Jag är så vacker

dragonfly1Jag är vacker, äkta vacker. Jag tycker verkligen om mina klara ögon som skiftar färg från blått till grönt beroende på vilka kläder jag har. Och jag är så nöjd med mina smala, vackra händer, mina fötters höga fotvalv, min tacksamma midja, min långa hals och alla skrattrynkorna som visar att jag haft roligt. Och jag är oerhört tacksam över min intelligenta hjärna, min skärpa och den stolthet som bär upp min kropp.

Hur reagerade du på det du just nu läste? Ärligt! Ropade du ”Tjohoo” eller kände du möjligen ett styng av avundsjuka? Kände du instinktivt att det där var en obehagligt, självgod person? Ärligt, vad var din första känsla? Hur skulle du reagera om jag sa något sådant om mig själv? Framhävde mig själv på det viset. Vem tror jag att jag är…? Jag tror att de flesta, kanske inte du, men de flesta kvinnor åtminstone, skulle känna ett visst agg, ett visst motstånd, mot mig. Om vi var ärliga alltså. Eller vad tror du?

Vad är det med oss kvinnor som gör att det är så omöjligt för oss att prata om oss själva i positiva termer? Vi går kurser, vi går i terapi, vi läser självhjälpsböcker och vi mediterar – allt för att lära oss tycka om oss själva, träna oss i att se det positiva istället för det vi inte är nöjda med. Och vi kämpar tappert, bakom stängda dörrar i vår ensamhet, och lyckas mer eller mindre bra. Sedan händer något när vi träffar våra vänner – vi slår ifrån oss alltihop. ”Jag med mina tjocka lår kan inte ha kort kjol, jag med mina fula överarmar kan inte visa mig i linne, jag som är så dum i huvudet kan inte lära mig det där, jag som…”. Känns det igen? Sedan gör alla väninnorna allt för att antingen ”lösa problemet” genom att leta längre kjolar åt offret, eller förneka att låren är tjocka genom att visa på sina egna som är ”ännu tjockare”. Mitt i allt detta står det stackars män och försöker tala om för sin älskade att hon duger precis som hon är. För döva öron förstås.

Vad är det för fel på oss!? Inte nog med att vi rabblar upp våra egna fel, brister och fulhet så fort vi får chansen, vi reagerar till och med negativt när någon annan ger uttryck för att vara nöjd med sig själv. Det är provocerande på något sätt.

Vi måste sluta med det här, omedelbums, nu på stört, om vi någonsin ska ta oss ur detta självförtryckande. Du tränar på att vara nöjd och stolt istället för att se dina tillkortakommanden. Bra, fortsätt med det. Men våga sedan stå för det utåt också! Berätta för omgivningen vad du tycker om hos dig själv istället för att beklaga dig över alla ”fel”. Dessa högljudda beklaganden omintetgör i ett slag allt det där du tränade på i din ensamhet. Nej, sluta nu med det där tramset, var stolt! ALLA har något att vara stolta över, både i vårt inre och yttre. Alla människor har något vackert både på in- och utsidan. Hitta det, visa upp det, prata om det. Och lär av de få som redan bär med sig denna självkänsla istället för att irritera dig på dem.

Undrar hur det skulle låta i provhytterna, omklädningsrummen och runt fikaborden om alla satte i system att berömma, leta efter det positiva, hos både sig själv och andra…

Det blev visst en riktig brasklapp denna lördagsmorgon! Kanske är det bara jag som upplever det här, men någonting säger mig att jag inte är ensam…

Njut av din lördag, njut av ditt liv. Det är alldeles för kort för att slösas bort.

Print Friendly

Postad i Reflektioner den av .
Therese Renåker

Om Therese Renåker

Therese är den kloka kostrådgivaren som i sin dagliga verksamhet specialiserat sig på kvinnor och kvinnors hormoner. Med ett stort intresse för människans livsbetingelser i allmänhet och hälsa i synnerhet ger Therese oss perspektiv på vad som händer och sker i och runt omkring oss. Therese är verksam som rådgivare, utbildare, skribent och föreläsare med hemmabas i Norrköping. Egen blogg

