Att bryta sig loss

gutI min vardag för  drygt 10 år sedan kände jag ett stort motstånd. I början av mitt yrkesliv, som 20-årig sekreterare, hade jag ett skojigt, utåtriktat yrke med mycket mellanmänskliga kontakter i olika delar av världen och i Sverige, oavsett arbetsplats. Jag lärde mig fantastiskt mycket och tyckte det var kul att vara mitt i smeten. Under de senaste åren av mitt förra liv upptäckte jag något annat, nämligen att mitt arbete blev mer och mer osocialt. Fortfarande hade jag mycket  internationella kontakter, men kommunikationen skedde inte längre per telefon och personliga möten, utan hade övergått till att bli övervägande digital. Komplexa, integrerade affärssystem kräver mycket dokumentation i olika databaser! Missförstå mig rätt, jag gillar mail och min dator oerhört mycket, men i ett telefonsamtal finns det nyanser som inte går fram i ett mail, för att inte tala om energin i det personliga mötet. Men, i effektiviseringens tidevarv blev telefonsamtal för tidskrävande och de personliga mötena färre.  Jag levde i en yrkesvardag där jag ingick som en kugge i en slimmad, kostnadseffektiv (?) organisation och jag hade TRÅKIGT och det kändes MENINGSLÖST. 

Vi är alla olika, men för mig var det omöjligt att stanna kvar i detta. 

För 10 år sedan gjorde jag en stor förändring i mitt liv. Jag hoppade av ett fast jobb med fast lön, fasta rutiner, en verklighet som jag kände sedan 20 år tillbaka. Det var inget som skedde över en natt. Steg för steg mognade mitt beslut att byta bana i livet, till slut var omställningen ett faktum. Jag har aldrig ångrat det beslutet, ens när jag känt mig helt vilse i pannkakan. Jag har lärt mig så mycket om mig själv. Om hur det är att vara i en förändringsprocess när det mesta är kaos, känslan av flow när saker faller på plats, osäkerheten och den dåliga självkänslan som alldeles för snabbt infinner sig när det inte är full fart. Hur man tacklar alla tankar på enkla lösningar, som att gå tillbaka till sitt förra yrke, när man känner sig ensam. Jag har också lärt mig att jag kan, att jag gör skillnad, att jag vågar utmana mig och att jag vågar misslyckas. Jag har investerat i mig själv genom att kontinuerligt vidareutbilda mig på ett sätt som jag aldrig kunnat drömma om. Och för varje pusselbit jag tillfogar får jag ytterligare aha-upplevelser och tycker att jag blir lite klokare, fastän jag blir mer och mer medveten om allt jag inte kan.

Så våga tro på att du också kan förändra i ditt liv om du vill. Fundera över vilka myrsteg just du kan ta för att komma en bit på vägen. Det går - jag gjorde det ju!

Print Friendly

2 thoughts on “Att bryta sig loss

  1. Kunde varit jag...för 10 år sen satt jag också där på ett stort börsnoterat företag med ett jobb som webbmaster för ett intranät med 10 000 användare worldwide...visst låter det toppen? Men i verkligheten kändes det bara som om satt jag där och glodde in i datorskärmen dag ut och dag in och om jag tittade upp så såg jag bara en grå vägg utanför fönstret.

    Det är i det läget man får blicka inåt och fundera på vad man gjort i livet som man verkligen trivts med. Och hur man ska göra för att hamna i den härliga situationen igen. Och visst är förändring utvecklande!

Kommentera