Tröstäter du?

En nyhet på radion fångade mitt öra. Drygt 140 000 kvinnor och 40 000 män i Stockholms län tröstäter. Personligen jag skulle misstänka att tröstätarna är fler. Siffrorna kommer från en folkhälsostudie som Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin på KI gjort. De menar att tröstätande kan komma ur depression och oro och kan leda till övervikt och fetma. Och bli en ond cirkel. Det nya modeordet ”psykisk ohälsa” som vi numera hör i media varje dag figurerar flitigt i Dagens Nyheters sammandrag av resultaten. En ny slaskdiagnos när vården inte riktigt kan hitta felet.

Slutsatsen lyder att ”vården måste rustas för att stoppa utvecklingen och hitta personer i riskgruppen tidigt.” Lycka till säger jag bara. Först måste den svenska vården försöka se patienten ur ett helhetsperspektiv innan det går att ”behandla” tröstätande och det känns väldigt långt borta. När de främsta verktygen för nedstämdhet är antidepressiva preparat och ett av de viktigaste verktygen för fetma har blivit en magsäcksoperation.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det finns såklart många grader av tröstätande. Själv har jag mofflat i mig mängder av smågodispåsar och glassar när det varit synd om mig. När jag varit trött. Det har inte handlat om några djupa depressioner utan mer det där allmänna ”nu är det november och mörkt och jag är lite ledsen”-känslan. Tyvärr har jag ju varken blivit gladare eller piggare av geléråttor. Självmedicinering genom tröstätande kan ta sig många uttryck och det kan lika gärna vara alldeles för stora matportioner och mängder med potatis som just godis. I studien ställer man fast att tröstätaren inte har större problem med missbruk eller andra beroenden. Oj, en ganska långsökt slutsats.

Min kostomläggning till glutenfri lågkolhydratkost med naturliga fetter som jag gjorde för 5,5 år sen har hjälpt mig oerhört mycket. Att på detta sätt få bort det evinnerliga sockersuget har gjort att smågodispåsen inte står högst på listan över tröst längre. Att jag samtidigt fått en stor kunskap om vad som händer i kroppen när jag äter olika livsmedel gör ju också att förnuftet allt oftare segrar över ett galet beteende. Att utbilda mig till kostrådgivare har gett mig ännu mer kunskap om varför och hur vi äter. Jag har inte bara varit en tröstätare, jag har varit, och är fortfarande, en har-långtråkigt-ätare. Jag misstänker att denna kategori inte finns med i KI’s studie. Men så fort jag liksom har tid över och saknar stimulans slänger jag in en näve nötter. Sen hemfaller jag också lätt åt att vara-sugen-på-något-vid-tvn. (Vad är det som gör att vi gärna vill äta när vi ser på film?) Allt detta extra-ätande är ju inget som gör någon smalare och gladare precis.

Ett ökat medvetande om varför och när just du äter kan ge dig en start och en motivation för ett nytt beteende. Det handlar inte om dålig karaktär. Det handlar om att upptäcka dina egna fastetsade vanor och hitta på ett sätt att bryta dem som passar just dig.

I början av min kostomläggning när det liksom blev ett tomrum i kundvagnen där godis, kakor och choklad legat så ersatte jag det med tidningar och månadsmagasin. Ett substitut som gjorde hål i ekonomin men som inte skadade min kropp. Mitt har-tråkigt-ätande måste jag få bukt med genom att skaffa mig stimulans. För min del handlar det oftast om att greppa systemkameran och ge mig ut på en fotoutflykt, ibland bara i trädgården. Att fotografera ger mig stimulans och jag behöver inte tugga i mig nötterna just då. Vid TV’n på kvällen gör jag mig ett lugnande ört-te med ett par bitar hemgjord ischoklad istället för stora snaskmåltider. Det kanske låter torrt och präktigt men jag vet att allra längst inne så vill jag inte stoppa i mig en massa grejer som jag blir tjock, irriterad och trött av. Och jag lyckas inte för att jag har bättre karaktär än någon annan, utan för att jag hela tiden funderar över vilka verktyg som kan hjälpa just mig ur mina olika dilemman.

Så, om du också tröstäter så är du inte ensam! Om du bor i Stockholm så är du en av 140 000 kvinnor eller 40 000 män. Nu är det dags för dig att fundera över varför! Kanske behöver du hjälp av en terapeut. Kanske räcker det att du blir medveten och själv hittar andra vägar.

Print Friendly

2 thoughts on “Tröstäter du?

Kommentera