Jag vet inte vad jag väger

Jag har under ganska kort tid blivit kontaktad av flera olika tidningar och journalister som har fokuserat på att jag har varit kurvig modell. Många tycker också att det är intressant att jag har haft ätstörningar och varit större än jag är idag. De frågar mig om hur jag tar hand om mig själv, tränar och äter och sen landar vi alltid i två frågor 1. vad väger du nu? och 2. har du en före- och en efterbild? Jag vet att frågorna kommer, för viktnedgång inspirerar andra till att göra sunda val.

Jag svarar numera alltid på samma sätt på dessa frågor.
1. Jag vet inte vad jag väger – för jag har slutat att väga mig.
2. Jag ställer inte upp med en “förebild” för det skulle innebära att jag inte tycker att jag var lika fin då som jag är nu – och det sänder det ut tråkig signaler både till andra och till mig själv.

Andras viktnedgång inspirerar till att lägga om kosten och börja träna. Men det underblåser också den syn vi har på kroppen idag – att den har ett större värde om den är smal, muskulös och ungdomlig. Varannan kvinna upplever att självkänslan är kopplad till utseendet, enligt en undersökning gjord av 1,6 miljonerklubben på 2000 svenska kvinnor. Nio av tio kvinnor tänker ofta på vad de äter och har någon gång under livet gått på diet. Många av oss har sämre självkänsla på grund av övervikt, att man låter fettet på magen hindra en från att känna sig stark, vacker och värdefull. Jag får ofta berättat för mig hur kvinnor inte går på fester, inte vågar dejta eller gå på badstranden därför att de skäms över hur de ser ut. Det gör mig vansinnigt arg och ledsen!

För några dagar sedan skrev jag ett inlägg på min blogg att hela vårt samhälle uppträder som om det vore ätstört:

'Ibland känner jag mig fångad i sagan om Kejsarens nya kläder. Vi lever i ett samhälle som beter sig som någon som lider av en ätstörning och ingen säger eller gör något. Ingen pekar på senaste bantningsmetoden och säger “Men det är inte okej att vi bantar – för det leder ingenstans annat än till att förstärka ätstörningen!” Ingen stannar upp framför annonspelarna och säger “Det är inte okej att vi har modeller som är onormalt smala – det här skapar bara en sjuk självbild hos oss kvinnor.” Eller varför bojkottar vi inte alla reklam som beskriver mat och godis som tröst eller känsloförhöjare?'

Därför vill jag inspirera dig till att tycka att du är fin som du är. Träna och ät nyttig mat för att du ska bli starkare, friskare och gladare – inte smalare.

underkläder

- Kom på minst tre saker som du är tacksam över med din kropp. Kanske har du starka armar, är väldigt vig eller bra på att dansa. Varje gång elaka tankar om ditt utseende eller din kropp dyker upp, ge moteld med något som du är tacksam för.

- Sluta skjuta upp saker. “När jag har gått ned i vikt ska jag gå på en dejt eller köpa mig en röd klänning.” Vad skulle hända om du aldrig gick ned i vikt? Tänk om du fick fortsätta att leva med gropiga lår, bulle på magen och fladdriga överarmar? Vad skulle hända då? Då är det dags att förälska sig i sina fladdriga överarmar och sluta plåga sig med tankar som “bara jag slutar äta och tränar fem gånger i veckan då kommer jag tycka om min kropp.”

- Bete dig mot din kropp som du beter dig mot någon du älskar. Var varsam, hänsynsfull, uppmuntrande och vänlig. Krama, smek, massera, älska och le mot dig själv i spegeln.

Keepitup-3684

 

Jag sa till företaget Keepitup att det är trist att de enbart har smala modeller. "Okej", sa de, "kom hit så får du vara modell för våra kläder."

Vi behöver fler kurviga förebilder! Fler kvinnor som visar att man kan vara alldeles underbar även om man inte har storlek 38. Fler som vågar säga - Jag tänker aldrig mera banta!

Print Friendly

5 thoughts on “Jag vet inte vad jag väger

  1. Kattis

    Vad Modig Du Är Maria
    Och vilket bra inlägg.....
    Den borde vara med i tv tidningar och all media borde våga hänga på det som dom friska tänker !
    Jag är frisk idag -46 år gammal och hade lyckan att själv vilja bli frisk och fick hjälp när jag var 21 år !Jag har så många tankar att jag nog själv får skriva, våga prata om det ...
    Men jag vågar inte än! Jag har en pojke på 15 år och två tjejer på 13 år.
    Jag är däremot stolt över hur bra jag lyckats med mina / våra barn...
    Här hemma har aldrig våra barn varit duktiga för att dom ätit !!!!! Och alla tre äter och njuter och har alltid vågat testa nya saker till och med ostron ; )Tror att mycket startar inte bara i samhället i media utan också hemma i familjer . Jag ska visa mina barn din text för den kan hjälpa dom med deras tankar !
    Jag älskar min kropp med mina " extra kilon " mer idag än jag gjorde som ung och smal vältränad , så synd. Och det är det media inte ger budskap om att njuta av sin kropp precis som du säger !
    Tack Kattis

Kommentera