsommar, men kanske du ska pröva att stanna upp mellan tuggorna och smaka på din mat. Känna doften av den, strukturen mot tungan. Och när helgen är slut kommer här tre övningar i mindful eating som kommer att öppna nya dörrar för dig.

Tre enkla övningar i mindful eating:

1. Pröva att förbereda en måltid i lugn och ro, med fokus på det du gör. Sinnena koncentrerade på den fantastiska kavalkad av färger, dofter och smaker. En njutning, en avkopplingsövning och faktiskt även träning i fokus genom att koncentrera dina sinnen på det du gör med dina händer. Se hur många sinnen du kan involvera i din matlagning, genom att lukta på varje råvara, smaka på den, lyssna, känna och titta noga. Om tankarna far iväg, så för varsamt och vänligt tillbaka fokus på det du gör. Matlagningen kan verkligen bli en meditationsövning om du tillåter den.

2. Nästa gång du är på väg att stoppa något i munnen, stanna upp precis innan och tacka för allt gott denna matbit kommer att göra dig. Eller tacka för den njutning den kommer att ge dig. Den lilla stunden hjälper dig att flytta fokus till maten och att du äter.

3. Ät en måltid i tystnad och låt ditt fokus vara vid det du upplever med dina sinnen. Lägg ned gaffeln då och då mellan dina tuggor och flytta ditt fokus till magen. Upplever du något särskilt i din kropp och framför allt i din mage när du äter just denna måltid? Ät länge, tugga långsamt och känn hur det känns när du sväljer och om du kan känna matbitens färd ned i magen. Kan du känna när du blir mätt? Kan du stoppa och lägga ned gaffeln när magen säger stopp? Pröva och se vad som händer.

HorisontNär du läser det här på söndag befinner jag mig på Kreta. (Alla inbrottstjuvar göre sig icke besvär – vuxen, vältränad son vaktar huset!) Det är ingen slump att jag hamnat på just Kreta. Så länge jag kan minnas har jag dragits till vatten, eller rättare sagt till öar och hav, och jag vet att jag inte är ensam om det. Det är något visst med en fri horisont; en känsla av lättnad, frihet, renhet och utrymme för både stora tankar och stora känslor.

Jag läste någonstans att vi människor i vår vardag fäster blicken maximalt fem meter framför oss, även när vi går. Det är dessa fem meter som vi tror oss om att kunna kontrollera. Om någon eller något kommer innanför denna femmetersradie noterar vi det, annars går det oss ofta förbi. Jag vet inte hur sant detta är, men när jag läste det började jag, min vana trogen, att fundera. Hur gör jag egentligen? Jag började tänka efter hur jag betedde mig när jag var ute och gick, i vardagen, på väg mot något. Och nog sjutton hade jag blicken ungefär där, fem meter. Fem meter för att inte krocka med någon, inte snubbla på ojämnt underlag. Eller varför jag nu gjorde som jag gjorde, jag försökte i alla fall intala mig att det var därför. Tills jag bestämde mig för att försöka göra annorlunda, det vill säga medvetet höja blicken och rikta den betydligt längre fram. Jag vet ju med mitt förnuftiga sinne att vi har ett periferiseende som fungerar och att även om blicken är långt fram så kommer jag sannolikt upptäcka om någon står mitt framför näsan på mig.

Sagt och gjort, test. I flera dagar riktade jag blicken mot en tänkt horisont, alltså så långt fram som jag hade fri sikt. Vet ni vad som hände? Jag blev lugnare. Mindre stressad. Fick inte lika bråttom till mötet. Hållningen blev rakare. Jag blev gladare. Och det roligaste av allt, även människorna jag mötte höjde blicken! De såg på mig, jag såg på dem, våra blickar möttes helt plötsligt. När jag valde att fästa blicken längre bort upptäckte jag MER av det som fanns inom femmetersradien också! Är inte det märkligt så säg.

Kanske är det så att vår femmerterszon begränsar oss mycket mer än vi tror? Att den kontroll vi tror oss ha där bara är inbillning? Femmeterszonen kanske rent av stressar oss?

Det jag insåg var att den känsla som ”horisontblicken” gav mig påminde ofantligt mycket om den känsla jag får under semestern vid havet. Samma lugn, samma öppenhet. Jag behövde bara höja blicken, fysiskt. Det är inte bara ditt sinne som påverkar din kropp, kroppen sänder även signaler till sinnet. Går du med huvudet nedsänkt skickar du signaler till hjärnan om att något är farligt, det skapar stress. Du sluter dig mot omvärlden, och dig själv.

Så tänker jag. Det kanske bara är nonsens från början till slut det här med fem meter, men det funkar för mig! Blev du nyfiken så kan du ju alltid prova du också – höj blicken och se vad som händer med din stress, ditt humör, din kroppsuppfattning. Berätta sedan gärna. :)