När det blir tomt…

No 19Du sitter och stirrar på den blinkande markören med tom blick. Inget händer. Du masserar tinningarna, skakar lite på huvudet. Inget händer. Med en lätt desperat känsla i maggropen trevar du efter kaffekoppen för femte gången, går en sväng i rummet. Inget händer. Du går ut, småpratar med några kollegor, hoppas att det är övergående. Inget händer. Tankarna som förr varit så klara och rediga känns suddiga i kanterna, du får liksom inte tag i ditt eget huvud. Du förlägger saker, glömmer bort vart du är på väg, vad det var du skulle hämta. Tankar om galenskap börjar dyka upp. Håller du på att tappa greppet? Rynkan mellan ögonbrynen djupnar och klumpen i halsen känns större och större. Om bara ingen petar på dig, säger något dumt… för då stiger de okontrollerbara tårarna upp i ögonen. Och tröttheten, den förlamande tröttheten. Om du bara fick sova.

Känner du igen dig? I så fall är du inte ensam. Vi har nu kommit in i oktober månad, efter en helt fantastisk, lång, solig och varm sommar som måste gå till historien som en av de bästa. Ändå hörs redan klagomålen. Tröttheten. Nedstämdheten. Det oinspirerade.

Någonting är allvarligt fel i vårt samhälle, med vårt sätt att leva. Den stress, uttråkning och nedstämdhet som många människor idag tvingas konfrontera är inte OK. Dagligen möter jag människor med binjurar så trötta att en utmattning väntar runt hörnet. Jag möter försvarstalen, alla beskrivningar av oändliga måsten, ansvar och krav på prestation. Effektivitet och rationalitet har blivit honnörsord i ett samhälle som inte längre gagnar människan. Var tog glädjen vägen? Var finns platsen för dröm och fantasi? När finns tid för reflektion och eftertanke?

I den yttre och inre stressen tappar vi bort oss själva, våra partners, våra barn, vänner och familjer. Människor går sönder. Samhällen faller isär. Vi måste börja ta detta på allvar. Respektera våra kroppars behov av vila och njutning, våra själars behov av glädje och samhörighet.

Lyssnar du på din kropp, hör du din egen vilja? Hur mår du där inne? Vad vill du, egentligen? Lever du ditt bästa liv? Om inte – varför inte? Du förtjänar att göra det.

Det är dags att släppa herr och fru Duktig, släppa prestationen och ta fasta på glädjen. Där glädjen finns, där finns också energin. Där finns värmen, entusiasmen och empatin. Men också kunskapen, produktiviteten och utvecklingen. Om alla, var och en, tillbringade sina dagar i strävan efter glädje och att må bra så skulle världen se annorlunda ut. Vi skulle bli MER produktiva. Vi skulle inte bränna våra ljus i bägge ändar, ingen människa skulle känna sig överflödig, måstena skulle förändras till fria val. Vi skulle kanske inte jobba mindre, men vi skulle omdefiniera det vi kallar för jobb. Vi skulle uppleva saker och ting på annat sätt, se på oss själva och världen med andra ögon. Vi skulle sluta vara skuggbilder och istället fåtillgång till HELA oss. Du skulle få tillgång till HELA dig.

Vad säger du, låter det som en god idé en lördagsmorgon över en kopp kaffe? 😉

Print Friendly

3 thoughts on “När det blir tomt…

Kommentera