Att byta spår

No 11 FotstegAtt väga välja nya vägar i livet är något av det svåraste för oss människor. Vare sig det handlar om att avsluta eller inleda en relation, byta jobb eller flytta sitt bohag så kostar det på. Velandet, osäkerheten, otryggheten infinner sig bara du snuddar vid tanken. Samtidigt finns det naturligtvis en orsak till att tanken väckts; ett groende missnöje, otillfredsställelse eller kanske uttråkning. Allt parat med en känsla av att det finns något mer, något bättre, en nyfikenhet på vad som annars skulle kunna vara. Vad gör du med sådana tankar och känslor? Skjuter undan dem, trycker ner dem, lyfter upp och pratar om dem? Eller tillhör du den skara som vågar följa impulsen?

Jag tror på att lyssna på impulsen. Att faktiskt följa den där snabba, omedelbara känslan i maggropen. Inte för att du måste agera utifrån den i samma andetag, det skulle förmodligen kunna få lite väl tuffa konsekvenser, men lyssna på den. Den har någonting att säga dig, någonting om vem du är och vad du egentligen vill. Mycket av vår utveckling ligger i den där impulsen, ingivelsen som vi lär oss att bortse ifrån ända från barnsben. Den är ju inte förnuftig, inte rationell. Man vet vad man har, inte vad man får. Du ska vara nöjd med vad du har, det finns de som har det mycket sämre. Känns det bekant?

Jag tror inte på sådant  prat, har aldrig gjort. Jag tror att du förtjänar det bästa, allt du vill ha, alla dina drömmar, alla dina önskningar. Bara du vet vad du innerst inne vill och inte fastnat i myterna om vad man ska vilja. Är din dröm verkligen din dröm, eller har du ärvt någon annans? Dina föräldrars, dina vänners, samhällets kollektiva bild av drömtillvaron?

Jag möter många människor, framförallt kvinnor, som är vilsna. Livet känns tomt, trots man, barn, hus, hund och ett drägligt jobb. Som om det borde blivit MER av livet på något sätt. Vissa kallar det livskris, jag kallar det stagnation. Jag tror nämligen att detta är ett sunt uttryck för vår tillbakahållna utvecklingspotential. Vi vet innerst inne att vi kan mer, ÄR mer, men vi håller oss själva tillbaka. Visst ska vi vara tacksamma och nöjda med vad vi har, men inte liknöjda! Att i 40-årsåldern känna att livet på något sätt är ”färdigt” är bara ett uttryck för vår egen bekvämlighet, våra begränsande rädslor. Vi försöker in i det längsta tala oss själva till rätta, ”Jag har det ju hur bra som helst, jag borde vara nöjd”. När vi trots allt inte känner oss nöjda tar vi antingen ut det på omgivningen – det måste vara alla andra idioter det är fel på eftersom de får mig att må så här. Eller också anklagar vi den egna kroppen. Om jag bara var lite snyggare, lite mindre fet, hade lite mer koll, var lite mindre trött så skulle allt vara mycket bättre. Tror vi.

Jag tror det är att börja i fel ände. Jag tror att denna typ av tankar bara är hjärnans sätt att försöka skapa kontroll, motverka förändring genom att flytta fokus från den verkliga orsaken till något som känns hanterbart och ofarligt. Det betyder inte att det är enkelt! Att vara omgiven av ”idioter” hela dagarna och samtidigt missnöjd med sin egen kropp – det är ingen räkmacka precis, men det är tryggt, bekant och ofarligt.

När lyssnade du senast på din impuls till förändring? När tog du senaste den på allvar? När utmanade du den där förlamande rädslan och tog ett steg ut i det okända? Jag tror det är viktigt att göra det. Livet är så mycket mer än mat och hormoner! Jag är helt övertygad om att när du börjar lyssna på dina impulser, din innersta vilja, din själ om du så vill, så kommer det också påverka din kropp, din ämnesomsättning, dina hormoner, din balans. Och steget behöver inte alls vara stort, du måste inte ta ett jättekliv, det räcker med ett myrsteg. Bara du tar det minsta steg framåt, känner efter att du har mark under fötterna, och sedan tar ett till och ett till och ett till. Ja, då har du satt dig själv i rörelse, då är du på väg. Första steget är värst, sedan gå det lättare och lättare. Du kan. Om du vill. Och vågar.

Print Friendly

Postad i INOM OSS, Reflektioner den av .
Therese Renåker

Om Therese Renåker

Therese är den kloka kostrådgivaren som i sin dagliga verksamhet specialiserat sig på kvinnor och kvinnors hormoner. Med ett stort intresse för människans livsbetingelser i allmänhet och hälsa i synnerhet ger Therese oss perspektiv på vad som händer och sker i och runt omkring oss. Therese är verksam som rådgivare, utbildare, skribent och föreläsare med hemmabas i Norrköping. Egen blogg

One thought on “Att byta spår

Kommentera