Är bioidentiska hormoner farliga?

No 5 WTFDen senaste veckan har det snurrat runt en artikel på nätet, en artikel som väckt en del frågor. I artikeln menar författaren, Marco Torres, att bioidentiska hormoner inte te bara är onödiga utan rent av farliga. Du kan läsa hela artikeln här om du vill.

Många har hört av sig och undrat, en del lite oroliga, om det som skrivs stämmer, om man har anledning att vara orolig. Jag har lovat att ge min syn på det hela, så då är det väl bäst att jag gör det också!

Först av allt – orsakar bioidentiska hormoner cancer? Enkelt svar, nej. Detta är ett olycksaligt påstående baserat en tidig rapport från WHI-studien där man såg en tydlig koppling mellan just bröstcancer och hormonbehandling. MEN, det var syntetiska hormoner, inte bioidentiska, och det var syntestiskt progesteron i kombination med syntetiskt östrogen. Man gjorde helt enkelt ingen åtskillnad. Ingen forskning har hittills, så vitt jag vet, kunnat visa att exempelvis bioidentiskt progesteron skulle öka risken för bröstcancer, snarare tvärtom.

Så vad betyder då bioidentiskt? Marco Torres menar att det är helt främmande för kroppen, stämmer det? Nej, detta är helt galet. Bioidentiskt hormon är framställt i laboratorium, ja, men det har exakt samma molekylära utseende som den kroppsegna varianten. Det är liksom det som är själva finessen och också definitionen av ”identisk”!

Vi går vidare. Marco Torres menar även att själva administrationssättet, dvs piller eller via huden, är helt onaturligt och rubbar den naturliga balansen och rent av är toxiskt för kroppen.  Detta skulle jag kunna hålla med om, kroppen ska normalt sett inte ta emot hormoner utifrån utan producera dem själv. Men toxiskt är väl ändå ett väldigt starkt ord om man betänker att det är hormoner som är identiska med kroppens egna? Och problemet är ju framförallt att balansen redan är rubbad, det är ju ett obalanserat system som vi vill försöka få lite ordning på. Om Marco Torres nu är så bekymrad över just ”hormoner utifrån” så kanske han skulle nämna några ord om p-piller istället, där kan vi tala om att skapa oreda i friska system!

I artikeln förs det också fram argument om att det är svårt att uppskatta hur mycket vi tar upp av tillförda hormon och att det är svårt att härma kroppens egen produktionsrytm över dygnet. Det är helt rätt, särskilt pillervarianten är svår att dosera eftersom levern då är inblandad i högre utsträckning. Och det är precis därför jag rekommenderar att man använder transdermala varianter (via huden) som är lite bättre i det avseendet. Den transdermala tillförseln ger också en något jämnare utsöndring via underhuden, och jag rekommenderar för det mesta att man också tar t ex sin progesteronkräm två gånger per dygn för att ytterligare jämna ut kurvan. Men visst, lika perfekt som kroppens eget system blir det aldrig, vi får göra så gott vi kan. Och för att vara på den riktigt säkra sidan rekommenderar jag också att man alltid testar sina nivåer, via salivtest.

Men där stöter vi på nästa problem, Marco Torres anser visst att även tester är meningslösa, eftersom det är ”den metabola effekten av hormonet som är intressant – inte hur mycket som cirkulerar i blod, saliv eller urin” (fritt citat). Jag håller helt med om att effekten är det intressanta (därför är symtom lika viktigt som tester), men det underlättar väl att veta om det åtminstone finns hormon fritt och tillgängligt?! Om nivåerna visar OK så torde produktionen vara intakt (eller upptaget av tillfört hormon). Har man fortfarande symtom så kan man dra slutsatsen att problemet sitter någon annanstans, på cellnivå snarare. Är det fel att ha den kunskapen och då kunna jobba därifrån? Jag förstår uppriktigt inte logiken i det resonemanget.

