Rutiner som dödar

bantingIdag är det internationella världsdiabetesdagen!

Dagen instiftades år 1991 av Internationella Diabetesförbundet och Världshälsoorganisationen som tyckte att man skulle uppmärksamma och sprida kunskapen om diabetes. Man valde den 14 November som är  läkare Frederick Bantings födelsedag, Frederick Banting och hans kollega Charles Best var de som upptäckte insulinets blodglukossänkande effekt.

Före insulinet hade man endast en strikt diet på fisk och grönsaker samt regelbunden åderlåtning att tillgå, den som hade diabetes då blev inte så gammal.

Insulinet kom till Sverige 1923 och var då i tablettform. Det blandades upp i vatten innan det injicerades , patienten fick ofta starka reaktioner av injektionen för  man hade ju ännu inte möjlighet att fastställa exakta blodsockervärden. För att veta om blodsockret var högt fick läkaren helt enkelt provsmaka lite på patientens urin som ifall värdet var högt smakade sött.

Insulinet kom från gris eller nötdjur. Kostråden var fortfarande strikta och det gällde att inte äta livsmedel som höjde blodsockret, man kallade sjukdomen för "Sockersjuka" vilket gjorde det enkelt för omgivningen att förstå att personen blev sjuk av socker. Råden var att äta fett kött, fet fisk, ister och vispgrädde utblandad med vatten, lite sallad och kål men ingen frukt.

Egenkontroller av blodsockret infördes så småningom i slutet av 1970-talet och de första blodsockermätarna för diabetiker kom först i början av 1980-talet.

1982 kom det första semisyntetiska insulinet, basen var fortfarande djurinsulin, men genom kemisk process hade det förändrats till att bli identiskt med människans eget insulin.

spruta

Med det moderna långtids- och snabbverkande insulinet ändrades kostråden drastiskt. Nu blev det fritt fram för bakelser, stärkelserik mat och det behövde inte längre fokuseras på att äta så att blodsockret höll sig stabilt när man med insulinets hjälp nu kunde sänka blodsockret. Budskapet blev: ”Alla som vill äta en bakelse ska självklart äta en bakelse” Kostråden till diabetiker idag är generösa med stora mängder kolhydratrik mat och gärna fettsnålt och nyckelhålsmärkt. Konstigt tycker jag! Om man har en sjukdom där kroppen inte kan reglera ett högt blodsocker själv, är det då lämpligt att äta mat som gör att blodsockret skjuter i höjden så man tvingas ta onödigt stora mängder medicin som ger biverkningar på kropp och organ?

Med en uppväxt med en mamma som har haft diabetes Typ1 sedan 4-års ålder har jag på nära håll bevittnat hur kostråden förändrats i takt med nya moderna insulinsorter. Jag har också noterat att de broschyrer som diabetiker får med sig hem från sköterskor/dietister med kostråd inte sällan har tryckts upp av insulintillverkarna……(!)

Idag är min mamma 72 år, för att ha haft svår diabetes i 68 år av sitt liv har hon klarat sig mycket bra, speciellt som läkarna sa till hennes föräldrar att de inte skulle fästa sig för mycket vid henne…eftersom hon nog inte skulle överleva till vuxen ålder. Det som har tagit mest stryk hos henne är synen annars har hon hängt med riktigt bra (men så har hon alltid varit skeptisk till de moderna kostråden och inte följt dem fullt ut).

I somras reste hon till Wien på en weekend/shoppingresa och klarade det med bravur trots högt tempo, synskada och 38-40 graders värme. Väl hemma snubblar hon till hemma i lägenheten och ramlar och får en fraktur i höftbenet så hon hamnar på sjukhus där hon opereras utan några större problem. Ja, förutom då att blodsockret sköt i höjden under operationen, i stället för att försöka sänka blodsockret med extra insulin sätter man "rutinmässigt" in ett glukosdropp (!) varpå det inte dröjer länge innan mamma hamnar i det som heter Ketoacidos vilket är ett livshotande tillstånd (försurat blod)…. då blir det Medicinakuten som får ta över - dom är duktiga och vet hur detta ska hanteras, efter två dygn är läget under kontroll igen.

