Autonoma nervsystemet

Anna Halléns snabbkurs i fysiologi och näringsfysiologi (alla delar här)

Del 4:

Autonoma nervsystemet!

Detta är systemet som styr det vi (normalt) inte kan styra med viljan. Vi bestämmer till exempel inte när och hur mycket njurarna ska jobba, hur hjärtat ska slå eller hur högt eller lågt blodtryck vi ska ha just nu. Det som styr detta är det autonoma nervsystemet.

Alla våra körtlar som producerar hormoner styrs också av detta nervsystem. Hormonerna i sin tur är ju de som styr en oerhört många olika funktioner i kroppen. Vi pratar ju ofta om insulinet och T3, T4 (våra sköldkörtelhormoner) och vi pratar ofta om stresshormonerna till exempel kortisol och adrenalin.

Kroppen arbetar hela tiden för att vara i balans, homeostas.

Det autonoma nervsystemet ska till exempel hålla balans på kroppstemperatur, blodtryck och en bra balans på olika ämnen i blodet. Men det som brukar vara mest intressant för oss som arbetar som kostrådgivare och för er som fokuserar på vardagshälsa är hur det autonoma nervsystemet balanserar alla funktioner vid STRESS och yttre faror kontra vid HARMONI och vila.

Det autonoma nervsystemet delas upp i två delar. Båda ingår i det ICKE viljestyrda:  Sympatiska (beredskap för flykt eller ”fight”) och det parasympatiska (vila  och återhämtning)!

Du har aldrig båda två på samtidigt. För att göra tanken enkel så tänk on eller off. (Fast så fungerar inte kroppen, vi är mer som en dimmer. Men du kan inte tänka en dimmer som att du kan ha båda systemen igång samtidigt. Kroppen går sönder då) Så ON eller OFF gör en tydligare och bättre bild.

Sympatiska nervsystemet

Detta gör dig redo för fysisk aktivitet. Du ska försvara dig mot den sabeltandade tigern. Du ska fly. Du ska jaga mat. Vad händer i kroppen? Jo, bloder lämnar könsorgan och mag- och tarmkanalen för att ge sig ut till dina stora muskler. Ben och armar.

Pupillen vidgar sig så du ser bättre.  Hjärtat ökar i slag så du får ut mer syre och näring till musklerna. Peristaltiken minskar (tarmfunktionen). Matsmältningsenzymer minskar (du ska ju inte ta hand om mat nu, du ska ju försvara dig mot fara). Levern ÖKAR blodsockret i ditt blod (japp, stress ökar blodsockret! Så du kan som sockerberoende eller strikt LCHFa:re påverka ditt blodsocker genom stress). Binjurarna får arbeta hårdare (måste ju bygga och släppa ut kortisol).

Sammanfattningsvis: Du spänner dins muskler, ökar blodtrycket och mage och tarm fungerar mycket dåligt. Hur mår din kropp om du lever så här i 30-40 eller 50-60 år? Vad händer när detta system är på alltid i stället för on och off som det är tänkt? Hur går det att sova om kroppen ständigt förväntar sig och är beredd på överfall från den sabeltandade tigern?

Och vad händer om vi upplever stress och inte svarar med det kroppen förberett oss för: fysisk aktivitet?

När någon säger till mig;” Anna, jag är så stressad så lägg nu för tusan inte på mig träning också.” Ja, då vet jag att det är nu det behövs som bäst!

Vad händer då när det parasympatiska nervsystemet är påslaget? Hjärtat minskar i antal slag och i kraft. Blodtrycket minskar. Peristaltiken ökar och enzymerna som ska se till så vara näringsämnen ska delas sönder och tas upp FRÅN tarmen in i kroppen, ökar. Peristaltiken i tjocktarmen ökar. Detta innebär att den blivande bajsen förs framåt mot ändtarmen och toastolen. (Motsatsen är att den står still och kroppen hinner ta upp för mycket vätska, vilket skapar förstoppning och ”kanintollar”). Blod finns tillgängligt för könsorganen. (För män är detta extra viktigt och detta är anledningen till att många har problem med erektionen. Är fel nervsystem påkopplat har han ingen tillgång till blod för detta är prioriterat musklerna för att kunna försvara sig mot fara!)

Vi lever en alldeles för stor del i det sympatiska nervsystemet. Utan att göra vad kroppen förväntar sig – fysisk aktivitet och sen vila.

Vi har ett ständigt påslag av muskelspänning. År ut och år in!

Samtidigt så äter vi och tvingar ner mat i et halvt avstängt system. Maten ligger för länge kvar i systemet – förstoppning. Eller vi har för lite enzymer som delar sönder maten till rätt storlek – diarré. Och vi har ett betydligt försämrat näringsupptag. Så även om vi äter perfekt så hamnar inte näringen i kroppen. Tarmen är ju kroppens utsida! Det är inte det vi äter som kroppen får. Det är det som tarmen tar upp som kroppen får.

Nu börjar många låta tarmen vila genom att inte äta. Vilket naturligtvis kommer att upplevas mycket skönt. Men är det rätt väg? Eller vill vi i stället lära kroppen att hamna i rätt nervsystem för upptag i maten?

Fortsättning följer om en vecka...

Härliga hälsningar,
Anna Hallén

Print Friendly

Kommentera