Vem i hela världen kan man lita på…?

Hur är det? Litar ni på er själva nu för tiden? På att ni kan fatta vettiga beslut inom olika områden? Eller googlar ni allt först för att vara säker? Eller tittar på en myndighets hemsida eller ringer upp berörd myndighet?

Kanske bara är jag men jag upplever det som att vi mer och mer ska styras och kontrolleras och lita på desomvetbättre. Vi vanliga människor är tydligen helt inkompetenta nu för tiden, att mänskligheten överlevt fram till nu tycks vara ett mysterium, för i dessa dagar behöver vi myndigheter som berättar vad vi ska äta och vi behöver en barnavårdscentral som stöttar för att över huvud taget kunna ta hand om våra barn. De instinkter som eventuellt finns, som att äta mat vi blir mätta av, eller låta barn sova i den sovställning de föredrar, håller på och tas ifrån oss och vi är liksom alla bara en enda stor massa av inkompetens som måste upplysas…

”Då är det på ert ansvar” sa BVC-sköterskan åt en vän till mig när hon berättade att den lilla bebisen sov i föräldrarnas säng. För socialstyrelsen rekommenderar ju egen säng åt bebisen. Ja, det kanske är lämpligt att barnet är föräldrarnas ansvar eller vad säger ni…? Fast såklart vet ju inte föräldrar vad de ska ge barnen för mat heller, lika lite som de vet hur och var barnen ska sova. Eller hur länge man ska amma. Varför prova att använda någon slags instinkt eller känna efter vad barnet vill själv när Socialstyrelsen (just nu…) säger att man ska hel-amma i 6 månader? Så fort barnen sedan ska äta själva finns långa listor. Salt verkar kunna döda barn omedelbart men söt efterrätt går bra att servera. Och välling med fullkorn är tydligen något helt oumbärligt. Fast bara för svenska och finska barn då såklart, i övriga världen verkar bebisarna på ett mirakulöst sätt klara sig utan denna välling. Jag har hört föräldrar som förtvivlar för att deras barn inte vill äta välling, som om det skulle behöva vara ett problem?

Vad leder detta till? Jo, en rädsla för det som upplevs som det rätta för individen till förmån för att göra så som någon har bestämt är rätt för alla. Vissa råd är bra och vettiga, kanske många råd till och med, men jag upplever ofta att människor idiotförklaras och att det är lätt att bli ifrågasatt för att man försöka göra det som ”känns rätt”. För att det finns ju ett svar som ”ÄR rätt”, det gäller bara att hitta det i djungeln av information. Och vi tror ständigt att vi lever i den mest upplysta tiden. Att vi NU vet vad som är rätt, till skillnad från FÖRR när vi gjorde fel. Och om myndigheten inte ger råd vi är nöjda med, då finns ju alltid ”Google”. En värld full av människor som tycker precis som du, det gäller bara att hitta dem.

Jag tycker vi ska försöka tänka lite mer själva. Och känna. Och vara logiska. Och slappna av och ha lite tilltro till oss själva och att vi faktiskt KAN…

DSC_0925c

Print Friendly

Postad i Reflektioner den av .

Om Veronica Aderö

Veronica Aderö är kostrådgivare i Stockholm med stort intresse för hälsa, naturlig kost och enkel matlagning som fungerar i folks vardag. Hon erbjuder kurser, föreläsningar och enskild kostrådgivning i olika former som anpassas efter önskemål. Under vintern -2013 kommer en bebis så det är nu en hel del fokus på graviditet, kost, och näring, samt kommer framöver att bli fokus på barn och kost generellt. Veronica driver en välbesökt blogg som heter Kostvägen.

3 thoughts on “Vem i hela världen kan man lita på…?

  1. När mina glin var bebisar så skulle de ligga på mage och sova. Det var regel! Och en dag blev de passade av en kvinna som var lite äldre och hade massor av egna barn och barnbarn, och hon hade lagt dem på rygg att sova i barnvagnen! Panik fick jag när jag såg det. Det är inte lätt att bli förälder när det är så mycket myndighetspåbud och framförallt inte när de ändras över tid heller. Vad är rätt och vad är fel? Det är lätt att man sitter där och känner skuld för att man är en dålig förälder om man inte matar barnen med välling eller tvättar tygblöjor. När de växte upp så lärde jag mig att "om det känns fel så är det fel". Men den magkänslan behöver lite tid på sig att växa fram.

  2. ingrid

    Gott självförtroende - sunt förnuft - nyfiken på sitt eget barn som är har sin egna personlighet och hyfsad självkänsla, är fundamentet i våra relationer både med barn, tonåringar och vuxna.
    Det kan däremot vara svårt att vara förälder när erfarenheterna saknas. Vi har varit barn, men är nybörjare i som föräldrar och nybörjare som mor/farföräldrar till våra barnbarn.

Kommentera