Mamma är så bra så hon flyttas tillbaka till vårdavdelning för att påbörja rehabilitering av den skadade höften. Där tar det ca ett dygn så har man lyckats försätta henne i en ny Ketoacidos eftersom man enligt deras rutiner satte ett nytt glukosdropp i armen på henne och samtidigt gav för lite insulin. Man serverar också vetebröd, nyponsoppa, risifrutti, rostat bröd med marmelad, konserverad frukt, chokladpudding, bananer och kex samtidigt som man pumpar in glukos i armvecket och blodsockervärdena är så skyhöga att sjukhusets instrument inte kan läsa av nivån. Vi protesterar och väsnas och försöker förklara att mamma inte klarar så stora mängder socker och kolhydrater och får till svar att  "i detta fall är det viktigare att hon får näring i sig " Sjukhusets personal har fått för sig att näring endast finns i kolhydrater och socker. Nu blir det akuten igen, njurarna sviktar, blödningar i magsäcken, lunginflammation, vätska i lungorna, vätska i hjärtsäcken, njurarna återhämtar sig inte. Hon går upp 30 kg i vätska på några dagar - vi kan plötsligt inte känna igen henne! Dialys dygnet runt, hjärtinfarkt, intensivvårdsavdelningen och 24 timmars vak och pendlande mellan liv och död.

Allt pågår under 6 veckor och under denna tid lär vi anhöriga oss att sjukvården kan väldigt lite om diabetes, kolhydrater, socker och framförallt vet de inte vad olika livsmedel består av. Vi turas om att vakta mamma dygnet runt så inte personalen av misstag ska sätta fler glukosdropp ”på rutin” utan att kompensera med insulin.

Man blir rädd. Man blir ledsen. Man blir arg.

Jag vet med säkerhet att min mamma hade dött där på sjukhuset om inte vi anhöriga haft kunskap om diabetes och mod att ingripa, bråka och ifrågasätta behandlingen, jag vet att vårt ingripande räddade livet på henne.

Tyvärr är hon inte helt återställd idag, hennes njurar tog väldigt mycket stryk och orkar inte återhämta sig, hon har inte kunnat träna upp gången så bra eftersom muskler har förtvinat när hon varit sängliggandes så länge, hjärtat är svagare och hon har fått ångest o oro som sällskap. På två månader har hon åldrats många år, så onödigt....

Jag pratade med en läkare om deras ”rutiner” och ifrågasatte dem och ville att hon skulle förklara för mig vad syftet med rutinerna är. Jag fick till svar:

”Man kan inte ändra på våra riktlinjer så lätt– då skulle man ju få ändra alla böcker, läromedel och instruktioner inom sjukvården i hela landet, tycker du det är så smart?”

JAAAA det tycker jag!!!!

Print Friendly

Postad i Reflektioner, Sjukvård, Svensk sjukvård den av .
Ingela Jönsson

Om Ingela Jönsson

Jag började äta lågkolhydratkost i hopp om viktras efter många års rörelsehinder som jag fått efter en ryggolycka som gjort mig förlamad i benen. Trots 6 års rehabilitering med sjukgymnastik, styrketräning, vattengympa och flera operationer kunde jag inte gå utan kryckor. Jag kunde inte cykla, simma, gå i trappor, arbeta heltid eller ha en aktiv fritid. Jag plågades av ständig värk och trots att jag åt kalorisnålt med minimalt med fett & mycket fullkorn gick jag upp i vikt. Efter omläggning till lågkolhydratkost gick jag ner 10-15 kg väldigt snabbt, sedan tog det stopp. Eftersom jag hela tiden kunde äta gott utan att vara hungrig beslöt jag mig för att fortsätta äta enligt kostplanen. Efter ca 6 månader kunde jag börja röra på mina förlamade tår, balansen kom tillbaka, jag kunde successivt släppa mina kryckor och trots att läkarna sagt till mig att "du blir inte bättre" kan jag idag: cykla, simma, gå i trappor, arbeta heltid och ha en aktiv fritid. Min kroniska värk har försvunnit och jag har återfått min livskvalitet. Idag driver jag en Handelsbod med café och hälsomottagning i Arlöv mellan Malmö och Lund tillsammans med Kicki Käller som är specialiserad på Biokemisk reparation och sockerberoende. Hela vårt sortiment är naturligt glutenfritt och lågkolhydrat, vi är båda utbildade kostrådgivare. Lågkolhydratkost är anti-inflammatorisk och med rätt matplan kan man äta bort många krämpor. Vi hjälper gärna dig som har en besvärlig kropp, du som har provat allt och inte fått den hjälp du behövt av vanliga sjukvården, läs mer om oss på: http://www.arteget.se

19 thoughts on “Rutiner som dödar

  1. HelenaB

    I detta fallet passar särstavningen sjuk vård! Hur många ska behöva sätta livet till innan det är värt BESVÄRET att ändra rutiner o litteratur? Alltför många har nog redan "vårdats" bort av tokiga rutiner. Hu för att jobba i den miljön o riskera avstängning o stämning för att rädda livet på patienter när man vet att en viss rutin kommer att ha ihjäl människan man har i sin vård.

