Den största gåvan

No 14 gåvaMin dotter fyller år på måndag och är naturligtvis fylld av förväntan, så där innerligt, nyfiket som man bara kan så länge man är barn. När presenterna kom på tal häromdagen infann sig också en diskussion om de presenter hon fått alla andra födelsedagar (8 närmare bestämt) och hur många av dem hon kom ihåg. Hon har ett excellent minne det barnet men vad hon fick som ettåring, det gick hon faktiskt bet på. Hon beklagade det men kom också med dagens fundering – ”Mamma, vad fick jag när jag fyllde noll år?” Jag behövde inte fundera mer än någon sekund förrän jag gav henne det för mig självklara svaret, ”Då fick du livet min älskling”. Hon accepterade svaret omedelbart.

Men själv gick jag sedan och funderade på det där. Förstår vi (vuxna) verkligen att vi fått den största gåvan av dem alla – livet? Eller är det så sorgligt att vi faktiskt måste nosa på döden för att på allvar förstå. Vi säger ofta att våra barn är det finaste vi fått, vi övar oss i tacksamhet, att se de små tingen i tillvaron och uppskatta det vi har. Ändå tenderar vi att glömma det största miraklet av dem alla – vårt eget liv. Det liv som faktiskt är en förutsättning också för våra barns liv.

Med livet följer en kropp, en fantastisk kropp som du får till skänks. I och med denna boning kan du förflytta dig nästan vart du vill, du kan uppleva saker, se, känna, dofta, smaka, skratta, gråta. Är det inte ett mirakel? Och hur futtigt ter det sig då inte att begränsa detta mirakel genom att lägga både tid och känslomässigt fokus på gropar i låren, en finne på näsan eller en något för stor mage? Hur mycket tid lägger vi inte på att dölja vårt mirakel, fixa det vi tror är fult eller inte perfekt? Hur kan ett mirakel vara något annat än perfekt?!

Du har fått LIVET! Njut av ditt mirakel till kropp, använd den på rätt sätt, respektera den och LEV med den – det är genom den du kan uppleva allt det vackra som är ditt liv. Känn tacksamheten, och släpp sedan taget om det oviktiga. För det lilla barnet är detta självklart, barnet vet, det är vi vuxna som glömmer.

Print Friendly

Postad i Reflektioner den av .
Therese Renåker

Om Therese Renåker

Therese är den kloka kostrådgivaren som i sin dagliga verksamhet specialiserat sig på kvinnor och kvinnors hormoner. Med ett stort intresse för människans livsbetingelser i allmänhet och hälsa i synnerhet ger Therese oss perspektiv på vad som händer och sker i och runt omkring oss. Therese är verksam som rådgivare, utbildare, skribent och föreläsare med hemmabas i Norrköping. Egen blogg

Kommentera