1 Kommentar

IMAG1575Tack vare fantastisk teknik är det möjligt för mig att skriva det här inlägget på en onsdag medan du kan läsa det alldeles nypublicerat på en söndag. När jag skriver detta gör jag det i min lilla, för veckan hyrda, lägenhet i Skagen. Regnet slår mot rutan, vinden viner, men här inne i skrivstugan är det hur varmt och mysigt som helst. En rykande varm kopp te från den lilla Kaffestugan i byn står bredvid mig på bordet. Passande nog har téet namnet ”Skagen Drömte”. Detta är verkligen min dröm. Att få tillbringa en vecka i absolut ensamhet och bara göra det jag tycker bäst om, skriva, det är en verklig ynnest. Att dessutom få göra det på en plats som jag kallar ”mitt själsliga hem” skänker både kropp, själ och tanke den frihet jag såväl behöver.

När jag vandrade längs strandkanten härom kvällen slog det mig återigen hur galet vi lever. Alla så kallade ”måsten” som styr oss, alla rädslor, all begränsning. Vi kämpar igenom våra liv som om antalet morgondagar vore obegränsat. Lever vi så kommer livet successivt att sakna mening. Vi tappar vår styrka, vår förmåga att skapa och forma det liv vi vill leva. Vi förlorar nyfikenheten, äventyrslusten, glömmer bort varför vi egentligen är här. Sedan undrar vi varför vi är så trötta, så slutkörda, så låga…

Det faktum att jag är här, där jag är, just nu, är resultatet av en helt annan drivkraft. Jag är inte här för att jag måste, jag är inte här med ett tydligt mål. Jag är helt enkelt här för att jag vill. För att det här ger mig den största glädjen. Mycket tid vid datorn gör att axlarna värker, ryggen protesterar och huvudet går varmt. Men jag är lycklig! Jag är lugn, tillfreds, vet att jag är på precis rätt ställe och gör precis det jag ska. Här och nu finns bara här och nu.

Det är inte första gången jag gör så här, åker iväg, jag har varit här förut. Varje gång noterar jag några intressanta saker. För det första vaknar jag med ljuset, utan klocka, utsövd. I vanliga fall är jag riktigt morgontrött. För det andra har jag ett större behov av att komma ut, stranden och havet lockar, så min dagliga motion blir helt utan ansträngning betydligt större än hemma. För det tredje så är min motion allt annat än flåsig, tvärtom, det är en veritabel studie i mindfulness. Alla tankar sveper bort med vinden och det enda jag kan fokusera på är havets rytm och alla vackra stenar. För det fjärde så äter jag betydligt mindre. I vanliga fall är frukost, lunch och middag min vardag, här blir det helt naturligt bara frukost och middag.

Allt detta sammantaget gör att denna vecka, trots att jag arbetar massor, är rena hälsoveckan! Jag mår bra inifrån och ut, tror faktiskt att jag går ner flera kilon medan jag är här. Jag drivs av glädjen, lusten, extra mycket när jag är just här. Nu har jag glädjen som ledstjärna även i min vardag i stort och lever nog mycket som jag lär, men här blir allt så tydligt, så komplett.

Hur ser det ut i din kalender? Hur mycket närande tid har du inskrivet där, hur mycket tärande? Om du har fler timmar av tärande tid, dvs sånt som du inte tycker är särskilt givande att ägna sig åt, än vad du har närande tid, sånt som gör dig glad och tillfreds, ja då går du på minus. Då arbetar du konstant på reservtid, belastar din kropp, tröttar ut dig och dina stackars binjurar. Din återhämtning är inte tillräcklig. Ta dig en titt i almanackan, se hur du tillbringar dina 24 timmar. Behöver något förändras, vad kan du förändra? Vi har alla lika mycket tid till förfogande, bara du kan bestämma vad du gör av den.

Nu säger min kropp ”res på dig, sträck på dig, ut med dig”, så det är bästa att lyda, innan det blir mörkt. Regnet vräker ner, men vad gör väl det, jag har en ny, lila regnkappa. :)

Med värme
Therese

PS. Om du tycker att mina tankar om livet är intressanta så har jag just startat en ny blogg med just detta tema, följ mig gärna där. www.thereserenaker.se är adressen.

