Det är ju så tråkigt men…

Jag började med LCHF-kost för ungefär 5 år sedan. Jag var inte precis först på något sätt, men jag fick ändå svara på ett oändligt antal frågor om jag skulle dö snart, när jag var på restaurang och bad att slippa potatis/pasta och få extra sås blev det totalförvirring bland personalen. Jag fick svara på när jag skulle börja äta ”som vanligt” igen och jag fick höra många gånger att det inte kunde fungera som viktminskningsmetod. Nu är LCHF/lågkolhydratkosten mycket mer accepterad och känd. Det handlar inte längre om någon ”tokig läkare från Norrland” (Annika Dahlqvist, och inte mina ord utan det många uttryckte DÅ och kände till…) som säger att man kan äta fett och bli smal, det handlar om massor av experter och en hel folkrörelse som vet att det går. Och att man dessutom kan bli friskare från ett antal sjukdomar och mycket piggare, det är det många som vittnar om.Dock är jag glad att jag började för 5 år sedan, för om jag börjat med LCHF idag är jag inte säker på att jag hade lyckats så bra (minus 25 kg)…DÅ var det strikt som gällde. Mat tillbaka till grunden från några få spartanska kokböcker utan glassig framsida. En typisk dag för mig var: Frukost: 1 dl rysk yoghurt med 2 msk hallon, 1 kokt ägg med majonnäs. På helgen äggröra med bacon eller avokado. Lunch: Köttfärssås med vitkål. Middag: Lax med hollandaisesås och kokt broccoli. OM det blev något mellan målen var det en ostskiva med smör på eller ett ägg. Inte en enda chokladbit. Max 2 dl nötter per månad. Inga sötningsmedel. Inget mandelmjöl. Ingen honung. Sparsamt med vin och bara torrt vitt eller rött. Inte någon frukt. Det var otroligt enkelt. För det var strikt. Inget gled iväg och inget underhöll mitt sockerberoende.

Nu ser jag mer och mer att mycket handlar om substitut. Snygga böcker berättar hur vi bakar fantastiska bakverk som ”är LCHF”. Honung används. Lite frukt här och där. Smarriga chokladkakor med sötning i. Det bakas bröd för brinnande livet i jakten på att hitta ”det perfekta LCHF-brödet”. Och det finns Stevia. Man kan köpa chokladkakor i affären sötade med Stevia och få både ljus och vit choklad som ”är okej”. Mycket handlar om det som alltså inte är mat. Utan det som är däremellan. Det som troligtvis starkt bidragit till vår övervikt och dåliga hälsa från början.

Mitt tips till er där ute är: Om det känns svårt och krångligt med alla substitut och vad som är okej- strunta i det. Ta ett kliv tillbaka och tänk bara en enda tanke: Mat. Är mat. Och låt det som eventuellt ska mätta mellan måltiderna också vara mat. Skinka, ost, ägg… Fett och protein mättar. Lågkolhydratkost ska vara basic och enkelt. Det handlar om att ta bort kolhydraterna i en måltid och ersätta med fett. Naturligt fett. Inte mer kött. Inte mer fisk. Det handlar om att hitta tillbaka till det som kroppen mår bra av och blir trygg i det. Sen, när det fungerar, när vikten känns okej och kostvanorna är just vanor, DÅ kan du kanske eventuellt snegla på de där goda kakorna och chokladtårtorna…

GLAD PÅSK!

DSC_0925c

Print Friendly

Postad i Reflektioner den av .

Om Veronica Aderö

Veronica Aderö är kostrådgivare i Stockholm med stort intresse för hälsa, naturlig kost och enkel matlagning som fungerar i folks vardag. Hon erbjuder kurser, föreläsningar och enskild kostrådgivning i olika former som anpassas efter önskemål. Under vintern -2013 kommer en bebis så det är nu en hel del fokus på graviditet, kost, och näring, samt kommer framöver att bli fokus på barn och kost generellt. Veronica driver en välbesökt blogg som heter Kostvägen.

7 thoughts on “Det är ju så tråkigt men…

  1. Christina

    Äntligen någon som förstår och skriver det som jag har varit så rädd för!
    Hur andra människor klarar av att äta dessa substitut utan att trilla dit med dunder o brak.

