Trött, tröttare, tröttast…

No 6 dikeJag möter ofta klienter som klagar över onormal trötthet, lågt libido och nedstämdhet. De allra flesta av mina klienter faktiskt. Vid våra samtal ställer jag då ofta frågan om hur stressade de känner sig eller hur mycket stress de haft i sitt liv. Påfallande ofta blir svaret ”Nej, jag är inte så stressad, jag har det ganska lugnt nuförtiden, men ändå är jag SÅ TRÖTT. Det var annat förr, DÅ var jag stressad men orkade hur mycket som helst”.

Många människor inser inte vilka fantastiska kroppar vi har, hur tåliga de är. De tror att kroppen brakar ihop när pressen är som störst, men så funkar vi sällan. Du är inte en hundrameterssprinter som kutar in i väggen med buller och bång efter hundra meter – du är snarare långdistansaren som efter tiotals mil på landsvägen halkar ner i diket. Efter att i åratal ha tillryggalagt mil efter mil utan tillräckligt återhämtning så säger helt enkelt kroppen ifrån. Du blir trött, tröttare och till sist tröttast.

Och det behöver inte nödvändigtvis vara plågsamt på vägen dit! När du ligger där i diket och försöker få nån ordning på tankarna och tittar bakåt letar du kanske efter en massa elände – för mycket att göra på jobbet, närstående som gått bort osv. Men stress för kroppen kan vara så oändligt mycket mer. Oro för barn, oro för ekonomi, tristess, taskiga relationer, känslor av kontrollförlust och vanmakt, sjukdom, inflammation, värk, för lite sömn och svajande blodsocker, men också positiva utmaningar, överstimlans och tävlingsmoment – ALLT detta och lite till innebär ett stresspåslag för kroppen. Stressen i sig är inget problem, vi är konstruerade för att fixa detta. År efter år efter år. Men någonstans tar det stopp. När återhämtningen inte blivit tillräcklig så stannar helt enkelt kroppen.

Men dessförinnan har kroppen signalerat fara och färde under en längre tid. Signalen, vilken är den? Jo, trötthet. Vanlig hederlig trötthet. Trötthet är ingen sjukdom! Trötthet är inte något fel eller något som är dåligt. Trötthet är en signal från din kloka kropp – en kraftfull signal. En signal som påkallar ett behov, behovet av sömn och vila. Lyssnar vi på signalen? Ofta inte. Ibland för att vi helt enkelt inte kan – småbarnsår, sjukdomar, olika ansvarstaganden som vi inte själva styr över till hundra procent. Men många gånger HAR vi faktiskt en möjlighet att lyssna, göra andra val – men vi gör det inte. Vi ska vara så duktiga, så produktiva och effektiva. Till och med avslappningsövningarna blir en prestation för våra förvirrade kroppar!

Vad vill jag då säga med detta? Jo, jag vill be dig om två saker. För det första, våga känna efter hur trött du är – innan du ligger i diket. För det andra, om du då upptäcker att du är väldigt trött, ha respekt för det. Klandra inte dig själv eller din kropp utan förstå att kroppen vill dig väl, att tröttheten är ett uttryck för ett starkt behov som du har all rätt i världen att tillfredsställa. Är du trött – vila. Det är inte konstigare än att man bör dricka när man är törstig och äta när man är hungrig.

Om du har svårt att fysiskt känna efter så kan du istället vara uppmärksam på dina tankar, på ditt sätt att se på omgivningen när du springer där på vägen. Har du ens lagt märke till naturen omkring dig på sistone? Är det en massa dumma människor som blockerar din väg i tid och otid? Har den släta asfalten bytts mot en grusväg med sten och gropar? Har det blivit färre och färre nerförslut och den ena uppförsbacken verkar avlösa den andra? Känns det som att du springer och springer men inte kommer någonstans? Du tänker ”bara fram till nästa krök, sedan blir det bättre”, men det kommer hela tiden nya krökar som du ”bara måste” till. Kanske diket rent av börjar verka lockande?! Då är det definitivt dags att stanna eller åtminstone bromsa in.

Den som gjort besök i diket vet hur lerigt det kan vara och hur oändligt kämpigt det kan vara att ta sig upp ur det. Hamna inte där du också. Lägg ner det duktiga och respektera din kropps behov. Du är bara människa.

Print Friendly

Postad i Reflektioner, Stress den av .
Therese Renåker

Om Therese Renåker

Therese är den kloka kostrådgivaren som i sin dagliga verksamhet specialiserat sig på kvinnor och kvinnors hormoner. Med ett stort intresse för människans livsbetingelser i allmänhet och hälsa i synnerhet ger Therese oss perspektiv på vad som händer och sker i och runt omkring oss. Therese är verksam som rådgivare, utbildare, skribent och föreläsare med hemmabas i Norrköping. Egen blogg

4 thoughts on “Trött, tröttare, tröttast…

    1. Therese

      Om jag kunde ge dig ett enkelt patentsvar på den frågan så skulle jag göra det! Men tyvärr är det inte så enkelt. Man behöver se till hela livssituationen, se vad som skapat och skapar stressen. Utifrån det kan man sedan hitta en väg - en väg som inkluderar kost, motion, stresshantering, hormonbalans...allt. Är man nere i diket (eller på väg dit) så är det ofta svårt att se över kanten själv. Man behöver kanske en hjälpande hand. Var inte rädd för att be om den hjälpen...

  1. Emma

    Hög igenkänning! När jag för ett år sedan började må sämre och känna mej tröttare trots kostomläggning gick jag till en kvinna som jobbar med traditionell kinesisk medicin. Hon fnös lite åt "lchf-metoden" men var helt tydlig med att vi svenskar äter på tok för mycket kolhydrater. Hade problem med levern och matsmältningen. Gjorde matintoleranstest som visade medel reaktion på ägg (tyvärr!) gluten, mandel, paranötter och lite annat. Och sen sa hon att jag måste jobba med det känslomässiga. Har haft stressrelaterade problem för ca 10 år sedan och trott att jag tagit mej ut på "andra sidan" men grundproblematiken har ju alltid funnits kvar! Kände inte för att gå i samtal, har gjort så många gånger och inte känt att det gått på djupet. Har inte hittat kontakten med mitt inte förrän jag av ren nyfikenhet började gå i Rosenbehandling förra sommaren. Det har gjort underverk för mej! Har verkligen insett vikten av att hitta balans i alla delar av livet och att kropp och själ så tydligt hänger ihop! Tack för kloka tankar, Therese!

Kommentera