1 Kommentar

Coconut Oil NancyDet är sällan ett nytt livsmedel eller en produkt dramatiskt förändrar mitt liv utanför köket. Under de senaste månaderna har kokosoljan blivit en av dessa produkter. I köket har den revolutionerat hur jag lagar mat åt min familj. Men utöver det har den också förändrat det sätt jag sköter min kropp, hud och tänder.

Här delar jag med mig om varför jag tror att kokosolja borde finnas i varje hushåll.

Matlagning för en sund framtid

Blunda och försök tänka ut alla slags matlagninsoljor du känner till. Jag slår vad om att du kan komma på åtminstone sex stycken. Antalet oljor som finns tillgängliga i din mataffär är dock bra mycket högre än detta. Den långa listan nedanför är bara en kortfattad förteckning.

Detta är dem jag kom på under två minuter:

Linfrö, raps, druvkärneolja, palmolja, majsolja, olivolja, palmolja, bomullsfröolja, sojaolja, kokosolja, solros, sesam och jordnöt.

Jag är imponerad av att du tog dig till slutet av listan! Du har förmodligen redan glömt de som stod först. Men inget att oroa sig över! Jag har upptäckt att jag endast behöver TVÅ oljor i mitt kök. Det är allt! Resten har jag slängt.

De två oljorna är:

  • Extra virgin olivolja (EVOO)
  • Kokosolja

EVOO är härlig att ringla över råa livsmedel. Den kan bidra till många välsmakande salladsdressingar och kan kombineras med olika kryddor för att göra en stor dip till dina ...läs vidare

Jag är ingen expert på hormoner. Men som kostrådgivare har jag lärt mig väldigt mycket, det har jag! Och jag blir så glad när jag ser rubriken "Ömsint beröring får kroppen att jubla" i DN. Att röra vid varandra, att kramas, att ge och få massage ger oss en förhöjd nivå av må-bra-hormonet oxytocin. För vare sig vi vill det eller ej så har hormoner och signalsubstanser (och de är ganska många!) en enorm betydelse i vårt liv. Det allra viktigaste är inte att vi har mycket eller lite utan att de är i balans.

medNino

Att äta skräpmat, att stressa för mycket och att sova dåligt är de mest effektiva sätten att försätta vårt hormonsystem i obalans. En obalans där vi upplever depressioner, olika sjukdomssymptom, trötthet, värk, dåligt självförtroende eller bara känner oss allmänt missnöjda.

Så mitt allra enklaste budskap till er alla i helgen är:

  • Köp bara hem bra ingredienser och laga riktig mat åt dig själv och dina nära och kära nu när du har lite extra ledig tid. Ingen läsk, godis och sockrad färdigmat i kundvagnen nu!
  • Gå ett par riktiga långpromenader utomhus i dagsljus. Du laddar med frisk luft och rörelse som ger god återhämtning efter veckans stress.
  • Sitt inte kvar och slötitta på TV i timtals när favoritunderhållningen är slut. Umgås, läs en bok och lägg dig i tid så är chansen större att nattsömnen blir av god kvalitet.
  • Krama dina barn, dina kompisar, din man, dina husdjur. Flera gånger!

Så har du gett din hormonbalans och ditt välbefinnande en bra chans inför nästa vecka!

Laxmousse

Bjudmat

Idag får du recept till en klassisk trerättersmiddag. Det var såna här rätter som jag ofta lagade när jag jobbade på restaurang. På flera av dem hade vi en månadens meny med 3 rätter till ett lite lägre pris som kunde se ut ungefär så här.

Laxmoussen har jag använt på många bufféer och som förrätt under mina 18 år på olika krogar. Den är väldigt lätt att göra, perfekt att förbereda inför en större bjudning. Eller bara som en liten lyxig kvällsrätt.

Servera den i avocado, som en liten gurksnitt, i en champinjonhatt eller som fyllning i mina omelettrullar.

Moussen blir också god på rökt lax om du föredrar den. Smaksätt då gärna med chili, purjolök och lime så får den lite mer sting. Gravlax har så mild smak, så den passar bäst med bara lite citron och örter.

