Vad har du för status?

Igår började jag och maken prata om status och hur andra människor ser på en. Hur det är viktigt för somliga vilken status man har men inte för andra. Och hur man kan inrätta sitt liv så att andra ska tycka att man lever på rätt sätt. Ofta bryr sig andra inte alls om vilken status man har, men det är lätt att tro att de gör det och stressa upp sig över det.

Vad menar jag då med status? Ja, det kan vara olika för olika människor, men för många handlar det om vilket jobb man har eller hur man bor. Kanske vilken bil man kör eller vilka kläder man har på sig. Vart man åker på semester, vilket område i stan man bor i eller vilken mat man äter. Ytliga saker egentligen alltså, som inte behöver säga så mycket om vem man egentligen är. För jag tror att många av oss lägger större vikt vid den här typen av status än vad vi egentligen skulle vilja och det skapar en stress i våra liv. Vi vill ju att andra ska tycka att vi lever bra liv, Att vi är lyckade. Och så skapas lätt det där som kallas additionsstress. Det vill säga att om grannen har en fin bil, kusinen åker till Bahamas varje år och jobbarkompisen har dyra märkeskläder så lägger vi ihop allt det där och tror att vi måste ha alltihop. Vi märker kanske inte att grannen skippar resorna för att ha råd med bilen och att jobbarkompisen inte har någon bil alls.

Det kan också vara så illa att vi i vår jakt efter status, efter att "vara någon", lever ett liv som vi egentligen inte alls vill. Vi tror att vi måste göra karriär och ha ett fint jobb. Helst avancera  och bli chef. När det vi egentligen drömmer om är att sälja kakor eller jobba som djurskötare. Men vi vågar inte riktigt för det känns inte bra nog. Ibland vågar vi kanske inte ens erkänna för oss själva att det är något annat vi vill göra, men vi känner att det är något som är fel. Något som skaver och gnager.

Den senaste veckan har jag hjälpt några vänner i deras pub. Jag har alltid väldigt lite att göra i mitt företag i januari och tyckte det skulle vara roligt. Dessutom har jag och maken en dröm om att driva en sådan verksamhet i framtiden och jag ville prova hur det är. Under veckan har olika människor som jag känner dykt upp som gäster i puben. En del av dem känner jag från mitt jobb som miljökonsult och det var intressant att studera både deras och mina egna reaktioner när de plötslig stötte på mig som servitris och diskplockare på en liten pub. Jag kände fånigt nog att jag GÄRNA ville förklara för dem att detta bara är tillfälligt, att jag hjälper några vänner. Så att de inte skulle tro att jag råkat på obestånd och "tvingats" bli servitris. Som om servitris inte skulle vara bra nog. De i sin tur ser väldigt förvånade ut när det ser mig i detta sammanhang. Betyder det att min status har sjunkit i deras ögon? Kanske. Men det kan ju också vara att de blir lite avundsjuka på att jag vågar prova något helt annat och följa MIN dröm. Det vet jag inget om.

Lever du din dröm? Eller försöker du upprätthålla en status?

 

Print Friendly

Postad i Reflektioner den av .

Om Johanna Ekne

Johanna Ekne är miljökonsult och kostrådgivare med kognitiv inriktning. Det betyder att hon inte bara är intresserad av vad vi äter utan också varför vi ofta äter fel fast vi egentligen vet bättre. Johanna ger föreläsningar och kostråd till privatpersoner och företag, vid ett personligt möte eller via mejl eller Skype. Nu håller Johanna också på att utbilda sig till stressterapeut och blir färdig vid årsskiftet.

3 thoughts on “Vad har du för status?

  1. Jag har turen att ha fått ett jätteroligt och meningsfull jobb där jag har mycket ansvar och utvecklas. Statusmässigt är det nog ganska bra och jag ska villigt erkänna att jag gillar det. Nu har jag fått en befordran som låter ännu "bättre". Man kan ju fråga sig varför det är viktigt? Är det för mig själv eller andra? Jag tror att det är en kombination av båda och även om det kanske är dumt på vissa sätt så gör det mig ingenting eftersom jag samtidigt följer min dröm. Sen går jag inte runt och skryter om det eller tror mig vara bättre än någon annan på något sätt och det tycker jag är väldigt viktigt. Däremot är jag stolt över mig själv som har tagit mig dit jag är och det tycker jag alla borde vara 🙂

  2. Jag har efter 5 års uni-utb blivit lärare och sedan upptäckt att det inte funkade för mig. De senaste två åren har jag vänt och vridit och funderat på vad jag vill göra. Det har ju blivit denna sajt och lite annat men massör har jag länge funderat på om jag skulle komplettera med. Dock har tanken på att "bara" knåda kroppar med 5 år uni-utbildning har gjort beslutet svårt för mig. Så plötsligt föll polletten liksom ned, att det var dags att gå vidare och göra något som jag TRIVS med - massera - istället för något som jag borde göra enligt mina papper. Det är ju inte direkt status att vara lärare, men det som styrde mig var papper, inte vad jag innerst inne ville göra. Det är så viktigt att fundra på vems liv vi lever... Heja dig Johanna - jag hälsar gärna på din pub om du öppnar en!

  3. Jag har arbetat som sjukgymnast sedan -86, haft eget företag med vårdavtal med Landstinget mellan 2006-2012. Senaste året utan och det har varit tufft!! På sommaren är det alltid mindre att göra för mig, men under tiden med Landstingsavtal så betalade en hektisk vår min sommar. I år var det inte så... Jag hoppade därför in som undersköterska i äldrevården i somras, någon som jag inte gjort på 30 år - men jag hade inga problem att utföra arbetsuppgifterna varken rent praktiskt eller statusmässigt! Har även fortsatt att hoppa in under höst och vinter när de behöver en vikare. Det har gett mig möjligheten att fortsätta med det jobba jag brinner för - sjukgymnast, kostrådgivare och fystränare/personlig tränare utanför Landstingets ramar!!

Kommentera