  2. Usch vad hemskt, tårarna är inte långt borta när jag läser detta! Så fruktansvärt!! Och detta av sjukvården som så många sätter sitt hopp och enda förtroende till 🙁
    Jag har tappat mitt förtroende och söker mig inte till den sortens vård utan läser på själv om jag drabbas av någon krämpa för att försöka förstå vad symtomen beror på. Av sjukvården får man symtomlindring i bästa fall och jag strävar alltid efter att hjälpa min kropp till balans och läkning. Jag söker mig istället till "alternativmedicinen" där det finns mycket kunskap, fast jag tycker inte det känns så alternativt, utan snarare naturligt, att hjälpa sin kropp med kost, örter, kosttillskott, avslappning osv.
    Hoppas din mamma återhämtar sig efter bästa förmåga! Kramar!

    1. Ingela Jönsson

      Inläggsförfattare

      Tack Tove!
      Du har rätt, ibland är enda alternativet just alternativ vård.
      Sjukvården har såklart många väldigt kompetenta och duktiga läkare/sköterskor som gör ett fantastiskt arbete men många har väldigt svag kompetens på kostens inflytande på hälsan.

  3. Lotte

    Detta är absolut något av det mest korkade jag läst!!! Så FÅR det vara inte gå till i en av världens bästa sjukvård!!! Jag blir arg!! Ledsen.. och fruktansvärt frustrerad.. Min mamma har diabetes.. ska in och opereras nu i vinter.. och jag FASAR!!! Känner verkligen panik över att låta dom(=sjukvården) ta över henne under den där tiden...Måtte jag orka hålla mig i hennes närhet och ha koll på vad dom gör.. Måtte jag orka ifrågasätta och bråka som ni gjorde... Jag säger inte att sjukvården är oduglig... dom kan oerhört mycket.. men just när det gäller SOCKERSJUKAN så är dom rent ut sagt skitkassa!!!!
    Hoppas din mamma kryar på sig ännu mer.. Kram

  4. Margaretha

    Hände min pappa något liknande. Matades med kräm saft potatismos och pureer. Det höjer ju verkligen blodsockret. När jag protesterade sa de att då fick han bara mer insulin.

    1. Ingela Jönsson

      Inläggsförfattare

      Helt galet! Och om patienten ligger på någon annan avdelning än medicinen eller Intensviven måste ansvarig sköterska få tag på läkare från medicinen innan de får ge mer insulin...i mammas fall fick vi ibland vänta flera timmar på att en läkare skulle ge klartecken trots att bs låg långt över 24!! Det är då man plockar fram privata sprutor o injicerar själv - men tänk på alla dessa utlämnade sjuka människor som inte har någon anhörig som kan hjälpa, tror att många dör i onödan!

      1. Zee

        Om man ens har tillgång till sina egna grejjer, när sambon opererades första vändan så tog sköterskan med sig hans grejjer och låste i i nåt skåp för att diabetesen skulle ju dom hålla koll på så att det blev ordning och reda...

        Deras "ordning och reda" innebar att mäta 3ggr om dagen på en T1 diabetiker som dom gav glucosdropp... Och ingen aning hur mycket insulin han skulle ha för att kompensera trots att vi sa till exakt hur mycket han behövde för att kompensera droppet. Vi hade mätt 2ggr/i timmen under tiden han fick cyto pga att den cyto han fick inte kunde ges med koksalt utan var tvungen att ges med glucos. Vi kom fram till att han behövde 10 eneter snabbverkande/påse han fick av det droppet. När vi kom upp så bad vi om extra nålar iom att han blev akut inlagd så hade han inte tillräckligt med nålar med sig, då tyckte dom att diabetesen skulle dom ha koll på och tog hans väska och låste in.

        Andra gången så sa vi ifrån att det sköter han själv.