Varmrätten består av fläskfilé, men det går också fint med skivor av kalkon- eller kycklingbröst. Såsen till passar ypperligt för oss som äter LCHF, med sitt innehåll av ost, smör och grädde.

Med både sallad och varma grönsaker till så brukar maten passa de flesta, inte bara oss lågkolhydratätare.

Den rostade blomkålen med vitlök hittade jag inspiration till i Anna Halléns fina LCHF-husmanskost.

Ja, det händer faktiskt att jag lånar nån idé till min mat, men då talar jag alltid om var den kommer ifrån. Jag tycker det är tråkigt när recept som jag hittat på själv kan dyka upp hos någon annan utan hänvisning.

Det mesta jag lagar är annars från idéer som bara dyker upp i huvudet, särskilt när jag är ute och går. Som den här ädelostsåsen, den hittade jag på samma dag jag lagade till den.

Efterrätten blir en fräsch kokospannacotta med lime. Om det nu får plats en sån efter den här stadiga middagen, vår typ av mat mättar ju väldigt bra. ...läs vidare

2 Kommentarer

gutI min vardag för  drygt 10 år sedan kände jag ett stort motstånd. I början av mitt yrkesliv, som 20-årig sekreterare, hade jag ett skojigt, utåtriktat yrke med mycket mellanmänskliga kontakter i olika delar av världen och i Sverige, oavsett arbetsplats. Jag lärde mig fantastiskt mycket och tyckte det var kul att vara mitt i smeten. Under de senaste åren av mitt förra liv upptäckte jag något annat, nämligen att mitt arbete blev mer och mer osocialt. Fortfarande hade jag mycket  internationella kontakter, men kommunikationen skedde inte längre per telefon och personliga möten, utan hade övergått till att bli övervägande digital. Komplexa, integrerade affärssystem kräver mycket dokumentation i olika databaser! Missförstå mig rätt, jag gillar mail och min dator oerhört mycket, men i ett telefonsamtal finns det nyanser som inte går fram i ett mail, för att inte tala om energin i det personliga mötet. Men, i effektiviseringens tidevarv blev telefonsamtal för tidskrävande och de personliga mötena färre.  Jag levde i en yrkesvardag där jag ingick som en kugge i en slimmad, kostnadseffektiv (?) organisation och jag hade TRÅKIGT och det kändes MENINGSLÖST. 

Vi är alla olika, men för mig var det omöjligt att stanna kvar i detta. 

För 10 år sedan gjorde jag en stor förändring i mitt liv. Jag hoppade av ett fast jobb med fast lön, fasta rutiner, en verklighet som jag kände sedan 20 år tillbaka. Det var inget som skedde över en natt. Steg för steg mognade mitt beslut att byta bana i livet, till slut var omställningen ett faktum. Jag har aldrig ångrat det beslutet, ens när jag känt mig helt vilse i pannkakan. Jag har lärt mig så mycket om mig själv. Om hur det är att vara i en förändringsprocess när det mesta är kaos, känslan av flow när saker faller på plats, osäkerheten och den dåliga självkänslan som alldeles för snabbt infinner sig när det inte är full fart. Hur man tacklar alla tankar på enkla lösningar, som att gå tillbaka till sitt förra yrke, när man känner sig ensam. Jag har också lärt mig att jag kan, att jag gör skillnad, att jag vågar utmana mig och att jag vågar misslyckas. Jag har investerat i mig själv genom att kontinuerligt vidareutbilda mig på ett sätt som jag aldrig kunnat drömma om. Och för varje pusselbit jag tillfogar får jag ytterligare aha-upplevelser och tycker att jag blir lite klokare, fastän jag blir mer och mer medveten om allt jag inte kan.

Så våga tro på att du också kan förändra i ditt liv om du vill. Fundera över vilka myrsteg just du kan ta för att komma en bit på vägen. Det går - jag gjorde det ju!

3 Kommentarer

blogger-image--1481993643Kanske gjorde du som jag och läste Agneta Sjödins bok ”En kvinnas resa” när den kom ut 2007 och fascinerades av historien om en kvinna som vandrar de ca 80 milen mellan Saint-Jean-Pied-de-Port och Santiago de Compostela? Och kanske tänkte du som jag, att det här vill jag uppleva själv någon gång?

