Är det inte slut snart!?

No 1 uttråkadÄr det bara jag som tycker att det räcker med helg nu?! Lediga dagar och familjeliv i all ära men ska jag vara helt ärlig s står det mig upp i halsen vid det här laget. Barn som ska sysselsättas, inget väder som lockar till uteaktivitet, alldeles för mycket choklad, alldeles för lite intellektuell stimulans. Nej, nu räcker det för mig. Det är säkerligen inte alls politiskt korrekt att säga att man är trött på sin familj, sin man och sina barn men så är det. Jag behöver mer än familjeliv för att må bra. Jag tycker om att jobba, gillar kreativiteten som det innebär”, har stort behov av egentid, stort behov av utveckling och stimulans. Är jag ensam om det? Jag vet inte, men jag tycker att vi lever våra liv så konstigt. Ena stunden jobbar vi så det ryker om det, vi stressar som dårar för att hinna med, hinna bli färdiga innan ledigheten. Sedan kommer ledigheten och vi fortsätter stressa ett tag till för ledigheten har ju också sina förpliktelser (julen kan ju vara ett skräckexempel på detta för vissa). Sedan ska vi så vara Lediga. Då sjunker vi ihop i en hög i soffan, njuter några dagar förhoppningsvis, men sedan smyger sig rastlösheten på, uttråkningen. Är inte detta ett knepigt beteende? Vore det inte bättre om jobb och ledighet gick liksom lite mer hand i hand?

Jag vet att det påstås att vi behöver tid för längre återhämtning, forskningen visar på detta, men jag undrar jag… För min egen personliga del har det aldrig funkat särskilt bra. Jag tycker om att varva, låta lusten och glädjen styra. När jag känner för att jobba så vill jag jobba, när kroppen säger vila så vilar jag. Ibland handlar det om ett par timmar, ibland några dagar av det ena eller andra. Kanske är det jag som är konstig…

Eller också är det så att vi är olika, även i det här avseendet? Kanske har olika människor behov av olika rytm i livet? Vad tror du?

Print Friendly

Postad i Reflektioner den av .
Therese Renåker

Om Therese Renåker

Therese är den kloka kostrådgivaren som i sin dagliga verksamhet specialiserat sig på kvinnor och kvinnors hormoner. Med ett stort intresse för människans livsbetingelser i allmänhet och hälsa i synnerhet ger Therese oss perspektiv på vad som händer och sker i och runt omkring oss. Therese är verksam som rådgivare, utbildare, skribent och föreläsare med hemmabas i Norrköping. Egen blogg

11 thoughts on “Är det inte slut snart!?

  1. Amen to that! Jag skulle föredra kortare arbetsdagar och aldrig (!) långledigt!

    Eller nja, långledigt om man har något projekt att göra eller en resa men dessa lediga dagar när man "bara" ska umgås utan att ha några gemensamma önskningar för aktiviteter blir det mest frustrerande. Jag gillar varken legobyggande, rollspel eller att fiska och min familj är inte så intresserad av webbsidor, virka eller prata hälsa så då försöker vi alla kompromissa och "stå ut" eller "ställa upp" för varandra.

    Men det är som du säger Therese, det är nog inte politiskt korrekt att säga detta, vi ska vara SÅ tacksamma för all ledighet!

  2. Nej, barmarksjullov är ingen höjdare. Barnen klättrar på väggarna och får spel av för mycket dator- och tv-spel. Så igår gjorde vi en utflykt från Uppsala till Tekniska muséet i Stockholm, främst för att besöka utställningen om just tv/dataspelens historia. Eftersom SL & SJ hade haft datorproblem med sina bokningssajter så utgick jag från att det säkraste var att köpa biljetter över disk. Till Stockholm C gick det smidigt.

    Sedan var det dags att gå till SL-centret på T-centralen för att köpa biljetter för bussen. SL har ju gjort sig ökända för att totalt neka kontantbetalningar... så vid SL-centret gällde... enbart kontantbetalning!!! Mina sista 150 kr i sedlar gick åt för att betala 130 kr (!) för bussbiljetter (lagrade på ett kort) tur och retur för två vuxna och tre barn. Men jag fick en tjuga tillbaka och tur var väl det när två barn blev kissnödiga och det visade sig att det kostar 10 kr/person oavsett ålder att kissa på Stockholms Central.

    Nåväl, vi tog oss med buss till Tekniska muséet, överfyllt med andra barnfamiljer som p g a vädret inte heller hade kommit på någon bättre barnaktivitet. 1,5 timmars väntetid för att få komma in på spelutställningen. Men när vi väl lyckats komma in så var det uppskattat av barnen. Efter ytterligare 1,5 timmar var det dags att åka hem. När bussen väl kom visade det sig att SL-kortet nu var tomt (trots att vi betalat för tur & retur) och busschauffören var på väg att slänga av oss innan jag lyckades övertyga honom genom att visa kvittot. Vi hade kunnat bli ståendet på Gärdet i Stockholm och beundrat Kaknästornet i midvintermörkret. Så just idag hatar SL mer än till och med Livsmedelsverket.

  3. Stefan

    Det beror ju helt o hållet på vad man gör sin dag till. Vänjer man barnen vid att man som vuxen ska aktivera dom, då lär dom få svårt med att hitta på något på egen hand, kan också vara ett tecken på curling-syndrom? Låt barnen ha tråkigt, jag lovar dom kommer igång förr eller senare.
    Mina barn uppskattar just såna dagar när man inte har något alls planerat, mer än just det nödvändiga, äta, typ. Men sen får man ju höja aktivitetsnivån emellanåt, det innebär inte att åka till hysteriska lekland eller så, det finns annat att göra.

    1. Tror det för många till viss del kan handla om curling, men mina är för små än att fixa käk själva och vara ute och leka utan uppsikt. Har min förhoppning till att det blir bättre med åren så vi kan göra det vi själva vill OCH mötas emellanåt och göra saker tillsammans, men inte 24/7 så jag inte får någon egentid. Troligen handlar det nog också om hur stort behov man har av egentid. Jag växte upp utan syskon och hade alltid små projekt igång så jag är verkligen inte van att ha folk inpå mig så mycket, så länge.

  4. Jag tackar min lyckliga stjärna minst en gång om dagen att jag har förmånen att jobba så som du beskriver Therese. I torsdags gick jag på nätverksmöte, strossade på IKEA, besökte föräldrarna, och gympade senare på eftermiddagen. Sedan satte jag igång och jobbade på kvällen och fick så mycket gjort! (Och så arbetar jag lite nu på lördagskvällen med.)
    Men tyvärr kan ju inte alla göra så. Och jag undrar vems är felet? Med dagens teknik och resurser borde man kunna hitta någon lösning där fler skulle kunna varva jobb och fritid. Tycker jag. Hoppas jag.

Kommentera