        1. Känner igen det precis! Mammas insulinsprutor togs också ifrån henne - även hennes blodsockermätare som också försvann och aldrig hittades igen eftersom hon flyttades mellan olika avdelningar många gånger, men vi hade extra sprutor med oss också som backup - det blev väldigt bråkigt mellan oss och personalen när vi på eget initiativ skulle ge insulin
          "Det kan jag inte ta på mitt ansvar" Sa avd.sköterskan "Vill du hellre ha på ditt ansvar att hon dör då?" svarade jag. Det är en fruktansvärd kamp o ångest för anhöriga som måste kämpa för den sjukes rätt.
          Kunskapsnivån är så låg att det är skrämmande.

  5. Yvonne RC

    Sorglig läsning. Läkarens svar tog ju priset i klassen "huvudlöst tänkt och ännu mera huvudlöst sagt".
    Jag har samma erfarenhet som Margaretha.

    Min pappa gick bort i somras och jag försökte ta upp att hans socker hela tiden låg för högt under de veckor han låg inne. Till svar sa läkaren att det inte är någon fara med ett mer eller mindre konstant socker på närmare 20; "det är OK när man ligger på sjukhus" påstod han och så sprutades det mera insulin och gavs mera glukosdropp...

    1. Ingela Jönsson

      Inläggsförfattare

      Man blir så ledsen...tråkigt att läkare har den inställningen! Ett bs på över 20 är aldrig bra - oavsett var man befinner sig, att hela tiden pumpa in stora mängder insulin är ju heller inte bra eftersom organen tar stryk och risk för resistens ökar.

  6. Karin

    Starkt att ni anhöriga ställde krav så gott ni kunde trots att ni fick dåligt gensvar. Bra jobbat!
    Jag har själv haft insulinbehandlad diabetes i 36 år och under dessa år även drabbats av många andra sjukdomar som krävt olika typer av operationer och sjukhusvård. Tyvärr känner jag alltför väl igen mig, man kan absolut ingenting om diabetes. I vintras fick jag min andra omgång cancer och skulle opereras - igen. Som jag bråkade före operationen om att man skulle ha koll på mitt blodsocker medan jag var sövd. Men icke. Hade över 24 när jag började komma till medvetande på uppvaket. Krävde insulin och fick lite men test av ketoner hade man aldrig hört talas om. Vad är det, fick jag som svar. Som tur var kom jag upp på avdelning igen efter några timmar och tog tag i blodprover och insulininjektioner själv. Måste man vara sin egen diabetesläkare i alla lägen utanför den endokrinologiska sfären i den svenska vården? Kan man inte få vara sjuk när man är på sjukhus och slippa "tjänstgöra" och vara på sin vakt hela tiden? Dessutom var kosten närmast horribel. De försökte trycka i mig kraftiga näringslösningar vid väckning kl 6, det var mos och samma dessert som andra fick, d v s med socker. Med mera.
    Vid en tidigare operation upplevde jag ungefär samma som den 72-åriga kvinnan ovan. Det sattes in glucosdropp men jag fick inget insulin, vilket resulterade i skyhöga blodsockervärden. Jag suckar bara.
    Kämpa på alla tappra diabetiker!

    1. Zee

      Det var samma sak när sambon låg inne för operation (typ 1a) dom pumpade i honom glucosdropp non stop och vägrade i stirt sett ta blodsockret vi sa till och dom tyckte "men det togs ju när han kom hit vid lunch" (då hade han 14 pga droppet och tog insulin för att kompensera) "det tas inga nya förens till middagen, det behövs inte, vi kollar sockerkurvan till middagen" detta var klockan 4a och middagen var kl 7, vi lyckades dock tjata till oss att dom skulle mäta (hans egen utrustning hade dom låst in i ett skåp inne på nåt kontor för dom skulle ju minsann sköta det så att det blev ordning och reda) han hade då ett socker på 22 och glucosdropp i armen, jag vill inte ens tänka tanken vad han skulle haft kl 7.

      Han behövde dropp iom att han var svårt uttorkad (efter 2 veckor total förstoppning i tolvfingertarmen pga en tumör, där ingen lyssnade på att vi sa att han kräktes utan att må illa, dom gav honom bara mer "anti-illamående" för om han spydde "så mår han ju illa även om han inte käner det"...) och dom envisades med glucosdroppet vilket vi ifrågasatte varpå sköterskan sa "Han får inte glukosdropp utan koksalt mot uttorkningen" trots att det stod klart och tydligt på påsen att det var glucosdropp. Det var med hjärtat i halsgropen man åkte hem då det inte fanns möjlighet att vara kvar.

Kommentera