Öppet alla dagar

På tisdagarna kom ”brödbilen” till vårt lilla fiskeläge med sin rullande mataffär. Inte alla hade tillgång till egen bil för det här var tidigt 60-tal. Jag var 7-8 år och redan en riktig godisgris så jag brukade handla för hela min enkrona. Det blev antingen ett mjölkchoklad eller fyra tablettaskar.  På lördagarna fick jag följa med min mamma med bussen till stan och helghandla. Då kunde det hända att jag tjatade mig till en liten påse ostbågar som jag sen delade med katten när jag kom hem.

Jag utnyttjade alltså alla möjligheter som gavs till godisinköp, med de pengar jag skaffat mig och de tillfällen som gavs.  Om jag bott i stan hade tillfällena varit fler, men förmodligen inte pengarna. Dessutom stängde ju samtliga butiker kl 18 på vardagar, vid lunchtid på lördagar och på söndagar var allt stängt.godis kopia

Hur ser det ut idag? Någonstans på vägen har vi fått fullständig, fri tillgång till godis, glass och snacks. Det finns alltid en nattöppen mack, en ständigt öppen pressbyrå på vägen till bussen, en stor mataffär som har öppet 8-22 alla dagar för att inte tala om drive-in hamburgerior, pizza huttar och jag vet inte allt. Det ska vara lätt, lätt, lätt att skaffa sig mat idag. Inget får hindra oss att stoppa in i samma stund som vi blir lite sugna. Förpackningarna blir bara större och större, en 33 cl läsk har blivit 2 liter, en påse med 10 godisbitar har blivit kilovis i storpåse, en halvlitersglass som hela familjen delade på har blivit en egen 2-litersburk att gräva ur.

Har det hänt något med vår ämnesomsättning sen 60-talet? Har den utvecklats så att vi plötsligt behöver allt det här? Njae, det skulle jag inte tro… Och vi kan klaga hur mycket som helst på att det är den där ogenomtänkta tallriksmodellen som det är meningen att vi ska äta efter som är orsaken. Visst, den är ingen hit, MEN … den största boven, enligt min mening, är alla alltid-öppna matställen och butiker som får vår gamla stenåldershjärna att tro att varje dag är den sista innan vintern kommer. För om jag varit barn idag är risken stor att jag betett mig på samma sätt som jag gjorde då och utnyttjat alla tillfällen till godisinköp. Alla dagar i veckan och inte bara på tisdagar och lördagar.

Det finns ingen liten unge som blir tjock eller får näringsbrist av fyra tablettaskar och en halv påse ostbågar i veckan. Men för många barn och ungdomar är läget ett helt annat idag. Eller hur?

Fotot från mitt gamla album? Ja, det där är en lycklig ägare till 60-talets största godisklubba och eftersom min mormor var den enda i släkten som ägde en kamera var hon säkert också den generösa givaren…

Print Friendly

Kommentera