Ska man orka träna också?

Att träna är bra, det inser nog de flesta. Visserligen anser många numera att träningens betydelse vid viktnedgång är ganska begränsad, men träningen har ju många hälsofördelar som inte har med vikt att göra. Förutom att det gör bra saker för din kropp så kan träning också vara rena hälsokosten för din själ. Du blir piggare, gladare och bättre på att lösa problem. Ja, det kan rent av hjälpa vid depression. (Kruxet här är förstås att om man är deprimerad kan det vara svårt att ta sig i kragen och ge sig ut och träna…)

Så att träning är bra kan vi väl vara överens om. Men vilken sorts träning är bäst? Ja, här säger ju de kloka att den bästa träningen är den som blir av. Det vill säga: du måste hitta något du tycker är kul. Själv har jag försökt börja gymma nuttielva gånger och slutat lika snabbt igen. Jag tycker helt enkelt inte det är kul! Jo, kanske några gånger i början när det är nytt och jag känner mig otroligt frän i mitt nya linne. Men efter några veckor svalnar entusiasmen och ytterligare någon månad senare är det så trist att klockorna stannar. Och så blir det dyra gymkortet liggande i lådan och jag blir liggande i soffan. För de är ju inte dummare på vårt gym än att de inser att de inte ska sälja klippkort. De lever ju på såna som jag som köper årskort, tränar någon månad och sedan stannar hemma och lämnar plats för nya självbedragare.

Om man är stressad kan träning vara ytterligare en sten på bördan, även om det känns som om det skulle vara kul. Ännu en sak som ska hinnas med, klämmas in, mellan jobb, städning, hämtning, lämning, matlagning, disk och mycket annat. Man rusar in på gymmet med jagad blick och tränar sedan frenetiskt med ett öga på klockan. Kanske kan man hinna med några dips eller squats till innan det är dags att rusa till dagis. Eller så flåsar man fram i löpspåret som om djävulen själv var efter en. Är det verkligen bra för en stressad själ  att träna då? Vore det inte bättre att ta sig en välbehövlig vila, en stund i soffan för att ladda om? Svaret är både ja och nej. Träning kan vara det som hjälper dig att orka med en kravfyllt vardag. Men det kan också vara det som stjälper dig. Hur ska man tänka?

Mitt svar på den frågan är: Träna! Men om du har problem med stress så gör det i en takt och ett tempo som du orkar med. Som hjälper dig att hitta lugnet. Och försök få in träningen i din vardag så att det inte blir ytterligare något som ska klämmas in i schemat. Ett bra exempel är klassikern cykla eller gå till jobbet. Då får du både motion och frisk luft och har träningen avklarad redan när du kommer till arbetet. Om du inte vill komma svettig till jobbet så kan du kanske cykla i träningskläder och duscha och byta om på jobbet? Eller om du åker buss: gå av lite tidigare och gå en bit av vägen. Åker du hiss, hemma eller på jobbet? Ta trapporna! Mejlar du arbetskamraterna som sitter i samma hus: Gå dit istället så rör du på dig. Den gamla hederliga vardagsmotionen helt enkelt. Många bäckar små osv.

Vill du träna mer än så kan det vara en bra idé att välja träningsformer som hjälper dig att hitta lugnet. Bra exempel är yoga, tai chi eller qui gong. Kan utövas i grupp eller ensam. Skönt för din kropp och underbart för sinnet. Promenader, gärna i en grön miljö, kan göra underverk för en orolig själ samtidig som det stärker din kropp. Trädgårdsarbete upplever en del som lugnande men inte alla. För mig är det rena straffarbetet. Känn efter! Vad skulle ge dig både träning och ro på samma gång?

Mitt nyårslöfte i år är att jag ska försöka röra mig en stund varje dag på ett sätt som känns skönt. Det kan vara en kort promenad, en cykeltur, lite yogarörelser eller något annat omärkvärdigt. Långt ifrån gymmet och de högt uppsatta målen. Men det gör mig lugnare i sinnet och piggare i kroppen. Ingen dålig kombination!

Print Friendly

Postad i Reflektioner den av .

Om Johanna Ekne

Johanna Ekne är miljökonsult och kostrådgivare med kognitiv inriktning. Det betyder att hon inte bara är intresserad av vad vi äter utan också varför vi ofta äter fel fast vi egentligen vet bättre. Johanna ger föreläsningar och kostråd till privatpersoner och företag, vid ett personligt möte eller via mejl eller Skype. Nu håller Johanna också på att utbilda sig till stressterapeut och blir färdig vid årsskiftet.

2 thoughts on “Ska man orka träna också?

  1. Anna

    Det är intressant att man ofta läser att träning inte har nån större inverkan på viktminskning. För mig verkar det vara ENDA sättet att gå ner i vikt. Det senaste året har jag tappat ca 10 kg utan att ändra mina matvanor (möjligen äter jag lite mer).
    Dessutom blir jag piggare och gladare så det finns inget alternativ! 🙂

  2. Jag vet inte, har ju bara läst statistiken som säger att det inte spelar någon större roll med motion vid viktminskning men då en del faktiskt säger att de går ner i vikt, så borde det ju ändå finnas individuella skillnader? Lite som undantaget som bekräftar regeln? Och om man tränar styrketräning så förstår jag det som att musklerna fortsätter bränna efter i 48h så det vore ju konstigt om man stod helt still i vikt. Sen har det nog varit en övertro tidigare, man har trott att bara man springer tre gånger i veckan så rasar man i vikt, och det vittnar ju många om att det inte funkar.

Kommentera