Lever du livet fullt ut?

Message StonesHäromdagen fick jag uppleva det. Igen. Den totala lyckokänsla som infinner sig när man är på precis rätt ställe, i rätt tid och gör helt rätt saker. När tid och rum försvinner, när entusiasmen är ledstjärnan och man bara vill ha MER! Kommer du ihåg hur det känns?

Jag har världens roligaste jobb – att få hjälpa andra att må bättre, att få dela med mig av kunskap, lära mig själv nytt, möta nya människor – allt detta ger mig stor glädje. Men sedan har man det där som pockar på, det där man EGENTLIGEN också vill göra, en annan dag, när man hinner… I onsdags hade jag äntligen tagit mig själv i kragen – jag hade streckat hela dagen i almanackan, ett nyårslöfte faktiskt. Det här skulle bli MIN dag, min dag att påbörja en ny sak, något jag vill utan att ens veta om det är möjligt. En utmaning (ja, jag älskar utmaningar!) som suttit djupt därinne och mognat. Och så blev det.

Lyckan var total. Jag var i NUet med en glädje jag knappt visste att jag saknat. Som om den glädjen legat och ruvat där inne sedan barnsben! Klichén "Att vara ett med tillvaron, skapelsen" fick en återupptäckt innebörd. Det låter kanske helflummigt, men så upplevde jag det.

Så här i efterhand slår det mig – hur svårt kan det vara?! Varför skjuta upp det så länge? Visst, saker och ting måste mogna, var sak har sin tid. Men ibland undrar jag hur mycket som egentligen handlar om bekvämlighet, rädslor, prestationskrav… och annat trams. På bekvämlighetens och trygghetens altare offrar vi kanske glädjen, entusiasmen och känslan av meningsfullhet. Vi kan öva oss i mindfulness hur mycket vi vill, men lyssnar vi inte på den där lilla rösten som gnager och gnager och växer sig allt starkare så är frågan om alla kurser i stresshantering egentligen får avsedd effekt. Är det här glädjen dör, lusten, kreativiteten? Kanske är det här vi offrar våra binjurar också, på trygghetsaltaret? Man vet vad man har men inte vad man får.

Hur viktigt är det egentligen för den fysiska och mentala balansen i våra kroppar att vi gör sådant vi vill, bara för att det är skojigt, inte för att nå resultat? Hur viktigt är det att vi släpper taget om tryggheten sådär lite lagom och vågar anta nya utmaningar? Hur viktigt är det att vi vågar lyssna på våra innersta drömmar och faktisk börjar leva dem?

Jag vet inte hur det är med dig och de här frågorna, men jag fick mig en tankeställare. Jag är modig, har alltid vågat bryta ny mark, byta jobb och göra nya saker. Jag trivs och har det bra, men jag kan uppenbarligen ha det ännu bättre, ännu roligare på jobbet! Jag har fortfarande världens bästa jobb och inga som helst planer på att sluta med det, men jag tänker göra plats för mer, stuva om lite i prioriteringarna. Min onsdag gav mersmak och kommer att följas av fler.  Jag längtar. 🙂

Print Friendly

Kommentera