14 thoughts on “Jag är så vacker

    1. Therese

      Therese

      Gör det Maud! Alla kvinnor borde dansa, mycket, ofta och länge - och gärna barfota i gräset - jag tror vi är ämnade för det 🙂 Men just barfota och gräs kanske får vänta till våren... 😉

  1. Majoren

    Jag som är man och betraktar detta "utifrån" kan verkligen konstatera att den kvinna som pratar om sig själv i ovanstående termer omedelbart utsätter sig för andra kvinnors ogillande. Jag läste en gång att "kvinnor gör sig inte vackra med smink, frisyrer och kläder för männens skull, utan för att konkurrera ut andra kvinnor.
    Ligget det något i detta (vilket jag tror) så lär det bli synnerligen svårt att åstadkomma en förändring.

    1. Therese

      Therese

      Majoren, jag tror nog att det är lite både och det där. Men visst går det att förändra, och ni män HAR en viktig uppgift. Vi vill ha er bekräftelse även om vi slår ifrån oss och "vägrar höra" vad ni säger. Men droppen urholkar stenen... 😉

  2. Majoren

    Visst har vi! Många gånger verkar omgivningens åsikter vara viktigare än vad vi som partner tycker.
    Jag är dock övertygad om att det viktiga i ditt budskap är att på allvar träna på att tycka om sig själv först, ha en pratstund med sig själv framför badrumsspegeln varje dag och lyfta fram allt som känns bra. Då törs vi kanske på ett ärligt och naturligt sätt prata om oss själva inför andra i positiva ordalag men framförallt sluta anmärka på oss själva inför andra. Det är verkligen att "nedprogrammera" vårt eget självförtroende.

  3. Å vad rätt du har!
    Tänkvärt. Jag är verkligen specialist på att hitta det negativa hos mig själv, både inuti och utanpå! Däremot så brukar jag ge andra komplimanger och från kvinna till kvinna brukar det tas emot positivt för det mesta.
    😉 det är ju lite som majoren påpekar; det är för kvinnorna vi gör oss till...männen tycks ju älska oss ändå..!
    /M

  4. En bra övning som påverkar hjärnan och hormonerna är att stå rakt upp och ner, lyfta upp armarna mot himmelen/taket, och lyfta hakan så du ser upp, och säga högt - JAG ÄR SÅ BRA/SNYGG/UNDERBAR - välj själv! Efter en tid kommer hjärnan vara omprogrammerad, och du kommer vara nöjd och glad istället. Det finns forskning på detta, och den visar att det funkar, och att det påverkar hormonerna - Ted Talks.
    Bra Therese, så viktigt!

  5. Frida

    Ja det minns jag själv redan i mellanstadiet, den som inte sminkade sig blev mobbad - av tjejerna. Det är för andra kvinnor som många börjar sminka sig. Och banta, etc.
    I övrigt så ropade jag "Tjohoo"!
    Jag har slutat med att klanka ner på mig själv och på andra för länge sedan, men än idag hör jag andra prata om andras utseenden... sorgligt! "Hur kan man visa sig ute om man ser ut så!" "Kolla på den!" Hur är det fatt egentligen med dessa människor som beklagar sig på detta sätt? Ofta är de kvinnor - men inte alltid!!!

  6. Jag tänkte: Underbart med människor som förstår att de är värdefulla och GILLAR sig själv. Tycker du om dig själv och tycker om alla i din omgivning som de är så är det så mkt lättare att älska livet, då du slipper att känna avund, du är ju nöjd med dig och ditt liv!!:)

  7. Jag blev glad av att läsa hur du tänker om dig själv. Och lite avundsjuk när jag kom till midjan då jag önskar mig en fin midja. Men jag njuter också numera väldigt ofta av att betrakta mig själv i spegeln. Wow, jag är ju faktiskt riktigt snygg! Brukar jag tänka. Det ger sådan energi. Du har alltså helt rätt!

  8. Annica

    Jag kan ärligt säga att jag log från öra till öra när jag började läsa det här. Vad härligt tänkte jag. Kanske blev jag lite besviken när det kom till det där att det inte är okej för alla att tycka om och acceptera när någon "berömmer" sig själv. Vi behöver tycka om oss själva och jag önskar alla modet att göra det utan att bry sig om andras "jantetänkande".
    Själv är jag vacker och jag förtjänar bara det bästa! 😉

Kommentera