Rapport från en väldigt lugn vecka

rullatorparkering

Jag tog en vecka ledigt och åkte ner till Schweiz och hälsade på min kära moster på ålderdomshemmet. Hon är en av de lyckliga änkor som har råd och möjlighet att bo i denna lägenhetsanläggning som är totalanpassad för människor 70+ som fortfarande kan ta hand om sig själva. Jag hade möjlighet att bo i ett gästrum på anläggningen så jag fick även lite avskildhet för mig själv. På bilden ser du rullatorparkeringen utanför matsalen. En sån har jag aldrig sett förut. Barnvagn eller rullator, bara olika perioder i livets skeenden.

Jag är rätt aktiv till min läggning och gör gärna flera saker samtidigt. Behöver ständigt tänka på att inte hamna i för mycket stress. Men ibland kan det bli lite väl lugnt. Dessa äldre människor lever sina liv i ungefär hälften av min normala takt. När man då flyttar in i ett sånt tempo tar det några dagar innan man börjar gå lika långsamt - både inomhus och på promenad i omgivningarna - hälsar vänligt på precis alla som råkar komma i ens väg i hissen, i matsalen, i korridorerna etc.  De t.o.m. pratar lika lugnt, behöver liksom tid att tänka efter. Ja, vem behöver inte det, mitt minne kan också svikta minst sagt. Jag skyller på hormonerna, ännu är jag inte 70+ 🙂 Så ni kan tänka er att jag kände mig som ett "pittoreskt inslag" i denna gamlingvärld.

Men jag kom till mycket insikter därnere. Även jag anpassade mig till det lugnare tempot och då händer något inombords. Kroppen slappnar av, tankarna blir klarare även om det också beror på miljöombytet som alltid stimulerar mig. Jag fullkomligt älskar att resa och se nya miljöer och gärna med andra språk. Jag har ofta spänningar i axlar och nacke - borta hela veckan. Inre stress i stort sett borta. Intressant ! Synd att man ska behöva åka så långt för att uppleva det.

Besökte även en större stad - Lausanne - för att luncha med en väninna och se mig omkring igen. Ännu en insikt. Folk tittar nyfiket på en och verkar mycket lugnare än i Stockholm. En stor skillnad är att man ser folk i ögonen där. De går inte omkring och gullar med sina mobiltelefoner, det är t.o.m. ovanligt att se folk prata högt på stan med hands-free i öronen. Inte ens på tunnelbanan i rusningstrafik. Hur mycket tror du Stor-Stockholmare missar när de ständigt umgås med sin egen mobil på stan, på tåget, på bussen? För övrigt inte konstigt att vi svenskar mer och mer söker våra partners via nätmatchning. Vi tittar ju inte på varann längre när vi är ute och rör på oss.

Så jag tänkte utmana mig själv lite oftare och låta bli mobilen när jag är ute och rör på mig till vardags. Titta på folk, samla inspiration till nya kurser, blogginlägg etc och kanske få ett och annat leende tillbaka. Mobilfasta - varför inte!!

Print Friendly

2 thoughts on “Rapport från en väldigt lugn vecka

  1. Vilka härliga insikter du fått, tack för att du delade med dig av dem 🙂
    Har också tänkt på hur otroligt fästa stockholmare är vid sina mobiler vid flera besök senaste året. Inte bara där, även här i Östersund.
    Lite vila från mobiler och umgänge med kloka, äldre människor är något vi alla behöver mer av.

Kommentera