Fröken Duktig och jag har en komplicerad relation

Fröken Duktig och jag har en ganska komplicerad relation. Hon vill gärna kliva in i mitt liv och ta över. Med hög stämma klampar hon in i mitt vardagsrum och berättar vad jag minsann borde göra och hur jag genast måste skärpa till mig. Samtidigt som hon med en fnysning drar med fingret över dammiga hyllor, innan hon pekar på högen med osorterade kvitton som väntar på att bokföras. Många gånger kan jag skratta åt henne och vänligt be henne sänka rösten så jag får göra saker och ting i min egen takt. Men om jag inte ser upp, när livets karusell har susat på lite väl fort, har hon utan att jag har märkt något intagit mitt liv, min kropp och mitt arbete.

Då märker jag inte längre när hon smyger upp bakom mig och viskar i mitt öra vilka höga förväntningar människor i min omgivning har på mig. Diskret beskriver hon exakt hur besviken jag gör mina vänner och vad pinsamt rund jag har gått och blivit, vad ska folk säga? Hon drar sig inte för att berätta att jag borde fundera på att skaffa mig ett riktigt jobb, för att sitta och leka egenföretagare är ju rätt omoget.

Numera brukar hon inte få så mycket makt i mitt liv. Jag kan lägga krokben för henne innan hon börjar domdera. Och jag har ett litet specialknep för att skrämma bort henne - jag latar mig! Att lägga mig på soffan och bläddra i en tidning är för fröken Duktig som vitlök för en vampyr. Hon spottar och fräser en stund, sen blir hon tvungen att muttrande lomma iväg.

Jag är så tacksam över att hon finns. För med hjälp av henne hinner jag massor, presterar jag fantastiskt, dricker gröna smoothies och har samtidigt ett rent hem. Hon är min disciplin. Men plötsligt en dag märker jag hur nacken värker, hur det svider i magen då jag dricker kaffe och hur trögt det känns att gå ur sängen på morgonen. Då har hon tagit alldeles för stor plats i mitt liv, under för lång tid.

Då övar jag mig på att vara lat. Slöar. Tittar på teve. Ligger i sängen och tittar i taket. Spelar datorspel. Tar ledigt en vanlig tisdagsförmiddag. Skriver en lista på saker som gör mig glad. Andas. Lyssnar på ett mindfulnesspår. Gosar med hunden. Kramar min älskling. Sätter mig på en stubbe i skogen.

Fröken Duktig och jag har en komplicerad relation. Hon är min disciplin och jag behöver henne. Men med för mycket disciplin och för lite motivation, för mycket arbete och för lite lek, för mycket stress och för lite återhämtning – försvinner glädjen och tillslut kraften.

Därför övar jag mig på att lata mig med riktigt gott samvete.

Ha en lat helg, mina vänner.

latasig

Print Friendly

8 thoughts on “Fröken Duktig och jag har en komplicerad relation

    1. Inläggsförfattare

      Min dvärgpudel Selma, som just nu ligger i mitt knä, är riktigt bra på att skrämma bort fröken Duktig. Och trots att det är stressigt då och då, så är jag tvungen att ta en promenad med vovve, vilket alltid är avkopplande. Så visst är det så Louise, Selma är en god hjälpreda. 🙂

  1. Lena Winther

    Känner så väl igen mig . Har också fått lov att lära mig att inte lyssna för mycket på fröken Duktig efter att jag fick min reumatiska sjukdom för ett par år sedan. Nu när jag har fått din bok, ( tack igen för det ) ska jag verkligen ta tag i mindfullness för att hålla mig i balans 🙂

    1. Inläggsförfattare

      Jag hade en läkare en gång som sa "Om man är reumatiker, så måste man se till att ha extra roligt och vara snäll mot sig själv." Det tycker jag var ett gott råd. 🙂
      Så det är bra att du försöker hålla henne borta så mycket som möjligt Lena, i alla fall när det gäller tråkiga saker. Men hon kanske kan hjälpa dig att vara disciplinerad med mindfulnessövningarna.

Kommentera