Marco Torres skriver vidare att hormonbehandling skapar oreda i det naturliga systemet, särkskilt steroidhormonerna (t ex könshormoner, binjurehormoner) menar han, men även andra, som insulin, sköldkörtel osv. Jag håller delvis med honom. Vårt kroppsegna system är en finstämd orkester och hur vi än gör så har vi trubbiga verktyg. Det är svårt att hitta den perfekta nivån, det är svårt att samspela med kroppen när nyanserna är så viktiga och alla kroppar spelar sin egen symfoni. Och det är också precis därför man ska gå fram med försiktighet, inte överdriva, prova sig fram, testa snällt och med kunskap i botten. Men sedan påstår Marco Torres helt plötsligt att testosteron skulle vara minst ”harmful” att tillföra?! Vad han baserar det på vet jag inte, och inte förstår jag hur han menar heller. För en man kanske (och han ju bevisligen man!), men jag tror inte kvinnor håller med om det… Kanske är det då östrogen som är minst ”harmful” för kvinnor? Bara en tanke.

Marco Torres menar i huvudsak att hormonersättning är helt överflödigt. Att det maskerar andra underliggande problem, att det är en symtomlindring som inte går till botten med grundproblemet. Att klimakteriet är en naturlig process som kroppen själv vet att hantera osv. Och visst är det så, tveklöst. Visst är hormonell obalans ett tecken på andra underliggande problem. Fel kost kan vara en orsak – därför jobbar vi också med den. Näringsbrister - då tillför vi rätt näring, läker tarmsystem osv. Toxiska bekymmer är inte heller ovanligt – då jobbar vi även med reningen. Måste det ena utesluta det andra? Vi skulle ju jobba holistiskt, eller hur? Och det är just med det perspektivet man också inser att det finns många andra orsaker som är betydligt svårare att förhålla sig till. Om livsmiljö, stress och miljöförstöring är orsaker till hormonell obalans så kanske inte den enskilda kvinnan kan hållas till svars för det, än mindre lösa det i sin egen kropp?  När Marco Torres dessutom flikar in att inte ens kvinnor som opererat bort äggstockarna behöver tillskott eftersom han menar att det efterliknar naturlig menopaus, då får jag faktiskt god lust att plocka bort Marco Torres testiklar och se vad han säger.

Ja, ni får ursäkta mig, jag kanske är överkänslig – men hela artikeln andas ett visst förakt för alla de kvinnor som lider av obalanser så till den milda grad att vardagen inte fungerar. Ingenting människan gör kan någonsin bli lika bra som det kroppen själv gör. Vi ska behandla vår kropp och dess intrikata, finstämda system med största ödmjukhet och veta att vi alltid går in som elefanter i en porslinsaffär när vi börjar ”mecka” med systemen. Men vi måste också ha rätt att efter bästa förmåga och på snällast möjliga vis justera de obalanser som orsakar så mycket lidande och gör att många kvinnor inte kan leva ett drägligt liv.

Detta är min åsikt, det är så jag väljer att jobba. Och skulle någon ha en annan bättre lösning så välkomnar jag den!

Print Friendly

Postad i Hormoner den av .
Therese Renåker

Om Therese Renåker

Therese är den kloka kostrådgivaren som i sin dagliga verksamhet specialiserat sig på kvinnor och kvinnors hormoner. Med ett stort intresse för människans livsbetingelser i allmänhet och hälsa i synnerhet ger Therese oss perspektiv på vad som händer och sker i och runt omkring oss. Therese är verksam som rådgivare, utbildare, skribent och föreläsare med hemmabas i Norrköping. Egen blogg

2 thoughts on “Är bioidentiska hormoner farliga?

  1. Leif Östberg

    Tack Therese, för saklig och korrekt argumentation.
    Det inte så ovanligt att biverkan av icke identiska hormon sammankopplas med bioidentiska hormon.
    Att göra en sådan tillämpning och jömförelse är som likställa polyester med siden.
    Sådana här vilseledande uttalanden gör verkligen människor förvirrade. Jättebra att du reder ut begreppen.

  2. Fröken Nilsson

    Nu är jag ännu ett steg närmare att plocka ur min hormonspiral!!!
    Gör ändå inte den nytta läkaren vill på mig, dvs ingen mens alls vilket skulle stoppa endometriostillväxt.....kan det vara så att min kropp är för stark och motarbetar?
    Läser på allt vad jag kan om progesteronkräm o endometrios och jag tror jag snart är övertygad!

Kommentera