Innan jag läste boken hade jag aldrig hört talas om Camino Frances eller El Camino och Santiagoleden som den också kallas. Den uråldriga vandringsled tvärs över norra Spanien, som mängder av pilgrimer har vandrat sedan medeltiden.

Den gången för sju år sedan när jag läste boken, gjorde den så stor inverkan på mig att jag sedan dess, har närt drömmen om att kunna göra den här vandringen.

Men livet har rullat på, så som det gör för oss alla, åren har gått och har innehållit annat, såsom småbarnsliv, en skilsmässa och förändringar i val av yrke mm. Att då, mitt i allt, när det snurrar på, få tid, ekonomi och ork över att planera för en sådan här resa, känns som ett ”mission impossible”.

Nu är jag dessutom inte av den sorten som har varit särskilt äventyrlig av mig i livet.

Jungfru till stjärntecken med båda fötterna på jorden, kontrollfreak och en del rädslor att hantera och övervinna. Så att bara skylla på livets alla skeenden är inte hela sanningen :-)

Jo, visst har jag vågat många saker i livet och min familj och vänner kanske inte skulle hålla med mig, utan tycka att jag är modig som många gånger valt att gå min egen väg. Men just att ge mig ut själv på långa resor har väl egentligen aldrig känts riktigt naturligt för mig.  Eller snarare något jag skulle våga.

Så äntligen i våras såg jag en möjlighet att faktiskt kunna komma iväg på den här drömresan. Skulle jag våga ge mig iväg?

Och en dag i april 2014 efter en del vånda, hade jag plötsligt och ganska spontant beställt en flygbiljett till Biarritz med siktet inställt på att göra den långa vandringen till Santiago de ...läs vidare

4 Kommentarer

notkramDetta inlägg skriver jag till dig som vill äta naturlig lågkolhydratkost och som liksom jag själv tror på att kroppen kan återläka från sjukdomstillstånd och hålla sig frisk om man ger den rätt bränsle, du som tror att kroppen mår bäst av att hantera artegen naturlig mat med så lite tillsatser o gifter i som möjligt. Världen vi lever i idag gör det omöjligt att leva ett 100 % giftfritt liv, vi måste andas, vi måste dricka och vi måste äta – men jag (och förhoppningsvis du) är dock helt övertygad om att vi ALLTID kan göra ett bättre val bland det utbud som finns. Jag skriver detta för att varna dig för skadliga produkter som producenter o butiker maskerar med falska löften om hälsa.
(Du som äter ”lowcarb” med enbart fokus på att räkna kolhydrater och älskar processade surrogatprodukter kan därför sluta läsa efter detta stycket. Du kommer bara att bli förbannad o känna dig ”trampad på” för att någon dissar dina val. Jag skriver alltså inte detta inlägg för att reta just dig – jag skriver för att hjälpa dem som vill leva arteget, naturligt och hälsosamt. Jag respekterar däremot dina val men kräver också samma respekt tillbaka.)

Ett av LCHF/Paleos viktigaste riktlinjer är att ta bort dåliga fetter såsom vegetabiliska fröoljor, varmpressade oljor, kemiskt raffinerade oljor och härdade/delvis härdade fetter. Härdat fett finns oftast i kex, färdiga kakor, proteinbars, pulversåser/soppor, färdiga kalla såser, glass, choklad, bröd, kakor, bakelser, färdigmat, pommes frites, ostbågar, buljong, bak & stekmargarin, smörgåsfett. Dessa fetter har genomgått en mycket tuff kemisk process med nickel, natronlut, fosforsyra, blekmedel och är en stor del i uppkomsten av hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes, allergier och astma. Kroppen lagrar också gärna dessa fetter i depåer. Fröoljorna innehåller höga halter av omega 6 fettsyror som ökar inflammationsförlopp i kroppen och de varmpressade oljorna innehåller rester av olika ...läs vidare

v.41-14
Mera svamp även denna vecka. Svamp ger mycket smak utan att springa iväg i kolhydratinnehåll. Den här pajen är gjord utan pajskal. Det fungerar alldeles utmärkt och är perfekt de gånger du inte hinner eller orkar göra en LCHF-pajdeg.

