Våra sinnen är be(d)rövade!

No 12 hörlurarJag kom att fundera på en sak häromdagen. Det började med att jag av misstag lyssnade på en låt i telefonen – jag har lyssnat på den här låten hur många gånger som helst, men den här gången lät det lite annorlunda. Jag kunde inte sätta fingret på vad det var, men det lät blekt och kort på något sätt. Efter en stund kommer samma låt tillbaka i spellistan och nu kände jag igen den så som den brukar vara, nu var den inte alls blek utan gav mig precis samma glädje och energi som den brukar. Helskumt. Jag börjar rota runt i telefonen och upptäcker efter en stund att jag har två versioner av samma låt, i olika spelformat, mp3-formatet var det bleka av dem. Det här kanske inte alls är något nytt för dig, men jag började hur som helst jämföra annan musik, andra låtar i olika format – samma sak. Mp3-formatet är inte alls lika fylligt, vilket naturligtvis är en självklarhet när man tänker efter. Hela grejen är ju att komprimera och få plats med mer musik på mindre yta, givetvis måste det bli på bekostnad av något – ljudbilden, kvalitén.

Och varför skriver jag nu om detta här på Kostrådgivarna? Jo, jag började tänka ett steg till. Samma sak som nu händer med våra hörselintryck händer ju också med andra sinnen – smak, lukt, kanske till och med känsel. Maten är utarmad på aromer – alla som någonsin ätit en tomat direkt från trädgårdslandet vet skillnaden i smak och doft mot en mineralullsodlad, halvt omogen tomat från Holland. Samma sak gäller naturligtvis det industriproducerade köttet, den odlade fisken, äggen från burhönsen och varenda grönsak som aldrig haft rötterna i riktig matjord, som skördats alldeles för tidigt och fraktats över halva jordklotet. Maten är inte vad den har varit, det vet vi ju. Vad känseln beträffar så vittnar många ensamma äldre människor om att det de saknar mest är beröringen som samlevanden ger, kramarna. Och vi andra kanske inte heller får lika mycket av beröring idag när allt mer kommunikation sker över nätet istället för i riktiga livet…

Eftersom jag nu är lagd åt det fundersamma hållet så kliar jag mig lite i huvudet och undrar stilla om denna utarmning av sinnesintrycken påverkar oss människor på något sätt? Vi blir utsatta för buller och höga ljud, men får inte uppleva den breda ljudbilden. Våra smaklökar blir bombarderade med den förföriska sötman men aromerna försvinner.  Dofter kanske vi inte ens kan fånga upp längre med alla pollentäppta bihålor. Synen, ja synen är väl det av våra sinnen som helt och hållet tillåts att dominera, men här blir vi istället överösta med sekundsnabba bilder dygnet runt och hjärnan har ett himla sjå att bearbeta intrycken.

Inte vet jag, men nog tycker jag det verkar rimligt att den här utarmningen och obalansen skulle kunna påverka oss på något sätt, eller vad säger du? Kan det faktum att våra finstämda sinnen blir berövade det breda spektrat bidra till uttråkningen, kicksökandet, beroendet, att vi inte känner oss nöjda? Kan det till och med vara så illa att det hämmar vår hjärnas utveckling och vi blir fördummade, mindre begåvade än vi skulle kunna vara?!

Som sagt, det var bara en liten reflektion så här på söndagsmorgonen. Jag tycker tanken är intressant, om du också tycker det så tänk gärna högt i ord och skriv en liten kommentar.  🙂

Print Friendly

Postad i Reflektioner den av .
Therese Renåker

Om Therese Renåker

Therese är den kloka kostrådgivaren som i sin dagliga verksamhet specialiserat sig på kvinnor och kvinnors hormoner. Med ett stort intresse för människans livsbetingelser i allmänhet och hälsa i synnerhet ger Therese oss perspektiv på vad som händer och sker i och runt omkring oss. Therese är verksam som rådgivare, utbildare, skribent och föreläsare med hemmabas i Norrköping. Egen blogg

10 thoughts on “Våra sinnen är be(d)rövade!

    1. Therese

      Therese

      Tack Ingela! Ja, jag tycker att tanken är intressant. Kan inte låta bli att fundera vidare på vilka konsekvenser resonemanget kan få, på vilket sätt vår hjärna skulle kunna påverkas, hm.... 😉

  1. MariaF

    Min syster var inne på samma linje när hon sa att hon älskar att springa som motion för det är som att det är precis det tempo hjärnan klarar, "där kommer en sten", "nu kommer ett träd"... Fick mig att reflektera i samma banor som du gjort i inlägget. Förmodligen är vi människor berövade en hel del helheter som vi lever idag.

    1. Therese

      Therese

      Precis! Och ju mer man tänker på det desto läskigare och sorgligare ter det sig... Men OM det nu är så här så är det väl en himla tur att vi med medvetenhetens hjälp kan välja annorlunda och ge våra sinnen "originalet" så gott det går. 🙂

  2. Givetvis bedövas våra sinnen i det här tempot vi lever i. På 1700-talet fick vi lika många intryck på ett helt liv som vi får på väldigt kort tid idag (minns inte om man brukar säga en dag eller en månad eller?). Med det i åtanke borde våra sinnen vara helt utslitna redan innan vi är myndiga!

    Men min käpphäst när det gäller maten är ju hur sockret tar bort hur ingredienserna EGENTLIGEN smakar - choklad, kokos, apelsin etc som man kan göra fantastiska godsaker av när sockret väl är borta. Som tur är får vi ju tillbaka just de smaksensationerna efter lite träning.

    1. Therese

      Therese

      Ja, sockret (i de stora mängderna framförallt) bedövar ju smaklökarna och berövar oss alla andra aromer. Och om vi sedan blir berövade just samma finkänslighet och bredd även för våra andra sinnen - då blir det ju rent tragiskt... 🙁

  3. KataM

    Många kloka tankar.

    Angående det där med kroppskontakt, pratade jag en gång med en kvinna som jobbade på ett äldreboende. Hon berättade att när vissa av de gamla skulle duscha fick man backa in dem i duschkabinerna, eftersom de annars blev oroliga eller till och med förtvivlade. Bristen på just kramar, klapp på axeln och annan beröring av baksidan av kroppen, gjorde att deras rumsuppfattning blev skev. De förlorade känslan för att det fanns något bakom dem och trodde att de var instängda när de inte såg öppningen på kabinen. När personalen förstod den här kopplingen, började de att medvetet beröra de gamla på ryggen i det dagliga arbetet och rumsuppfattningen blev normal igen. Så nog är kroppskontakten viktig.

Kommentera