Matlagningen är min avslappning

Hur äter du? Tar du en kebabrulle på stan i flygande språng? Står vid vasken och slevar direkt ur makrillburken? Eller sitter du ner vid dukat bord? Uttryckt så krasst så blir det väl ganska tydligt vilket som är att föredra, eller hur? Varför är då så många av oss oerhört slarviga med hur vi beter oss när vi äter? Att äta på språng har blivit lite coolt och ska visa hur eftertraktat upptagna vi är. När min son gick i gymnasiet började han dricka kaffe och jag misstänker att det var för att det var oerhört coolt att gå på stan med en stor pappmugg kaffe i handen… Men att stå vid diskbänken hemma och slafsa in blir aldrig någonsin trendigt. Har du så bråttom kan du lika gärna vänta med att äta tills du har tid att sätta dig ner.

stearinljus

För mig är själva matlagningen ren avslappningsterapi. Speciellt den mörka årstiden för då börjar jag med att tända alla stearinljusen i köket innan jag tar fram ingredienserna. (Min man ser fortfarande frågande ut, när jag säger att nu ska vi laga mat och så går jag runt och börjar fixa och tända i ljusstakarna.) Redan där börjar jag gå ner i varv och flyttar allt fokus till vad jag ska laga till middag. Sen är det bara att bre ut sig och hacka och riva och forma och krydda och smula. Välslipade knivar och bra redskap gör det såklart också roligare.

Många förknippar matlagning med stress, men för mig är det tvärtom. Det går inte snabbare på spisen eller i ugnen för att jag stressar upp mig. Jag kan inte skynda på ett ägg att koka snabbare. Det står utanför min kontroll och jag anpassar mig. Att köpa snabbmat på hemvägen för att ”barnen är så hungriga och jag orkar inte ställa mig och laga något” är ingen ursäkt mer än någon enstaka gång. Ingen vet det bättre än jag med en son med diabetes och därför absolut behövde servera middag prick kl. 17.00 varje dag p g a den tidens insulinregim.  Vi anpassade resten av vårt liv efter de viktiga mattiderna och inte tvärtom.  Kanske borde fler göra det för en sundare kosthållning?

Att sedan sitta vid ett fint dukat bord och småprata gör väldigt mycket för en god matsmältning. Kanske till och med luta sig tillbaka lite i kökssoffan efteråt medan maten bearbetas i magsäcken är inte fel. Då kan kroppen ägna sig åt att ta hand om näring och energi, istället för att gå på högvarv på väg mot nästa aktivitet och ställa matsmältningen åt sidan. För stresshormoner och matsmältning går INTE ihop. Det blir magont, sura uppstötningar, kramper och obalanser i tarmarna. Och på längre sikt kan konsekvenserna av ett stressat ätbeteende bli närings- och energibrist.

Så var rädd om dig och låt inte ätandet bli någon liten irriterande bisyssla i ditt liv, utan ge det den respekt din kropp förtjänar. Gärna vid dukat bord.

Print Friendly

2 thoughts on “Matlagningen är min avslappning

  1. Jenny

    Bra inlägg, visade min man... Han behöver läsa sånt här! Han Fick tre timmar på sig att fixa middag, många alternativ och råvaror fanns hemma. Vad fick man när man kom hem tre timmar senare... självplockssallad från matvaruaffären... Kanske inte riktigt vad jag tänkte mig : /

    1. Oj, ja ibland krockar förväntningarna och verkligheten med varandra! Kan ni inte laga mat tillsammans så han får hjälp att komma in i rätt spår? Det är också mysigt att dela på hackandet och rörandet i grytorna.

Kommentera