Odling för både kropp och själ

”Där myllrar av lif och rörelse, där spritter av glada ord och där dallrar i hvarje fläkt af förhoppningens ljusa känslor. Mor och barn hafva gått ditut i förväg, och när ångvisslan ljuder eller klockan klämtar, skyndar far efter för att i skötet af sin familj tillbringa några lugna timmar i Guds fria natur med litet uppfriskande jordarbete och där intaga sin aftonmåltid. Han känner sig fri därute, han ser sina barn tumla om som ystra fålar i oskyldig glädje, och han gripes själf av ljusa drömmar om fröens och örternas spirkraft, om rik och välsmakande skörd.”

Orden kommer från boken ”Koloniträdgården” skriven 1907 av Rudolf Abelin, en föregångare inom svensk trädgårdsnäring. Visst låter det underbart? Han skriver om att det primära syftet med en koloniträdgård är att upprätthålla ett meningsfullt liv i en tid av den osunda livsföring som industrialismen medförde. Människorna som kom inflyttande till städerna från landet behövde helt enkelt känna jorden mellan fingrarna för att må bra. Hur är det idag? Inte ett dugg annorlunda, vi har alla samma behov av rekreation, vilket för var och en visserligen tar sig olika uttryck, men tveklöst har koloniträdgårdarna fått ett uppsving igen de senaste 10-15 åren. Både för odling och för att komma bort från lägenheten och ut i luften.

broccoliJag kan lova att Abelin skulle vända sig i sin grav om han såg vilket tempo vi lever i idag! Vi stressar mellan jobb och aktiviter och hinner sällan med några "lugna timmar i Guds fria natur". e flesta barn växer upp i städer och har aldrig spelat boll mellan äppelträd eller fastnat med träskorna i en leråker. Eller har fått chansen att dra upp en rabarberstjälk och sätta tänderna i det spännande, ofattbart sura. Vi är också många vuxna som inte har en aning om hur en växande brysselkålplanta ser ut eller hur man syrar rödbetor. Vi köper det som är importerat och tillrättalagt i grönsaksdisken, eller uppskuret och färdigblandat i frysdisken.

romanMitt grönsaksland är inte stort men jag älskar det. Att gå ut en sväng på morgonen, se om det behöver vattnas, dra upp lite ogräs mellan plantorna, fantisera om kommande skörd.  Det är en fröjd att gå ut igen en runda med en skål och en sax inför kvällsmaten, klippa av lite romansallad, plocksallad, spenat, eller dra upp några rädisor. Att känna lite på fänkålen för att se hur tjock den blivit, att prata lite med humlorna och bina i hallonsnåret så de jobbar på ordentligt, att kika ner mellan de stora kålbladen och se att där är något på gång i broccolin. Axlarna sjunker neråt, andningen djupnar, jag blir ett med naturen och det kan bara göra kroppen gott att få tugga det jag odlat själv. Som fått växa med bara sol, vatten, kogödsel och mina omsorger till hjälp.

 

 

Print Friendly

Kommentera