    Som du säger, nå målet först, sen kan man börja snegla...om man ens vill det då...

  2. Annelie Malmborg

    Eller så är det som så att man kan behöva trappa ner!
    Jag har bantat sen jag var 5 år, med pulver, viktväktarna o Extravagansa, alltid fettsnålt och kolhydratrikt.
    Jag har ett sugefter godsaker som en narkoman 🙁
    LCHF har hjälpt mej massor, mitt sötsug har minskat otroligt mycket, men på helgerna och när jag ska ha min mens kommer suget efter ngt gott.
    Nu unnar jag mej nån bit mörk choklad eller en bit kladdkaka på LCHF vis, det är detta som gör att jag kan hålla mej till bra mat restrerande dagar!
    Alla är vi olika och det är såååå tråkigt när man får ihållande föreläsningar o pekpinnar om vad man gör för fel.
    Det som passar för en passar inte för en annan.
    Jag äter bra mat för första gången i mitt liv och känner att detta kan bli min livsstil, men helt kolhydratfri kommer jag aldrig att bli...vill inte heller.

    1. Precis, jag har hört människor som det funkar så för också! Som inte kunnat gå över till LCHF-kost om de inte "fått" baka lite ibland osv, osv. Bara tanken att "aldrig mer få..." kan få en att inte orka, det är därför man inte ens ska tänka tanken... 😉

  3. Eva

    Jag har levt mer eller mindre lågkolhydratliv i över fyra år nu och först det senaste året har jag insett vad kosten egentligen betyder för just MIG.

    Omställningen att lägga bort pasta och potatis gick lättast. Men jag har alltid älskat mackor, kakor och godis och blev i början alldeles stirrig av alla möjligheter som fanns att ersätta vanligt bröd och söta kakor med lågkolhydrat-dito och ville pröva och testa. Ända tills jag insåg vad jag höll på med. Det kändes inte alls bra att baka med produkter som förändrats för att innehålla lite eller ingen glukos/fruktos eller gluten eller andra tillbehör som förädlats och processats. Det var också lättare att ta en kaka på kalas för att slippa att alltid betraktas som besvärlig när inget dög. Istället satt jag sen hemma med magknip och nya blemmor i ansiktet och förbannade mig själv för att jag inte låtit bli. Dessutom var det jobbigt med alla kommentarer om att jag rusade mot hjärtinfarkt med mitt ”fettätande”. Jag hade ju då inte alla argumenten klara för mig. Kroppen sade att det var ett bra sätt att äta, men även jag har ju blivit uppfostrad enligt 7-8 skivor bröd om dagen och lättmargarin.

    Numera är det enklare. Jag är så påläst att jag vet vad jag håller på med och vill jag veta mera finns det flera bra webbsidor med nyttig information. Tycker mig ha hittat balansen som fungerar. Rena råvaror, inga konstgjorda tillsatser. Kakor och godis bryr jag mig inte om. Inte är jag alltid strikt, men synderna blir färre och färre. Suget efter sött finns helt enkelt inte. Använder istället mitt intresse för att experimentera till att laga god mat med bra råvaror.

    Jag tror att vi alla som inte klarar av mycket kolhydrater behöver hitta vårt eget sätt att få det att fungera. Ingen metod är för den skull bättre eller sämre. Men man vill ju förstås gärna försöka frälsa andra när man själv hittat sin egen frälsning 🙂

  4. katerina

    Hej, du satte ord på mina känslor och tankar. Tack!

    Jag började för 5 år sedan, gick ner 15kg och mådde som en dröm.
    Men efter 5 år plus två graviditeter tappade jag bort mig på vägen och föll dit för sockerberoendet igen.
    Idag väger jag mer än när jag åkte in för att föda.

    Min man (-20kg med lchf för 5 år sedan & fortfarande i fin form) propagerar lchf till mig så fort jag nämner min övervikt. Och JAG KAN ju lchf, det HAR ju funka! Men vi började också köpa bakböcker lchf o så. Så någonstans spårade det ut... jag måste hitta tillbaka till själva grunden av lchf och glömma det "nya" lchf.

    Tack för att du satte ord på mina tankar och känslor angående detta. Ska verkligen tänka på detta. Kloka ord! 🙂

    Mvh Katerina

Kommentera