En Närodlad tanke…

 

Mitt i ett brinnande ”dietkrig” där Skäringers debattartikel denna gång gick i bräschen för att spotta på LCHF-folket med sina ostrullar och kolhydratsskräck, till LCHF-folkets gensvar och bemötande med glömskan av en viktig underton. Det ätstörda mönstret och beteendet som för mig lyser igenom klart i alla grupper oavsett kostval.

I mitt tycke finns det många rätt men precis lika många fel. Det kostval som räddar en persons liv kan likväl sänka en annans, detta är en sanning då vi alla är olika och har olika förutsättningar såsom möjligheter. Våra kostval kommer alltid ifrågasättas, stötas och blötas, nötas till förbannelse. Jag undrar ibland, kommer vi någonsin förhålla oss lugna i denna debatt?

Går man tillbaks i tiden, till våra urfäder, då fanns säkerligen inte denna hetsiga inställning och tyckande gällande födan. Men då fanns heller inte våra sjukdomar, vårt utbud av totalt kaos när det gäller maten och det naturliga. Det närodlade, det naturliga, var det som inte bara togs förgivet utan var det enda alternativet. Riktig mat, äkta förutsättningar, inga krav på ideal, inget jämförande och ingen hets. Mat som inte skapade varken fysisk eller psykisk sjukdom som till skillnad från en stor del, eller kanske rentav största del av maten vi erbjuds idag gör. Denna debatt kommer inte försvinna utan kanske faktiskt växa sig än starkare med tiden, en tid då ideal, förhoppningar och förväntningar krockar med det sätt vi lever våra liv. Valt eller inte.

För mig, och då pratar jag verkligen om mig, är lågkolhydratskost varken en diet eller ett sätt att leva egentligen. Det är ett sätt att bara vara, vara jag. Äta mat jag vet är bra, som jag mår bäst av och det kan variera, ibland är det strikt paleo, ibland lchf och ibland en mix. Jag är en mix och jag behöver inte tänka eller planera för jag är tacksamt nog frisk – för den sjuke ser det givetvis annorlunda ut. Men merparten som lever här och nu är än så länge friska och kan så förbli med ett sunt förhållningssätt till maten och ätandet OM man får rätt kunskap och DÄR tror jag vi har roten till mycket elände. Vi fråntas kunskap! Men många vill inte höra kunskapen! Man ids inte, man vill inte, man vill vara som alla andra och passa in i normen. Men vilken norm och till vilket pris? Lågkolhydratskosten tillhör en gräsrotsrörelse, en stark och växande sådan, en rörelse jag tror på men även solen har sina fläckar.

Jag känner igen ett ätstört beteende direkt, det är som att dessa människor lyser och att jag kan se dem även om inte alla kan det. Som en missbrukare känner igen en annan med samma problematik, som man direkt kan känna eller se vem som är likasinnad. Jag känner igen ätstörningar, för jag har levt med dem i nästan hela mitt vuxna liv. Jag kan se dem, för att jag är så frisk och fri någon kan bli. De lyser och de finns överallt - oavsett kostval. Anammar man inte en naturlig kost av rätt anledning eller på ett individuellt sätt, kan även den bli en fortsättning på en sjuk inställning till maten och ätandet.

Kosten kan med andra ord göra oss friska och fria från vad nästan som, men den kan inte göra oss fria från inställning, där måste vi själva bidra. Kostvalen ger oss heller inte alla kunskaper eller modet till förändring. Slå i slutändan har vi vårt egenansvar och sunda förnuft till förfogande. Något som kan vara nog så svårt ibland.

 

 Skämt åsido... för mycket kolhydrater, onaturliga sådana och gärna i stor mängd, mår ingen väl av. Sen finns det givetvis de som kan äta större mängder kolhydrater och inte bli sjuka för det... man får inte stirra sig blind och glömma sin kropp och sitt förnuft eller vad som faktiskt är Naturligt - Om man är frisk. Med naturligt menar jag givetvis det vi är gjorda att äta, riktig Mat! Som inte är tokproccessad, förädlad, förändrad och har fraktats ett halvt klot, ekologiskt eller ej i den frågan. Närodlat, ekologiskt, äkta och sunt. Mat helt enkelt.

 

Print Friendly

2 thoughts on “En Närodlad tanke…

  1. Nin

    Bra text! Men måste kommentera en sak. Du skriver "Jag känner igen ett ätstört beteende direkt, det är som att dessa människor lyser och att jag kan se dem även om inte alla kan det. Som en missbrukare känner igen en annan med samma problematik, som en homosexuell direkt kan känna eller se vem som är likasinnad." Kan tolkas som att du ser homosexualitet som en störning. Så lite olyckligt att placera in just det exemplet.

Kommentera