Svamppaj

4 portioner

200 g champinjoner eller annan svamp
1 gul lök
smör eller kokosfett att steka i
5 ägg
2 dl crème fraiche
100 g riven ost
1 tsk torkad timjan, eller några kvistar färsk
salt och peppar

1. Sätt ugnen på 200 grader.
2. Borsta svampen ren från smuts och skär den i lite mindre bitar. Skär löken i skivor.
3. Stek svamp och lök i smör eller kokosfett så att löken blir mjuk och svampen blir genomstekt och det mesta av vätskan har dunstat.
4. Blanda ihop ägg, crème fraiche, riven ost och timjan. Salta och peppra.
5. Blanda ner det stekta i äggstanningen och häll allt i en pajform med löstagbar kant. Är den inte av teflon, eller om du använder en annan typ av form, så kan du behöva smörja den med smör.

3 Kommentarer

No 21Den här grafen, diagrammet, publicerades i min dagstidning i veckan. Den visar hur arbetslivet påverkar oss både fysiskt och mentalt och hur utvecklingen sett ut från 1998 fram till idag. Ta dig en extra titt på de streckade linjerna – de visar hur många arbetsrelaterade besvär som orsakas av stress och annan psykisk ohälsa, hos både män och kvinnor.

Någonting har hänt bara de senaste två åren, och det går INTE i rätt riktning, kurvorna pekar nästan rakt uppåt. Allt fler upplever alltså en galen stress på jobbet. Det här stämmer mycket väl överens med min egen erfarenhet. Jag jobbar dagligen med människor, i synnerhet kvinnor, som befinner sig nära den beryktade väggen eller försöker kravla sig upp efter att ha krockat med den. Vad är det i vårt arbetsliv och samhälle som gör att det blir så här? Jag tror personligen inte att det enbart är arbetslivet som är boven i dramat, jag tror att det är en del av pusslet. Jag tror att det är hela vårt livspussel och vår syn på livet som ställer till det. Vi ska lyckas på alla fronter, alltid spänna bågen hårdast, alltid sikta högst. Annars duger vi inte, utan ambition är vi inget. Men i denna ambition kvävs något annat, tiden räcker till för att överleva, men inte till att leva. Vi känner oss snärjda, begränsade som människor.

Våra prestationskrav och effektivitetsmål håller på att ta knäcken på oss! Vi glömmer bort vad det vill säga att leva, vad själva livet går ut på. Det är inte meningen att vi ska vara små kuggar i ett stort maskineri vars slutprodukt vi inte ens bett om. Vi förtjänar att leva, andas, njuta. Våra barn förtjänar närvarande föräldrar som ser upp från mobiltelefonens förhäxande, blå sken och SER DEM istället. Barnen kan inte heller fortsätta att pressas genom ett skolsystem som värderar, bedömer och granskar deras duglighet in i detalj – barn är små människor, inga prestationsmaskiner. Vi kan inte fostra dem i ett tänk som bygger på att de ska gå i skolan en full arbetsvecka för att sedan göra nästan lika mycket extra jobb hemma. Eller är det månne en förberedelse för arbetslivet?!

Vi måste förstå att vi inte är det vi presterar, att ett liv ska njutas inte genomlidas. Vi måste få perspektiv, ta tillbaka kraften och kommandot över innehållet i våra liv. Ingen annan kommer att göra det åt oss, inte makthavarana, inte aktieägarna, inte företagsledarna och inte din chef. Du, bara du, kan bestämma hur du vill leva ditt liv och vad som är meningsfullt för dig. Bara du kan ändra på ditt liv, bara du kan fylla det med mål och mening.

Vi är människor, kloka människor, människor som faktiskt kan se utanför ramen om vi bara försöker. Vi kan fortsätta springa i ekorrhjulet men vi kan också välja att kliva av. Vi har den förmågan, den makten. Faktum är att vi inte bara är de som springer i hjulet, tillsammans ÄR vi också själva hjulet. Därför kan vi säga stopp, stopp det här funkar inte. Vi vill se ett annat samhälle, en annan utveckling. En mänsklig värld. En värld att LEVA i. Om vi vill. Är det kanske dags nu?