5:2 på Okinawa – de odödligas ö

Traditionell japansk matJag är nyligen hemkommen från en rundresa i Japan. Det japanska köket är ansett som ett av världens främsta, men också som ett av världens mest hälsosamma kök, mycket pga. ingredienser som tofu, miso, grönt té, sushi och soba.

Utöver sitt kök är Japan också känt för att ha en väldigt långlivad befolkning- framför allt gäller det kvinnorna på ön Okinawa. De som föddes i slutet på 1800- eller i början av 1900-talet kunde dra nytta av moderna hälsoreformer och förbättrad hygien, samtidigt som de levde enligt sin traditionella livsstil. Människorna blev inte bara gamla - många blev över 100 år- utan de höll sig även friska. På 60-talet fanns det nästan inga överviktiga, ingen diabetes, ingen cancer eller demens och inga hjärt-kärlsjukdomar.

läskautomaterSå 1945 kom den amerikanska invasionen och med den följde den amerikanska livsstilen. Ingenstans i Japan är det nu så packat med snabbmatsrestauranger som på Okinawa. År 2012 var männen mellan 20 och 69 år fetast i Japan. Nu drabbas alltfler av cancer, diabetes, stroke och hjärt- kärlsjukdomar. Konsumtionen av snabba kolhydrater, industriellt raffinerat fett, köttkonsumtion och mejerivaror har ökat på bekostnad av den traditionella maten, bland annat konbu (sjögräs).

Länge har man trott att Okinawas befolkning har en gen som gör dem åtminstone tio år äldre men ön är fortfarande relativt isolerad, vilket innebär att invånarna är etniskt intakta. Att man nu drabbas av de västerländska välfärdssjukdomarna talar för att det genetiska arvet inte har samma betydelse som förändrade levnadsvanor.

Vad har då hemligheten till den exceptionellt höga åldern på Okinawa varit? Förutom det genetiska arvet har man pekat på kosten förstås, men även det faktum att Okinawas äldre befolkning inte slutar vara fysiskt aktiva när de går i pension, att de tillhör ett socialt sammanhang och att de har en konfuciansk livsfilosofi, som knyter samman nuet med förfäderna.

Öns friska nu levande äldre generation har under perioder levt under svåra förhållanden, näst intill svält, och har fått anpassa sin livsstil till detta faktum. Öborna har haft vetskap om att deras jordar är näringsfattiga och att tillgången på mat har varit begränsad. Att äta sakta och att sluta äta innan man är mätt, ”Hara hashi bu” är ett vanligt sätt att spara på mat. Det lilla de äter är mat av bra kvalité: fiberrika grönsaker, gröna bladgrönsaker, sjögräs, alger, mer fisk än kött.

Denna halvsvält påminner mig om de ”dieter” som vi nyligen har anammat och som diskuteras livligt: periodiska fasta, 5:2, 16:8 eller 20:4… Det finns inte så mycket forskning på området ännu och åsikterna går som vanligt isär om det är nyttigt eller ej. De hälsofördelar man sett hittills med exempelvis 5:2-dieten är bland annat minskad risk för diabetes typ 2, lägre blodtryck, förbättrad insulinkänslighet, minskade nivåer av fritt IGF1, vilket kan innebära ett förbättrat hälsotillstånd, en ökad livslängd och mindre risk att utveckla cancer.

Vill man kan man ju kasta ett getöga på hur 100-åringarna på Okinawa har ätit och levt sina liv. Ett står i alla fall klart: efter att de varit utan man ett tag frossar de inte i skräpmat med dåliga fetter och snabba kolhydrater.

 

 

 

 

Print Friendly

Postad i Reflektioner den av .
Britt Lilja

Om Britt Lilja

Coach och kostrådgivare i Karlskrona med omnejd. Jag inriktar mig på kostrådgivning inom naturlig kost – lågkolhydrat, paleo, LCHF. Jag erbjuder personlig kostrådgivning, enskilt eller i grupp. Föreläser gärna, både på företag och för privata grupper samt håller kurser i Kostgajden.

Kommentera